21/03/2008
18/03/2008
march 18
Blogginlägg från natten till i dag, kunde dock inte publiceras på grund av Internetbrist.
Solen sken hela jävla dagen utanpå mig, tror jag. Fast det snöade också. Utomhus. Sedan kom kvällen och något bra blev lite sämre och jag försökte sova men det gick aldrig. Jag mår illa. Jag mår sönderskjutet i hela jävla cp-mig och jag borde borde borde verkligen göra något åt det. Men det går inte.
Jag bara låg där. I sängen. Märkte hur illamåendet smög sig på och kom fram till att det enda sätt jag kunde ligga på var på rygg. Med benen uppdragna som ett tält. Och vem fan kan somna i den ställningen. Inte jag i alla fall. Och jag trodde verkligen att jag skulle spy, att mina tankeslamsor skulle välla upp ur mig och kanske blod också för jag kände blodet inom mig och det hörde inte hemma längre. Jag ville inte stanna.
”Du måste gå.”
Det är så fint. Du är så fin. Och det finaste med poesi är att det inte finns några rätt och fel. Jag vill att livet också ska vara så. Jag vill också vara så.
Jag kommer nog inte sova så mycket i natt. Just nu ligger jag här i sängen och bloggar om detta och jag känner redan att jag har några långa timmar framför mig. Och Internet fungerar inte heller så jag får väl lägga in detta blogginlägg imorgon istället. Som om allt inte var patetiskt nog. Jag hatar hela jävla pms-världen nu. Du måste gå. Jag ville inte stanna.
Och det värsta. Jag vet inte. Vad det värsta är. Det är nog något. Jag har en bok. En cancerbok. Jag älskar min cancerbok. Jag älskar den mest på nätterna för jag kan aldrig sova. Den är jättebra på att vara vaken med mig. Jag har tre eller fyra eller fem slags dagböcker. Jag kan inte ha bara en. Jag kan aldrig bestämma mig. Jag har alltid beslutsångest. Jag har alltid för mycket att förklara. Du måste gå.
VERSALER
VERSALER
VERSALER
punkt
Solen sken hela jävla dagen utanpå mig, tror jag. Fast det snöade också. Utomhus. Sedan kom kvällen och något bra blev lite sämre och jag försökte sova men det gick aldrig. Jag mår illa. Jag mår sönderskjutet i hela jävla cp-mig och jag borde borde borde verkligen göra något åt det. Men det går inte.
Jag bara låg där. I sängen. Märkte hur illamåendet smög sig på och kom fram till att det enda sätt jag kunde ligga på var på rygg. Med benen uppdragna som ett tält. Och vem fan kan somna i den ställningen. Inte jag i alla fall. Och jag trodde verkligen att jag skulle spy, att mina tankeslamsor skulle välla upp ur mig och kanske blod också för jag kände blodet inom mig och det hörde inte hemma längre. Jag ville inte stanna.
”Du måste gå.”
Det är så fint. Du är så fin. Och det finaste med poesi är att det inte finns några rätt och fel. Jag vill att livet också ska vara så. Jag vill också vara så.
Jag kommer nog inte sova så mycket i natt. Just nu ligger jag här i sängen och bloggar om detta och jag känner redan att jag har några långa timmar framför mig. Och Internet fungerar inte heller så jag får väl lägga in detta blogginlägg imorgon istället. Som om allt inte var patetiskt nog. Jag hatar hela jävla pms-världen nu. Du måste gå. Jag ville inte stanna.
Och det värsta. Jag vet inte. Vad det värsta är. Det är nog något. Jag har en bok. En cancerbok. Jag älskar min cancerbok. Jag älskar den mest på nätterna för jag kan aldrig sova. Den är jättebra på att vara vaken med mig. Jag har tre eller fyra eller fem slags dagböcker. Jag kan inte ha bara en. Jag kan aldrig bestämma mig. Jag har alltid beslutsångest. Jag har alltid för mycket att förklara. Du måste gå.
