10 juli

Dagen är kommen! De utlovade Grekland-bilderna publiceras här och nu. Jag kommer inte att skriva så himla mycket om resan, egentligen, utan ni får helt enkelt nöja er med bilderna. Lite kommer jag så klart berätta, utifrån bilderna liksom. Men inga långa haranger. Resan var väldigt bra, så kan den summeras. Jag hade aldrig varit i Grekland förut, vilket Victoria däremot hade. Vi var alltså på en ö som heter Zakynthos. Den lilla staden vi bodde i heter Argassi, och ligger ungefär fyra kilometer från Zakynthos stad ("huvudstaden" och ön heter alltså samma sak). Där har ni bakgrunden. Nu kör vi bild-race!

Vi tog tåget till Arlanda från Linköping. Här väntar vi på att checka in bagaget.

En av de första eftermiddagarna tog vi en promenad i byn. Det var stekvarmt, så vi orkade inte gå särskilt långt. Men en del av staden hann vi se. Argassis lilla centrum består av en gata med en massa restauranger, souvenirbutiker, supermarkets och hotell. 

Staden man ser där borta är Zakynthos stad.

När vi hade promenerat en liten stund gick vi till en bar och tog var sin kopp kaffe. Vi hade druckit upp, betalat och gått därifrån när jag sa: "Åh, tänk om vi såg en katt med en massa kattungar nu! Vad kul det vore!" Ett par sekunder senare rasslar det till i en buske vid sidan av vägen, och en kattunge kommer fram. Ytterligare några sekunder senare kommer ett helt gäng kattungar till, och sist av alla går kattmamman. Vi blir helt lyriska över gulligheten hos dessa kattungar, som börjar busa med varandra och dricka vatten ur en plastbunke någon har ställt fram.

Grekmat!

Så här såg nästan alla våra dagar ut: sola, bada, läsa. Vi läste massor av böcker. Det allra bästa med vårt hotell var att det låg precis vid vattnet; det hade som en egen liten strand. Och precis ovanför stranden, på baksidan av hotellet, fanns en stor gräsyta med solstolar och parasoller. Där låg vi och vilade oss om dagarna. 

En annan sak vi ägnade oss åt var att spela pingpong. Pingpong är alltså vårt namn för sådant där "strandtennis"-spel man kan köpa i turistbutiker utomlands. Två plastracketar och en boll. Sjukt roligt.

En förmiddag tog vi en promenad in till Zakynthos stad. Vi var ute redan vid nio, eftersom det blev så otroligt varmt redan vid tiotiden. Och den värmen ville vi ju inte promenera i. När vi var framme, vid tio (ja, det tog en hel timme att gå fyra kilometer i värmen. Det blev många vatten- och fotopauser), var det stekvarmt och vi var genomsvettiga.

På bilden ovan ser ni när jag tar bilden två snäpp ovan. Kul, va? Staden som skymtar till vänster i bild, vid vattnet, är Argassi där vi bodde. Vi var alltså på väg åt andra hållet, mot Zakynthos.

Något slags kyrktorn i Zakynthos stad.

När vi hade sett det mesta i Zakynthos stad tog vi en cola och vilade lite. Sedan tog vi en taxi tillbaka till Argassi, för vi orkade inte vänta på bussen. Fast jag prutade på taxipriset, så det kändes okej.

Argassi.

Vi spelade en hel del gin rummy i Greklandet.

Lite av vårt hotell och poolen.

Jag smulade ner Pringles på balkonggolvet. Sedan tittade vi på när myrorna hämtade alla chipsbitar och bar iväg dem. Den här biten är några centimeter i diameter. Jag har nog aldrig lyckats fota en helt skarp bild med reverse lens. Inte på myror, i alla fall.

Vi åkte på båtutflykt en dag. Man skulle få se sköldpaddor och grottor. En bra kombo, tyckte vi. 

Vi hade tur och såg flera havssköldpaddor. Jag tror att vi såg tre olika, men en av dem var bara under ytan. De andra två kom upp till ytan två gånger var. Riktigt häftigt att se havssköldpaddor på riktigt, galet stora!

