31/03/2013
30/03/2013
29/03/2013
29 mars
Mina nya Nike-skor, som jag beställde från England, kom härom dagen! Skönt att ha ordentliga, stötdämpande sulor när jag är ute och går, för en gångs skull. Man skulle ju kunna tro att skateskor har riktigt bra sulor, men nu kan jag alltså konstatera att så inte är fallet.
28/03/2013
28 mars
Lite senare än många andra har jag börjat titta på Homeland. Victoria tycker att jag tjatar om Homeland hela tiden. Men det är ju för att det är så bra! Och välbehövligt för mig, som irrar runt i min Breaking Bad-abstinens. Snart har jag race:at mig igenom hela första säsongen av Homeland. Kommer förmodligen att se andra säsongen lika fort. Men sedan får jag väl behärska mig som resten av folket, och vänta tills säsong tre har premiär i höst.
Som kompletterande information kan jag understryka att Homeland har 8,6/10 i betyg på IMDB. Säger väl en hel del om vilken fantastisk serie det är?!
27/03/2013
27 mars
Kvällen till ära har jag vistats på samma restaurang som Tony Hawk. Synd bara att han var där ungefär två år innan mig. Men ändå. Samma väggar. Samma trappsteg. Tony Hawk-bakterier flög säkert runt medan jag satt där och tuggade på mina pommes.
... och för bara en liten, liten stund låtsades jag att jag likt Tonys dotter på bilden nedan flög i hans armar. Att jag svävade i luften medan Tony lite ledigt svängde runt på betongen, som om han rent av hade fötts med en bräda under fötterna.
... och för bara en liten, liten stund låtsades jag att jag likt Tonys dotter på bilden nedan flög i hans armar. Att jag svävade i luften medan Tony lite ledigt svängde runt på betongen, som om han rent av hade fötts med en bräda under fötterna.
26/03/2013
26 mars
Den här videon skickade Therése till mig i ett sms för några veckor sedan. Jag förstod direkt att det måste vara något mycket speciellt. Det händer nämligen aldrig - aldrig - att min syster sitter och tittar på YouTube-klipp och dessutom skickar dem till mig. Alltså måste den här videon vara extremt rolig, tänkte jag och tryckte på play.
Sedan dess har jag skrattat, kan man säga. Först högt. Sedan inombords.
25/03/2013
24/03/2013
24 mars
Det här är min sista bok för hela litteraturhistoriekalaset. Man ska analysera en valfri roman från 1900-talet, skriven av en svensk författare, och då valde jag Vinter i paradiset av Ulf Lundell. Varför vet jag inte riktigt. Fick plötsligt för mig att läsa något mer av honom, bara. Jag läste Jack någon gång runt gymnasiet, och gillade den inte så mycket. Så nu tänkte jag ge Uffe en ny chans.
23/03/2013
23 mars
När vi i går skulle fundera över vad vi skulle äta för middag i dag kom jag på en väldigt bra idé:
- Vi kan äta soppa!
- Soppa? En lördag?!
Där hade vi alltså inte riktigt samma åsikt om saker och ting. Vi funderade en stund till, och då fick jag en ny glödlampa över huvudet:
- Vi kan gå till stan och äta thaimat!
Japp. Så fick det alltså bli. Snart promenerar vi till stan och sätter oss på någon thairestaurang och beställer tandoori eller något annat mumsigt. Jag har verkligen fantastiska idéer. När vi kommer hem igen ska vi släcka alla lampor (Earth Hour) och spela TP. Ännu en snilleblixt från mig.
- Vi kan äta soppa!
- Soppa? En lördag?!
Där hade vi alltså inte riktigt samma åsikt om saker och ting. Vi funderade en stund till, och då fick jag en ny glödlampa över huvudet:
- Vi kan gå till stan och äta thaimat!
Japp. Så fick det alltså bli. Snart promenerar vi till stan och sätter oss på någon thairestaurang och beställer tandoori eller något annat mumsigt. Jag har verkligen fantastiska idéer. När vi kommer hem igen ska vi släcka alla lampor (Earth Hour) och spela TP. Ännu en snilleblixt från mig.
22/03/2013
22 mars
Kan verkligen - verkligen - inte komma på något att blogga om. Jag får helt enkelt återkomma i morgon. Guten nacht och så vidare.
21/03/2013
21 mars
... och i det förra inlägget nämnde jag inte ens något ur hiphopens värld. Herregud. 90-talets/tidiga 2000-talets hiphop-kultur. Får svindel bara jag tänker på hur mycket den har influerat och inspirerat. Och fortfarande gör.
*gulp*
*gulp*
21 mars
Klassiskt album. En av mina bästa skivor någonsin, helt klart. Tröttnar aldrig och tänker aldrig göra det heller. Jag har väl sagt det förut, och säger det igen: hur tänker folk som påstår att 90-talet var en dålig musikperiod? Själv känner jag liksom att 90-talet och början av 2000-talet var helt sjukt bra. Så många briljanta album släpptes. Album som än i dag influerar inom sina genrer och även strax utanför dem. BEVIS! kräver några av er. Från the top of my head så kan jag nämna dessa: Nirvana - Nevermind, Taking Back Sunday - Taking Back Sunday, blink-182 - Dude Ranch, Linkin Park - Hybrid Theory, Jimmy Eat World - Clarity, Elliott Smith - Either/Or, Brand New - Deja Entendu... behöver jag ens fortsätta? Nej, det behöver jag inte. 90-talet och eeeaaarly 2000-talet är en tid att minnas. Så är det bara.
20/03/2013
20 mars
Kort inlägg i dag. Tentan börjar i morgon bitti klockan åtta, så det är verkligen dags att gå och lägga sig. Hoppas att jag klarar den. När jag kommer hem igen tänker jag bara ligga i soffan och titta på Homeland resten av dagen. Tänkte ge den serien en chans. Har hittills sett ett avsnitt och det var spännande (vilken otroligt uttömmande reflektion, va?).
God natt, världen.
God natt, världen.
19/03/2013
19 mars
THE FEELS! THE FEEEEELS!
... vilket för övrigt påminner mig om vad som måste vara en av de bästa intertextualitets-musikvideorna som någonsin gjorts:
18/03/2013
18 mars
Ny vecka. Ny tenta. Det är alltså meningen att jag ska kunna häva ur mig något om 1900-talets västerländska litteraturhistoria (främst modernismen och postmodernismen) på torsdag förmiddag. Än så länge har jag väldigt lös förståelse för hela grejen. Vår lärare har inte direkt förklarat saker och ting i ett större sammanhang, utan verkar i stort sett räkna med att alla kan lika mycket om alla författare och ismer som han kan.