VERSALER
VERSALER
VERSALER
punkt
27/02/2008
feb 27
Redigerad 25 februari 2016:
Queens of the Stone Age hette ju bandet jag såg i måndags, närmare bestämt på Annexet i Stockholm. [...] Dock är jag allra mest glad över att ha bevittnat QOTSA:s enastående förband: Biffy Clyro. [...]
Queens of the Stone Age hette ju bandet jag såg i måndags, närmare bestämt på Annexet i Stockholm. [...] Dock är jag allra mest glad över att ha bevittnat QOTSA:s enastående förband: Biffy Clyro. [...]
24/02/2008
feb 24
Redigerad 24 februari 2016:
[...] I morgon ska jag gå med Karolina och hennes syster Emelie på konsert. Det är Queens of the Stone Age som lirar i Stockholm, och jag fick i går ett väldigt fint erbjudande om att hänga med gratis, då Jenny tyvärr inte kan gå. [...] förbandet verkar lovande, det har jag hört på MySpace. Tänk vad man kan få vara med om bara genom att existera.
feb 24
vältra dig i mig på ica
jag ligger i sängen bland
kvalster och döda hudceller
16:33 är klockan och det
är lördag är det
hej här ligger jag
och tror att jag är nån
det tror jag verkligen
kanske den enda
och jag får plötsligt lust att
slita av mig alla kläder och
vältra mig i de döda cellerna
för det är lördag är det
partyparty och amerikanska muggar
som på tv men jag
har aldrig sett en sån mugg
på riktigt så jag
behåller mina kläder på
världen där ute täcks
av damm som jag betalat för
det är helt ute med fondväggar
har någon känd från tv sagt
jag är helt ute nu
utanför
innanför
mig själv hela tiden
[...]
fast jag inte vet så mycket
jag kan aldrig vara med i på spåret
för jag vet inte så mycket
om allt
men jag ska ge dig fem hundra tusen kronor
och be dig stanna för evigt
och putta mitt heart på min sleeve
fast jag bara kvalsterligger här
och tänker att jag ska byta ut
tidningarna i korgen på toan och
jag har inte fem hundra tusen kronor så
du kan inte stanna för evigt
och jag tänker att det är hemskt
att jag vill bli lärare för
pol pot var också det och dessutom
spelar jag gitarr och jag vill
inte bli en marie lindberg
punkt punkt punkt
16:55
jag ligger i sängen bland
kvalster och döda hudceller
16:33 är klockan och det
är lördag är det
hej här ligger jag
och tror att jag är nån
det tror jag verkligen
kanske den enda
och jag får plötsligt lust att
slita av mig alla kläder och
vältra mig i de döda cellerna
för det är lördag är det
partyparty och amerikanska muggar
som på tv men jag
har aldrig sett en sån mugg
på riktigt så jag
behåller mina kläder på
världen där ute täcks
av damm som jag betalat för
det är helt ute med fondväggar
har någon känd från tv sagt
jag är helt ute nu
utanför
innanför
mig själv hela tiden
[...]
fast jag inte vet så mycket
jag kan aldrig vara med i på spåret
för jag vet inte så mycket
om allt
men jag ska ge dig fem hundra tusen kronor
och be dig stanna för evigt
och putta mitt heart på min sleeve
fast jag bara kvalsterligger här
och tänker att jag ska byta ut
tidningarna i korgen på toan och
jag har inte fem hundra tusen kronor så
du kan inte stanna för evigt
och jag tänker att det är hemskt
att jag vill bli lärare för
pol pot var också det och dessutom
spelar jag gitarr och jag vill
inte bli en marie lindberg
punkt punkt punkt
16:55
17/02/2008
feb 17
Redigerad 24 februari 2016:
[...]
I går såg mina föräldrar på Melodifestivalen, vilken sändes från Västerås. Jag ville se en film på tvåan, Dirty Pretty Things, som jag tror handlar om invandrare eller prostitution eller något. Men icke. Här skulle Melodifestivalen ses, inget annat. Trots att mamma och pappa "aldrig hört talas om en enda jävel" av de som skulle uppträda. Men är det festival så är det. Det är schlager, det är Sverige. Det är skit. [...]