Förutom havssköldpaddor såg vi en båtkiosk. Först stod den parkerad vid stranden...

... sedan backade den ut, hakade sig fast i en annan turistbåt och sålde läsk till passagerarna.

En middag: hawaii-pizza. Jag bad om fetaost på pizzan och behövde inte ens betala extra för den. Fatta vad bra.

Argassis kyrkogård.

En av ödleraserna jag hittade i Grekland är den här. Sådana här ödlor kryllade det av vid vårt hotell, så jag hade något att kolla på hela dagarna när vi låg och läste/badade/solade. Vissa var gröna, som den på bilden, andra var mer bruna. Den minsta ungen jag såg var pytteliten, bara omkring fem centimeter lång. Den var som ett yngel i jämförelse med de lite större ödlorna.

Nu kommer lite blandade bilder från våra mobilkameror. Här sitter jag och dricker en espresso efter en meze-middag.

En elvafika: dubbel espresso (cappuccino för Victoria) och mini-Oreos.

En liten kompis jag räddade livet på. Ja, livet! När jag hittade den i gräset hade en myra attackerat den och slet i hela larvens ansikte för att den skulle dö. Men så kom jag till undsättning, lyckades peta bort myrans envisa små ben/armar/whatever och larven levde lycklig en stund till (hoppas jag).

Några matbilder måste jag bara lägga upp. Den här, till exempel. Från vår favoritrestaurang Zorbas. Vi gillade Zorbas för att de hade godast mat, avslappnad stämning och trevlig personal. Maten på bilden kallas Meatballs Zorbas. Köttbullar i tomatsås verkar vara poppis i Grekland, jag tror att vi provade fyra-fem olika varianter av det under våra veckor där. Zorbas-bullarna tog ändå hem alla priser. Det vita  på köttbullarna är så klart fetaost.

En av alla gyros vi åt. Och en greksallad på sidan. €7,50 för två personer, tror jag. Alltså en greksallad och två gyros.

Vi åt meze två kvällar. Meze är alltså som tapas, fast med grekmat. Här åt vi fetaost, tzatziki, bröd, något slags blandning av kött och kyckling i en jättegod sås (kyparen rekommenderade den rätten, och den var så god att vi tog den båda meze-kvällarna), kyckling i currysås och så återigen lite köttbullar i tomatsås.

I poolbaren på vårt hotell jobbade en übertrevlig kille. Vi hann verkligen bli kompis med honom under våra två grekveckor. Han fick göra åtskilliga koppar kaffe åt oss när vi hade våra solstolsdagar. Och ofta en kopp kaffe på kvällen, också. En kväll fick han göra två drinkar åt oss. Jag tog en alkoholfri och jag minns inte vad Victoria tog. Men fina var de, i alla fall! 

Den godaste hamburgaren jag någonsin ätit på restaurang. Eller kanske godaste någonsin. Den var så god att vi var tvungna att gå till restaurangen två gånger, så att jag kunde äta den igen. Bacon- och cheese-burgare med världens godaste pommes. €5.

En gyrosbild får avsluta detta fotokalas. Galet goda pitabröd de lyckas göra i Grekland. Själva brödet menar jag, alltså. Varför får man aldrig sådant i Sverige? Dock förstod aldrig Victoria och jag riktigt grejen med att stoppa ner en massa pommes i gyrosen. Hade oftast varit godare utan. Fast grek-gyros var ändå en vinnare. Bra lunch för typ €2.

8 juli

Läste nyss den här artikeln om en familj som hade lejon som husdjur ett tag. När jag först såg bilderna på Tumblr trodde jag att det var humbug, men det är det alltså inte. Läs själv och se hur det gick för den vågade familjen!

6 juli

Jag är hemma igen, från Grekland. Har varit det i några dagar, faktiskt, men bloggandet har liksom inte blivit av. För en liten stund sedan blev jag dock klar med att redigera bilder från resan, så de kommer att läggas upp här så snart som möjligt. Ett Grekland-inlägg är alltså utlovat. 

