4 maj

Jag gav upp Twilight-boken jag höll på med. Jag skulle ju läsa hela serien. Genomled hela första boken och så lite mer än halva den andra. Sedan gav jag upp. Herregud, alltså. Ettan var okej i den bemärkelsen att jag kan förstå att kidsen gillar den (efter att ha sett filmen - att man skulle gilla boken innan filmen är ett mysterium med tanke på vilket otroligt fnastorrt språk den där Meyer använder sig av), och den hade i alla fall något slags handling. Även om handlingen gick onödigt långsamt framåt. Trodde jag. Tills jag öppnade bok nummer två. Oh my GOD, som Janice brukar säga. Handlingen är obefintlig. Och denna obefintlighet rör sig så långsamt framåt att det faktiskt snarare står still. Och då är jag inte precis den som klagar på obefintliga handlingar som rör sig långsamt framåt - jag gillar sådana knäppa grejer. Men då ska det finnas ett språk som är skänkt från ovan och gör att man vill skriva ner alla ord och spara på post-it-lappar. Om det gäller en film ska det finnas exempelvis ett bildspråk som gör att man blir helt till sig och vill pausa stup i kvarten för att skåda de enskilda bilderna.

Det var därför jag gav upp. Jag ger sällan upp böcker, har inga problem med att läsa klart även om jag inte precis tycker att boken i fråga är särskilt bra. Men den här gången gick det inte. Nästa projekt är att läsa att Hungerspelen-böcker, för de är ju tydligen poppis nu. Även detta ska jag (försöka) göra för mina framtida elevers skull; bra att veta om jag ska rekommendera böckerna eller inte. Men det får bli ett sommarprojekt.

När jag äntligen hade befriat mig från mitt Twilight-löfte kunde jag i stället börja läsa en annan bok. Jag bestämde mig för att öppna Amanda Svenssons Välkommen till den här världen. Och gissa om jag blev glad över mitt val. Jag älskar Amanda Svensson. Trots att hon bara hade skrivit Hey Dolly innan (som jag älskar mer än mycket annat i min bokhylla) så älskar jag henne. När jag öppnade Välkommen till den här världen behövde jag bara läsa några ord för att förstå att den här boken är som en dröm som har gått i uppfyllelse. Så många ord! Så många fantastiska, väl valda ord! Ibland läste jag om en rad flera gånger för att meningen var så välformulerad. Kunde knappt lägga ner boken för att sova. Måste fortsätta läsa den i kväll. Amanda, om du någonsin läser det här: tack för att du föddes till den här världen.