Google, Wikipedia och Nationalencyklopedin kommer att vara mina vänner den här veckan, kan man alltså säga. Det värsta är att läraren påstår att en tentafråga exempelvis skulle kunna vara "Redogör för skönlitteraturens utveckling i Tyskland från och med efterkrigstiden". Något sådant, var det i alla fall. Och vad svarar man på det, liksom? Jag har då inte den blekaste. Lärarens föreläsningar har inte varit till särskilt mycket hjälp. Där har han läst författarnamn efter författarnamn från sina papper. Slängt in något levnadsårtal här och där, möjligtvis författarens främsta verk. Som ett slags bonus återgav läraren ibland böckernas handling.
Man kan säga att jag har fått uppleva ett bra exempel på hur jag inte ska bli som lärare. En sak som läraren dock ska ha kredd för (något positivt måste jag ju säga nu, för att väga upp det här) är att han har vettiga tankar om utformning tentor. Alltid ett litet ljus i mörkret.
Google, Wikipedia och Nationalencyklopedin kommer att vara mina vänner den här veckan, kan man alltså säga. Det värsta är att läraren påstår att en tentafråga exempelvis skulle kunna vara "Redogör för skönlitteraturens utveckling i Tyskland från och med efterkrigstiden". Något sådant, var det i alla fall. Och vad svarar man på det, liksom? Jag har då inte den blekaste. Lärarens föreläsningar har inte varit till särskilt mycket hjälp. Där har han läst författarnamn efter författarnamn från sina papper. Slängt in något levnadsårtal här och där, möjligtvis författarens främsta verk. Som ett slags bonus återgav läraren ibland böckernas handling.
Man kan säga att jag har fått uppleva ett bra exempel på hur jag inte ska bli som lärare. En sak som läraren dock ska ha kredd för (något positivt måste jag ju säga nu, för att väga upp det här) är att han har vettiga tankar om utformning tentor. Alltid ett litet ljus i mörkret.
17/03/2013
17 mars
OC är slut. Igen. Såg de sista avsnitten av fjärde säsongen i dag. Känslan när en tv-serie tar slut är tomhet, idel tomhet. Det spelar ingen roll om det så är sjunde gången man ser om en serie. När eftertexterna i sista avsnittet rullar så är det lika tomt varje gång. Inga fler Seth-skämt. Ingen mer tuff och hård Ryan Atwood. Sandy äter inga fler bagels. Sorgligt, det är vad det är.
16/03/2013
16 mars
Gjorde stan i dag. Det händer inte ofta att jag gör det, kan jag avslöja. Kommer faktiskt inte ihåg när jag var på stan senast. Förutom när vi var på bio för ett par veckor sedan, men det räknas nog inte riktigt. I alla fall så tog jag och frugan en promenad dit i dag. Gick i lite alla möjliga affärer, och åt lunch på Waynes. Någon på Waynes måste verkligen älska sweet chili-sås mer än livet självt, för vad man än beställer så kan man vara säker på att sweet chili-sås finns med på ett eller annat sätt. I dag beställde jag och Victoria två olika slags varma mackor. Victorias sallad var dränkt i sweet chili, och jag fick en burk med sweet chili på sidan att typ doppa brödet i, eller något.
Egentligen hade jag inte tänkt att köpa några böcker på bokrean i år. Tänkte att jag skulle spara min pengar i stället. Men så hittade jag Lukas Moodyssons Döden & co på Akademibokhandeln, och då kunde jag inte hålla mig. Sedan gick vi till Bokia och där hittade jag den fantastiska (det kan inte sägas för många gånger: fantastiska!) Bara kärlek kan krossa ditt hjärta av Gunnar Ardelius. Slog även till på en diktsamling av Johannes Anyuru. En av hans dikter är med som kurslitteratur i kursen jag läser nu, och jag gillar den verkligen. Så jag tänkte att det där kan ju inte vara någon dålig bok, precis. Städerna inuti Hall, heter samlingen jag köpte. Där är inte den dikten jag har läst med, men det blir kul att läsa lite mer av Anyuru.
En annan sak jag hittade på stan var ett par skor från Nike. Skor som är bra att ha när man är ute och motionerar. De var ganska dyra, så jag tänkte vara ekonomisk och beställa dem från USA i stället. Behöver verkligen några bättre skor att ha när jag promenerar, för att mina fötter ska må lite bättre. Ska googla runt en stund efter skorna nu, och beställa dem.
Omtentan i går var förresten skitsvår. Mycket svårare än den första tentan. Vågar verkligen inte hoppas på att bli godkänd. Satt från två till ungefär halv sex och skrev och skrev och suddade så att jag hade sådana där små suddrester över hela tröjan. Vid ett tillfälle tyckte jag att mina glasögon var lite smutsiga, och när jag tog av dem märkte jag att jag till och med hade en massa sudd där. Skrev nio sidor totalt. Urk.
15/03/2013
15 mars
Lyssnar på Justin Timberlakes nya låt Mirrors. Och I regret nothing. Jag tycker överlag att det råder brist på bra poplåtar nu för tiden. Allting låter likadant. Överallt liknande texter, sångstilar, produktioner. Men nu är han ju tillbaka. Justin. Det går väl knappast att förneka att han sjunger helt galet bra? Gillar även hur producenten har använt sig av effekten att lägga flera lager av Justin-röst på varandra. Snyggt. Låten Justin släppte för ett tag sedan - Suit & Tie - fastnade jag verkligen inte för. Den kändes inte fräsch och catchy som den här.
Det är verkligen något speciellt med bra poplåtar. De är så breda. Så många olika slags människor kan gilla dem. Det är fint, tycker jag. Ibland måste jag bara ta på mig pop-glasögonen och reflektera över en massa olika poplåtar. Har aldrig riktigt förstått mig på folk som säger att de inte gillar pop. Varför inte, liksom? Visst, där i popgröten finns sällan fantastiska texter vars citat jag skulle tatuera in på benet, men det är heller inte vad man ska förvänta sig av popgenren. Få låtar där är progressiva i vidare mening. Förväntar man sig det blir man självklart besviken. Man ska i stället sjunka in i popens värld med en förhoppning om att kunna säga något om samtiden. I det syftet fyller den en funktion. Det är där den har sin plats.
Sedan finns det så klart de som antagligen - innerst inne - gillar radiopop, men som inte vågar erkänna det eftersom det inte anses "coolt". Då har jag ett finfint citat från självaste Dave Grohl (Foo Fighters/Nirvana) som lämpar sig ypperligt:
“I don’t believe in guilty pleasures. If you fucking like something, like it. That’s what’s wrong with our generation: that residual punk rock guilt, like, 'You’re not supposed to like that. That’s not fucking cool.' Don’t fucking think it’s not cool to like Britney Spears’ 'Toxic.' It is cool to like Britney Spears’ 'Toxic'! Why the fuck not? Fuck you! That’s who I am, goddamn it! That whole guilty pleasure thing is full of fucking shit.”