Medan ni väntar på ett spännande inlägg om resan till Grekland ska ni dock få njuta av något helt annat: en liten berättelse om en cykelutflykt. Berättelsen är helt sann och den kommer främst att baseras på bilder tagna med min iPhone. 

Ända sedan jag och Victoria flyttade hit till Linköping har vi pratat om att cykla till Bergs slussar och se hur det ser ut där. Det ligger nämligen bara någon mil utanför Linköping. Åren har gått och utflykten har aldrig blivit av. Förrän nu. I går tog vi äntligen tag i det! Vi packade både fika och lunch eftersom vi räknade med en heldagsutflykt. Sedan var det bara att sätta sig på cyklarna och börja trampa.

Fram till Berg och en bra bit efter det har några mycket bra personer bestämt att det ska vara cykelväg. På det viset slipper man oroa sig för att bli överkörd medan man är på utflykt. Vi började alltså med att köra cykelvägen ut till Berg och letade efter en bra fikaplats på vägen. Vi hittade även lite kor som vi stannade och tittade på.

Vi såg någon form av kyrka i fjärran, när vi cyklade där på den lilla cykelbanan. Till och från hade vi våra aningar om att det kunde vara Vreta kloster, där vi var med mamma och pappa förra året, men vi var inte helt säkra (och orkade inte stanna och titta på våra telefoner för att få reda på svaret). Hur som helst så bestämde vi oss för att cykla till kyrkan och fika där.

När vi närmade oss insåg vi att det faktiskt var Vreta kloster vi hade sett hela tiden. Vi svängde av cykelbanan och styrde kosan mot klostret, kaffesugna som bara den av allt trampande (vi hade redan cyklat mer än en mil). När vi närmade oss fikapausen tyckte jag att mitt framhjul vobblade lite, så jag provade att "skaka" lite i styret. Då visade det sig att mitt framhjul var helt löst. Medan vi gick mot klostret (vi hade klivit av cyklarna vid det laget) tog jag tag i hjulet med handen och då lossnade det lika lätt som en åttaåring tappar sin vickade mjölktand. Vi försökte sätta tillbaka hjulet, och resten av utflykten fick vi ibland stanna till och skruva åt det. Så att det inte skulle lossna i farten.

Fika! Blåbärskaka och kaffe.

Vreta kloster. Eftersom vi såg det förra året kollade vi inte så noga. Vi satt mest och fikade och vilade oss.

"Då tar vi nya tag och kör till Berg!" sa vi efter fikapausen. Det visade sig vara närmare än vi trodde, eftersom vi var framme efter cirka fem minuter. Vi var även i Berg förra året, med mamma och pappa, men nu tittade vi lite mer noggrant. Ända nere vid badplatsen var vi och tittade. Sedan gick vi upp hela vägen igen. Kollade på alla slussar och båtar som väntade på att ta sig igenom.

När vi hade sett Bergs slussar ordentligt cyklade vi vidare. Längs med Göta kanal finns det cykelbana en bra bit uppåt Borensberg (men inte riktigt ända fram dit, tror jag). Det var riktigt fint att cykla längs med vattnet och slussarna. Vi cyklade ända till Ljungsbro. Där kunde vi inte låta bli att cykla ner i samhället och titta in i Cloetta-fabriken. Vi köpte dock inget, eftersom två stora busslass med godissugna penschisar härjade fritt i butiken. Världens kö, helt enkelt. Vi cyklade tillbaka till Göta kanal och letade efter en lunchplats.

På bilden syns en akvadukt. Det är en viadukt, fast med vatten. Alltså att vattnet går över vägen. Jag vet inte om jag någonsin hade sett en sådan förut, så jag tyckte att det var jättehäftigt.

Vid det här laget hade vi vänt tillbaka, mot Berg. Vi hittade en brygga vid kanalen, där vi satte oss och åt lunch. Vi hade gjort mackor med stekt ägg och fetaostbiffar som vi smaskade i oss.

