Ny vecka. Ny tenta. Det är alltså meningen att jag ska kunna häva ur mig något om 1900-talets västerländska litteraturhistoria (främst modernismen och postmodernismen) på torsdag förmiddag. Än så länge har jag väldigt lös förståelse för hela grejen. Vår lärare har inte direkt förklarat saker och ting i ett större sammanhang, utan verkar i stort sett räkna med att alla kan lika mycket om alla författare och ismer som han kan.
Google, Wikipedia och Nationalencyklopedin kommer att vara mina vänner den här veckan, kan man alltså säga. Det värsta är att läraren påstår att en tentafråga exempelvis skulle kunna vara "Redogör för skönlitteraturens utveckling i Tyskland från och med efterkrigstiden". Något sådant, var det i alla fall. Och vad svarar man på det, liksom? Jag har då inte den blekaste. Lärarens föreläsningar har inte varit till särskilt mycket hjälp. Där har han läst författarnamn efter författarnamn från sina papper. Slängt in något levnadsårtal här och där, möjligtvis författarens främsta verk. Som ett slags bonus återgav läraren ibland böckernas handling.
Man kan säga att jag har fått uppleva ett bra exempel på hur jag inte ska bli som lärare. En sak som läraren dock ska ha kredd för (något positivt måste jag ju säga nu, för att väga upp det här) är att han har vettiga tankar om utformning tentor. Alltid ett litet ljus i mörkret.
No comments:
Post a Comment