Själv tänker jag nu fortsätta lyssna på pop för att peppa mig inför tentan. Jag ska klara den jäkeln. Det får ta alla fyra timmar om det så vill.
Själv tänker jag nu fortsätta lyssna på pop för att peppa mig inför tentan. Jag ska klara den jäkeln. Det får ta alla fyra timmar om det så vill.
14/03/2013
14 mars
Nu tycker jag att jag har pluggat färdigt. Tenta i morgon. Fördelen med att skriva en omtenta är att man läser om någonting under en mycket längre period än vad man annars skulle ha gjort. Därmed kommer man (förhoppningsvis) även ihåg allting mycket bättre. Det sätter sig i långtidsminnet, liksom. Ni kan alltså kalla mig expert inom områdena romantik, realism och naturalism från och med nu. Professorn, kan ni med all rätt kalla mig.
Har gjort vad jag har kunnat för att bli bättre på ovan nämna litteraturhistoriska epoker nu. Allt för att läraren ska bli nöjd. I och för sig tyckte jag att jag var lagom bra redan vid förra tentan, men där tyckte ju alltså jag och läraren uppenbarligen olika. Nu hoppas jag bara så in i bomben att jag ska ha någorlunda tur med tentafrågorna. Det är ju givet att man har lite extra bra koll på några av böckerna från litteraturlistan, så nu gäller det bara att läraren frågar om just dem i morgon. Jag är dock väldigt nervös för att det ska komma någon stor fråga om Strindberg. Känner mig inte alls säker på den filuren, och Röda rummet var ju inte precis det tydligaste jag har läst. Eftersom förra tentan inte hade en enda Strindberg-fråga så lär han ju dock dyka upp. För att väga upp mina brister inom kategorin Strindberg har jag dock läst på lite extra om Jane Eyre. Det kommer säkert att komma någon fråga på den romanen. Jag läste ett efterord i min upplaga, och där stod det vrålmånga skitsmarta saker om allt möjligt smått och gott.
Det här med salstentor alltså. Ångesten inför dem. Förtvivlan under dem. Överlag känns ju hemtentor förvånansvärt underskattade. Eftersom jag inte har något bättre för mig så kommer här alla fördelar med hemtentor:
* Man arbetar med uppgifterna under en mycket längre tid (vanligtvis minst en vecka) än vad man gör med en salstenta. I och med denna långa bearbetning sätter sig större delen av de insupna kunskaperna i långtidsminnet (efter att ha råpluggat inför en salstenta glömmer man ofta bort större delen av allt i samma stund som man kliver ut från tentasalen - det är det som kallas korttidsminne), och man lär sig alltså mer i det långa loppet.
* Man har möjlighet att under hemtentatidens gång läsa på om saker man vill lära sig mer om och/eller utveckla för att frågan kräver det. Behöver jag ens säga att denna fördjupningsmöjlighet leder till att man lär sig mer?
* Om man kör fast så kan man på ett enkelt sätt kontakta läraren och få något slags ledtråd för hur man ska ta sig vidare. Och nu kommer en massa rätt-ska-vara-rätt-människor och ba men asså hallå om man har salstenta så är det ju liksom lärarens plikt att dyka upp och svara på frågor liksom. Ja, det är det. Läraren rusar vanligtvis in i tentasalen en gång under de typ fyra timmar man sitter där, och hastar runt bland allas händer som fladdrar som flaggstångar. Enligt mina otroligt vetenskapliga studier brukar läraren stanna i cirka 10-15 minuter. Och det är ju jäääääättesnällt. Problemet är bara att man kanske kör fast en timme senare, och då är läraren inte i tentasalen längre utan hen är onåbar på grund av sitter antagligen i ett mysigt lärarrum någonstans och avnjuter en kopp kaffe och en liten kaka.
* Man kan diskutera tentafrågorna med sina kurskompisar, googla efter någon vettig reflektion eller liknande. FUUUUUUUUSK blinkar det nu neonrött i rätt-ska-vara-rätt-människornas hjärnor. Nej, det är inte fusk. Har man någon gång läst om en gammal (dvs död) gubbe vid namn Vygotskij så vet man precis hur han resonerade om att det man får hjälp med i dag klarar man själv i morgon. Det är inte att fuska. Det är att utvecklas tillsammans med sina medmänniskor. Man hör ett schysst resonemang, man kollar i böcker för att hitta mer information om resonemanget och funderar över hur man ska backa upp det i sitt tentasvar. Man lär sig alltså mycket genom denna process.
Där har ni lite att fundera över. Och det här gäller ju inte bara tentor på universitet. Att ha så kallade prov i skolan innebär samma principer. Folk pluggar som dårar klockan 22 kvällen innan, rapar upp allt de minns och glömmer sedan allt fortare än vad man som lärare borde tycka är rimligt. Och nej, just hemprov passar antagligen inte alltid så himla bra för skolungdomar (eftersom de då tvingas arbeta utanför skoltid osv osv), men det finns ju alternativ. Bara man tänker ett steg längre och inte kopierar upp det där femton år gamla provet om antiken ännu en gång för att sedan dela ut det till trettiotvå stycken sömntutiga sextonåringar en tisdagmorgon klockan 8.15. Nu blev det visst lite lärarcentrerat här. Jag får helt enkelt skylla på att jag skrev det här inlägget helt apropå ingenting, jag är väldigt trött, har pluggat hela dagen och har tenta i morgon. På lördag planerar jag att glömma bort alla dikter jag just nu har memorerade i mitt korttidsminne. Men just nu ska jag bara gå och lägga mig.
Har gjort vad jag har kunnat för att bli bättre på ovan nämna litteraturhistoriska epoker nu. Allt för att läraren ska bli nöjd. I och för sig tyckte jag att jag var lagom bra redan vid förra tentan, men där tyckte ju alltså jag och läraren uppenbarligen olika. Nu hoppas jag bara så in i bomben att jag ska ha någorlunda tur med tentafrågorna. Det är ju givet att man har lite extra bra koll på några av böckerna från litteraturlistan, så nu gäller det bara att läraren frågar om just dem i morgon. Jag är dock väldigt nervös för att det ska komma någon stor fråga om Strindberg. Känner mig inte alls säker på den filuren, och Röda rummet var ju inte precis det tydligaste jag har läst. Eftersom förra tentan inte hade en enda Strindberg-fråga så lär han ju dock dyka upp. För att väga upp mina brister inom kategorin Strindberg har jag dock läst på lite extra om Jane Eyre. Det kommer säkert att komma någon fråga på den romanen. Jag läste ett efterord i min upplaga, och där stod det vrålmånga skitsmarta saker om allt möjligt smått och gott.