Efter lunchpausen fortsatte vi att cykla hemåt. När vi hade kommit en bra bit mot Linköping kom Victoria på att hon hade glömt sina ringar på toaletten vid Vreta kloster. Så det var bara att vända om och cykla tillbaka. Vi fick lite extra motion, helt enkelt. Och lite extra skavsår i rumpan av sadlarna. 

Den här bilden får avsluta berättelsen om vår cykelutflykt. Den föreställer mig när jag sitter vid Vreta kloster för andra gången den dagen. Victorias ringar låg kvar vid handfatet. Vi vilade en stund innan vi cyklade hem den sista milen. Totalt cyklade vi nästan exakt fyra mil den dagen. Fyra mil! Det är nästan lika långt som sträckan mellan Linköping och Norrköping. En riktigt bra dag, helt enkelt. Vi har sett på kartan att det finns en cykelbana åt andra hållet ut från Linköping, också, så det blir kanske en till cykelutflykt någon dag. Vi måste ju passa på att se omgivningarna innan vi flyttar härifrån!

17 juni

Nu blir det förmodligen tyst i bloggen ett par veckor. I morgon åker jag och Victoria till ön Zakynthos i Grekland och letar havssköldpaddor i havets gömmor på heltid (100 %). Okej, kanske inte riktigt 100 %. Men nästan. Jag ska se en sköldpadda innan jag åker därifrån, så är det bara. Jag har ju trots allt två veckor på mig att hitta en.

Möjligtvis kommer någon form av blogguppdatering om jag någon gång lyckas hitta gratis wifi på något grekfik eller så. Men de har det ju inte så bra rent ekonomiskt där nere i Grekland, så I don't blame them if they inte har wifi. Så klart. Men jag ska nog klara mig utan telefonen. Ja, inte själva telefonen, alltså, utan internet. Telefonen kan jag självklart inte leva utan, vad tror ni liksom? Jag har fullproppat telefonen med musik och ett helt gäng poddar, så den ska nog kunna underhålla mig ett bra tag. Mitt och Victorias största (i-lands-)problem i går var förresten "Räcker det verkligen att ha med sig tre böcker var på semestern?!" Det funderade vi över till och från under hela dagen. Stora bekymmer man har. (Det slutade med att vi nöjer oss med tre böcker var. Min första blir en Paul Auster.)

Jag har även bestämt mig för att endast ta med ett objektiv på den här resan. Gulp! Brukar i vanliga fall ta både 50 mm, 18-55:an och mitt fisheye. Men nu bestämde jag mig för att prova något nytt: att resa lätt. Det är nämligen rätt så tungt att släpa på en massa objektiv dagarna i ända, särskilt om man som jag tycker om att promenera mycket. Så nu kör jag på bara 50 mm/1.4. Eller okej, lite har jag fuskat. Slängde ner mitt lilla, plastiga 60 mm Holgaobjektiv. Tänker att det kan funka bra i ett så pass soligt (det vill säga ljust) land som Grekland.

På återseende!

15 juni

Nu går vi igenom det här, EN GÅNG FÖR ALLA! "Men jaysus, varför är hon så versalarg nu då?" kanske några frågar sig. En väldigt enkel anledning: ett missbrukat ord. Ja, missbrukat, as in använt på fel sätt. Många svennar (ja, detta ord missbrukas främst av folk som huvudsakligen pratar svenska) vill slänga sig med ordet starstruck lite nu och då. På Facebook. På Twitter. I bloggar. Ja, överallt, faktiskt. Och det är ju inget fel med det. Men så dyker den förrädiska svengelskan upp, som gubben i lådan, och gör det eviga användandet av ordet starstruck outhärdligt. Det är väl en smula oklart om vi ska beskylla svengelska tendenser, eller om folk i allmänhet har fått alldeles för dålig engelskundervisning i sina liv (fast de två hör väl delvis ihop...). Vad är det då som är så irriterande att språkpolisen Bea måste rycka ut här i självaste bloggen? Jo, det ska jag nu komma till. Folk vill säga starstruck, men säger i stället starstrucked. Säger, skriver, uttrycker. Starstrucked. Det här har alltså inte hänt en gång, inte två gånger. Hade det bara varit tre gånger hade jag nog förlåtit missförståndet. Men det händer hela tiden.

