Vad knäppt det känns. Att inte ha några måsten. Uppsatserna är inskickade. Nu har jag ingenting att plugga förrän jag vet vem jag ska opponera på. Plötsligt så mycket tid och så lite ångest.
Lista över saker jag skulle kunna hitta på just nu:
- Spela Sims
- Spela tv-spel
- Blogga om helgens konserter
- Läsa en bok
- Läsa en tidning
- Flyttpacka
- Lägga in och redigera bilder från kameran
... men jag vill liksom inte göra någonting. Av någon anledning. Det får räcka att busa lite med Frances och lyssna på musik. Och det går ju inte heller av för hackor.
29/08/2013
27/08/2013
27 aug
En ny familjemedlem flyttade in idag: kattungen Frances! Hon är hur gullig som helst. Man kan säga att hon och Alfons är så gott som bästisar redan (se bild). Typ.
13/08/2013
13 aug
Det har hänt en del de senaste dagarna:
1) Jag beställde en calzone när vi köpte pizza. Jag har alltså aldrig ätit en calzone i hela mitt liv, så vitt jag vet. Det var gott, men inte lika gott som hawaii.
2) Åkte Swebus till Nyköping i går, och det första jag såg när bussen svängde in i stan var en kille som stod och kissade i en buske vid Teaterparken. Han hade en ölburk instoppad i shortsfickan. Såg sedan många liknande människor under eftermiddagen i Nyköping, tror faktiskt inte att jag har sett så många märkligheter på flera månader. Och då var jag ändå bara i Nyköping i ungefär fyra timmar. Såg förresten även en hemlös man med en Famous Stars and Straps-hoodie. Ganska otippat.
3) Lät Becca klippa av mig håret. Japp, ni läste rätt. Wild and crazy, helt enkelt. Så här såg min lurviga kalufs ut innan:
_1.jpg)
Och så här ser jag ut nu:
Becca har sett fram emot denna klippning så länge, så hon tyckte att det var hur kul som helst. Victoria hade nog också ganska roligt, eftersom hon satt och tittade på. Själv tyckte jag mest att jag såg rolig ut. Tycker nog fortfarande. Men jag lär ju vänja mig efter några veckor.
För övrigt har jag nu anmält mina två exjobb till opponeringen i september. Så nu gäller det bara att skriva klart dem så fort som möjligt.
1) Jag beställde en calzone när vi köpte pizza. Jag har alltså aldrig ätit en calzone i hela mitt liv, så vitt jag vet. Det var gott, men inte lika gott som hawaii.
2) Åkte Swebus till Nyköping i går, och det första jag såg när bussen svängde in i stan var en kille som stod och kissade i en buske vid Teaterparken. Han hade en ölburk instoppad i shortsfickan. Såg sedan många liknande människor under eftermiddagen i Nyköping, tror faktiskt inte att jag har sett så många märkligheter på flera månader. Och då var jag ändå bara i Nyköping i ungefär fyra timmar. Såg förresten även en hemlös man med en Famous Stars and Straps-hoodie. Ganska otippat.
3) Lät Becca klippa av mig håret. Japp, ni läste rätt. Wild and crazy, helt enkelt. Så här såg min lurviga kalufs ut innan:
Och så här ser jag ut nu:
Becca har sett fram emot denna klippning så länge, så hon tyckte att det var hur kul som helst. Victoria hade nog också ganska roligt, eftersom hon satt och tittade på. Själv tyckte jag mest att jag såg rolig ut. Tycker nog fortfarande. Men jag lär ju vänja mig efter några veckor.
För övrigt har jag nu anmält mina två exjobb till opponeringen i september. Så nu gäller det bara att skriva klart dem så fort som möjligt.
12/08/2013
12 aug
Äntligen dags! I kväll ska jag se första avsnittet av sista delen på femte säsongen av Breaking Bad. Har inte längtat så mycket efter en serie sedan jag såg Lost på tv för typ hundra år sedan.