Det här med salstentor alltså. Ångesten inför dem. Förtvivlan under dem. Överlag känns ju hemtentor förvånansvärt underskattade. Eftersom jag inte har något bättre för mig så kommer här alla fördelar med hemtentor:
* Man arbetar med uppgifterna under en mycket längre tid (vanligtvis minst en vecka) än vad man gör med en salstenta. I och med denna långa bearbetning sätter sig större delen av de insupna kunskaperna i långtidsminnet (efter att ha råpluggat inför en salstenta glömmer man ofta bort större delen av allt i samma stund som man kliver ut från tentasalen - det är det som kallas korttidsminne), och man lär sig alltså mer i det långa loppet.
* Man har möjlighet att under hemtentatidens gång läsa på om saker man vill lära sig mer om och/eller utveckla för att frågan kräver det. Behöver jag ens säga att denna fördjupningsmöjlighet leder till att man lär sig mer?
* Om man kör fast så kan man på ett enkelt sätt kontakta läraren och få något slags ledtråd för hur man ska ta sig vidare. Och nu kommer en massa rätt-ska-vara-rätt-människor och ba men asså hallå om man har salstenta så är det ju liksom lärarens plikt att dyka upp och svara på frågor liksom. Ja, det är det. Läraren rusar vanligtvis in i tentasalen en gång under de typ fyra timmar man sitter där, och hastar runt bland allas händer som fladdrar som flaggstångar. Enligt mina otroligt vetenskapliga studier brukar läraren stanna i cirka 10-15 minuter. Och det är ju jäääääättesnällt. Problemet är bara att man kanske kör fast en timme senare, och då är läraren inte i tentasalen längre utan hen är onåbar på grund av sitter antagligen i ett mysigt lärarrum någonstans och avnjuter en kopp kaffe och en liten kaka.
* Man kan diskutera tentafrågorna med sina kurskompisar, googla efter någon vettig reflektion eller liknande. FUUUUUUUUSK blinkar det nu neonrött i rätt-ska-vara-rätt-människornas hjärnor. Nej, det är inte fusk. Har man någon gång läst om en gammal (dvs död) gubbe vid namn Vygotskij så vet man precis hur han resonerade om att det man får hjälp med i dag klarar man själv i morgon. Det är inte att fuska. Det är att utvecklas tillsammans med sina medmänniskor. Man hör ett schysst resonemang, man kollar i böcker för att hitta mer information om resonemanget och funderar över hur man ska backa upp det i sitt tentasvar. Man lär sig alltså mycket genom denna process.
Där har ni lite att fundera över. Och det här gäller ju inte bara tentor på universitet. Att ha så kallade prov i skolan innebär samma principer. Folk pluggar som dårar klockan 22 kvällen innan, rapar upp allt de minns och glömmer sedan allt fortare än vad man som lärare borde tycka är rimligt. Och nej, just hemprov passar antagligen inte alltid så himla bra för skolungdomar (eftersom de då tvingas arbeta utanför skoltid osv osv), men det finns ju alternativ. Bara man tänker ett steg längre och inte kopierar upp det där femton år gamla provet om antiken ännu en gång för att sedan dela ut det till trettiotvå stycken sömntutiga sextonåringar en tisdagmorgon klockan 8.15. Nu blev det visst lite lärarcentrerat här. Jag får helt enkelt skylla på att jag skrev det här inlägget helt apropå ingenting, jag är väldigt trött, har pluggat hela dagen och har tenta i morgon. På lördag planerar jag att glömma bort alla dikter jag just nu har memorerade i mitt korttidsminne. Men just nu ska jag bara gå och lägga mig.
14 mars
Hade seminarium om New York-trilogin i dag. Det var väldigt intressant. Alla har så många olika tankar och idéer om innehållet; alla är så förvirrade, upprörda, förvånade; alla försöker dra kopplingar fram och tillbaka. Alla vill ju bara komma fram till något. Förstå. Paul Auster, alltså. Vilken rackare. Antagligen satt han där vid sitt skrivbord för alla de där åren sedan och ba "Don Quijote, släng dig i väggen! Nu ska jag ge mänskligheten något att verkligen bita i och fundera över i århundraden. Japp, det will bli an instant classic!" Och New York-solen bara strålade in genom fönstret och Paul knäckte sina fingrar (som en pianist) och smattrade loss på sin skrivmaskin så att den där tjocka grejen plingade våldsamt (som när Långben äter majs).
Och om hundra år sitter folk säkert fortfarande och undrar samma sak: vad faan läste jag nyss? Och vad vill han mig?!
Ingen kommer att förstå. För det finns säkert inget svar. Paul skrev det för att alla som läste skulle ba omg omg omg mind = blown och har hela tiden haft för avsikt att själv sitta inne på alla svar. Eller så vet han inte ens själv. För vem har egentligen skrivit romanen? Paul Auster som står på omslaget, eller Paul Auster som är författare i boken?
I den upplaga av New York-trilogin som jag äger har Jonas Hassen Khemiri skrivit ett förord. Det första han klargör att man kan bli galen av att läsa Paul Austers roman. Jonas har rätt. Alla bör se sig varnade. Endast folk som anser sig ha tid med att bli en smula knäppa bör läsa New York-trilogin. Om du är en av dem - läs noggrant.
(Den här skrämmande blicken föreställer jag mig att Paul hade när han skrev hela kalaset.)
Och om hundra år sitter folk säkert fortfarande och undrar samma sak: vad faan läste jag nyss? Och vad vill han mig?!
Ingen kommer att förstå. För det finns säkert inget svar. Paul skrev det för att alla som läste skulle ba omg omg omg mind = blown och har hela tiden haft för avsikt att själv sitta inne på alla svar. Eller så vet han inte ens själv. För vem har egentligen skrivit romanen? Paul Auster som står på omslaget, eller Paul Auster som är författare i boken?
I den upplaga av New York-trilogin som jag äger har Jonas Hassen Khemiri skrivit ett förord. Det första han klargör att man kan bli galen av att läsa Paul Austers roman. Jonas har rätt. Alla bör se sig varnade. Endast folk som anser sig ha tid med att bli en smula knäppa bör läsa New York-trilogin. Om du är en av dem - läs noggrant.
(Den här skrämmande blicken föreställer jag mig att Paul hade när han skrev hela kalaset.)
