Elizabeth Taylor har tuppat av. DN har skrivit
något slags text om Taylors liv, och när jag läste den upptäckte jag så många konstiga saker att jag är tvungen att klistra in texten här. Alla konstigheter (såsom språkfel och grammatiska fel) är rödmarkerade. Eventuella kommentarer från mig är inom parentes (rödmarkerade).
Den brittisk-amerikanska skådespelerskan Elizabeth Taylor har avlidit 79 år gammal enligt ABC news och CNN.
Elizabeth Taylor
som var född ("som föddes" hade kanske varit en bra formulering?) i London av amerikanska föräldrar
och hade därför dubbelt medborgarskap.
Hon började med balettlektioner redan vid tre års ålder i London. När andra världskriget närmade sig flyttade familjen till Los Angeles där Taylor via en bekant till familjen
mötte Cheever Cowden ordförande och delägare i Universal Picture.
Han föll för flickans exceptionella skönhet, genom en ovanlig mutation had hon dubbla ögonfransar och gav henne kontrakt. (Varför gjorde ni inte denna mening till två meningar? Varför har ni skrivit "had" i stället för "hade"? Och vad för slags kontrakt fick hon? Bostadskontrakt, eller?)
Hon (det hade varit trevligt om ni någon gång återetablerade namnet Taylor) debuterade i filmen ”There’s One Born Every Minute” vid nio års ålder och medverkade därefter
i ett stort antal filmer i allt från "Jane Eyre" till "Familjen Flinta".
Hennes stora genombrott kom med rollen ("Sitt stora genombrott fick hon med rollen..."?) som Velvet Brown i filmen "National Velvet" som blev en stor kassaframgång för filmbolaget MGM.
Under inspelningarna av filmen, som handlar om en ung flickas kamp för att vinna galopptävlingen Grand National, föll hon av en häst och fick de ryggproblem som följde henne resten av livet.
Som vuxen spelade hon i ett stort antal filmer, och fick
Oscarsstyetter som bästa skådespelerska för "Inte för pengar..." 1961 och för "Vem är rädd för Virigina Woolf", där hon spelade mot sin man Richard Burton,
1967 (observera att den här meningen inte slutar med en punkt)
Andra stora filmroller som gjort henne berömd hade hon i "En plats i solen", (1951), "Katt på hett plåttak", (1958) och "Så tuktas en argbigga", (1967).
Taylor var gift inte mindre än åtta gånger
bland andra med skådespelaren Richard Burton två gånger. Första äktenskapet vid 18 års ålder var med hotellarvtagaren Conrad Hilton Jr.
Hon var starkt engagerad i kampen mot Aids. Taylor var med och startade en
forskningstiftels om sjukdomen när hennes
motspelare skådespelaren (surprise! Motspelaren var en skådespelare!) Rock Hudson avled i sjukdomen.
Hon drev också en egen stiftelse Elizabeth Taylor Aids Foundation ("en egen stiftelse vid namn" hade kanske varit en bättre formulering).
Taylor var god vän till Michael Jackson och stödde honom under rättegångarna kring 2005. Hennes åttonde giftermål, med byggnadsarbetaren Larry Fortensky, skedde på Jacksons gård "Neverland" 1991.
Under 2000-talet berättade Taylor att hon hade svåra hjärtproblem. Hon bröt också rygger fem gånger, bytte ut båda höftlederna,
har överlevt (plötsligt byte av tempus) en hjärntumår, hudcancer och två svårartade
lunginflammtioner. Taylor var under slutet av livet rullstolsburen.
Hon lades in för hjärtproblem på ett sjukhus i Los Angeles i februari.
I Taylors sista intervju, i Harpers Bazaar,
sa hon bland annat att hon aldrig tänkt skaffa sig vare sig så många ädelstenar som äkta män utan att hon bara hade varit extremt lyckligt lottad (är det någon som förstår den här satsen?).
---
För att komma från en av Sveriges största dagstidningar är den här texten inget vidare bra. Nu har jag bara gjort en snabb genomläsning, och ändå hittat alla dessa konstigheter. Ibland märks det tydligt att journalister har bråttom att få ut grejer på nätet. En korrekturläsning hade varit på sin plats, tycker jag.
Som ni ser på den sista bilden så hann Scilla även med att vara en kändis, då skateboardproffset Cooper bestämde sig för att lägga upp min Scilla-bild i sin blogg. 
Var 
Såg Säkert! i går med Victoria och Kaisa. Det var en väldigt, väldigt bra spelning. Dock var jag lite ledsen över att jag inte hade min kamera med mig. Som ni kanske minns så mailade jag och frågade om det var fotoförbud, och det var det ju så klart. Efter att nästan inte ha blivit insläppt på en Kent-konsert på grund av att jag hade min kamera med mig så vågade jag så klart inte ta med kameran. När det väl var dags för insläpp på Säkert!s spelning visade det sig dock att han som stod och kontrollerade biljetterna inte var särskilt sugen på att stoppa folk med kameror. Han kollade faktiskt inte ens biljetterna särskilt noga. Så folk gick in i lokalen med sina kameror men själv var jag helt kameralös och kände mig lite halv. Det är alltid något som saknas när kameran inte är med.
Träffade Mikaela i går. Hon extrajobbar på Östgötatrafiken. Det visste inte jag, så det var ju en trevlig överraskning. Anledningen till att jag råkade träffa henne över huvud taget var att jag och Victoria hittade ett resekort (det vill säga ett buss-/tågkort) som någon hade glömt i en sådan där apparat där man laddar sitt kort med pengar. Vi bestämde oss för att lämna in kortet till Östgötatrafiken, eftersom någon kanske letar efter sitt kort. Där har vi ännu ett bevis på att jag är otroligt snäll: jag hade lika gärna kunna ta kortet (som hade laddats med 280 kronor) och rest i hela Östergötland med det. I stället var jag en hederlig medmänniska och lämnade in det. Sådan är jag.
Paul Hansen vann årets foto i kategorin Årets Nyhetsbild Utland med bilden ovan.
Nathan Weber tog den här bilden i samma stund. Han har även gjort en video om den dödade flickan. Ni kan se den här.
Tony Hawk på den tiden då han var en spinkig lintott. Observera för övrigt hur extremt långa hans armar och ben ser ut. Och så verkar han ha för stora skor. Men jag dömer honom absolut inte - han är ju trots allt en levande legend. Tack Anthony Frank Hawk, för allt du gjort för skateboardkulturen. *kjam*
"Songs are really just interesting things to do with the air."
Åh nej åh nej åh nej åh nej. Varför har någon otroligt dålig fotograf tagit en bild på dem där de ser ut som ett gäng avdankade dansbands-gubbar som närmar sig 50? Alltså, seriöst: Brian (han längst ut till höger, men det vet väl alla). Varför 