Till alla som känner sig träffade kommer här en gratis engelsklektion från class of Google:

En mycket tydlig bild som visar hur ordet strike böjs. Inte strucked. Struck. Vänligen notera med gigantisk tuschpenna så att ni aldrig glömmer följande: det heter starstruck. För folk som har kommit så pass långt i livet att de läser bloggar bör det inte vara något problem att komma ihåg ordets korrekta form. Strike måste väl ändå klassas som ett grundläggande engelskt verb, och i regel lär man sig att böja det i typ tredje eller fjärde klass. Har ingen vetenskaplig källa på det, men det är min uppskattning.

I nästa del av Beas engelsklektioner: den viktiga skillnaden mellan too och to.

13 juni

Peppen, peppen! Är peppad, alltså. Det har hänt många bra saker i dag. Jag förstår att ni är otroligt intresserade av att veta exakt vilka saker, så därför gör jag nu en lista. Here we go här går vi:

1) Jag och Emelie bokade tågbiljetter till Storsjöyran. Tack vare en bekant vid namn Becko har vi båda fått jobb på festivalen! Jag är inte helt säker, men jag tror att vi ska få jobba med logerna. Ett önskemål från min sida (minns det som i går när Sandra och jag var ute i Nyköping och plockade blommor till Anna Järvinens och Britta Perssons respektive loger, en solig dag i maj 2008). Nej, men ärligt. Loger är kul (minns det som i går när jag och Sandra satt i artistköket och åt kakor (?) tillsammans med Lissi Dancefloor Disaster (även om de inte var där under just det bandnamnet den gången)). Nej, nu ska jag sluta drömma mig tillbaka. (Minns det som i går när jag besökte Rebecka och Kajsa i Katrineholm precis när de höll på att arrangera Kajrocken och de piffade upp Timo Räisänens loge och jag bara stod bredvid och tyckte att det blev mycket fint och mysigt.) Hur som helst: tågbiljetterna. Det är långt till Östersund, har jag upptäckt. Att åka till en destination någonstans norr om Uppsala känns ungefär lika avlägset som att åka ut i rymden. Dock vill jag någon gång i mitt liv se ett norrsken, och då måste jag ju bege mig riktigt långt upp. Men det får bli en annan gång. Östersund är långt så det räcker för tillfället. Mycket lämpligt är det i alla fall att jag just nu har fått något slags kampanjkod från SJ Prio, så man kan åka billigare med första klass. Fram och tillbaka från Norrköping till Östersund i första klass båda sträckorna blev ungefär 900 kronor per person. Hyfsat! Av någon anledning verkar även frukost ingå på hemresan. Det är oklart varför. That's how they roll i jetset-livet i första klass, antar jag. Mvh Bea "JW" Karlsson. (OBS! Det blev alltså billigare att åka första klass än andra klass, med min rabatt. Hur krejsi?!)

2) Äntligen bekräftade Lars Winnerbäck att hans nya skiva släpps i höst.

3) Jag ska se Peter LeMarc live! Nej, det är inte ett skämt. Han ska vara gäst i SVT:s Tack för musiken i augusti, och jag fick tag i två biljetter till inspelningen! Det är det där programmet där Niklas Strömstedt intervjuar artister, ni vet. Jag kommer alltså garanterat att få se Peter LeMarc framföra ungefär 3-4 väl valda låtar ur sin skattkista. Nu kanske ni har svårt att förstå storheten i detta, men man kan säga att Peter sällan (mycket sällan) har konserter längre. Det här kan alltså bli det närmaste jag någonsin kommer en LeMarc-konsert.

Sammanfattningsvis har det alltså varit en bra dag. Nu ska jag resa mig och ta det lilla steget fram till spisen för att laga soppa. I kväll blir det tomatsoppa och nybakta frallor i Karlsson/Andersson mansion.