I går såg mina föräldrar på Melodifestivalen, vilken sändes från Västerås. Jag ville se en film på tvåan, Dirty Pretty Things, som jag tror handlar om invandrare eller prostitution eller något. Men icke. Här skulle Melodifestivalen ses, inget annat. Trots att mamma och pappa "aldrig hört talas om en enda jävel" av de som skulle uppträda. Men är det festival så är det. Det är schlager, det är Sverige. Det är skit. [...]
25/11/2007
nov 25
Edited on February 13, 2016:
Mikaela and I had our little gig thing ("Men säg nåt då!") on Thursday and I just want to give the loudest shout out ever to everyone who came. Thank you, thank you, thank you. I was the happiest that evening. I will never forget it. Really, it was the first Fraction of Sounds gig ever. Thank you, audience.
Mikaela and I had our little gig thing ("Men säg nåt då!") on Thursday and I just want to give the loudest shout out ever to everyone who came. Thank you, thank you, thank you. I was the happiest that evening. I will never forget it. Really, it was the first Fraction of Sounds gig ever. Thank you, audience.
03/11/2007
nov 3
"Jaja, ismer hit och ismer dit. Har du läst Bibeln någon gång?" - Oskyldigt gick jag ett fotarstråk på en kyrkogård i Helsingborg då en tant med rullator kom fram och ville frälsa mig. Herregud, jag måste verkligen se ut att behöva bli frälst, så ofta som detta hänt den senaste tiden!
15/10/2007
05/10/2007
oct 5
Sometimes I wish I could rinse my mouth under water, that I could speak my head out for five minutes. Seriously, the hardest thing for me right now seems to be that I feel pretty well, compared to my mum, and then I think of how bad she must feel and that makes me really sad and then it makes me even sadder to think about the fact that I'm not taking advantage of my well-ness and that I could as well give her some, if that was possible. Which isn't possible at all, so I feel like throwing a fist in my stomach because I don't appreciate things and then someone understands me so fucking well that I don't know what to do anymore. And my dad repeats lines from last weekend and I wish for another place or at least school.
Things will be fine, I've both heard and told myself hundreds of times every day the past two weeks. Well, they aren't very fine at the moment and I can't see no better times right now. As if someone took my hope in his or her hand and swallowed it down.
Don't get me wrong: it's not like I walk around all day long feeling sad. I'm not sad, I'm empty. I'm not plus nor minus but simply zero. People have asked me how I'm doing and I've replied that I don't know. Because I seriously don't. I never went to first class today, I felt I needed to sleep and try and get some things clear. In the morning I watched an old Good Charlotte dvd, and I don't even know why. I got all these memories from 8th and 9th grade and remembered exactly how I felt back in the days. That's weird. Then I played GTA for quite a while and shot hundreds of people. That's weird, too. And now I'm listening to the sad whale again, and this song just about makes me cry every fucking time I hear it. I think I'll go out for a walk now. But I'll feel like an ass for leaving my dad here. We'll be alone in two different parts of town.
Things will be fine, I've both heard and told myself hundreds of times every day the past two weeks. Well, they aren't very fine at the moment and I can't see no better times right now. As if someone took my hope in his or her hand and swallowed it down.
Don't get me wrong: it's not like I walk around all day long feeling sad. I'm not sad, I'm empty. I'm not plus nor minus but simply zero. People have asked me how I'm doing and I've replied that I don't know. Because I seriously don't. I never went to first class today, I felt I needed to sleep and try and get some things clear. In the morning I watched an old Good Charlotte dvd, and I don't even know why. I got all these memories from 8th and 9th grade and remembered exactly how I felt back in the days. That's weird. Then I played GTA for quite a while and shot hundreds of people. That's weird, too. And now I'm listening to the sad whale again, and this song just about makes me cry every fucking time I hear it. I think I'll go out for a walk now. But I'll feel like an ass for leaving my dad here. We'll be alone in two different parts of town.
