13 jan

På självaste nyårsdagen tog Victoria och jag tåget till Köpenhamn. Det var en av Victorias presenter till mig när jag fyllde 25. Woho! Här kommer en bildhärva från resan.

Tillbringade några timmar i skivbutiker. Kom tillbaka till hotellet med de här.

Många besök i inredningsbutiker för vår del. De två bilderna ovan tog jag i Stillebens butik.

Illums!

Det blev väldigt mycket promenerande. Det finns ju så enormt många fina hus i Köpenhamn.

Café Norden. Riktigt bra kaffe och mumsig morotskaka.

Hay House!

Vi hittade ett bra lunchställe som heter Slice of San Francisco. Där käkade vi quesadillas.

Middag på vår favvorestaurang i Köpenhamn så här långt: Guru.

Ingen av oss hade varit i Christiania innan så dit gick vi sista dagen, innan tåget gick hem.

Själva personen som betalade för resan. Typ världens bästa present. Tack! ♥

29 dec

Några bilder:

Det blev julafton och jag testade om jag fick plats i en kartong.

Fortfarande julafton. Pappa kom och åt lunch + såg Kalle med oss. 

Böcker jag fick under julen + på min födelsedag. Älskar verkligen böcker mer än mycket annat.

I dag gick jag på stan och köpte skivor. Om några dagar åker jag och Victoria till Köpenhamn och då räknar jag med att köpa en bunt till.

21 dec

Torsdagen. Vilken känslokarusell! "Men hallå är det Aftonbladet eller är det Bea som skriver?!" Så tänker ni nu. För känslokarusell känns ju främst som ett ord som hör hemma i just kvällspressen. I dag får det dock äran att vistas även i min blogg, eftersom jag inte har hittat något bättre ord för att beskriva torsdagen den 18 december. Mamma skulle ha fyllt 60 år. Dagen började med att pappa kom hit och fikade. Vi åt lussebulle och drack kaffe. Sedan hjälpte han till att byta ut ett magnetlås i en av våra garderober.

När vi hade fikat och äntligen hemma-t oss så åkte vi mot Upplands Väsby. Mamma ligger nämligen i minneslunden vid Hammarby kyrka där i Väsby. Vi käkade lunch på vägen och sedan tog vi oss till kyrkan. Tände ljus och la blommor. Var ledsna. Därefter åkte vi på världens Väsby-runda och kollade in alla ställen som mamma och pappa bott på, mormor och morfars gamla radhus, huset där jag växte upp, gatorna där andra som vi känner bodde förr i tiden, mitt gamla dagis... Ja, en liten turné helt enkelt. Vi avslutade med en eftermiddagsfika på konditoriet där jag varit så många gånger som liten. Så många minnen på bara en dag.

På vägen hem släppte pappa mig vid skolan där jag jobbat den här terminen. Läraren som jag vikarierade för ringde nämligen mig i början av veckan och sa att jag hade en present att hämta. Ett av barnen hade glömt att ta med presenten den dagen jag slutade, så nu fick jag anledning att komma till skolan igen. Jag kramades med några av barnen som var kvar trots den sena eftermiddagen. I korridoren stötte jag på en av de andra lärarna, och hon frågade om jag hade några planer för kvällen eller om jag ville följa med på skolans avslutningsmiddag på Norra Brunn. Det var en hel del personal som hade hoppat av i sista stund, så det skulle ju finnas en hel del mat över menade hon på. Och eftersom jag hade jobbat där hela terminen så tyckte hon att jag borde följa med och hänga med alla. Självklart ville jag det. Gratis trerätters, bra sällskap. Varför skulle jag tacka nej, liksom? När det var bestämt så var det bara att skynda hem och byta om. Sedan mötte jag upp läraren som bjudit med mig vid tunnelbanan (vi bor nära varandra) och så gjorde vi sällskap till Norra Brunn.

Det var en bra kväll. God mat och skön stämning. Skolpersonalen tog upp nästan hela stället, det var bara ett bord med folk som inte var från skolan. Jag käkade toast skagen, laxfilé och pannacotta. Själva ståuppen var väl däremot inte på topp. Troligtvis har jag under hösten blivit bortskämd med bra ståuppkomiker tack vare mina besök på Stand Up Yours, för när en vit medelålders man (känd komiker) tog plats framför micken och drog sina skämt så skrattade nästan alla förutom jag. Det var väl kanske något skämt som var lite skoj, men på det stora hela kände jag mig mest tacksam över att Stand Up Yours erbjuder - som de själva säger - något så unikt som rolig humor.

När den kände svenske komikern sa tack och hej reste sig nästan all skolpersonal som på en given signal och skapade en lång kö till garderoben. Tydligen var många trötta och ville gå hem. Själv hade jag knappt hunnit blinka innan alla vid mitt bord var helt borta. Då gick jag och satte mig vid ett annat bord, där det fortfarande var några lärare kvar. Vi satt och pratade till personalen på Norra Brunn stängde av musiken och tände alla lampor. Då var det ju bara att resa sig och åka hem.

Ja, så är vi då tillbaka på det här med känslokarusellen. Dagen var fylld av så många olika känslor till och från. En ledsen dag som ändå bjöd på många bra minnen och avslutades med en glad middag. Fint, faktiskt.

19 dec

Det här med att blogga regelbundet. Det tycks svårare och svårare, och kanske framför allt mer och mer oviktigt. Men här kommer i alla fall lite mobilbilder som kanske delvis kan sammanfatta den senaste tiden:

Fikade med Lauren och Karolina på Vetekatten en helg.

Köpte en ny telefon och en iPad.

Upptäckte glädjen i att ha Photo Booth på en iPad.

Såg Moose Blood och Balance and Composure spela sina låtar i en källare i Hornstull. Fantastiskt.

Har några gånger förgyllt hösten med Stand Up Yours standup-kvällar på Södra teatern.

Shoegaze-/punkgaze (vilket man nu föredrar)-bandet Nothing levererade på Lava en kväll i november.

Alfons-gos!

Afternoon Tea på Görvälns slott (låt ej slottets namn förvirra dig - det ligger i Sverige! Shocking, jag vet. Skulle ju lika gärna kunna vara ett namn från... Nederländerna, typ).

Like Torches, förband till.... *trumvirvel*...

TAKING BACK SUNDAY! Helt otrolig konsert. Mer om den och fler bilder finns i min musikblogg. Oförglömlig kväll.

Sedan tog jag och Victoria äntligen tag i det här med att fixa vita golv i lägenheten. Och med "fixa" menar jag ringa in en hantverkare som fixar. Så här såg ett av rummen ut innan.

... och så här snyggt blev det!

Bor man vid Telefonplan måste man ändå käka middag på Svenska hamburgerköket ibland.

Kom till jobbet en torsdagsmorgon och möttes av detta. 

Jag fyllde 25!

Sedan kom tyvärr dagen då jag var tvungen att sluta på skolan där jag har jobbat hela terminen. Jag var klasslärare för tjugosex ljuuuvliga åttaåringar hela hösten, eftersom deras ordinarie lärare var sjukskriven. En av presenterna jag fick när jag slutade var ett stort kuvert med brev från alla barn. 

Där har ni den i stora drag. Den senare delen av min höst. Och om det nu skulle vara någon som tänker ungefär "men herreGUD vad roligt det verkar vara att följa Bea på Instagram", ja då är det ju bara att lägga till mig. @keabarlsson, helt enkelt.

10 dec

Obegripligheter del 14:
Folk som kan motstå att äta smet ur skålen när man har bakat något chokladigt. De liksom slickar inte ens visparna eller slickepotten.

Kommer jag någonsin att växa upp?

8 dec

Äntligen har årets Musikhjälpen dragit igång! En personlig tradition har blivit att önska en blink-låt varje år, eftersom ett mål jag har är att få blink att spelas mer i radio. Så klart. Alla vill ju höra*, så varför inte spela skiten, liksom? Hittills har mina önskelåtar dock aldrig spelats. Så slog det mig plötsligt - SR kanske inte ens har blink-låtarna jag önskar i sitt låtarkiv? Då sitter jag ju och väntar förgäves! Då fick jag en snilleblixt: jag frågar min vän Rebecka (som jobbar på SR) om hon kan kolla upp låtarkivet och vilka blink-låtar som finns där. Jösses, alltså. Ibland förvånas jag verkligen av min egen tankeförmåga. Här kommer alltså inte att önskas något förrän jag vet exakt vilka låtar jag faktiskt har chans att få höra.

* Källa: NE.se.

7 dec

Obegripligheter del 13:
Att det finns både SVT Play och SVT Flow. Vet ens SVT själva vad skillnaden är mellan de två?

7 dec

Hade en så bra födelsedag i går! Den började med att Victoria gjorde sconesfrukost till mig. Efter långfrullen gick vi ut på promenad. Vi hittade en rolig ny runda. Från Telefonplan gick vi mot Liljeholmen och så Liljeholmsbron över till Hornstull. Därefter Västerbron över till Kungsholmen. Därifrån sneddade vi upp mot Essingeleden och följde alla broar över till Gröndal. Sedan genom Gröndal upp genom Aspudden och hem till Telefonplan igen. När vi kom hem la vi oss i sängen för att vila, vilket så klart slutade med att vi somnade.

