30 maj

Har druckit snabbkaffe i mer än en vecka nu. Glaskannan till vår kaffekung (King of Coffee) råkade gå sönder, så vi köpte snabbkaffe så länge. I går åkte vi till Elgiganten för att köpa en ny kanna, men tydligen kan man bara köpa dem via nätet eller typ specialbutiker. Så vi åkte hem igen och beställde en. Hoppas den kommer fram snart, snabbkaffe är inte samma som riktigt kaffe. Köffe, som Johan Glans skulle ha sagt.

 

Var även nere på stan härom dagen och skulle köpa nya skor. Tyvärr finns det bara en skatebutik i hela stan (galet, jag vet), och där hade de inga skor i min storlek. Men så kollade jag runt på lite olika hemsidor och hittade ett par Vans som tydligen heter Old Skool 92 Pro (lite mer skateanpassade än de vanliga Old Skool), så dem ska jag nog köpa. Gillar egentligen inte att köpa skor jag inte har provat, men nu får jag chansa. Är i stort behov av nya skor, eftersom sulorna på mina gamla är så nötta att det snart går hål på dem.

I kväll ska jag till Harrys. Där ska vårt quiz-lag äta middag för de pengar vi har vunnit på att musikquiza. Funderar på att ta en hamburgare, de ser alltid så goda ut där. Gratis restaurangmat är inget man är bortskämd med, precis.

25 maj

Neobux, vilken grej! Registrerade mig för några veckor sedan, och har typ varit fängslad sedan dess. Neobux är en PTC-sida (paid to click), vilket innebär att man får betalt för att klicka på/se på annonser. Det låter inte så himla kul, antagligen, men det som gör det hela roligt är att det är som ett strategispel. Som ett datorspel, helt enkelt.

Hela grejen: för att kunna tjäna mer och mer pengar så hyr man så kallade referaler, och varje gång de klickar får man då själv betalt. Ju bättre referaler du har, desto mer får du alltså betalt. Och ju fler refareler du har, desto bättre. Man hyr referaler med de pengar man har tjänat in genom att klicka på annonser, och behöver alltså inte lägga några av sina egna pengar. Jag var dock för otålig, så jag "investerade" typ 36 kronor för att kunna hyra mina första referaler. Referalerna underhåller man sedan, det vill säga man väljer  att hyra dem längre eller byta ut dem mot en ny. Som ett litet företag. Man själv är chefen och referalerna är de som arbetar åt en. Det är där likheten med ett strategispel finns. Just nu har jag 10 stycken referaler som klickar åt mig.

Som ni ser i bannern där uppe så har jag tjänat 1,35 dollar än så länge. Herreguuuud vad lite, tänker ni säkert. Ja, det är lite pengar. På Neobux får man inte ihop mycket pengar snabbt, vilket inte heller är poängen. I likhet med ett strategispel handlar det till stor del om att långsamt bygga upp sitt konto, och med små steg öka sina inkomster. Vissa som har varit medlemmar på Neobux länge tjänar kanske 500 kronor om året. Andra tjänar 10 000 kronor i månaden. Själv räknar jag inte med att tjäna mycket pengar på det här, utan tycker bara att det är kul. Om jag till slut får ihop så att jag kan köpa en familjepizza så blir jag både glad och mätt.

Det bästa med Neobux är att man inte har något att förlora. Börja klicka varje dag tills du har råd med dina första referaler. Sedan klickar du vidare, och hyr nya referaler osv osv etc etc. Inga av dina pengar behöver gå åt, men du kommer garanterat att tjäna pengar. Lägg upp en strategi genom att prova dig fram. Se det som ett datorspel. Då blir det hur kul som helst. Skaffa ett PayPal-konto så att du kan få ut dina pengar från Neobux när det är dags. Mitt budskap är helt enkelt: prova Neobux! Det behöver bara ta runt 5 minuter per dag att klicka på annonser. Registrera dig och se om det är något för dig.

Du får gärna registrera dig via den här länken, eller genom bannern där uppe. Annars kan du ange slowlyperish (mitt användarnamn) vid registrering (som refereraren). Då gör du mig en stor tjänst, eftersom du blir min referal. Även om du inte blir min referal så kommer du att bli någon annans, så varför inte jobba för mig?