11/08/2013
08/08/2013
8 aug
I dag hände en "skojig" sak: jag råkade radera en anteckning från min iPhone. Jag hade startat anteckningsappen för att ta fram handlingslistan jag hade skrivit ihop. Så råkade jag komma åt papperskorgen, och då frågade telefonen mig om jag ville radera eller inte. Och jag tänkte "Oj! Nu får jag verkligen inte trycka på radera!" och så skulle jag byta grepp om telefonen och då kom min tumme åt "radera". (Det här är alltså en sann berättelse.) Pekskärm, liksom. Tummen kom åt på pekskärmen. Man hade ju kunnat vara lite mer gammalmodig och haft kvar sin gamla goda knapptelefon men icke, man skaffade sig en pekskärm. Och så kom tummen åt "radera" och jag såg hur anteckningen liksom sögs ner i den lilla papperskorgen.
"Åh nej! Min handlingslista!" tänkte jag. "Aja, jag får väl improvisera på Hemköp." Sekunden därpå upptäckte jag att det inte var handlingslistan som hade sugits ner i papperskorgen. Det var min anteckning med litteratur och författare till min forskningsöversikt. Alltså förslag på vilka böcker jag ska kolla upp, vilka jag redan har kollat upp, vilka som inte är något att ha för min del, hemsidor där jag kan hitta artiklar, vilka hyllor på bibblan allt står på. Den lilla jäkeln var det visst som hade sugits ner.
Av denna incident har jag fått två idéer:
1) Idé till Apple: utrusta iPhone med en papperskorg, precis som på datorer. Där allt raderat hamnar så att man kan fundera en sista gång om man verkligen vill radera kalaset. Det vore i alla fall trevligt om man hade möjlighet att välja funktionen papperskorg på sin telefon.
2) Använd aldrig antecknings-appen för viktiga saker. Ha allt viktigt i Word + typ Dropbox. (Nackdel med detta: man kan inte redigera direkt i telefonen. Fast det kanske går om man använder Pages, eller?)
Det här blev ju ett deppigt inlägg, kanske ni tycker nu. Då vill jag bara lyfta fram tre ljuspunkter i det hela:
1) Min handlingslista var ju kvar, så jag glömde inget på Hemköp.
2) Jag är snart klar med min forskningsöversikt, så jag får helt enkelt leva utan titlarna i anteckningen.
3) Livet går vidare.
"Åh nej! Min handlingslista!" tänkte jag. "Aja, jag får väl improvisera på Hemköp." Sekunden därpå upptäckte jag att det inte var handlingslistan som hade sugits ner i papperskorgen. Det var min anteckning med litteratur och författare till min forskningsöversikt. Alltså förslag på vilka böcker jag ska kolla upp, vilka jag redan har kollat upp, vilka som inte är något att ha för min del, hemsidor där jag kan hitta artiklar, vilka hyllor på bibblan allt står på. Den lilla jäkeln var det visst som hade sugits ner.
Av denna incident har jag fått två idéer:
1) Idé till Apple: utrusta iPhone med en papperskorg, precis som på datorer. Där allt raderat hamnar så att man kan fundera en sista gång om man verkligen vill radera kalaset. Det vore i alla fall trevligt om man hade möjlighet att välja funktionen papperskorg på sin telefon.
2) Använd aldrig antecknings-appen för viktiga saker. Ha allt viktigt i Word + typ Dropbox. (Nackdel med detta: man kan inte redigera direkt i telefonen. Fast det kanske går om man använder Pages, eller?)
Det här blev ju ett deppigt inlägg, kanske ni tycker nu. Då vill jag bara lyfta fram tre ljuspunkter i det hela:
1) Min handlingslista var ju kvar, så jag glömde inget på Hemköp.
2) Jag är snart klar med min forskningsöversikt, så jag får helt enkelt leva utan titlarna i anteckningen.
3) Livet går vidare.
8 aug
Första gången på jäkligt länge som jag känner att jag vill ha en klocka:
Tillverkaren heter Stock Watches, från Australien. Jag ska bara spara ihop $180, sedan kanske jag vågar slå till.