04/10/2007
oct 4
Redigerad 13 februari 2016:
I övrigt åkte mamma till sjukhuset idag och blir kvar över helgen. Pappa och jag ska hälsa på henne ikväll. Det är så himla svårt när något händer i ett händelseförlopp man inte ens har smält än. När ens hjärna intas av något man inte kan få grepp om, och det där något fyller upp hela jävla tankebanan men man får ingen ordning på det. Men vad gör man? Det är ju som det är. Det kommer att vara så. Ofta. Och Gunnel var såklart bäst igen och jag funderar lite över varför hon inte är typ psykolog eller personlig coach eller något annat trevligt. Fast det är ju tur att hon är lärare, dock. En jävla tur. Jag ska hur som helst inte gå på engelskan imorgon, måste spela skjutspel och grejer för att avreagera mig och försöka få ordning och reda i skallen. Men efter lunch går jag till skolan. Är det något här i livet jag verkligen hatar (inte ogillar utan hatar) är det att skylla min frånvaro på att jag inte orkar komma, men just nu är det så det är. Tyvärr. Hoppas det inte händer alltför ofta. Det blir nog bättre sen; jag vet bara inte när.
I övrigt åkte mamma till sjukhuset idag och blir kvar över helgen. Pappa och jag ska hälsa på henne ikväll. Det är så himla svårt när något händer i ett händelseförlopp man inte ens har smält än. När ens hjärna intas av något man inte kan få grepp om, och det där något fyller upp hela jävla tankebanan men man får ingen ordning på det. Men vad gör man? Det är ju som det är. Det kommer att vara så. Ofta. Och Gunnel var såklart bäst igen och jag funderar lite över varför hon inte är typ psykolog eller personlig coach eller något annat trevligt. Fast det är ju tur att hon är lärare, dock. En jävla tur. Jag ska hur som helst inte gå på engelskan imorgon, måste spela skjutspel och grejer för att avreagera mig och försöka få ordning och reda i skallen. Men efter lunch går jag till skolan. Är det något här i livet jag verkligen hatar (inte ogillar utan hatar) är det att skylla min frånvaro på att jag inte orkar komma, men just nu är det så det är. Tyvärr. Hoppas det inte händer alltför ofta. Det blir nog bättre sen; jag vet bara inte när.
03/10/2007
oct 3
Hello. Yesterday when I was about to eat dinner I turned on the tv. It was channel two and a program called Musikbyrån Da Capo, which is a music program. They showed a gig with Antony And The Johnsons, a band I had never in my life heard of. There was this guy with black hair, sitting by a piano, not moving at all and it was just so fucking great. He sounded like a sad whale and I just wanted to cry and praise him at the same time, because I haven't had a moment like this since I bought a record by Badly Drawn Boy in July. I sat there, in front of the tv, trying to eat but it was almost impossible because all I could do was to look at that sad guy by the piano. My mouth was all open in surprise. Never in my life have I heard someone who sounds like a whale, and felt like I knew exactly what this sadness meant. Hope There's Someone is from now on my favourite sad whale-song.
Apart from this and a few other things it's been two crappy weeks and I feel as empty as ever. Never have I felt more like a shell, or a role. I can sit for hours, eating carrots and drinking water and just stare into my fucking wall. I can throw a look at my skateboard, knowing that I should go skate to meditate but I just don't have enough motivation. That's defeat. I feel defeated, because when I don't even feel like skateboarding there's surely something wrong with me. And my friends and everyone around me are great but I've just turned myself off and I probably won't switch on for a while. Sorry.
PS. Congratulations Emelie and Becca. You are now 18 and still as great as ever :)
Apart from this and a few other things it's been two crappy weeks and I feel as empty as ever. Never have I felt more like a shell, or a role. I can sit for hours, eating carrots and drinking water and just stare into my fucking wall. I can throw a look at my skateboard, knowing that I should go skate to meditate but I just don't have enough motivation. That's defeat. I feel defeated, because when I don't even feel like skateboarding there's surely something wrong with me. And my friends and everyone around me are great but I've just turned myself off and I probably won't switch on for a while. Sorry.