21 maj

Ett under har skett! Jag har på nytt fått motivation till att fortsätta med mitt examensarbete. Kände mig minst sagt opepp på hela skiten, och väldigt tveksam till det jag hittills hade skrivit ihop. Det var då det hände: min handledare hörde av sig! Hon hade läst igenom alltihop och skrivit en massa kommentarer här och där. Bra respons, helt enkelt. Hon hade ett helt annat förhållande till mitt examensarbete än vad jag själv nyss hade: hon var pepp på kalaset! Det gjorde mig mer motiverad att köra på, helt enkelt. Det jag har gjort hittills är tydligen bra, så jag fortsätter på samma spår. Min plan är att börja med mailintervjuerna redan i morgon eftermiddag.

Kan verkligen rekommendera alla som ska skriva examensarbete att handplocka er handledare. Ta en lärare som ni känner och som känner er någorlunda. En som ni litar på, och som ni vågar säga emot om ni har olika åsikter. Även om det tog några veckor innan det här svaret från min handledare kom så är jag nöjd med att jag frågade just henne om hon ville stötta mig. Hon kan sin grej och hon är mänsklig (nej, alla universitetslärare är tyvärr inte det).

17 maj

Victoria och jag ska åka till Trosa i morgon. Till mammas och pappas sommarstuga. Therése är där, också. Och Enzo, mammas jobbarkompis hund! Han är megasöt. Det blir nog en mysig helg. Tills vi kommer hem, på måndag, ska Alfons flytta in hos Lauren. Så de kommer också att ha mysigt, helt klart. Kul för Alfons att se något nytt! Nu blev det en hel del korta meningar, men det kan inte hjälpas. Ville bara uppdatera lite om vad som händer här i mitt liv.

17 maj

I dag känner jag för lite Anthony Green-uppskattning. För er som inte vet så var Anthony först känd för att vara sångare i Saosin, men det är han inte längre. Nu sjunger han i stället i Circa Survive, och ägnar sig även åt solomusik. Om någon har hört The Sound of Animals Fighting så var Anthony skunken där. Sedan finns det ett gäng andra band, men nu struntar vi i detaljerna. Anthony fyllde nyss 30 år. Han är ett musikaliskt geni. Ständigt inspirerande, ständigt med nya idéer och riktningar.

Det allra finaste med Anthony (enligt mig) är hans öppna fascination och beundran för sin son James. Anthonys Instragram kryllar av James-bilder. För att få James till världen krävdes så klart en hona, och det är där Meredith Green kommer in i bilden. Anthonys fru. De verkar vara så himla fina föräldrar. Att följa dem på Instagram är ett riktigt nöje, faktiskt. Och anledningen till att jag skriver det här inlägget just i dag är att Anthony och Meredith nyss (typ i går eller något) har fått en ny familjemedlem: Luke Francis. James nye bäste vän och kompis.

Firar det hela (när man är ett fan av någon eller något så firar man gärna sådana här händelser) med några bilder. Först två bilder på Anthony och James. Den tredje bilden är från Anthonys och Merediths bröllop. Att Anthony gifte sig i Macbeth-skor säger ju allt om hur underbar han är. Den fjärde och sista bilden är en bild som Anthony nyss la upp på Instagram. Den nyfödde Luke Francis Green.

Anthony har även skrivit en låt som heter James' Song. Den finns med på soloskivan Beautiful Things. Här är texten:

He laughs at everything

Unknowing the joy that he brings

There is this light in his eyes

So bright no one can deny

He'll have this time to change

The whole world is spinning around James

He loves his mama so

Even if she doesn't know

How he got so perf-er-ect

Our love is the best architect

But things they don't stay the same

The whole world is spinning around James

15 maj

I går kväll satte jag ihop en hel bräda för första gången i hela mitt liv. Hade köpt alla delar på Junkyard, ett flertal av dem från Junkyards outlet. Blev med andra ord en riktigt billig bräda!

Så här såg den ut till slut, med några klistermärken på sig (från Volcom och To Write Love On Her Arms).

För er som är intresserade kommer så listar jag hela setupen här:

Bräda: Bellows 7,625 tum.

Grippa: Jessup.

Truckar: Tensor (köpte deras extra lätta truckar, ska bli kul att testa!).

Hjul: Habitat 52 mm.

Kullager: Flip Abec 5.

Skruvar (för den otroligt intresserade): Pig.

Gick fint att sätta ihop. Grippan kunde ha blivit snyggare, men för att vara mitt första försök är jag ändå nöjd. Även om det inte ser perfekt ut så vet jag att jag har satt dit den själv, och bara det är ju något att bli glad över. Så nu har jag, inom loppet av en månad, både lärt mig att stränga om gitarrer och sätta ihop brädor. DIY-kvinnan till er tjänst!

