Det här drömde jag i natt: Världen är på väg att gå under. Väldigt många människor går utomhus, i en ström, längs en grusväg. Från himlen hörs en mansröst som påpekar att det är dags nu, att vi inte har mycket tid kvar. Att världen kommer att gå under. Vädret är soligt men på himlen finns ändå stora, skräckinjagande moln. Människorna fortsätter att gå. Bland människorna finns jag sjäv och min ena kusin och min ena moster. Till slut samlas alla människor i en gymnastiksal. Det gröna golvet, ni vet. Där sitter vi, alla med huvudet riktat åt samma håll. En kvinna står längst fram och pratar om jordens undergång. Hon säger: "Vi har ingen tid att förlora! Nu måste vi våga låta andra människor läsa våra dagböcker och hemliga anteckningar." Hon tycker att det viktigaste när jorden ska gå under är att vi har läst varandras dagböcker. Jag vänder mig snett bakåt åt vänster, där sitter min mamma. Hon har sin perukfrisyr. Hon säger: "Då kan ju jag få läsa din dagbok nu!" Hon ser glad och hoppfull ut. Jag vet inte vad jag ska svara. Jag tvekar.
Sedan blev det en ny dröm. Jag var med i ett tv-spel, det var split-screen och min ena kusin var den andra spelaren. Sedan ännu en ny dröm. Något om poliser.
No comments:
Post a Comment