13/03/2013
13 mars
Ligger i soffan och läser New York-trilogin av Paul Auster. Vi har seminarium av den i morgon och jag har ungefär halva boken kvar. Tidigare i dag har jag pluggat massor inför tentan på fredag. Omtentan. Känns som att jag har bra koll på romantiken, realismen och naturalismen. Jag kan en hel del om epokerna, och vissa av romanerna vi har läst kan jag lite extra om. Men så kändes det ju inför det första tentatillfället också, och det räckte tydligen inte för läraren. Hon verkar vara väldigt petig med saker och ting. Något som tydligt illustrerar det fick jag höra av en kurskompis härom dagen. Läraren hade under ett seminarium om den franska klassikern Madame Bovary rättat folk som uttalade karaktärernas namn på svenska. Det vill säga sa Charles som vi säger här, och inte Charl som de säger i Frankrike. På detta sätt hade läraren under seminariet hela tiden kommenterat om man inte sa Emma, Leon och alla andra namn med franskt uttal.
Spännande pedagogik. Funderar på att köra exakt samma med mina blivande elever. Blir extra kul om man någon gång ska läsa något asiatiskt. Uttalar man inte namnen rätt får man minuspoäng.
Som om det viktiga ligger i hur ett namn uttalas? Nej. I Sverige säger vi Charles, sedan är det inte mer med det. Inte går man väl runt och häver ur sig danska namn som om man hade halsen full av gröt, heller. Finns det inte en Solsidan-scen om detta? Att man inte säger New York som värsta Manhattan-människan utan på ett mer försvenskat sätt. Man kanske skulle skicka en YouTube-länk med den scenen till den där läraren? Glad påsk-hälsning, liksom.
Nu måste jag fortsätta läsa. I morgon blir det mer tentaplugg, seminarium och söka några jobb. Tänkte gå upp klockan sju för att hinna så mycket som möjligt.
Spännande pedagogik. Funderar på att köra exakt samma med mina blivande elever. Blir extra kul om man någon gång ska läsa något asiatiskt. Uttalar man inte namnen rätt får man minuspoäng.
Som om det viktiga ligger i hur ett namn uttalas? Nej. I Sverige säger vi Charles, sedan är det inte mer med det. Inte går man väl runt och häver ur sig danska namn som om man hade halsen full av gröt, heller. Finns det inte en Solsidan-scen om detta? Att man inte säger New York som värsta Manhattan-människan utan på ett mer försvenskat sätt. Man kanske skulle skicka en YouTube-länk med den scenen till den där läraren? Glad påsk-hälsning, liksom.
Nu måste jag fortsätta läsa. I morgon blir det mer tentaplugg, seminarium och söka några jobb. Tänkte gå upp klockan sju för att hinna så mycket som möjligt.
12/03/2013
12 mars
... jag har väl redan sagt att jag älskar Tumblr? Och då menar jag verkligen älskar.
ÄLSKAR.
11/03/2013
11 mars
De två poliserna klev också ur polisbilen och gick efter mig. Vi hade bara åkt ungefär 100 meter. "Här är den", sa jag och pekade på cykeln. Jag hade redan berättat om tjejen som hade köpt cykeln av en kille på en köp- och sälj-sida. Någon av poliserna frågade var tjejen var nu, och jag sa att hon hade gått därifrån. Polisen använde fina polis-ord och frågade om tjejen hade gjort anspråk på cykeln. Men jag går händelserna i förväg.
Det började egentligen med att jag var på väg hem från skolan. Klockan var strax innan 15. Medan jag gick tittade jag av en slump på raderna av cyklar på min vänstra sida. Mina ögon fastnade på en cykel som var väldigt lik min stulna cykel. Samma färg, modell och allt. Jag hade väl i stort sett redan passerat den men mitt ena öga liksom hängde kvar på cykeln och när blicken flög över den bakre stänkskärmen registrerade min hjärna Volcom-loggan. "Men... jag hade ju ett klistermärke med Volcom-loggan på min stänkskärm!", hann jag tänka med min hjärna. Då stannade jag och insåg att det var min stulna cykel som stod där rakt framför ögonen på mig. Jag tittade vidare på cykeln och japp, mina andra klistermärken var också kvar. Här kommer posten! står det till exempel på det ena. Min cykel är nämligen väldigt retro. Kanske var den någons post-cykel en gång i tiden.
Jag ringde polisen och frågade vad jag skulle göra om jag hade hittat min cykel som jag anmälde stulen i höstas. Kvinnan jag pratade med att då brukar man skicka ut någon polis som kan komma och kolla om det är den cykeln och sedan kan man ta tillbaka sin cykel. Cykeln var låst med ett sådant där löst, stort lås, och jag frågade kvinnan i telefonen om jag skulle låsa cykeln med min egen nyckel, också. Det tyckte hon var en bra idé. Sedan sa hon att hon skulle skicka en bil, som det ju heter på polis-språk, och att några poliser skulle komma snart. Jag väntade och väntade. Först ute. Men det blev kallt så jag fick gå in och vänta. Ställde mig så att jag såg cykeln hela tiden, ifall cykeltjuven skulle dyka upp.
Bilden ovan beskriver hur det såg ut när jag stod och spanade på min cykel. Snart hade en hel timme gått och polisen hade inte hört av sig. Vad som dock hände var att en tjej gick fram till min cykel och låste upp det där lösa låset. Jag gick ut till henne och frågade var hon hade fått tag i cykeln. Hon hade köpt den av en kille, sa hon. Jag berättade då att det är min cykel, som blev stulen i höstas. Hon blev så klart väldigt förvånad. Sedan pratade vi lite om den där killen och hur det hade gått till och så vidare. Jag sa att polisen var på väg för att kunna intyga att cykeln är min, och tjejen sa att hon kanske kunde hitta killen på Facebook om hon hade tur. Vi bytte nummer och namn. Sedan tog hon sitt lås och gick därifrån. Jag fortsatte att vänta. Runt klockan 17, när jag alltså hade väntat i två timmar, kom polisen.
