30 nov

Vilken dag! Är helt slut, faktiskt. Jag gick upp runt åtta för att hinna äta frukost innan Bruce-biljettsläppet. Men det blev ingen frukost, eftersom jag runt kvart över åtta kom på en massa grejer jag var tvungen att kolla upp för att vara beredd inför biljettsläppet. Typ telefonnummer, inloggningsuppgifter till hemsidor och liknande. Plötsligt blev klockan kvart i nio, och då satt jag och F5:ade Live Nation- och Ticnet-sidorna på två olika datorer. Runt fem i nio försökte jag ringa telefonbokning, men kom så klart inte fram.

Live Nations hemsida kraschade helt klockan nio. Ticnets hemsida strulade. Man hamnade i kö, men när man trodde att man hade tagit sig förbi köandet så slussades man till förstasidan. Allt var tokigt. Allt var stressigt. Man kom inte fram i några telefonköer; det tutade upptaget. Året är 2011. Hur kan sådant här inte fungera?

Vid tjugo i tio började det gå rykten på nätet om att ståplatserna var helt slut, och att det bara fanns dåliga sittplatser kvar. Jag började ge upp hoppet. Då spreds det nya ryktet: en extraspelning dagen efter! Hur bra som helst. Jag köade och köade på de två datorerna, slussades tillbaka till Ticnets förstasida. Klockan tio släpptes biljetterna till den extrainsatta spelningen och spelning nummer ett var nu slutsåld. Jag ställde mig i kö för den nya spelningen, och bestämde mig för att försöka få i mig lite frukost. Satte på kaffet, hörde hur det kokade ihop sig. När kaffebryggaren hade tystnad sträckte jag mig efter kannan, varpå jag upptäckte att kannan inte var där. Den stod på diskbänken. Allt kaffe hade lagrats i filtret. Ställde kannan på sin plats, och fick fram ett blask-kaffe. Fick brygga nytt. Slängde i mig yoghurt medan jag sprang mellan de två datorerna, och försökte ringa telefonbokningen.

Klockan närmade sig halv elva när någon mighty power bestämde sig för att göra mitt liv lite bättre. Victoria hade förresten kommit hem vid det här laget och försökte också boka. I alla fall: JAG KOM IN PÅ SJÄLVA BOKNINGEN! Bara detta var ett mirakel av aldrig dess like. Vågade så klart inte hoppas på något, men klickade i antal biljetter och tryckte fortsätt. Och vips så kom jag till betalningen och innan jag visste ordet av hade jag en bekräftelse i min inkorg. Fantastiskt! Som om det inte vore nog lyckades jag och Victoria göra en till bokning på fler biljetter efter det, och därefter hjälpte vi även en kompis att boka två biljetter. Hur bra som helst!

Vet inte hur fort extraspelningen sålde slut, men jag gled in på Ticnet igen runt klockan halv ett, och då stod det att det var slutsåld. Helt galet, egentligen. Och otroligt kul att vi lyckades köpa biljetter! En stressig morgon, men det är han ju värd. Bruce:an.

När Bruce-stöket var över pustade jag ut. Upptäckte att klockan var kvart i elva. Jag hade inte duschat eller borstat tänderna eller någonting. Jag skulle börja praktiken klockan tolv. Hade alltså ungefär 45 minuter innan jag behövde cykla iväg. Duschade snabbt och klädde på mig. Hann inte äta någon lunch, utan fick göra ett gäng mackor att ta med. Rättade nyhetsartiklar och reklambilder i tre och en halv timme. Var hemma från praktiken runt fyra. Vid kvart i fem gick jag och frugan hem till Lauren. Där lagade vi middag ihop och såg några avsnitt Lost. Snart har vi sett klart säsong 5!

Nu är klockan tio och jag känner att jag borde lägga mig i sängen. Läsa lite innan jag somnar. Den här dagen var sannerligen fullspäckad! Förresten: i fredags såg vi Ben Howard och det var magiskt. I går såg vi Anna Järvinen och det var verkligen inte dumt, det heller. Återkommer om det. En annan dag. 

23 nov

Nu blir här tyst i några dagar. Jag och Victoria ska tillbringa helgen i Stockholm. Främst eftersom vi ska se Ben Howard ha sin gitarr i sitt knä men även för att vi vill gå på stan och äta hotellfrukost. I morgon eftermiddag åker vi till Nyköping. Mellanlandar där. Går ju fortare att åka till Stockholm på fredag morgon, då. Kul att träffa mamma och pappa också! Tror att det blir pizzamys.

