Bakgrundsinformation: Victoria och jag var på ön Kefalonia i två veckor. Staden vi bodde i heter Lassi.
Utsikt från hotellet.
Streetart i huvudstaden Argostoli.
Argostoli. Här stod vi och väntade på en buss som aldrig tycktes komma. Då körde en taxichaffis förbi och sa: "No bus. Finished." och gav oss extrapris på taxi hem till Lassi.
Hotellet! Bästa hotellet jag kan minnas att jag har bott på. Alltså om man tänker på vad man har fått i förhållande till vad man har betalat. Vi bodde i det rosa huset, på övervåningen. Vår balkong var den med rosa parasoll.
Hotellpoolen. Oftast vände jag solstolen åt andra hållet, så att jag hade utsikt över havet.
En dag åkte vi på bussutflykt...
… och fick åka på slingriga bergsvägar med sådan här fin utsikt.
Ett stopp på vägen var vid en utsiktsplats ovanför den kända stranden Myrtos Beach. Hela busslasset klev ur och stod som en skock får och fotade stranden nedanför. Jag vägrade fota stranden. I stället tog jag till exempel den här bilden.
Och så fotade jag några berg som var ända uppe bland molnen.
Vid den smala biten i mitten ligger en by som heter Assos. Dit åkte vi tyvärr inte.
Sedan fotade jag folk som fotade stranden.
Damen som var guide tog en bild på oss. Stranden syns i bakgrunden. Och tycker man att mitt hår är roligt här...
… så kan jag även bjuda på denna!
Men så kunde jag inte hålla mig längre utan föll för grupptrycket och tog en bild på den där Myrtos ändå. Yolo swag osv osv.
Vi besökte den lilla byn Fiskardo som ligger längst norrut på Kefalonia. Där åt vi mumsig glarre.
I Fiskardo kunde man titta på dyra båtar (ej på bild). Det påstås att en hel del kändisar besöker den här lilla fiskebyn.
Det unika med Fiskardo är att byn klarade sig bra från en jordbävning som förstörde nästan allt på Kefalonia, Zakynthos och några öar till år 1953. Jag tror att den förstörde omkring 90 % av Kefalonia. Men i Fiskardo finns alltså en massa fina gamla saker och hus att titta på.
En katt kom fram och gosade med min fot.
Jag passade också på att ta en bild på mig själv i en Fiskardo-spegel och fantiserade om alla kändisar som speglat sig just här. Julia Roberts? Ellen Degeneres? Michelle Obama?
På det hela taget var Victoria och jag överens om att Fiskardo var ett av de finaste ställena vi sett.
Här lever jag loppan i grottan. Man fick inte röra droppstenarna, men jag kunde så klart inte hålla mig utan gjorde det ändå… Och där var det slut på utflyktsbilder!
När vi hade kommit så här högt gav vi upp grottletandet och begav oss neråt igen.
Jag hemma hos Gerasimos.
Lassi.
Nu kommer lite blandade mobilbilder!
Så här såg jag ut när jag var ute och snorklade. Den bilden får avsluta bildkalaset, tycker jag.
Bussturen tog oss även till en by som heter Agia Efimia.
Jag hittade ett skojigt träd som jag ville fota.
Efter Agia Efimia åkte vi till ett häftigt ställe som heter Melissani Cave. I själva grottan är det en sjö. Vi fick sätta oss i båtar och en man rodde runt oss i grottan.
Sista stoppet var Drogarati Cave, en helt annan sorts grotta med massor av droppsten. Man kunde gå runt i hela grottan, som var ganska stor.
Här lever jag loppan i grottan. Man fick inte röra droppstenarna, men jag kunde så klart inte hålla mig utan gjorde det ändå… Och där var det slut på utflyktsbilder!
Enligt den här skylten skulle det tydligen finnas en grotta även i vår lilla stad Lassi. Den ville jag så klart leta reda på, så vi följde pilen och gick uppför berget i värmen.