Tillverkaren heter Stock Watches, från Australien. Jag ska bara spara ihop $180, sedan kanske jag vågar slå till.
07/08/2013
7 aug
Hur man än vrider och vänder på saker och ting, så är det här ett faktum: det jag håller på med just nu är slutspurten på mina exjobb. Så är det bara. Ibland känns det som att jag har mycket kvar, men så är det alltid. Hade man hur mycket tid som helst skulle man kunna jobba med uppsatser i tusen och åter tusen vändor. Tid har jag dock inte mycket kvar av. Det finns ett datum. En deadline. Det är skönt. En gräns att hålla sig till.
Bara vetskapen om att detta vid ett datum om inte alltför lång tid kommer att vara över. Det är den vetskapen som ger energi just nu.
Bara vetskapen om att detta vid ett datum om inte alltför lång tid kommer att vara över. Det är den vetskapen som ger energi just nu.
04/08/2013
4 aug
Nej, nu måste jag ta tag i det här med att berätta om min och Emelies helg på Storsjöyran. Vi var alltså i Östersund förra helgen. Äventyret började på torsdagen, i Norrköping. Där mötte jag upp Emelie, och tillsammans gick vi till hem till Mikaela och Jakob för att hälsa på deras valpar. Ja, ni läste rätt. Valpar. As in hundbebisar. Finns det något bättre? Svar nej. Det hela hade gått till så att Mikaelas och Jakobs två hundar hade råkat få barn ihop. Valparna var därför en blandning mellan golden retriever och amstaff. Så här såg de ut då, för lite mer än en vecka sedan:
Sammanfattningsvis var valparna alltså hur söta som helst. Mikaela och Jakob bjöd på kaffe, och så sa vi så klart hej till deras Doris som hade hunnit bli mycket större sedan jag såg henne senast. Efter en stund var det dags för mig och Emelie att bege oss till tågstationen och det tåg som skulle ta oss upp till Stockholm och sedan till Östersund. Vi åkte förstaklass, eftersom jag hade rabatt genom SJ Prio. Så här såg det ut när vi åkte förstaklass:
... drack gratis kaffe! (Jag, alltså. Emelie dricker inte kaffe.) Gratis är alltid godast, så är det bara.
När vi kom fram till Östersund sent på kvällen gick vi till Storsjöyran-personalens kontor och hälsade på Becko. Det var alltså tack vare Becko vi fick jobb på Yran. Hon tog oss på en rundtur genom stan och visade de olika scenerna. Vi fick hälsa på lite folk, och så fick vi armband som det stod PERSONAL på. Efter det köpte jag och Emelie var sin korv på Sibylla, gick till vandrarhemmet (som Yran bjöd oss på - tack!) och la oss.
På fredagen började festivalen, och därmed var det första jobbdagen för oss. Vi var anställda som logevärdinnor/logepersonal och fick även en hel del ansvar för att göra mackor och kaffe till annan personal ute på området. Vår "arbetsplats" var Yrans två scener Badhusparken och Cirkus. Dessa två scener låg precis bredvid varandra, så vi sprang emellan typ hela tiden.
Vad innebär det då att jobba i logerna? Det ska jag redogöra för nu. För det första: det är sjukt kul. Detta var en av grejerna jag jobbade med på Typ en festival också, så jag visste att vi hade mycket kul att vänta. Det man får göra när man jobbar med artistloger är att titta på respektive artists rider (alltså lista med önskemål om exempelvis mat, dryck, snacks, övriga saker som kan behövas). Sedan ordnar man logen så gott det går efter artistens önskemål, vilket innebär att man bär in en massa dricka, sätter igång att leta efter alla möjliga grejer som står på listorna (jag och Emelie hämtade till exempel galgar på Indiska och pennor på Handelsbanken), gör i ordning grönsaker och dip, häller upp chips, brer lyxiga mackor och så vidare och så vidare. Sedan hälsar man artisten välkommen och visar vilka personer artisten och hens crew kan fråga om hjälp om de behöver något mer. När artisten har gjort sin grej, alltså uppträtt, och chillat klart i sin loge är det bara att städa ur den och göra i ordning för nästa som ska in.