Just nu sitter jag och funderar på om jag ska ta med min kamera till Stockholm eller inte. Dilemmat är följande: på många spelningar får man inte ha systemkamera (men av någon jävla anledning får man gärna ha kompaktkamera - idiotvärld!), så jag vågar inte chansa på att ta med kameran dit. Blir ju väldigt krångligt om de säger att jag inte får komma in med kameran. Har ingenstans att lämna den så länge, liksom. Vill helst inte lämna en kamera för x antal tusen kronor på hotellrummet medan jag är iväg i flera timmar. Det jobbiga med om jag inte tar med kameran är att då kan jag inte fota på hela helgen. Förutom med mobilkamera, så klart.

Men oj! Nu - mitt i skrivandet - kom jag på en lösning! Jag tar med en av mina anloga kameror! Ingen risk att lämna en sådan på hotellrummet medan vi är på spelning. Och så kan jag fota resten av helgen! Så ska jag banne mig göra.

Jaha, då var det problemet löst. På söndag, när vi har kommit hem igen, måste vi julmysa. Det innebär att storstäda, julpynta och baka lussebullar. Det innebär även att jag går runt i en tomteluva hela dagen. I dag köpte jag Kerrang!:s Blink-182-special. En tidning fullproppad med affischer och klistermärken. På söndag, mitt i julmyset, ska jag sätta upp en massa affischer på insidan av mina garderober. Återkommer med bilder som ni kan njuta av!

22 nov

Började helt ärligt gråta för att den här killen gör den här låten så bra. Gråter liksom nu för att det är en så fin cover.



PS: Jag ber om ursäkt för allt gråt som härjar i bloggen för tillfället. Men jag är ju inte mer än människa.

20 nov

Måste bara visa tre reklamer som jag tycker är otroligt bra och välgjorda.

 

20 nov

Alldeles nyss satt jag här i soffan och åt frukost samt läste DN:s söndagsbilaga. Började gråta när jag läste en artikel om Eva Hellsten som förlorade sin son Jonas, då 19 år gammal, i en lavinolycka. Jag förstår inte folk som inte börjar gråta när de läser sådana saker. Kanske har jag bara en enormt stark empatisk sida.

Annat fint i DN Söndag: Anna Bodins intervju med Per Morberg. Extremt välskrivet; ville att texten aldrig skulle ta slut. Och Morberg är ju en så oberäknelig människa, vilket gör det hela ännu mer intressant. Tyvärr finns inte alla bilder med i webbversionen, men några kan ni i alla fall avnjuta. Caroline Tibell har gjort ett ruggigt bra jobb.

19 nov

Saker som har fått mig att nästan börja gråta i dag:


- Tanken på att Säkert!s utländska fans äntligen har möjlighet att förstå hennes svenska texter. De utländska fansens värld måste ha vidgats enormt tack vare Säkert! på engelska.
- Aftonbladets artikel om två tjejer som räddade livet på en gubbe. Han höll på att frysa ihjäl ute i skogen.
- Grizzly Bears Foreground.
- När jag tänkte på att Blink-182 gör musik ihop igen.

... är jag verkligen helt normal? 

19 nov

CATURDAY! 

... och så ett par bonusbilder!

17 nov

Vad händer i mitt extremt intressanta liv just nu? Det kanske är sådant ni går omkring och tänker på. Om ni gör det så kan ni genast sluta fundera, för här kommer svaret: inte mycket. Jag har en hel del praktik, och när jag inte har det så letar jag Paramore-fans att intervjua eller läser kurslitteratur om det som så fint kallas media literacy. De senaste två dagarna har jag dock haft fullt upp med att förbereda ett litet projekt jag ska hålla i på min praktikplats. Det blev snabbt påkommet, så jag har fått plugga in mig på området för fulla muggar.

Och vad ska jag då ha för projekt? Även detta slipper ni fundera på, för svaret får ni på stört. Visst är jag omtänksam? Jag ska lära medietreorna vad information och reklam är för något. Först och främst ska jag föreläsa (det vill säga framstå som en expert inom området och hoppas att de inte genomskådar mig) om ämnet, och sedan har jag hittat på en skojig uppgift åt dem. De ska nämligen få skapa en alldeles egen reklam för framtidsprodukten minnespillret. Kul, va?

