7 nov

Mina två knäppaste kändis-händelser någonsin:

* När jag och Cooper Wilt satt på en halvsunkig pizzeria i Ekholmens centrum och delade på en pizza. (Så absurt att jag ibland skrattar när jag tänker på det.)

* När jag försökte övertala en korvätande Jan Guillou att komma på en minifestival utanför Trosa i stället för att gå på en tråkig vuxenfest på Bomans.

... och tre andra minnesvärda ögonblick:

* När Jordan i New Found Glory av någon anledning gav mig sin urdruckna bubbelvatten-burk. Trots att jag inte ens är ett stort New Found Glory-fan har jag kvar burken någonstans. Förmodligen i en kartong på vinden. Vill aldrig slänga den, för jag tycker att det är en så himla rolig grej av en människa att göra; att ge sin tomma burk till någon annan.

* Det var efter en Good Charlotte-spelning. Bakom Fryshuset. Billy kom fram och pratade om spelningen. Sedan sa han typ: "Oh, I have something for you!" och så fick jag ett plektrum som det stod GC på. Det knäppa med det här är att jag ett tag senare tappade bort plektrumet i skolan. Lite synd, faktiskt.

* Det här är en plötsligt händer det-händelse. Jag och några till var på NK i Stockholm med anledning av att Avril Lavigne var där och hade signering. Året var 2004. Innan vi ställde oss i kön gick vi bakom det bord där Avril satt med sitt spikraka mittbena-hår. Vi ville för det första ta tillfället i akt att se Avril på nära håll och för det andra letade vi efter medlemmar i hennes band. Vid hissarna hittade vi Evan Taubenfeld (Avrils dåvarande gitarrist) och pratade med honom ett tag. Sedan gick vi och ställde oss i signeringskön. Då började en av Avrils crew-killar prata med oss och sa att vi antagligen inte skulle hinna få något signerat, eftersom signering snart var slut. När han såg hur besvikna vi blev frågade han om vi ville gå på en VIP-konsert Avril skulle genomföra senare på kvällen. Man kan säga att vi blev chockade. Sagt och gjort gav killen oss var sin biljett till kvällens spelning och dessutom var sin booklet signerad av Avril. Plötsligt händer det. Så kändes det verkligen. Senare den kvällen stod vi längst fram längst upp på Kulturhusets tak och såg en relativt intim konsert med Avril (det var nog ett par hundra personer där).

... och för att väga upp det här måste jag även nämna ett sorgligt ögonblick:

* Det var i Paris. Min och pappas resa sammanträffade lyckligtvis med att Blink-182 var där för att ha konsert. En dag när jag och pappa var inne i en skivaffär såg jag en liten affisch som förkunnade att självaste Blink skulle dit och ha signering! Att jag blev überglad kan väl vem som helst räkna ut. På signeringsdagen ställde jag mig i kön och väntade på att mitt livs halleluja moment skulle inträffa. Stod där i några timmar. Det var då det hände. När vi var kanske 30-40 personer kvar i kön bestämde sig Blink för att avsluta signeringen. Snopet. Än i dag blir jag ledsen av att tänka på det.

Den här bilden föreställer mig och New Found Glory-Jordan. Burken han håller i är burken som nu ligger i en låda på vinden.