PS. Congratulations Emelie and Becca. You are now 18 and still as great as ever :)
22/07/2007
july 22
Edited on February 13, 2016:
Mikaela is very soon the very first owner of my very first EP that (of course) is called Demo till Mikaela (which means Demo for Mikaela).
Mikaela is very soon the very first owner of my very first EP that (of course) is called Demo till Mikaela (which means Demo for Mikaela).
12/01/2007
jan 12
Redigerad 14 februari 2016:
"Hej." - Jag
- paus -
"Vaddå 'hej'?" - Mamma
"Jag har varit hos Becca i typ två timmar." - Jag
"Va? Har du?" - Ibland känner man sig så uppmärksammad här hemma.
"Hej." - Jag
- paus -
"Vaddå 'hej'?" - Mamma
"Jag har varit hos Becca i typ två timmar." - Jag
"Va? Har du?" - Ibland känner man sig så uppmärksammad här hemma.
24/12/2006
dec 24
"Det här är det vackraste som finns." - Pappa när han hörde Jussi Björlings O Helga Natt
"Det är det värsta på hela året. Hur man än gör så bossar det över och så får man risgryn och mjölk över hela spisen." - Mamma om att koka risgrynsgröt
"Men ska vi köpa istället, då?" - Therése
"Va? Nej! Det här gör jag varje år!" - Ibland undrar man verkligen varför vi människor håller så hårt på traditionerna
"Undrar vart Scilla har gjort av sin scarf, jag hängde den där nere på räcket förut." - Therése
"Va? Var det Scilla som hade haft den? Min röda Gant-scarf som jag har letat efter jättelänge?" - Mamma blev lite halvt förtvivlad
"Ja, hon hade den igår när vi var ute och gick." - Therése
"Jag har rört om lite i gröten." - Pappa till mamma när hon kom in i köket igen efter att ha pratat i telefon. Till och med jag visste faktiskt att man absolut inte ska röra om i risgrynsgröten. Mamma brast ut i ännu ett "VA?!" och sprang fram för att rädda lunchen.
"Men har ni sett hur tjock [namn här] har blivit, eller?" - Therése om en person (nämner inga namn för säkerhets skull)
"Ja, hon har nog blivit lite tjock. Jag känner det här." - Pappa började känna på Scillas överfett
"Nej, inte Scilla. Jag pratar om [namn här]." - Therése, HAHAHAHHAAH så jävla kul
"Det här blir bara värre och värre tycker jag." - Mamma sammanfattar vår goddag yxskaft-familj
"Det är det värsta på hela året. Hur man än gör så bossar det över och så får man risgryn och mjölk över hela spisen." - Mamma om att koka risgrynsgröt
"Men ska vi köpa istället, då?" - Therése
"Va? Nej! Det här gör jag varje år!" - Ibland undrar man verkligen varför vi människor håller så hårt på traditionerna
"Undrar vart Scilla har gjort av sin scarf, jag hängde den där nere på räcket förut." - Therése
"Va? Var det Scilla som hade haft den? Min röda Gant-scarf som jag har letat efter jättelänge?" - Mamma blev lite halvt förtvivlad
"Ja, hon hade den igår när vi var ute och gick." - Therése
"Jag har rört om lite i gröten." - Pappa till mamma när hon kom in i köket igen efter att ha pratat i telefon. Till och med jag visste faktiskt att man absolut inte ska röra om i risgrynsgröten. Mamma brast ut i ännu ett "VA?!" och sprang fram för att rädda lunchen.
"Men har ni sett hur tjock [namn här] har blivit, eller?" - Therése om en person (nämner inga namn för säkerhets skull)
"Ja, hon har nog blivit lite tjock. Jag känner det här." - Pappa började känna på Scillas överfett
"Nej, inte Scilla. Jag pratar om [namn här]." - Therése, HAHAHAHHAAH så jävla kul
"Det här blir bara värre och värre tycker jag." - Mamma sammanfattar vår goddag yxskaft-familj
23/12/2006
dec 23
En dag kvar till julafton. Jag fattar inte varför jag håller någon slags nedräkning - jag längtar inte ens. Men det är väl en gammal vana, eller nåt.