Jag mötte dem på campusområdet, några hundra meter från cykeln. De kom i sin polisbil, och den ena polisen öppnade dörren och var på väg ut ur bilen. "Cykeln är en bit bort, alltså, inte precis här", sa jag till honom. "Jaha, ja men hoppa in då!" svarade polisen. Så jag fick helt enkelt hoppa in i baksätet på den där polisbilen. Och då är vi där jag började denna lilla anekdot. Vi åkte ungefär 100 meter i bilen. Sedan klev vi ur och gick fram till min cykel. Poliserna frågade om jag hade cykelnyckel med mig, och jag fick visa att min nyckel passade i låset. Sedan frågade en av poliserna om det där med anspråk. "Ansåg hon alltså att hon äger cykeln, eller tyckte hon att du skulle ha den för att den är din?" frågade han. Jag sa så klart som det var, det vill säga att tjejen absolut hade tyckt att jag skulle ha cykeln. Den ena polisen frågade efter tjejens namn och nummer, varpå han tog fram en telefon för att ringa henne. Den andra frågade efter mitt leg. Sedan tog han också upp en telefon och ringde till någon som jag antar hade tillgång till en dator och kunde läsa upp min stöldanmälan för honom.
Själv stod jag bara där. Mitt på campus med två poliser och en polisbil. Folk undrade nog vad jag hade gjort. Det brukar i alla fall jag undra när jag ser någon stå med poliser. Polisen med dator-människan i andra luren stämde av alla kännetecken jag hade angivit i min anmälan och kunde därefter konstatera att cykeln är min. När detta var konstaterat och polis nummer två hade pratat klart med tjejen så trodde jag att jag skulle få ta hem min cykel. "Vi måste tyvärr ta den långa vägen", sa en av poliserna. Detta innebär att de var tvungna att ta med min cykel till polisstationen, och behålla den där medan de utreder denna cykelstöld. De gör tydligen det när de har chans att få fast själva tjuven, det vill säga den där killen som hade sålt min cykel på köp- och sälj-sidan. Förhoppningsvis kan ju tjejen hjälpa dem att få tag i honom. Så för mig var det bara att säga hej då till poliserna, medan de packade in min cykel i bilens baklucka.
Det var i alla fall kul att återse min cykel så länge stunden varade. Med tanke på att det tog två timmar för polisen att dyka upp på campus räknar jag ju inte med att den här utredningen kommer att gå fort, liksom. En månad, kanske. Två. Vi får se. Jag hade ändå inte tänkt att cykla förrän gatorna är sopade, så mig går det inte direkt någon nöd på. Nu hoppas jag bara på att de får tag i den där killen. Tjuven. Och så ska jag gå och köpa ett sådant där löst extralås som jag kan ha till min cykel framöver. Vill ju inte bli av med den igen.
Man kan lugnt säga att det där var det mest spännande som hände på hela min dag. En annan grej som har hänt är att jag upptäckte att den där tentan jag blev underkänd på först hade klassats som godkänd av läraren. Men sedan hade hon tydligen ändrat sig, satt ett U och dragit bort några poäng här och där bland svaren. Jävligt schysst, liksom.
Det började egentligen med att jag var på väg hem från skolan. Klockan var strax innan 15. Medan jag gick tittade jag av en slump på raderna av cyklar på min vänstra sida. Mina ögon fastnade på en cykel som var väldigt lik min stulna cykel. Samma färg, modell och allt. Jag hade väl i stort sett redan passerat den men mitt ena öga liksom hängde kvar på cykeln och när blicken flög över den bakre stänkskärmen registrerade min hjärna Volcom-loggan. "Men... jag hade ju ett klistermärke med Volcom-loggan på min stänkskärm!", hann jag tänka med min hjärna. Då stannade jag och insåg att det var min stulna cykel som stod där rakt framför ögonen på mig. Jag tittade vidare på cykeln och japp, mina andra klistermärken var också kvar. Här kommer posten! står det till exempel på det ena. Min cykel är nämligen väldigt retro. Kanske var den någons post-cykel en gång i tiden.
Jag ringde polisen och frågade vad jag skulle göra om jag hade hittat min cykel som jag anmälde stulen i höstas. Kvinnan jag pratade med att då brukar man skicka ut någon polis som kan komma och kolla om det är den cykeln och sedan kan man ta tillbaka sin cykel. Cykeln var låst med ett sådant där löst, stort lås, och jag frågade kvinnan i telefonen om jag skulle låsa cykeln med min egen nyckel, också. Det tyckte hon var en bra idé. Sedan sa hon att hon skulle skicka en bil, som det ju heter på polis-språk, och att några poliser skulle komma snart. Jag väntade och väntade. Först ute. Men det blev kallt så jag fick gå in och vänta. Ställde mig så att jag såg cykeln hela tiden, ifall cykeltjuven skulle dyka upp.
Bilden ovan beskriver hur det såg ut när jag stod och spanade på min cykel. Snart hade en hel timme gått och polisen hade inte hört av sig. Vad som dock hände var att en tjej gick fram till min cykel och låste upp det där lösa låset. Jag gick ut till henne och frågade var hon hade fått tag i cykeln. Hon hade köpt den av en kille, sa hon. Jag berättade då att det är min cykel, som blev stulen i höstas. Hon blev så klart väldigt förvånad. Sedan pratade vi lite om den där killen och hur det hade gått till och så vidare. Jag sa att polisen var på väg för att kunna intyga att cykeln är min, och tjejen sa att hon kanske kunde hitta killen på Facebook om hon hade tur. Vi bytte nummer och namn. Sedan tog hon sitt lås och gick därifrån. Jag fortsatte att vänta. Runt klockan 17, när jag alltså hade väntat i två timmar, kom polisen.
Jag mötte dem på campusområdet, några hundra meter från cykeln. De kom i sin polisbil, och den ena polisen öppnade dörren och var på väg ut ur bilen. "Cykeln är en bit bort, alltså, inte precis här", sa jag till honom. "Jaha, ja men hoppa in då!" svarade polisen. Så jag fick helt enkelt hoppa in i baksätet på den där polisbilen. Och då är vi där jag började denna lilla anekdot. Vi åkte ungefär 100 meter i bilen. Sedan klev vi ur och gick fram till min cykel. Poliserna frågade om jag hade cykelnyckel med mig, och jag fick visa att min nyckel passade i låset. Sedan frågade en av poliserna om det där med anspråk. "Ansåg hon alltså att hon äger cykeln, eller tyckte hon att du skulle ha den för att den är din?" frågade han. Jag sa så klart som det var, det vill säga att tjejen absolut hade tyckt att jag skulle ha cykeln. Den ena polisen frågade efter tjejens namn och nummer, varpå han tog fram en telefon för att ringa henne. Den andra frågade efter mitt leg. Sedan tog han också upp en telefon och ringde till någon som jag antar hade tillgång till en dator och kunde läsa upp min stöldanmälan för honom.