Vi hittade ingen grotta, eftersom det inte fanns mer än en skylt på vägen. Vi hittade dock ett litet kapell som vi uppfattade hade något med grottan att göra, men vi kunde inte riktigt lista ut vad eftersom det inte fanns någon information på engelska.
När vi hade kommit så här högt gav vi upp grottletandet och begav oss neråt igen.
Där var dock inte storyn slut! När vi kom tillbaka till hotellet googlade jag nämligen på grottan, och kunde då läsa att den är inbyggd i det där kapellet vi hade sett på vägen. Så det var ju bara att gå tillbaka, hitta den lilla dörren och kliva in i grottan. Och vad är det då för en liten stengömma vi pratar om? Jo, en gubbe som hette Saint Gerasimos bodde här på 1500-talet. Fem år tillbringade han i grottan. Tydligen är han Kefalonias officiella helgon, som jag har förstått det. I grottan fanns en massa bilder på gubben, och så kunde man tända ljus i hans ära.
Jag hemma hos Gerasimos.
Varje dag gick vi förbi en massa kattungar och gosade med dem. De här två var våra favvosar. Gustav aka Gurra i bakgrunden och den gråvita döpte vi till Berit aka Bejan.
Gurra njuter av livet.
Lassi.
Hotellet igen.
Nu kommer lite blandade mobilbilder!
Jag badar i havet.
Jag filosoferar medan jag dricker hotellkaffe.
Jag är lycklig över ännu en lyrrig hotellfrukost. Det var ingen vanlig hotellfrukost, utan man fick välja frukost utifrån en meny och sedan blev man serverad det man hade valt. Klagade ej!
Här ser jag bekymrad ut medan jag nybadad (se hår) äter en donut.
Okej, nu blev det fyra bilder i rad där jag har samma tischa. Hur som helst: här äter jag världens godaste gyros. Vi var på det här stället sex gånger och åt samma gyros. Alltid vid lunchtid. Sjukt gott pitabröd, kryddig kyckling och dilltzatziki. Alltid utan pommes. Jag såg säkert så där knäpp ut varje gång jag avnjöt härligheten.
Gurra!
En morgon tog vi bussen till huvudstaden Argostoli för att leta efter de omtalade havssköldpaddorna. Vi trodde att man skulle behöva leta länge för att få en skymt, om vi ens skulle få någon skymt, men så var inte fallet. Sköldpaddorna var lätta att hitta och de simmade gärna runt precis vid strandkanten så att man tydligt kunde titta på dem. Ett gäng killar hade till och med med sig fisk och matade en sköldpadda direkt ur handen. Sjukt coolt att se dem på så nära håll. Och vi som trodde att vi hade sett dem tydligt förra året, på Zakynthos. Det var ingenting jämfört med det här. Jag hade kunnat titta på dem i timmar utan att tröttna. Det var verkligen en av de allra bästa händelserna på hela resan.
Här är en fiskare som dödar en bläckfisk.
Smaskig grekmat.
Här är jag med en "liten" donut jag köpte.
Frukost!
Vi badade alltid på den här stranden. Första dagen var vi på en annan strand, men den här var mycket bättre. En dag såg vi en flock delfiner simma runt några hundra meter utanför badplatsen. När jag såg den första fenan var de bara runt hundra meter ifrån stranden, men sedan simmade de en bit längre ut och började hoppa och greja som delfiner gör. Oslagbart. Något annat som var oslagbart med det hela var att se alla på hela stranden ställa sig längs med strandkanten för att titta på delfinerna. Alla var lika imponerade. Ungefär hälften hämtade sina telefoner/surfplattor/videokameror. Att se vilda delfiner när man badar i havet är ju ändå inte varje dag. Här på stranden träffade vi även en grekisk-kanadensisk gubbe (från Grekland men bor nu i Kanada) som vi pratade med några gånger. Han berättade att han är här två månader varje år och han hade aldrig sett delfinerna här i Lassi förut. Och då badade han ändå i havet i stort sett varje dag.
Så här såg jag ut när jag var ute och snorklade. Den bilden får avsluta bildkalaset, tycker jag.