Idag hjälptes hela familjen åt att städa och vips sa det så var det rent och fint. Sedan fikade vi och efter det gick jag, pappa, Therése och Scilla ner på stan för att köpa en julklapp åt Stoffe. När vi hade hittat lämpliga föremål köpte jag film till min systemkamera. Min digitalare är inne på lagning så jag är tvungen att använda den andra ett tag. Inte för att den är sämre, tvärtom. Men den är ju dyrare i drift, så att säga.
Jag bestämde mig för att ta tag i psykologi-pluggandet och började läsa igenom kapitlet Utvecklingspsykologi. Jag fattade typ ingenting. Jävla prov. Läste Giftorm istället.
Annars har jag inte gjort så mycket idag. Klädde granen också. Scilla slickade på alla julklappar så på vissa till/från-lappar ser man inte vad det står, HAHA!
Citat:
"Nu har vi bara kulor och halmprylar i granen." - Therése
"Ja, och glitter." - Jag
"Neeeej, inte glitter!" - Therése
"HerreGUD, vi måste ha glitter i granen!" - Jag
Men eftersom jag är liten och minst i familjen blev det såklart inget glitter.
"Oj, vad det lutar." - Therése
"Det är det lutande tornet i Pisa." - Jag
"Jahaaa..." - Therése, HAHA!
Idag hjälptes hela familjen åt att städa och vips sa det så var det rent och fint. Sedan fikade vi och efter det gick jag, pappa, Therése och Scilla ner på stan för att köpa en julklapp åt Stoffe. När vi hade hittat lämpliga föremål köpte jag film till min systemkamera. Min digitalare är inne på lagning så jag är tvungen att använda den andra ett tag. Inte för att den är sämre, tvärtom. Men den är ju dyrare i drift, så att säga.
Jag bestämde mig för att ta tag i psykologi-pluggandet och började läsa igenom kapitlet Utvecklingspsykologi. Jag fattade typ ingenting. Jävla prov. Läste Giftorm istället.
Annars har jag inte gjort så mycket idag. Klädde granen också. Scilla slickade på alla julklappar så på vissa till/från-lappar ser man inte vad det står, HAHA!
Citat:
"Nu har vi bara kulor och halmprylar i granen." - Therése
"Ja, och glitter." - Jag
"Neeeej, inte glitter!" - Therése
"HerreGUD, vi måste ha glitter i granen!" - Jag
Men eftersom jag är liten och minst i familjen blev det såklart inget glitter.
"Oj, vad det lutar." - Therése
"Det är det lutande tornet i Pisa." - Jag
"Jahaaa..." - Therése, HAHA!
18/12/2006
dec 18 - penschis-ragg
"Jaha, vart bor du då?" - Gubbe 80+ till tant 80+, de satt på en bänk vid Ica
"Mitt emot Folkhögskolan." - Tant
- tyst paus -
"Va?" - Gubbe
"Jag bor mitt emot Folkhögskolan." - Tant
"Vartfan ligger det?" - Gubbe
"Mitt emot Folkhögskolan." - Tant
- tyst paus -
"Va?" - Gubbe
"Jag bor mitt emot Folkhögskolan." - Tant
"Vartfan ligger det?" - Gubbe
11/12/2006
10/12/2006
05/12/2006
02/12/2006
29/11/2006
nov 29
[…]
"Är det Red Hot Chili Peppers?" - Karolina
"Nej, det är Pocahontas." - Jag
"Jag vill mjölka ditt hår." - Sandra var poetisk under mentorstiden
"Allihopa! Nu kommer Mårtens favorit - DARIN!" - Charlotte
"Är det Red Hot Chili Peppers?" - Karolina
"Nej, det är Pocahontas." - Jag
"Jag vill mjölka ditt hår." - Sandra var poetisk under mentorstiden
"Allihopa! Nu kommer Mårtens favorit - DARIN!" - Charlotte
11/11/2006
04/11/2006
summary of my London trip!
