Nu minns jag. Smset på engelskalektionen. Att jag la mig på bänken utanför klassrummet och att allt förändrades.
Att jag gick tillbaka in i klassrummet. Det var tisdag och förutom engelskan hade jag även rörlig bild kvar. Jag gick på lektionerna för att jag inte vågade gå hem till mina föräldrars lägenhet och få smset bekräftat av riktiga ord. Ord som sägs rakt ut. Jag ledde cykeln hem efter den sista lektionen, allt för att dra ut på det jag visste skulle komma. Jag minns exakt känslan jag hade då. Kvällen har jag förträngt.
Det är ibland som förut
Ibland har jag känt att jag duger
Det har hänt att jag samlat ihop nog med kraft att gå ut
1 comment:
jag har ingen aning om vad du pratar om, men samtidigt beskriver du det sjukt bra. jag känner igen mig, jättemycket.
Post a Comment