Jag har förberett mig genom att läsa i stort sett en hel bok om information och reklam, skrivit ett "manus" som jag ska gå efter när jag pladdrar om hela kalaset, gjort en power point-presentation för både jag och eleverna lättare ska fatta strukturen, och skrivit ihop ett litet stödpapper till eleverna. Stödpapperet är en utvecklad version av power pointen, men kortare än mitt originalmanus. Min tanke med stödpapperet är att de enkelt ska kunna hänga med när jag pratar, och kunna föra anteckningar i marginalen när de tycker att jag säger något intressant. När de sedan arbetar med sin uppgift kan de gå tillbaka i stödpapperet och läsa på om hur reklam bör utformas och så vidare. Jag tycker att jag är väl förberedd, så jag hoppas att det går bra i morgon.

I övrigt har jag och Frida haft vårt första handledarmöte om vår C-uppsats. Det var i går. Vår handledare tyckte att vi låg bra till och sa att vår uppsats säkert kommer att bli finfin. Han gav även en del bra tips och feedback. Det känns bra. Just nu kan vi inte jobba på uppsatsen så mycket, eftersom vi inväntar svar från intervjupersoner (vi gör mail-intervjuer) och dessutom försöker få tag i lite fler fans att intervjua. Men nästa vecka ska vi nog börja analysera det material vi hittills har fått in.

Och i morgon är det bara en vecka kvar till Ben Howards konsert i Stockholm! Kommer att bli hur bra som helst. Ska köpa hans skiva när jag är där. Den har typ den snyggaste framsidan jag har sett i år.

17 nov

DN gör det igen! I en artikel som publicerades i dag skriver DN att männen även dominerar musikkritik-branschen. Och återigen gör de själva en stor tabbe. Exakt samma misstag. På bilden är killen aktiv, i full gång med att recensera en konsert eller vad han kan tänkas hålla på med. Tjejen däremot, hon bara står där, med axlarna bakåtskjutna och gör i stort sett ingenting. Hon poserar, det är hennes enda aktivitet. Ska man skratta eller gråta?

16 nov

WHENEVER I'M ALONE WITH YOU
YOU MAKE ME FEEL
LIKE I AM WHOLE AGAIN

15 nov

I gårdagens DN skrevs det om att männen har makten i musikvärlden. DN publicerade statistik över hur många män respektive kvinnor som jobbar inom Sveriges skivbransch. Generellt verkade DN-redaktionen (med all rätt) att det är oacceptabelt att männen sitter i styrelser medan kvinnorna i stort sett aldrig gör det.

Det roligaste med den här artikeln är att DN själva trampar i genusfällan, och omedvetet (?) bidrar till att reproducera de stereotypa könsrollerna. Artikelns stora bild visar nämligen två människor med gitarrer. Den ena är en kille och den andra är en tjej. Inget fel med det. Men tyvärr gör DN som alla andra och låter killen vara aktiv (spelar gitarr), medan tjejen bara får stå och posera som ett annat mähä, lite ledigt lutandes på sin gitarr (eller är det en bas?).

13 nov

Jag var tvungen.

13 nov

Nu har jag nog varit inne på alla skaffa katt-sidor som finns. Kollar Blocket och andra sidor hela tiden för att se om någon säljer kattungar. Tittar på kattbilder på Tumblr varannan timme. Typ.

Ja. Vi kommer nog bli med katt. Vet ej när. Det viktigaste nu är att hitta en kattunge som på direkten tycks gilla mig. Den måste liksom dras till mig från början. Jag har ju alltid haft en känsla av att katter inte gillar mig. Så vår blivande kissemiss måste redan från början visa att den vill bo med mig. Annars är det nog kört.

11 nov

Jag har kommit in i en period då jag väldigt gärna vill ha ett husdjur. Och med husdjur menar jag inte - som min kära syster föreslog - en hamster. Jag menar en hund. Eftersom jag och Victoria knappast kan skaffa en hund för tillfället (för mycket jobb), kan jag till och med tänka mig att ha en katt. Efter att Bruce Gunnar gullade med oss på campingen i somras tycks min katträdsla vara som bortblåst.

I dag har jag googlat kattbilder och letat annonser på Blocket.se och läst om vad man ska tänka på innan man skaffar katt. Ungefärliga månadskostnader och så vidare. Men eftersom jag inte precis är en väldigt impulsiv människa kommer jag och Victoria att tänka både en och två extra gånger innan vi slår till på en kissemiss. Bland annat följande saker får mig att fundera över om jag verkligen vill ha en katt:
- Katter klöser på möbler och övriga grejer i hemmet = saker går sönder och/eller blir fula.
- Kattlådor är fula och luktar lite konstigt.
- Sådana där klös-ställningar är fula.