[…]
CDs bought in London:
Underoath - They're Only Chasing Safety
Taking Back Sunday - Tell All Your Friends (special edition)
Bloc Party - Silent Alarm
Blink 182 - The Mark, Tom And Travis Show
Funeral For A Friend - Casually Dressed And Deep In Conversation
Funeral For A Friend - Hours
Finch - What It Is To Burn (special edition)
Bob Dylan - Greatest Hits
[…]
28/10/2006
oct 28
Top songs at the moment (click each song for download):
- Taking Back Sunday - Head Club
- Anna Ternheim - My Secret
- Billie The Vision And The Dancers - Nightmares
- Marit Bergman - No Party
- Bloc Party - This Modern Love
- Kill Davey - Silence The Murder
- Linkin Park - A Place For My Head
- Taking Back Sunday - Head Club
- Anna Ternheim - My Secret
- Billie The Vision And The Dancers - Nightmares
- Marit Bergman - No Party
- Bloc Party - This Modern Love
- Kill Davey - Silence The Murder
- Linkin Park - A Place For My Head
03/09/2006
14/08/2006
aug 11-14
[…]
11 aug: Timo Räisänen.12 aug: Winnerbäck.
Vaknade typ halv tio. Var astrött efter gårdagen. Men det var då jag kom på vad som väntade denna dag: Winnerbäck & Hovet! Jag blev genast mycket piggare, fixade mig och sen tog jag en buss till Vagnhärad vid tolv eller så. Och sen tåget upp till Stockholm. Väl i Stockholm blev det tunnelbana till Zinken och sen var det bara att börja köa. Lyckades bli en av dem i den där lilla "buren". Några som satt där hade suttit sen dagen innan. Jaba aaah shiiitoo. Jag spenderade köandet med min mp3 och en skatetidning.
Sen helt plötsligt kom Lasse ut och vinkade. Hejhej. Sen hade han och Hovet soundcheck. De körde först "Aldrig riktigt slut". När den var slut jublade vi som satt där ute, typ hundra pers eller nåt jag vet inte, och Lasse hörde det ända in och sa "Tack där ute". Sen körde de "Ingen soldat" och sen "Aldrig riktigt slut" igen. Sen hade Kjellvander soundcheck också.Efter ett tag joinade jag några andra Trosabor. Emma, Emelie, Stina, Frida och Linn. Hoppas att det var alla och att jag fick rätt på alla namn. I alla fall så är de väldigt trevliga prickar. Annika, min kära konsertvän, hade fortfarande inte kommit, hon irrade runt och letade efter Zinken. Hon kom ungefär vid halv sex eller sex, och då hade hon mat med till mig också! TACK! Jag hade typ inte ätit nåt så jag var skithungrig. Hon kunde ju tyvärr inte ta sig in i "buren" där vi andra Trosabor stod, så vi träffades där inne istället När jag hade blivit insläppt gick jag och köpte mig en hoodtröja och sen gick jag fram och satte mig typ i mitten av den främre delen... det var liksom ett kravallstaket som delade av för att minska trycket.
Till slut hittade Annika mig, lyckades ta sig in till mig och så satt vi där en stund. Sen skulle jag byta min tröja (den var för liten) och gå på toa så Annika satt kvar medan jag gick ut. Sen kom jag tillbaka och blablabla väntan var ganska lååååång. Christian Kjellvander började spela halv åtta och höll på ett par låtar för länge, enligt mig.