När vi hade vaknat började vi göra oss i ordning för kvällens middag. Pappa och Anette hämtade oss här hemma vid sjutiden, och sedan åkte vi till Sjöstan. Jag hade valt ut pappas gamla stammisställe "italienaren" (restaurangen har så klart ett namn, men italienaren låter mycket trevligare) till min födelsedagsmiddag. Therése och Stoffe kom också dit och så åt vi en massa god mat. När pappa och Anette åkte hem gick vi andra hem till Therése och Stoffe en stund. Lugn och skön födelsedag. Perfekt för mig!

Några av mina presenter: en kokbok, presentkort på Bengans, en Pantone-mugg, Annika Norlins bok. Jag fick även pengar. Och - av Victoria (förutom muggen) - en resa till Köpenhamn! Woho! På nyårsdagens morgon tar vi tåget dit. Bästa presenten!

I dag kom Karolina och Emelie hem till oss och fikade. Emelie var på besök från Norrköping och vi lyckades styra upp denna lilla söndagsdejt innan hon tog bussen hem igen. Jätteroligt! Vi käkade en massa lussebullar och kakor.

Sammanfattning: det var helt okej att fylla 25. Trots allt. Förutom en stilla undran över hur jag kunde bli så gammal så fort.

17 nov

Nyss i mitt liv: sippade på en rykande färsk kopp kaffe. Öppnade Spotify och såg en bild på One Direction. Tänkte "Guuud vad stora de har blivit!" Blev officiellt en tant.

13 nov

Obegripligheter del 12:
Att bankdosan inte har lysande display. Man ser ju knappt vad det står om man betalar räkningar i mörkret! Är vi grottmänniskor eller?!

11 nov

29 okt

Obegripligheter del 11:
Jaha. Ordet långkalsonger är alltså vedertaget, men säger man långtrosor blir folk genast lite skärrade och kategoriserar en som alternativ.

14 okt

Senaste tiden, i fallande ordning:

Såg Strand of Oaks med Lauren i går. En klar förbättring sedan jag såg honom för några år sedan.

Kollade in utställningen Sergels torg: Skateboard 1978-2014. Som var skitbra.

Kanelbullens dag.

Jag och Annika såg Miriam Bryant göra sin grej.

Lauren har flyttat till Stockholm!

Hittade kompisar på en bondgård i Huddinge.

Avslutar med en gullig kattbild, för sådana kan det aldrig bli för många av.

Sammanfattning: jag lever. Nu ska jag äta något, och sedan sova. I morgon ska jag umgås med åttaåringarna igen. Den där skolan har för övrigt paxat mig ända till jullovet, så jag har heltidsjobb ett bra tag framöver. Inte helt fel.

29 sep

Obegripligheter del 10:
Som den tionde delen i min följetong om obegripligheter ska jag berätta hur det gick till när jag skulle sälja mitt Nintendo 64 (som jag för övrigt fick när jag var i nio- eller tioårsåldern).

1) Jag bestämde mig, efter mycket om och men, för att sälja spelet. (Hade lite ångest här. Hur gör man sig av med en gammal kompis, liksom?)
2) Jag använde Facebook för att rådfråga om prissättning. Fick höra att jag troligtvis kunde få runt 700 kronor för hela paketet. Blev nu lite besviken, och ångrade nästan mitt beslut om att sälja eftersom jag hade väntat mig mer pengar.
3) Några månader senare tänkte jag "Nu eller aldrig!", varpå jag skapade en annons på Blocket. Jag bestämde mig för att slå på stort och lägga ut spelet för 1000 kronor, eftersom jag nog hellre hade sparat det om jag inte ens hade tjänat en tusenlapp på affären.
4) En massa Blocket-folk hörde av sig och ville köpa. Ett mail stack ut. Det var nämligen från en kille som inte alls var ute efter att köpa, utan bara ville vara en vänlig medmänniska och påpeka att jag kunde få mycket mer för mitt Nintendo-paket. Jag tackade ödmjukast och frågade vilket pris han skulle föreslå och fick svaret 1500 kronor.
5) Jag gick in i min Blocket-annons och ändrade till 1500 kronor.
6) En kille mailade mig och bjöd 1800 kronor.
7) Killen kom till Telefonplan och köpte min gamla kompis.
8) Jag blev 1800 kronor rikare.