... och det viktigaste av allt:
- Jag har aldrig haft katt förut! Detta innebär att jag är helt ovan vid att leva ett kattinnehavande liv. Hur gör man, liksom? I dag bekymrade jag mig till exempel över hur man gör när man ska gå ut med katten. Då informerade Victoria mig om att man inte behöver gå ut med katter på samma sätt som hundar. Det hade jag liksom glömt. Efter några sekunder kom jag på att katter går alltid ju på toaletten i kattlådan. Sådan är jag. Har hund-perspektiv på livet i stort.

11 nov

11 nov

10 nov

För några dagar sedan.

9 nov

Vad skönt det är att äntligen börja på den roliga delen av C-uppsatsen. Intervjuerna! Vi ska ju intervjua både Paramore- och My Chemical Romance-fans. Paramore-fansen (vilka är de enda vi har kontaktat än så länge) är übermysiga och anmäler sitt intresse hejvilt. Verkar som att alla vill bli intervjuade!

7 nov

Mina två knäppaste kändis-händelser någonsin:

* När jag och Cooper Wilt satt på en halvsunkig pizzeria i Ekholmens centrum och delade på en pizza. (Så absurt att jag ibland skrattar när jag tänker på det.)

* När jag försökte övertala en korvätande Jan Guillou att komma på en minifestival utanför Trosa i stället för att gå på en tråkig vuxenfest på Bomans.

... och tre andra minnesvärda ögonblick:

* När Jordan i New Found Glory av någon anledning gav mig sin urdruckna bubbelvatten-burk. Trots att jag inte ens är ett stort New Found Glory-fan har jag kvar burken någonstans. Förmodligen i en kartong på vinden. Vill aldrig slänga den, för jag tycker att det är en så himla rolig grej av en människa att göra; att ge sin tomma burk till någon annan.

* Det var efter en Good Charlotte-spelning. Bakom Fryshuset. Billy kom fram och pratade om spelningen. Sedan sa han typ: "Oh, I have something for you!" och så fick jag ett plektrum som det stod GC på. Det knäppa med det här är att jag ett tag senare tappade bort plektrumet i skolan. Lite synd, faktiskt.

* Det här är en plötsligt händer det-händelse. Jag och några till var på NK i Stockholm med anledning av att Avril Lavigne var där och hade signering. Året var 2004. Innan vi ställde oss i kön gick vi bakom det bord där Avril satt med sitt spikraka mittbena-hår. Vi ville för det första ta tillfället i akt att se Avril på nära håll och för det andra letade vi efter medlemmar i hennes band. Vid hissarna hittade vi Evan Taubenfeld (Avrils dåvarande gitarrist) och pratade med honom ett tag. Sedan gick vi och ställde oss i signeringskön. Då började en av Avrils crew-killar prata med oss och sa att vi antagligen inte skulle hinna få något signerat, eftersom signering snart var slut. När han såg hur besvikna vi blev frågade han om vi ville gå på en VIP-konsert Avril skulle genomföra senare på kvällen. Man kan säga att vi blev chockade. Sagt och gjort gav killen oss var sin biljett till kvällens spelning och dessutom var sin booklet signerad av Avril. Plötsligt händer det. Så kändes det verkligen. Senare den kvällen stod vi längst fram längst upp på Kulturhusets tak och såg en relativt intim konsert med Avril (det var nog ett par hundra personer där).

... och för att väga upp det här måste jag även nämna ett sorgligt ögonblick:

* Det var i Paris. Min och pappas resa sammanträffade lyckligtvis med att Blink-182 var där för att ha konsert. En dag när jag och pappa var inne i en skivaffär såg jag en liten affisch som förkunnade att självaste Blink skulle dit och ha signering! Att jag blev überglad kan väl vem som helst räkna ut. På signeringsdagen ställde jag mig i kön och väntade på att mitt livs halleluja moment skulle inträffa. Stod där i några timmar. Det var då det hände. När vi var kanske 30-40 personer kvar i kön bestämde sig Blink för att avsluta signeringen. Snopet. Än i dag blir jag ledsen av att tänka på det.

Den här bilden föreställer mig och New Found Glory-Jordan. Burken han håller i är burken som nu ligger i en låda på vinden.

7 nov

Kolla vad jag nyss hittade! Hade aldrig sett den innan. Fint, va?

7 nov

Oj, vad folk har börjat googla på Laleh sedan Så mycket bättre drog igång. Det vet jag, eftersom många av googlarna tydligen hamnar här (enligt min mycket vetenskapliga statistik).