Sen hände det GREJER! LASSE OCH HOVET KOM! Klockan var tjugo i nio och de kom in på scen. 18000 personer jublade och det var så jävla coolt. Öppnade upp med "Min älskling har ett hjärta av snö" och sen "Sen du var här" och ja, sen rullade det på. När 18000 personer skriker Lasse klappklappklapp Lasse klappklappklapp, då finns det ingenstans man hellre vill vara. Vi var ett par stycken som försökte dra igång ett Hovet klappklappklapp Hovet klappklappklapp, men det gick inte så bra, ahahah! Under "Jag vill gå hem med dig" sköt de upp massor av konfetti från två kanoner vid scenen, ut i publikhavet, och rök också. Och det var fan det coolaste. Det måste ha sett så jävla coolt ut från läktarna också. Och i "Hugger i sten", när Hovet och Lasse tystnade... jag lovar er, kära vänner, att alla sjöng med. 18000 pers sjöng allsång. Jag hoppas innerligt att de ska göra en dvd av allt de filmade under konserten!
Och det finaste ögonblicket... när Lasse kommit in för sin tredje omgång av extranummer och kört "Ingen soldat", då stod flera tusen och ropade änglar klappklappklapp änglar klappklappklapp. Just att det var "änglar" om inte "Kom änglar", som låten ju heter, det var så fint. Som att vi både ville höra låten, men samtidigt menade att Lasse och Hovet är änglar. De körde "Kom änglar". "Stockholm, tror ni att vi hinner med en låt till?", och jublet.
Lasse tyckte i alla fall att vi i Stockholm var bäst, vi var ju hans största publik någonsin live. Och i "Du hade tid", som han körde med Anna: Men mina fingrar säger ja det var ju utsålt på Zinken, så vafan tror du, det är klart att det var ett segertåg (JUBEEEEEL)
Helt klart en av de bästa konserterna jag har varit på. Om inte annat så var det den mäktigaste och publiken var så himla glad. Ibland kollade jag runt mig för jag ville se alla glada människor. Det var så fint. Glädje och kärlek.
Sen var konserten slut. Det underbara ögonblicket, den två timmar och tjugo minuter långa spelningen var över. Tack tack tack, längst här inifrån, till Lars och Hovet för allt. Verkligen allt. Ni är bäst.
[…]
03/08/2006
aug 3
[Annika och jag satt på tåget på väg till Stockholm för att se Laleh.] […]
Efter en dryg halvtimmes tågresa, mestadles diskuterandes minnen från Kalle&Laleh-föreställningen i Oxelösund, lite småprat sådär, frågar killen med boken: "Lyssnar ni på Laleh, eller?"
Jag blev lite smått chockad över att han tilltalade oss över huvud taget, vi var nog helskumma och flippade. "Ja" sa vi i alla fall, och han berättade då att han var en gammal vän till fröken Pourkarim. De hade tydligen lirat en del ihop för ett tag sen, lite låtar i Whitney Houston/Toni Braxton-anda. Men sen, sa han, ville Laleh gå sin egen väg och köra sin grej, så de gick skilda vägar. När han berättade det där med Houston föreställde jag mig Laleh sjunga en Houston-låt och var beredd att praisa the lord för att Laleh gick sin egen väg till slut. Killen heter i alla fall Kalle (möjligtvis Calle, frågade aldrig hur han stavar sitt namn) och var väldigt trevlig. Han skrattade åt gamla Laleh-minnen, sa att hon är sådär flippad som hon verkar, liksom att menar-hon-allvar-nu-eller? Vi konstaterade alla att det är ju det vi älskar med Laleh. Sen var tåget framme i Stockholm, han önskade oss trevlig kväll, vi sa tack detsamma och sen trevligt att träffas och tacktack jaja hejhej och sen gick vi skilda vägar, vi också.
[…]
Sen skulle kvällen avrundas. Laleh och bandet fick massor av applåder, Stefan kom in med en ölflaska och sa hejdåhejdå och sen gick de ut allesammans. Men kom snabbt tillbaka igen. "Vi ville bara komma ut och se på er igen" sa Laleh och vi andra skrattade. Sen skulle hon köra det jag dåtills bara hade läst om: publiken går ut medan Laleh står kvar på scen. Laleh ville att vi skulle gå ut nynnandes, och sen när vi var borta skulle hon gå av. Detta hade uppenbarligen funkat i någon annan stad, men i Stockholm blev det inte så. