Den artonde september tvåtusensju. Det är ett år sedan. Prick. Jag mår bajsdåligt men känner ändå att jag måste åka till VFU:n. Jag minns knappt den artonde september tvåtusensju. Däremot minns jag den nittonde, klappen på axeln och hur jag velade. Och hur jag velade den tjugonde, men tog tag i det ändå. Jag minns "Du kan väl komma in hit ibland" och jag minns att jag flydde till södra Sverige. Jag minns faktiskt en del grejer väldigt tydligt, men trots att jag gjorde allt för att motverka det har det blivit något av ett svart hål. Tidvis. Minnesluckor som aldrig faller på plats. Det är så sorgligt. Att man inte kan styra över sin egen kropp, sitt eget minne. Jag minns ganska tydligt alla tv-spelsnätter med honungsmackor och te. Kan säga exakt vilken tesort. Minns när jag valde att inte gå till skolan och det var helt okej fick jag veta det var faktiskt "utmärkt" och jag gick där och sparkade löv i oktober, trottoarlöv, och ibland satt jag bara inomhus och stirrade in i väggen. Oftast valde jag att gå till skolan gömd i mitt skal och oftast klarade jag av det. Men jag är inte lika stark som jag skulle vilja vara. Jag är faktiskt ganska svag. Egentligen. (negiltnegE)
1 comment:
jag vet inte exakt så vad du gick igenom. men jag tror jag vet lite ändå. du är stark och ni är starka allihopa som klarade det och tog er igenom det. fantastiskt är livet ibland när allting faktiskt löser sig. jag är så glad för din skull och dina näras skull att ni klarade kaoset och står där ni är idag. (jag hoppas allt är bra) jag går själv just nu igenom en liten kris i mitt liv och det är jävligt hårt och det gör jävligt ont. men sådana som du får mig att orka. du är bra, bea. du kommer bli en bra lärare. nej, stryk det. Bäst lärare. jag hejar på dig
Post a Comment