11/06/2013

11 juni

Det har gått för långt. Snart orkar jag inte titta på killar som spelar fotboll längre. Eller ska jag säga killar som ligger i gräset och brölar/ylar/gnyr? Det är inte bra tv. Killar som spelar fotboll (utgår från mitt otroligt täckande empiriska material straight from my eyes), främst på elitnivå, slänger sig i gräset för minsta lilla. Okej, man kan väl inte klandra dem om de råkar snubbla och landa just i gräset, men det är väl bara att resa sig direkt? Fotboll är inte en kul sport när det handlar om vem som är bäst på att filma och få frisparkar till sin fördel. Tacka vet jag när tjejerna spelar. De reser sig på stört och fortsätter som om ingenting hade hänt. För det hade det ju inte, heller. Någons fot råkade komma åt ditt ben? Du har ju till och med benskydd, för sjutton. Du snubblade över någon och fick ett brännsår på knät av gräset? What can I say, förutom:



































Ytterligare illustrationer över detta fenomen:



























Det är väl tydligt. Mitt budskap till killar som spelar fotboll och gnäller är: ryck upp er. Fotboll är inte en farlig sport. Man springer fram och tillbaka efter en boll. Att försöka få kalaset att se farligt ut tar bara upp en massa onödig tid. Inte konstigt att det blir så mycket tilläggstid hela tiden; killarna ligger ju på gräset stup i kvarten. 

Vill man få en ännu tydligare kontrast till fotbollens trygga värld kan man alltid titta en stund på den här videon (bara introt - där Justin Eldridges ringfinger går ur led varpå han trycker det på plats igen som om han gjorde det varje söndag - är värt en titt):



Man kan även ta en titt på detta klipp, där Lacey Baker skatar en trappa. Hon slår i asfalten gång på gång, men reser sig direkt. Hon har ta mig tusan till och med ett leende på läpparna efter varje fall. Här borde fotbollskillarna se och lära, tycker jag. Ger man sig in i leken får man leken tåla - ja, den regeln gäller fortfarande.




Visst, det kan förekomma allvarliga skador i fotboll också. Skillnaden ligger i att man antingen ställer sig upp och fortsätter, eller ligger kvar som en ömtålig bebis och hoppas att någon ska bry sig om en. Jag har också spelat fotboll och fått brännsår av gräs. Fick även en fotboll rakt i ansiktet så att glasögonen flög av en gång. Men fotbollsspelare måste sätta sin smärta i relation till något större. Prova att spela basket och få brännsår av en stenhård parkett i stället. Skillnaden är stor. Prova ramla rakt ner i asfalten och känn hur skönt det brännsåret är. I jämförelse med en mjuk grästuss, alltså.

Är du kille och känner igen dig i detta blogginlägg: ring genast Bullen och fråga hur just du kan få hjälp att bota dina neverending filmningsförsök. Många av oss utomstående har nämligen fått nog och orkar ej titta på era mesmatcher längre.

1 comment:

Misus said...

Håller ju helt och fullt med, men det vet du ju redan!