12 maj

I går kväll hoppade Alfons upp i mitt knä och ville gosa.

11 maj

Kommer att ha lite reklam här i bloggen ett tag framöver. Känner för att prova Google AdSense. Vet inte hur långvarigt det blir, är väl mest ett experiment egentligen. Hoppas att ni inte stör er alltför mycket på det.

10 maj

Just det, i går gick vi spontant på bio. Den enda filmen som båda kunde tänka sig att se var The Hunger Games, så vi köpte biljetter till den. Jag hade inga särskilda förväntningar; tänkte att det kanske var en överdrivet hajpad pubbe-unge-film (typ som Twilight). Ack, så fel jag hade! The Hunger Games var väldigt bra. Högst sevärd. Gå och se den innan den slutar gå på bio! Den passar alla som gillar spänning och/eller drama. Eller bara deprimerande dystopier. Ju mer jag tänker på filmen, desto bättre tycker jag faktiskt att den är. En film som suger sig fast i hjärnan länge efteråt. Sådana filmer är alltid säkra kort.

Och det kan ju finnas fler än jag som inte riktigt har koll på det här med vad The Hunger Games handlar om, egentligen. Det hade nämligen inte jag förstått innan jag satt där framför bioduken i går. Man bara hör hur folk snackar och snackar om någon ny, hajpad film och orkar inte riktigt bry sig (för man tror att det ska vara typ en ny Twilight). Därför ska jag nu upplysa er, vilsna själar, en smula. The Hunger Games är första delen i en serie. Filmen baseras på en bok, den första boken i en serie med samma namn. Filmen utspelar sig i framtiden, och handlar om att ett antal barn och ungdomar varje år utses att delta i ett livesänt tv-program. Tv-programmet går ut på att barnen och ungdomarna ska mörda varandra tills en enda person återstår, det vill säga vinnaren. Det är väl det, i stort sett. Vad resten av böckerna handlar om/resten av filmerna ska handla om har jag ingen aning om. Det visar sig!

10 maj

Victoria och jag begav oss till Tornby i dag. Ni som inte bor i/har varit i/är från Linköping vet förmodligen inte var Tornby är. Då kan jag berätta för er att det är ett område där det ligger en massa affärer. Typ Ikea, Ica Maxi, Rusta, Elgiganten. Ett sådant område. Vi började med att gå till Supreme, vilket är en outletbutik som ägs av First Aid (en av Sveriges bästa skatebutiker (enligt vetenskapliga observationer genomförda av mig)). Där hade jag tur och hittade en Volcom-tröja jag har velat ha länge. Tjo-ho! Den är brun (som ni kanske ser på bilden). Som om det inte vore nog att jag fick den för halva priset så fick jag ett gäng snygga Toy Machine-klistermärken på köpet. Och så fick Victoria och jag köpa två glassar till priset av en (ja, på Supreme har de även glass, bara det bevisar ju att det är en av Sveriges bästa outlets). Bra start på dagen! Kan rekommendera alla i Linköping att åka till Supreme. Det ligger precis vid Ica Maxi. De har typ halva priset på alla märkeskläder. Och då pratar vi bra märken som WeSC, Volcom, Levi's, Vans, Roxy, Ripcurl, Adidas, Burton und so weiter. Inte en massa skitmärken, utan bara de riktigt coola. 

Efter Supreme gick vi till en annan outlet, nämligen Stadium outlet. Där köpte Victoria lite träningskläder, och jag hittade en fotboll som jag ville köpa. Dock köpte jag den inte, eftersom jag inte har någon att spela fotboll med. Det positiva med det var ju att jag sparade en hundring. Vi gick vidare till Ikea, och började med att äta lunch för hela 17 kronor per person. En stadig portion med 8 stycken köttbullar, 3 kokta potatisar, 1 kvist persilja och en hel del brunsås. Riktigt värt. God bless Kamprad, helt enkelt. En räddare i studentnöden. Efter lunchen köpte vi lite nödvändiga Ikea-grejer. Sedan åkte vi hem igen. Tog en kaffe innan vi gick på promenad i skogen (joggingspår). Det var vår dag, det!

8 maj

Måste snart lägga upp en sommarbudget. Så fort jag får meddelande från CSN om sommarbidrag. Då måste jag räkna på hur mycket pengar jag kommer att ha kvar efter alla räkningar.

8 maj

Bättre dröm i natt. Drömde att Blink-182 skulle spela i Linköping. En intressant sak med det hela var att Makthaverskan valdes ut som förband. I drömmen tyckte jag att det var ett väldigt otippat val av Blink.