Själv stod jag bara där. Mitt på campus med två poliser och en polisbil. Folk undrade nog vad jag hade gjort. Det brukar i alla fall jag undra när jag ser någon stå med poliser. Polisen med dator-människan i andra luren stämde av alla kännetecken jag hade angivit i min anmälan och kunde därefter konstatera att cykeln är min. När detta var konstaterat och polis nummer två hade pratat klart med tjejen så trodde jag att jag skulle få ta hem min cykel. "Vi måste tyvärr ta den långa vägen", sa en av poliserna. Detta innebär att de var tvungna att ta med min cykel till polisstationen, och behålla den där medan de utreder denna cykelstöld. De gör tydligen det när de har chans att få fast själva tjuven, det vill säga den där killen som hade sålt min cykel på köp- och sälj-sidan. Förhoppningsvis kan ju tjejen hjälpa dem att få tag i honom. Så för mig var det bara att säga hej då till poliserna, medan de packade in min cykel i bilens baklucka.
Det var i alla fall kul att återse min cykel så länge stunden varade. Med tanke på att det tog två timmar för polisen att dyka upp på campus räknar jag ju inte med att den här utredningen kommer att gå fort, liksom. En månad, kanske. Två. Vi får se. Jag hade ändå inte tänkt att cykla förrän gatorna är sopade, så mig går det inte direkt någon nöd på. Nu hoppas jag bara på att de får tag i den där killen. Tjuven. Och så ska jag gå och köpa ett sådant där löst extralås som jag kan ha till min cykel framöver. Vill ju inte bli av med den igen.
Man kan lugnt säga att det där var det mest spännande som hände på hela min dag. En annan grej som har hänt är att jag upptäckte att den där tentan jag blev underkänd på först hade klassats som godkänd av läraren. Men sedan hade hon tydligen ändrat sig, satt ett U och dragit bort några poäng här och där bland svaren. Jävligt schysst, liksom.
10/03/2013
10 mars
Är det bara jag som stör mig lite på refrängen i låten som Robin
I övrigt har jag inte mycket att säga om Melodifestivalen. Har aldrig brytt mig så mycket och kommer aldrig att göra det. Om inte typ Laleh ställer upp. Fast då blir jag kanske mest lite besviken. Men jag hade ändå innerst inne velat att Yohio skulle få reppa Sverige. En kille som vågar vara den han vill, blir accepterad för det och dessutom pushar för ett öppnare samhälle. Fint, tycker jag. Men jag har inget emot Robin vadhannuheter. Han sjunger bra och verkar väldigt trevlig. Alltid något.
09/03/2013
9 mars
Så här kul kan man ha en lördag. Fundera över hur Tom, Mark och Travis skulle se ut om de var en person och blink därmed ett soloprojekt.
Sedan tog jag det hela ett steg längre...
... och kollade hur det skulle se ut om Tom och Mark fick en unge. Överst en flicka, underst en pojke. Tomark exists, som vissa säger.
Efter den där bebis-morph:en satte jag stopp för mig själv och bestämde att det fick vara nog. Om någon annan vill morph:a några personer så kan ni ju klicka här.
08/03/2013
8 mars
Årets första kaffe på uteplatsen! När solen ligger på, och man sitter intill väggen, är det riktigt skönt så här på vårkanten. Alfons var lycklig över att få ha på sig kopplet en stund och strosa runt i snö-resterna.
Portvins-tå, förresten. Det heter så. Det som antagligen har drabbat min fot. Eller ja, förr i tiden hette det portvins-tå. Nu kallar man det helt enkelt gikt. "Se över dina alkoholvanor", stod det som råd på nätet. Eh, jo tack. Dricker ju alkohol cirka tre gånger om året, men ändå.
07/03/2013
7 mars
Det har hänt något med min fot. När jag satt och åt min grötlunch kände jag att det gjorde lite ont i stortån. Inte alls mycket, bara så där lite plötsligt ont som man kan få i någon kroppsdel ibland, utan anledning. Så jag tänkte inte så mycket mer på det, utan fortsatte äta min gröt och läsa min bok. Sedan reste jag mig och gick ut i vardagsrummet. Då gjorde det lite mer ont i tån, och så knäckte det i den varje gång jag tog ett steg. När jag lite senare gjorde mig en kopp kaffe och återigen satt vid köksbordet och läste kände jag att tån gjorde mer ont än innan. Den kändes svullen, men såg inte direkt svullen ut.
Sedan rullade det på, eller vad man ska säga. Efter någon timme hade jag så ont från tån neråt foten att jag fick hoppa på ett ben genom lägenheten. Bara det att när jag hoppade och höll upp den onda foten så böjde jag liksom tån av ren reflex, vilket gjorde väldigt ont. Jag höll till i sängen. Tyvärr tog min bok slut, och jag var tvungen att hämta en ny i vardagsrummet. Då kröp (!) jag dit. Alfons trodde att jag lekte eller i alla fall var där för att gosa med honom. Sedan kravlade jag mig tillbaka till sängen, och där har jag i stort sett befunnit mig sedan dess.
Om tån inte känns mindre stel och svullen och ond i morgon så måste jag kanske ringa vårdcentralen. Problemet är bara att jag inte tror att man kan göra så mycket. Vad ska man göra, liksom? Tån är paj. Det är nog bara att vänta på att den repar sig igen.
Det allra märkligaste med det här är att jag inte har gjort något med min fot. Problemet bara dök upp. Den närmstsa känslan man kan likna det här vid är att stuka/vricka foten/tån, men det har jag inte gjort. Det enda jag har gjort i dag var att gå fram och tillbaka till en föreläsning på campus. Jag halkade inte. Slog inte i något. Sparkade ingen. Man kan säga att min lilla promenad var exemplarisk. Ändå blev det alltså så här.
Sedan rullade det på, eller vad man ska säga. Efter någon timme hade jag så ont från tån neråt foten att jag fick hoppa på ett ben genom lägenheten. Bara det att när jag hoppade och höll upp den onda foten så böjde jag liksom tån av ren reflex, vilket gjorde väldigt ont. Jag höll till i sängen. Tyvärr tog min bok slut, och jag var tvungen att hämta en ny i vardagsrummet. Då kröp (!) jag dit. Alfons trodde att jag lekte eller i alla fall var där för att gosa med honom. Sedan kravlade jag mig tillbaka till sängen, och där har jag i stort sett befunnit mig sedan dess.
Om tån inte känns mindre stel och svullen och ond i morgon så måste jag kanske ringa vårdcentralen. Problemet är bara att jag inte tror att man kan göra så mycket. Vad ska man göra, liksom? Tån är paj. Det är nog bara att vänta på att den repar sig igen.
Det allra märkligaste med det här är att jag inte har gjort något med min fot. Problemet bara dök upp. Den närmstsa känslan man kan likna det här vid är att stuka/vricka foten/tån, men det har jag inte gjort. Det enda jag har gjort i dag var att gå fram och tillbaka till en föreläsning på campus. Jag halkade inte. Slog inte i något. Sparkade ingen. Man kan säga att min lilla promenad var exemplarisk. Ändå blev det alltså så här.