13 juni

Sitter alltså på fejjan när detta ploppar upp:

Hela budskapet var i och för sig mycket väntat, men det betyder ju inte att jag inte *kände lyckans solstrålar sippra in genom mina hudceller*. Eller något poetiskt i den stilen, i alla fall. Ser väldigt mycket fram emot att höra sprillans nya Lasse-låtar på Tele 2 Arena i augusti.

11 juni

Det har gått för långt. Snart orkar jag inte titta på killar som spelar fotboll längre. Eller ska jag säga killar som ligger i gräset och brölar/ylar/gnyr? Det är inte bra tv. Killar som spelar fotboll (utgår från mitt otroligt täckande empiriska material straight from my eyes), främst på elitnivå, slänger sig i gräset för minsta lilla. Okej, man kan väl inte klandra dem om de råkar snubbla och landa just i gräset, men det är väl bara att resa sig direkt? Fotboll är inte en kul sport när det handlar om vem som är bäst på att filma och få frisparkar till sin fördel. Tacka vet jag när tjejerna spelar. De reser sig på stört och fortsätter som om ingenting hade hänt. För det hade det ju inte, heller. Någons fot råkade komma åt ditt ben? Du har ju till och med benskydd, för sjutton. Du snubblade över någon och fick ett brännsår på knät av gräset? What can I say, förutom:

Ytterligare illustrationer över detta fenomen:

Det är väl tydligt. Mitt budskap till killar som spelar fotboll och gnäller är: ryck upp er. Fotboll är inte en farlig sport. Man springer fram och tillbaka efter en boll. Att försöka få kalaset att se farligt ut tar bara upp en massa onödig tid. Inte konstigt att det blir så mycket tilläggstid hela tiden; killarna ligger ju på gräset stup i kvarten. 

Vill man få en ännu tydligare kontrast till fotbollens trygga värld kan man alltid titta en stund på den här videon (bara introt - där Justin Eldridges ringfinger går ur led varpå han trycker det på plats igen som om han gjorde det varje söndag - är värt en titt):

Man kan även ta en titt på detta klipp, där Lacey Baker skatar en trappa. Hon slår i asfalten gång på gång, men reser sig direkt. Hon har ta mig tusan till och med ett leende på läpparna efter varje fall. Här borde fotbollskillarna se och lära, tycker jag. Ger man sig in i leken får man leken tåla - ja, den regeln gäller fortfarande.




Visst, det kan förekomma allvarliga skador i fotboll också. Skillnaden ligger i att man antingen ställer sig upp och fortsätter, eller ligger kvar som en ömtålig bebis och hoppas att någon ska bry sig om en. Jag har också spelat fotboll och fått brännsår av gräs. Fick även en fotboll rakt i ansiktet så att glasögonen flög av en gång. Men fotbollsspelare måste sätta sin smärta i relation till något större. Prova att spela basket och få brännsår av en stenhård parkett i stället. Skillnaden är stor. Prova ramla rakt ner i asfalten och känn hur skönt det brännsåret är. I jämförelse med en mjuk grästuss, alltså.

Är du kille och känner igen dig i detta blogginlägg: ring genast Bullen och fråga hur just du kan få hjälp att bota dina neverending filmningsförsök. Många av oss utomstående har nämligen fått nog och orkar ej titta på era mesmatcher längre.

10 juni

När jag var yngre sa jag alltid harskrank i stället för harkrank. Vissa människor i min omgivning tyckte att detta var helt fel och kunde till och med skratta åt det lilla s:et jag hade ploppat in mellan konsonanterna. Först i dag kan jag äntligen meddela att jag (också) hade rätt! IN YOUR FACE! Skrattar bäst som skrattar sist osv osv etc etc. Här är några olika ord man kan välja mellan för att beskriva de små jävlarna fanskapen djävulens sändebud de äckliga krypen:

Harkrank
Harskrank (TOLD YA!)
Koggamoj
Pappa Långben
Pappa Skrotben
Långbenskrank
Skrackelmogga
Hårkrånk

Panikskriker jag något av dessa ord i framtiden försöker jag alltså förmedla att någon av er medmänniskor genast måste avlägsna djuret från min närhet.