Dock har jag sovit ganska dåligt. Var helt torr i munnen och hade ont i halsen. Pollenreaktion, säkert. När Victoria gick upp vid fem kunde jag inte somna om, så jag gick också upp. Har ätit frukost och sett lite Malcolm in the Middle sedan dess. Nu är jag supertrött.

En störig sak med mitt examensarbete är att jag känner mig ganska redo att börja med intervjuer, men min handledare har inte svarat på mail på typ en vecka. Jag måste ha lite återkoppling och hjälp från henne innan jag kan gå vidare. Sitter och filar lite extra på tidigare forskning-delen tills jag får svar från henne. Men ska det verkligen vara så mycket begärt att handledaren svarar på mail inom i alla fall två dagar? Sjukt segt.

Apropå konserter i Linköping så ska Bryan Adams spela här i augusti. Mycket pengar har redan gått åt till Bruce, Kent och Winnerbäck, så det finns inget pengautrymme för att köpa biljett till Bryan. Men man kan ju allid sätta sig precis utanför konsertområdet med en kaffetermos och höra hur Bryan ylar fram Heaven. En stor fördel med utekonserter. Så får det bli.

7 maj

I natt drömde jag att Alfons jagade ett bi precis innanför ett öppet fönster. Han gick verkligen in för jakten, och när biet flög ut genom fönstret så hoppade Alfons efter. Jag såg honom falla ungefär fyra våningar. Och eftersom katter alltid landar med tassarna neråt så träffade hans ben asfalten först. Så hörde jag hur han jamade till precis när han träffade marken. Då sprang jag alla trappor ner och fram till Alfons på asfalten. Han låg där med helt blodiga ben och gnydde. Jag ropade åt alla runt omkring att ringa en djurambulans, men det tog lång tid innan någon hittade numret till veterinären.

Eftersom jag vaknade efter det så blev det ungefär som en sådan där film med "öppet" slut, alltså att man får tolka lite själv. Om jag förstod den här filmen rätt så dog Alfons där, med sina brutna, blodiga ben.

4 maj

Jag gav upp Twilight-boken jag höll på med. Jag skulle ju läsa hela serien. Genomled hela första boken och så lite mer än halva den andra. Sedan gav jag upp. Herregud, alltså. Ettan var okej i den bemärkelsen att jag kan förstå att kidsen gillar den (efter att ha sett filmen - att man skulle gilla boken innan filmen är ett mysterium med tanke på vilket otroligt fnastorrt språk den där Meyer använder sig av), och den hade i alla fall något slags handling. Även om handlingen gick onödigt långsamt framåt. Trodde jag. Tills jag öppnade bok nummer två. Oh my GOD, som Janice brukar säga. Handlingen är obefintlig. Och denna obefintlighet rör sig så långsamt framåt att det faktiskt snarare står still. Och då är jag inte precis den som klagar på obefintliga handlingar som rör sig långsamt framåt - jag gillar sådana knäppa grejer. Men då ska det finnas ett språk som är skänkt från ovan och gör att man vill skriva ner alla ord och spara på post-it-lappar. Om det gäller en film ska det finnas exempelvis ett bildspråk som gör att man blir helt till sig och vill pausa stup i kvarten för att skåda de enskilda bilderna.

Det var därför jag gav upp. Jag ger sällan upp böcker, har inga problem med att läsa klart även om jag inte precis tycker att boken i fråga är särskilt bra. Men den här gången gick det inte. Nästa projekt är att läsa att Hungerspelen-böcker, för de är ju tydligen poppis nu. Även detta ska jag (försöka) göra för mina framtida elevers skull; bra att veta om jag ska rekommendera böckerna eller inte. Men det får bli ett sommarprojekt.

När jag äntligen hade befriat mig från mitt Twilight-löfte kunde jag i stället börja läsa en annan bok. Jag bestämde mig för att öppna Amanda Svenssons Välkommen till den här världen. Och gissa om jag blev glad över mitt val. Jag älskar Amanda Svensson. Trots att hon bara hade skrivit Hey Dolly innan (som jag älskar mer än mycket annat i min bokhylla) så älskar jag henne. När jag öppnade Välkommen till den här världen behövde jag bara läsa några ord för att förstå att den här boken är som en dröm som har gått i uppfyllelse. Så många ord! Så många fantastiska, väl valda ord! Ibland läste jag om en rad flera gånger för att meningen var så välformulerad. Kunde knappt lägga ner boken för att sova. Måste fortsätta läsa den i kväll. Amanda, om du någonsin läser det här: tack för att du föddes till den här världen.