Här är två exempel på listor vi skrev ihop över saker som skulle fixas och/eller hämtas lite här och där i Östersund, till två olika bands loger:
Vi jobbade som sagt vid scenerna Badhusparken och Cirkus. Det var vid Cirkus vi hade ansvar för loger, tillsammans med en annan tjej, men vi hängde med vid Badhusparken eftersom det var där vi hade lagret och gjorde mackor och kaffe och pratade med alla som jobbade och så vidare. Vid Badhusparken spelade Crystal Castles, Bad Religion, Stiftelsen, Johnossi, Ansiktet, Oskar Linnros och Albin Myers. Vid Cirkus spelade Amanda Jenssen, Bo Kaspers Orkester, Stefan Sundström, Miriam Bryant, Ida Jenshus, The Nomads, Sofia Jannok och El Perro Del Mar.
När man jobbar på en festival behöver man inte jobba exakt hela tiden. Man hinner se en del band också. Jag älskar Bad Religion, så självklart ville jag se dem. Jag tog mig tid att se halva deras spelning, och den var väldigt bra. Allra bäst var att jag fick höra min favorit You. Det är alltså en av mina allra bästa låtar någonsin. Om jag sammanställde en lista över världens 30 bästa låtar skulle den vara med. Så ni kan ju förstå hur glad jag var. När jag sedan, då jag satt i personaltältet med Emelie och gjorde mackor, fick höra Infected på avstånd var kvällen gjord. Eller nej, där ljög jag. Kvällen var verkligen gjord i och med att jag fick träffa Bad Religion där, backstage bland logerna. Så sjukt kul. Brian Baker började prata med mig och Emelie om Sverige och hur fint det är. Efter deras spelning fick jag chans att tacka alla förutom Greg Graffin för en bra show. Wackerman började prata om is och trummisars leder. Ja, den där kvällen var verkligen en upplevelse.
Senare på kvällen såg jag och Emelie Crystal Castles. Jag har inte lyssnat jättemycket på dem, men skivorna har väl spelats igenom några gånger var genom åren. Hur som helst var deras konsert riktigt bra. Väldigt intensiva människor. De verkade vara helt inne i sin musik, både Alice och Ethan och kanske framför allt trummisen de hade med sig. Han trummade så hårt att cymbalerna ramlade ner flera gånger.
På lördagen fortsatte festivaljobbet. Vi körde på med nya loge-önskemål, nya mackor och nytt kaffe. Jag såg Stefan Sundström, Miriam Bryant och Johnossi spela. Jag har sett Sundström ett par gånger tidigare, och han var precis lika charmig som vanligt. Svår att inte tycka om. Av någon anledning var han även mycket imponerad över ett vitt vin vi hade ställt in i hans loge, så han berättade lyckligt för mig om hur han hade varit på just den vingården och hjälpt till i produktionen någon gång. Eller något sådant. Jag hängde inte riktigt med, måste jag erkänna. Miriam Bryant ville jag mycket gärna se, så jag såg till att få lite tid till det. Hur bra som helst. Förutom Bad Religion var det nog den bästa festivalupplevelsen för mig på Yran, livemässigt. Så där magiskt närvarande som bara ännu icke superkända människor tycks kunna vara på en scen. Tight band och så hennes röst på det. Det fanns absolut ingenting att klaga på. En ovanlig sak som hände var att hon på begäran fick spela en låt två gånger. Publiken ville höra Finders Keepers igen mot slutet, så hon körde den en extra gång.