06/03/2013
6 mars
Så här såg det ut när jag pluggade på campus i dag. Hade med mig kaffe i en termos. Köpte en brie- och salami-macka. 46 kronor. Rena rånet. Och på campus, dessutom! Student-rån! Fy sjutton. Nästa gång måste jag se till att ha mjukt bröd hemma, så att jag kan ta med en macka och slippa köpa.
05/03/2013
5 mars
Försöker undvika att låta min blogg bli en "i dag har jag..."-blogg. Det vill säga en blogg som fokuserar alldeles för mycket på att rabbla upp vad man har gjort under en dag/kväll/helg/semestervecka/whatever och för lite på mer intressanta saker. Men ibland orkar jag bara inte komma på något vettigare än ett "i dag har jag..."-inlägg.
Jag sitter nämligen här i köket med en kopp kaffe vid datorns högra sida och är väldigt, väldigt trött. Nyss läste jag ut Kafkas Processen och tanken var att jag skulle ha börjat på Becketts I väntan på Godot efter det, men det kommer inte att bli av i dag. Känner jag nu. I morse gick jag upp halv åtta. Gjorde lite frukost och läste medan jag åt. Sedan läste jag. Och läste. Spelade lite Hay Day däremellan. Duschade. Värmde lunchtallriken i mikron och läste medan jag åt. Sedan gick jag på seminarium. När jag kom hem fortsatte jag att läsa. Tog en kopp te.
Det där var alltså min dag. Det kanske låter otacksamt men det ska bli väldigt skönt när den här kursen och därmed hela litteraturhistoria-fasen är över. Det har blivit för mycket av det goda. Det positiva är dock att jag har fått mycket mer motivation till att i fortsättningen läsa fler klassiker och gamla böcker. Finns ju så galet många man bara har hört talas om, men aldrig har tagit sig tid till att läsa. Det ska jag göra. Jag ska bara låta den här kursen ta slut först, och sedan ha en cirka en månad lång paus från litteraturen. Kurslitteratur kommer jag väl dock inte undan, med tanke på att jag ska skriva mina examensarbeten. Men resten.
Nu ska jag snart gå och lägga mig. I morgon blir det till att gå upp vid halv åtta igen. Tänkte plugga på campus på förmiddagen. Examensarbete. Och sedan köra litteraturhistoria på eftermiddagen/kvällen.
Jag sitter nämligen här i köket med en kopp kaffe vid datorns högra sida och är väldigt, väldigt trött. Nyss läste jag ut Kafkas Processen och tanken var att jag skulle ha börjat på Becketts I väntan på Godot efter det, men det kommer inte att bli av i dag. Känner jag nu. I morse gick jag upp halv åtta. Gjorde lite frukost och läste medan jag åt. Sedan läste jag. Och läste. Spelade lite Hay Day däremellan. Duschade. Värmde lunchtallriken i mikron och läste medan jag åt. Sedan gick jag på seminarium. När jag kom hem fortsatte jag att läsa. Tog en kopp te.
Det där var alltså min dag. Det kanske låter otacksamt men det ska bli väldigt skönt när den här kursen och därmed hela litteraturhistoria-fasen är över. Det har blivit för mycket av det goda. Det positiva är dock att jag har fått mycket mer motivation till att i fortsättningen läsa fler klassiker och gamla böcker. Finns ju så galet många man bara har hört talas om, men aldrig har tagit sig tid till att läsa. Det ska jag göra. Jag ska bara låta den här kursen ta slut först, och sedan ha en cirka en månad lång paus från litteraturen. Kurslitteratur kommer jag väl dock inte undan, med tanke på att jag ska skriva mina examensarbeten. Men resten.
Nu ska jag snart gå och lägga mig. I morgon blir det till att gå upp vid halv åtta igen. Tänkte plugga på campus på förmiddagen. Examensarbete. Och sedan köra litteraturhistoria på eftermiddagen/kvällen.
04/03/2013
4 mars
Hämtade Alfons i dag, hos Lauren. Lauren har varit snäll och tagit hand om Alfons under helgen, medan vi var i Nyköping. Eftersom Lauren bor nära veterinären så passade vi på att gå dit med Alfons och ge honom årets vaccinationsdos. Lika bra att ha det gjort.
Annars har jag mest pluggat i dag. Läst Processen av Kafka. Hinner inte läsa mer än den till morgondagens seminarium, men hoppas att man kan gå dit trots att man inte har läst allt. En kul grej som har hänt i dag är att jag kanske - med betoning på kanske - ska jobba på Storsjöyran i sommar. Det är inte helt klart med vad och så, än, men jag hoppas att det blir något i alla fall. Om det blir av så har jag i alla fall ett litet sommarjobb fixat. Vore toppen!
03/03/2013
3 mars
Det har varit en fullspäckad helg i Nyköping. Vi fotade och la ut en massa av pappas möbler/prylar på Blocket i går. Skickade en del bilder till ett auktionsverk för värdering. Det är i stort sett bestämt vilka möbler som ska säljas respektive behållas av någon av oss (eller av alla, på typ landet). Jag bestämde att vi måste behålla fyra fina stolar som är jättegamla, typ från mormor (enligt pappa). Vet inte exakt vad jag ska ha dem till just nu, men får de inte plats hos mig och Victoria får vi väl förvara dem på landet så länge. Sedan paxade jag även två skitgamla, trasiga akustiska gitarrer. Det var ändå ingen annan som ville ha dem. Min åsikt är att man inte slänger gitarrer, trasiga eller ej. Får se var jag ska göra av dem. Det blir ett senare problem, helt enkelt.
När vi kom hem i dag på eftermiddagen orkade vi varken gå och handla eller laga mat. Så det blev pizza-middag. Och några avsnitt OC.
När vi kom hem i dag på eftermiddagen orkade vi varken gå och handla eller laga mat. Så det blev pizza-middag. Och några avsnitt OC.
02/03/2013
2 mars
Lördagen började med att jag kollade studenmailen och fick reda på att jag blev underkänd på tentan jag skrev förra fredagen. Man kan säga att jag blev förvånad när jag såg U:et. Jag kände mig rätt säker på att jag hade skrapat ihop till ett G, även om det kanske skulle vara på håret. Jaja. Någon gång ska ju vara den första man får göra omtenta! Fördelen är att omtentan är om bara ett par veckor, så jag hinner förhoppningsvis inte glömma bort allt.
Subscribe to:
Posts (Atom)