3 maj

Nu kom jag på en sak. Jag har ju bestämt mig för att lägga upp min uppsats i höst i stället, och skriva klart den innan midsommar. Det innebär att jag inte har någon officiell skolavslutning. Hjälp! Blir lamslagen av tanken. Inget datum att se fram emot. Inget slut på eländet. Slutet är liksom inte här förrän jag bestämmer mig för att uppsatsen är helt färdig. Och det kan ju ta ända till midsommar, som sagt, eftersom det är då jag har satt min deadline.

Nej, så här kan jag inte ha det. Det känns så mörkt, på något sätt. Jag tar tag i saken med egna händer, som den DIY-kvinna jag är, och bestämmer ett eget datum när jag ska ha skolavslutning. 8 juni är tydligen en fredag, så det verkar ju ypperligt. Skolavslutningar ska vara på fredagar. Så är det bara.

Då är det bestämt. Den 8 juni har jag skolavslutning. När jag ändå är igång kan jag lika gärna bestämma hur jag ska fira. Eftersom jag inte har Victorias schema här så vet jag inte om hon jobbar kväll den dagen, så jag får helt enkelt lägga upp två planer:

Plan 1) Äta middag ute. Antagligen på Kniv Å Gaffel. Måste äta tiramisu till efterrätt.*

Plan 2) Om Victoria jobbar kväll så blir det ju tråkigt att gå ut och äta. Då ska jag fira så här: sconesfrukost inklusive Brämhults-juice och passionsfrukter. Alternativt amerikanska pannkakor med bär som tillbehör, det beror på vilket humör jag är på. Om dagen bjuder på fint väder kan det bli en glass på stan (där de säljer Ben & Jerrys som kulglass); i annat fall tänker jag tröstäta något (typ Sias tiramisuglass) hemma på kvällen.

Så, då har jag lite att se fram emot! Angående den där lilla *-symbolen i Plan 1 tänkte jag bara säga det att jag måste nog ansöka om restaurang-bidrag från mamma och pappa om jag ska kunna genomföra planen. Jag har ju nämligen inget sommarjobb än, och verkar inte precis bli tilldelad något, heller. Därför har jag inte råd att gå på restaurang, egentligen. Men med ett litet bidrag kan det ju gå vägen!

3 maj

Dagen blir lång om man går upp klockan 6. Det är ett faktum jag lever med i dag. När Victoria hade gått till jobbet var jag inte tillräckligt trött för att somna om igen, så jag gick upp i stället. Pluggar fram till eftermiddagen, för då ska Victoria och jag fika med Emma och Simon på stan. Vill bara bli klar med den här uppsatsen så att jag kan hitta på något roligare med mitt liv.

Fick förresten ett sms i går från min kära systeryster. Hon skrev att hon och Stoffe hade sett Laleh på något Konsum i Stockholm. Jag vill också bo i Stockholm och råka se Laleh på Konsum. Eller om jag bodde i London och råkade springa in i Mark Hoppus, vilket typ alla andra (läs: de på Tumblr/Twitter) som är i London verkar göra. När jag åker till London nästa gång ska jag gå på Mark-spaning. Ska leta tills jag hittar honom. Måste kartlägga vilka områden han brukar röra sig inom. Apropå områden så råkar jag veta vilken adress Laleh bor på. Varför vet jag det? Det är nästan mer än jag vill veta om någon. Så länge det inte handlar om Mark, så klart, för det skulle ju underlätta enormt i spaningsarbetet.

Ja, tankarna vandrar verkligen när man skriver uppsats. Men det kan inte hjälpas. Är man uttråkad så är man.

1 maj

Alfons fick vara ute på egen hand i dag. Först var vi ute med honom, men efter en stund höll vi på att svettas ihjäl i värmen (plus att vi nästan brände oss). Då kom vi på att vi kunde sätta fast hans koppel i bordet vi har på uteplatsen. Sagt och gjort lämnade vi honom ute på grönbetet, och gick in. Sedan stod vi och tittade på honom genom fönstret en stund för att se om han hittade på något bus. Det gjorde han inte. Han gjorde det gamla vanliga: smög runt i buskarna, hoppade efter flugor, gjorde sitt jaktljud åt fåglar, tuggade på gräs och så vidare. Riktigt bekvämt att veta att vi bara kan låta honom vara ute så länge han vill, utan att behöva vakta honom hela tiden.