På Johnossis spelning var det en kille som friade till sin tjej på scenen. Riktigt häftigt! Det var en kompis till John eller Ossi, eller kanske båda, som var själva killen. Så medan vi stod där vid sidan av scenen och njöt av Johnossis fina musik kom den där killen och tjejen uppför scenrampen och stod där med oss en stund. Sedan fick de tecken att komma upp på scenen och så var hela frieriet igång. Så himla fint. Jag hade för övrigt aldrig sett Johnossi live innan, men gillade verkligen det jag såg. Kommer med stor sannolikhet att gå på en hel spelning med dem nästa gång jag får chansen.
I övrigt blir det inget backstage-skvaller. Alla jag träffade och hejade på var väldigt trevliga och pratsugna. En kille från Ansiktet hade sina föräldrar med sig, och mamman var mycket social och mysig. Det var egentligen bara en artist som jag blev förvånad över, vad gäller trevlighetsgrad alltså. Hen var helt enkelt inte så trevlig som jag hade räknat med. Samtidigt är en enda kväll alldeles för kort för att sätta en stämpel på någon; kanske får jag en hel annan bild om jag skulle träffa den människan en annan gång. Man vet ju aldrig.
Vad mer kan sägas? Försök få ett jobb på en festival någon gång. Eller var volontär. Det är säkert också roligt. Jag och Emelie räknade ut att vi jobbade ungefär 15 timmar varje dag, men det var det värt. Vid fyra, halv fem eller så på söndagmorgonen var vi tillbaka på vandrarhemmet. Den sista festivalkvällen måste ju allt rivas, så det tar lite extra tid. Vid sju gick vi upp igen för att hinna med vårt tåg. Vi försov oss faktiskt, men inte mer än en kvart som tur var. Vi hann klä på oss, borsta tänderna, bädda ur sängarna och gå till tågstationen. Förutom gratis kaffe fick man i första klass även frukost på morgontåget. Sjukt bra! Vi fick mackor, juice och kaffe. Vi hade dessutom tagit med oss yoghurt och smoothie, så vi höll oss riktigt mätta. När jag var hemma i Linköping igen vid halv sex-tiden däckade jag i sängen. Himlans bra helg, verkligen. Tack till Becko som fixade jobbet åt oss!
Nu kommer lite övriga bilder från helgen!
Avslutar med denna solnedgång. Det var ju faktiskt rätt så skoj att se en helt ny stad, också. Med vatten och broar och gamla hus och ett ganska spexigt torg och ljusa kvällar och sådant.
Sammanfattningsvis var valparna alltså hur söta som helst. Mikaela och Jakob bjöd på kaffe, och så sa vi så klart hej till deras Doris som hade hunnit bli mycket större sedan jag såg henne senast. Efter en stund var det dags för mig och Emelie att bege oss till tågstationen och det tåg som skulle ta oss upp till Stockholm och sedan till Östersund. Vi åkte förstaklass, eftersom jag hade rabatt genom SJ Prio. Så här såg det ut när vi åkte förstaklass:
Vi spelade Words In a Pic (mobilspel som jag fick Emelie att bli helt beroende av), och...
... drack gratis kaffe! (Jag, alltså. Emelie dricker inte kaffe.) Gratis är alltid godast, så är det bara.
När vi kom fram till Östersund sent på kvällen gick vi till Storsjöyran-personalens kontor och hälsade på Becko. Det var alltså tack vare Becko vi fick jobb på Yran. Hon tog oss på en rundtur genom stan och visade de olika scenerna. Vi fick hälsa på lite folk, och så fick vi armband som det stod PERSONAL på. Efter det köpte jag och Emelie var sin korv på Sibylla, gick till vandrarhemmet (som Yran bjöd oss på - tack!) och la oss.
På fredagen började festivalen, och därmed var det första jobbdagen för oss. Vi var anställda som logevärdinnor/logepersonal och fick även en hel del ansvar för att göra mackor och kaffe till annan personal ute på området. Vår "arbetsplats" var Yrans två scener Badhusparken och Cirkus. Dessa två scener låg precis bredvid varandra, så vi sprang emellan typ hela tiden.
