Musikåret 2011. Så nära oslagbart som det bara går, tror jag. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: hade Laleh släppt sin skiva i år i stället för i början av nästa år så hade musikåret varit rekordbra. Vilka skivor vi har fått bevittna. Skivor, skivor, skivor. På löpande band. Thursday, William Fitzsimmons, Fleet Foxes, Bon Iver, Explosions in the Sky, Banjo or Freakout, La Dispute, Iron & Wine, Okkervil River, Thrice, Bayside, We Were Promised Jetpacks... Slutar listan någonsin? Ja, det gör den så klart. Men den är lång.
Tyvärr har musikåret 2011 även innehållit förluster. Vi får aldrig mer höra nya, ljuva toner av Amy Winehouse eller Clarence Clemons. Thrice och Thursday finns inte mer. Eller jo, tekniskt sett så finns Thrice, men vi vet inte när grabbarna kommer att slå sina instrument ihop och göra musik igen. Thursday, däremot. Helt borta. Det är sorgligt att tänka på det. Thursday var ett stort band, som har lämnat djupa avtryck i sin genre. De förde sin genre framåt.
Jag ska avsluta år 2011 med att lista årets tre bästa skivor. Utan inbördes ordning kan ni nedan skåda tre mästerverk. För att göra det enkelt för er länkar jag er även vidare till både Spottan och CDON. Lyssna och njut.
Pianos Become The Teeth - The Lack Long After. (Finns inte på Spotify, så klart. Köp den i stället!) CDON.
No comments:
Post a Comment