Det var dagens fakta.

4 nov

Har förresten en sak till på hjärtat. Sitter just nu och lyssnar på Saosins album Saosin, det vill säga den första fullängdaren med Cove i spetsen. Jag gillar Cove. Jag kommer alltid att gilla Anthony bättre, just eftersom han är Anthony Green och han var med först och ja, Saosin var helt enkelt lite vassare med honom. Men så kom ju Cove. En ny sångare. Jag har alltid varit lite fundersam till det här med att byta ut sångare i band. Är det verkligen samma band när sångaren har bytts ut? Jag menar inte att en trummis är mindre värd än en sångare, men när en sångare byts ut så blir det en väldigt stor omställning för bandet och hur de låter. Cove-Saosin låter inte alls som Anthony-Saosin. Det är två olika band, i min värld.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Det jag ska skriva kräver lite mer bakgrundsinformation. Med Cove i spetsen kom det inte bara till nya låtar, utan bandet fortsatte även att spela de gamla Saosin-låtarna. Det vill säga låtar som Anthony har skrivit. Jag förstår att detta kommer naturligt för ett band; annars skulle de ju begrava det ena bandet för att starta ett nytt med den nya sångaren. Och de väljer ju att inte begrava bandet på grund av att de vill ha kvar de gamla låtarna. Det är inte konstigt för de övriga medlemmarna i bandet. Men för Cove. Jag tänker lite på Cove nu. Måste det inte ha känts konstigt för Cove att som ny frontman i Saosin stå upp för och sjunga låtar som den förre frontpersonen har skrivit? Ju mer jag tänker på det, desto konstigare blir det. Cove kanske inte ens förstår vad Anthony menar med vissa låtar. Till exempel Seven Years. Det blir liksom lite coverband-feeling av det hela.

Det här kanske blev rörigt? Ni kanske inte förstår hur jag tänker? Men om jag tar det ett steg längre, då. Cove är inte ens Saosins nuvarande sångare. Anthony försvann, och nu har även Cove försvunnit. En ny sångare är på gång, och den här gången heter han Tilian. De övriga medlemmarna i Saosin verkar fast bestämda att inte under några omständigheter lägga ner sitt band. Så nu ska alltså Tilian (förmodligen), när Saosin turnerar, sjunga låtar från såväl tiden när Anthony var Saosins frontperson som när Cove var det och så även nya låtar från Saosins Tilian-era. Saosin är framme i sin tredje generation, och jag är inte precis überpeppad på att höra hans versioner av Anthonys gamla låtar från Translating The Name-EP:n. Det handlar inte om att jag inte gillar Tilian som sångare. För det gör jag. Det handlar om att Saosin för mig har blivit en beteckning för tre helt olika band.

Jag hade hellre sett Saosin dö när Anthony lämnade bandet, och att de övriga bandmedlemmarna hade startat ett nytt band ihop med Cove vilket i sin tur borde ha lagts ner förra året när Cove sa hej då. Och nu borde de övriga bandmedlemmarna ha startat ett nytt, fräscht band ihop med Tilian. Personligen tror jag att jag hade uppskattat de två senare Saosin-generationerna mer under ett annat namn. Som det är nu tycker jag att det känns som en långdragen undergång, där Saosin-medlemmarna panikartat försöker klamra sig fast vid det de en gång var.

Saosin med Cove i spetsen.

4 nov

Blir alltid lika förvånad när jag skriver in dagens datum för rubrik (eftersom det är först då jag kollar vad det är för datum). 4 november? Redan? Då fyller jag alltså år om ungefär en månad. Till skillnad från när jag var liten så är jag inte så mycket för att fylla år längre. Det är något med att få allas uppmärksamhet som jag tycker är lite... obehagligt. Därför ändrar jag gärna födelsedatum på Facebook innan jag fyller år, så att inte alla ska skriva grattis och så vidare.

I dag. Ledig fredag. Både jag och Victoria är hemma (hon är sjuk. Hon har varit sjuk två gånger de senaste två månaderna men inte lyckats smitta mig en enda gång. Vilket immunförsvar jag måste ha!). Jag pluggar lite nu (läser en gott och blandat-bok som blandar text- och bildanalys hej vilt. Mycket bra!), och snart ska vi ta en tre-kaffe. Därefter ska jag antagligen plugga lite till och sedan spela Theme Park World. Har fått hem det nu! Superkul, verkligen. Har även blivit lite fast i Age of Empires 3. Extremt beroendeframkallande.