Vad innebär det då att jobba i logerna? Det ska jag redogöra för nu. För det första: det är sjukt kul. Detta var en av grejerna jag jobbade med på Typ en festival också, så jag visste att vi hade mycket kul att vänta. Det man får göra när man jobbar med artistloger är att titta på respektive artists rider (alltså lista med önskemål om exempelvis mat, dryck, snacks, övriga saker som kan behövas). Sedan ordnar man logen så gott det går efter artistens önskemål, vilket innebär att man bär in en massa dricka, sätter igång att leta efter alla möjliga grejer som står på listorna (jag och Emelie hämtade till exempel galgar på Indiska och pennor på Handelsbanken), gör i ordning grönsaker och dip, häller upp chips, brer lyxiga mackor och så vidare och så vidare. Sedan hälsar man artisten välkommen och visar vilka personer artisten och hens crew kan fråga om hjälp om de behöver något mer. När artisten har gjort sin grej, alltså uppträtt, och chillat klart i sin loge är det bara att städa ur den och göra i ordning för nästa som ska in.
Här är två exempel på listor vi skrev ihop över saker som skulle fixas och/eller hämtas lite här och där i Östersund, till två olika bands loger:
Vi jobbade som sagt vid scenerna Badhusparken och Cirkus. Det var vid Cirkus vi hade ansvar för loger, tillsammans med en annan tjej, men vi hängde med vid Badhusparken eftersom det var där vi hade lagret och gjorde mackor och kaffe och pratade med alla som jobbade och så vidare. Vid Badhusparken spelade Crystal Castles, Bad Religion, Stiftelsen, Johnossi, Ansiktet, Oskar Linnros och Albin Myers. Vid Cirkus spelade Amanda Jenssen, Bo Kaspers Orkester, Stefan Sundström, Miriam Bryant, Ida Jenshus, The Nomads, Sofia Jannok och El Perro Del Mar.
När man jobbar på en festival behöver man inte jobba exakt hela tiden. Man hinner se en del band också. Jag älskar Bad Religion, så självklart ville jag se dem. Jag tog mig tid att se halva deras spelning, och den var väldigt bra. Allra bäst var att jag fick höra min favorit You. Det är alltså en av mina allra bästa låtar någonsin. Om jag sammanställde en lista över världens 30 bästa låtar skulle den vara med. Så ni kan ju förstå hur glad jag var. När jag sedan, då jag satt i personaltältet med Emelie och gjorde mackor, fick höra Infected på avstånd var kvällen gjord. Eller nej, där ljög jag. Kvällen var verkligen gjord i och med att jag fick träffa Bad Religion där, backstage bland logerna. Så sjukt kul. Brian Baker började prata med mig och Emelie om Sverige och hur fint det är. Efter deras spelning fick jag chans att tacka alla förutom Greg Graffin för en bra show. Wackerman började prata om is och trummisars leder. Ja, den där kvällen var verkligen en upplevelse.
En bild från Bad Religions spelning.
Senare på kvällen såg jag och Emelie Crystal Castles. Jag har inte lyssnat jättemycket på dem, men skivorna har väl spelats igenom några gånger var genom åren. Hur som helst var deras konsert riktigt bra. Väldigt intensiva människor. De verkade vara helt inne i sin musik, både Alice och Ethan och kanske framför allt trummisen de hade med sig. Han trummade så hårt att cymbalerna ramlade ner flera gånger.
På lördagen fortsatte festivaljobbet. Vi körde på med nya loge-önskemål, nya mackor och nytt kaffe. Jag såg Stefan Sundström, Miriam Bryant och Johnossi spela. Jag har sett Sundström ett par gånger tidigare, och han var precis lika charmig som vanligt. Svår att inte tycka om. Av någon anledning var han även mycket imponerad över ett vitt vin vi hade ställt in i hans loge, så han berättade lyckligt för mig om hur han hade varit på just den vingården och hjälpt till i produktionen någon gång. Eller något sådant. Jag hängde inte riktigt med, måste jag erkänna. Miriam Bryant ville jag mycket gärna se, så jag såg till att få lite tid till det. Hur bra som helst. Förutom Bad Religion var det nog den bästa festivalupplevelsen för mig på Yran, livemässigt. Så där magiskt närvarande som bara ännu icke superkända människor tycks kunna vara på en scen. Tight band och så hennes röst på det. Det fanns absolut ingenting att klaga på. En ovanlig sak som hände var att hon på begäran fick spela en låt två gånger. Publiken ville höra Finders Keepers igen mot slutet, så hon körde den en extra gång.