1800 pix! Fatta! Jag är i extas. Ska jag nu köpa en Vans-tröja och Cheap Monday-jeans för pengarna, eller ska jag betala för min lärarlegitimation? Lol, skoja ba. Klart att jag köper kläderna. Lärarleg har jag möjligtvis råd med nästa månad (kostar 1500 kronor, vilket jag är helt emot och därför i ren protest säger fuck the system och köper kläder i stället).

Victoria sms:ade mig för övrigt efter min avslutade affär och skrev: "Tänk om du hade kunnat få mer för spelet!" Japp, det hade jag kanske. I bästa fall. I värsta fall hade jag också lika gärna kunnat råka sälja det för endast 1000 kronor. Tur som attans att den där killen hörde av sig och rekommenderade mig att ändra priset.

28 sep

Obegripligheter del 9:
När Victoria kom hem från jobbet i fredags kväll, och det här hände:

Hur hände det? Så här: 1) Någon i huset hade ställt upp dörren till den gemensamma balkongen en trappa upp. 2) Det blåste sjukt mycket ute. 3) Victoria gick in genom porten, samtidigt som en vindpust kom. Resultat: dörren slog igen bakom henne och hela glasrutan blåste sönder.

25 sep

Jag har ju en musikblogg, för er som har glömt det. I den skrev jag i förrgår ett inlägg om Laleh. Enligt mina snabba beräkningar så här på kvällskvisten har jag i ungefär ett halvår funderat på hur jag ska formulera mitt Laleh-inlägg. För jag visste ju att jag skulle skriva det. Det vara bara orden som var så svåra att hitta. De rätta orden. Ord som verkligen skulle förmedla min Laleh-kärlek på ett bra sätt. Länge klurade jag på formuleringar, vände på ord och kom på olika inledningar. 

Så skrev jag inget av det jag hade tänkt ut. Inte ett enda dugg. Jag insåg till slut att inga ord skulle göra Laleh rättvisa; det finns inget sätt att med meningar beskriva hur mycket jag tycker om Laleh. Då bestämde jag mig för att tänka om och i stället fatta mig kort. Det resulterade i blogginlägget som går att läsa här. När jag hade postat det länkade jag till det från Twitter. Och när jag vaknade upp morgonen därpå hade Laleh retweetat min länk-tweet. Att jag blev så glad som jag blev förvånar mig lite grann. En retweet, liksom. Ingen världssensation, direkt. Men med just Laleh är det ändå det. Hon retweetar sällan fans, så det känns faktiskt väldigt… fint. Ju.

21 sep

Obegripligheter del 8:
I London slutar tunnelbanan gå klockan 00:30. Även på helger.

14 sep

Obegripligheter del 7:
Att så otroligt många svenskar röstar på Sverigedemokraterna. Ruskigt många.

14 sep

Valdag! Alldeles strax ska Victoria och jag gå iväg och ta en valfika i Kransen innan det är dags att gå till själva vallokalen och stoppa lappar i kuvert. Efter det blir det tvåkilometersloppis i Aspudden. Svårt att klaga på den här dagen!

8 sep

Obegripligheter del 6:
Att jag aldrig hade provsmakat Marabou helnöt förrän precis nu i helgen som var. V A R F Ö R ? Nu har jag en ny favvo-Marabou. Inte helt åt pipan, det heller.

7 sep

Heartbreaking story from the verklighet:
I veckan som var dog en av mina elevers husdjur. Några dagar senare hade vi som vanligt lässtund efter lunchen, varpå eleven satte sig ner med boken Adjö, herr Muffin. För alla som inte har läst denna bok kan jag 1) rekommendera den och 2) berätta att den handlar om ett gammalt marsvin (herr Muffin) som ser tillbaka på sitt liv och hur det var innan han blev svag och ensam. Hans fru som dog innan honom. Hans barn är sedan länge utflugna. En dag dör herr Muffin och blir begravd tillsammans med bland annat femton maskrosor.

Det sjungs till och med psalmer på herr Muffins begravning:

Ja, den här boken satt alltså eleven och läste. Och började gråta. Hen tänkte på sitt husdjur och började gråta under lässtunden, med boken om herr Muffin i handen.

Så fint och så hjärtskärande.

6 sep

Obegripligheter del 5:
Turister som går runt och fotar saker med sina surfplattor. Bara att släpa runt på sin surfplatta medan man turistar är ju i sig helt befängt.

1 sep

Obegripligheter del 4:
Folk som har kvar knappljudet och/eller kameraljudet på sin iPhone.