Min vetenskapliga källa är dagen till ära bibeln, det vill säga Wikipedia.

8 juni

På självaste nationaldagen åt jag frukost med Kaisa och Victoria på ett nyöppnat fik här i Linköping. Duxe Mfg Co, heter fiket. Mycket bra! Trevlig personal som gjorde både mackorna och kaffet med kärlek. Inte helt fel!

Jag tog en kopp kaffe (eller två, faktiskt, köpte en kopp till efter en stund) och en surdegsmacka med salami/brie. Nästa gång jag går till Duxe ska jag ta en croissant till mitt kaffe.

På Duxe gör de även egna cruisers. Några shapes ser ni på bilden, och så ett par truckar som ska skruvas på. När jag tjänar mer pengar ska jag åka dit och köpa en bräda. Jag fick även veta att man kan få köpa skärbrädor av Duxe-folket. Träet de gör alla grejer med kommer från någon gård ett par mil från Linköping.

På eftermiddagen hände ännu en rolig grej, nämligen att Jessica kom till Linköping! Vi hade inte setts på typ tre år, så det var väldigt skoj att träffa henne. Hon var på väg till Värnamo, och passade på att svänga av motorvägen och träffa mig vid universitetet en stund. Vi hade tänkt skata, men det var så himla varmt ute, så vi orkade knappt göra det. Satt mest i skuggan, och gled runt lite på campus. Jag upptäckte också hur mycket jag vant mig vid min Bantam-cruiser; min vanliga bräda kändes nämligen gigantisk. Longboard-stor, liksom. Bilden nedan tog Jessica.

4 juni

Vilken helg det har varit! Jo, jag vet att det är tisdag i dag, så jag borde väl ha skrivit det här i går eller i söndags. Men i söndags var jag helt slut, och i går hade jag fullt upp med att bland annat plugga och maila runt till en massa mäklare. Hur som helst: det var en flytthelg. Pappas flytthelg. I torsdags åkte jag till pappa i Nyköping. Klippte mig hos Becca (mitt hår var verkligen superduperlångt). På fredagen hjälptes jag och pappa åt att packa, och när han åkte till Stockholm för att få nycklar till sin nya lägenhet fortsatte jag packandet. Det blev en heldag, helt enkelt. På kvällen kom pappa tillbaka, med Therése och Stoffe. Vi åt en hejdå-Nyköping-middag på Mickes. Det är en av Nyköpings lite finare och dyrare restauranger, så ni kan ju gissa om jag blev förvånad när Explosions in the Sky började strömma ur högtalarna.

På lördagen var det bara att sätta igång med själva flyttandet. Alla pappas grejer skulle upp till Hammarby sjöstad. Vi lyfte och lyfte och packade ner och stuvade om och fikade och lyfte och bar och så vidare. Fick in allt i flyttbilen. Åkte upp till Stockholm. Där började det ösregna och åska. Trevligt värre. Vi lyfte ur allt och körde i hiss och gick uppför trappor och lyfte lyfte lyfte. Jag hade träningsvärk överallt i två dagar efter den där dagen. Men det var det ju värt! Nu bor pappa i en übermysig lägenhet i sjöstan. Ett stenkast från vattnet och kanske tre stenkast från Therése och Stoffe. Jag tror att han stormtrivs redan.

Här kommer lite pics:

Jag efter klippet. Gullig, va?

Lite flyttkartonger i pappas gamla lägenhet. Han har förresten så många tavlor och mattor över att han skulle kunna öppna butik där i sjöstan och bara sälja sådant.

iPhone 6.

Två jättegamla gitarrer som jag hade bestämt mig för att spara, tills jag tog mitt förnuft till fånga och insåg att de aldrig kommer att få plats när jag och Victoria flyttar. Så de gick till loppis i stället. Tråkigt men sant! Jag har ju redan tre gitarrer som ska få plats, liksom. Och så ska jag väl köpa en ny elgitarr i framtiden.

Hej då, Nyköping!