På Johnossis spelning var det en kille som friade till sin tjej på scenen. Riktigt häftigt! Det var en kompis till John eller Ossi, eller kanske båda, som var själva killen. Så medan vi stod där vid sidan av scenen och njöt av Johnossis fina musik kom den där killen och tjejen uppför scenrampen och stod där med oss en stund. Sedan fick de tecken att komma upp på scenen och så var hela frieriet igång. Så himla fint. Jag hade för övrigt aldrig sett Johnossi live innan, men gillade verkligen det jag såg. Kommer med stor sannolikhet att gå på en hel spelning med dem nästa gång jag får chansen.
I övrigt blir det inget backstage-skvaller. Alla jag träffade och hejade på var väldigt trevliga och pratsugna. En kille från Ansiktet hade sina föräldrar med sig, och mamman var mycket social och mysig. Det var egentligen bara en artist som jag blev förvånad över, vad gäller trevlighetsgrad alltså. Hen var helt enkelt inte så trevlig som jag hade räknat med. Samtidigt är en enda kväll alldeles för kort för att sätta en stämpel på någon; kanske får jag en hel annan bild om jag skulle träffa den människan en annan gång. Man vet ju aldrig.
Vad mer kan sägas? Försök få ett jobb på en festival någon gång. Eller var volontär. Det är säkert också roligt. Jag och Emelie räknade ut att vi jobbade ungefär 15 timmar varje dag, men det var det värt. Vid fyra, halv fem eller så på söndagmorgonen var vi tillbaka på vandrarhemmet. Den sista festivalkvällen måste ju allt rivas, så det tar lite extra tid. Vid sju gick vi upp igen för att hinna med vårt tåg. Vi försov oss faktiskt, men inte mer än en kvart som tur var. Vi hann klä på oss, borsta tänderna, bädda ur sängarna och gå till tågstationen. Förutom gratis kaffe fick man i första klass även frukost på morgontåget. Sjukt bra! Vi fick mackor, juice och kaffe. Vi hade dessutom tagit med oss yoghurt och smoothie, så vi höll oss riktigt mätta. När jag var hemma i Linköping igen vid halv sex-tiden däckade jag i sängen. Himlans bra helg, verkligen. Tack till Becko som fixade jobbet åt oss!
Nu kommer lite övriga bilder från helgen!
En till bild på valparna.
Det fanns ovanligt god mat på Storsjöyran. Emelie och jag hann inte ens prova hälften av allt vi ville! En dag åt vi i alla fall älgwrap med blåbärsaioli. Mums!
Storsjöyrans lineup. Jag hade tänkt se lite av Ulf Lundell, men det blev tyvärr inte att jag hann. Får helt enkelt se honom en annan gång.
En annan sak som Emelie och jag provade (efter rekommendationer av ett flertal jämtlänningar) var kolbulle. Namnet förvirrade oss en aning, men det som serverades i slutändan var något slags blandning mellan fläskpannkaka/raggmunk. Riktigt gott!
Gissa hur glad jag var bara av att se Bad Religions utrustning bakom scenen?
På fredagmorgonen åt Emelie och jag frukost i en park. Inte helt fel! (Observera att vi köpte nästan exakt samma av allt. Great minds och så vidare...)
Avslutar med denna solnedgång. Det var ju faktiskt rätt så skoj att se en helt ny stad, också. Med vatten och broar och gamla hus och ett ganska spexigt torg och ljusa kvällar och sådant.
Subscribe to:
Posts (Atom)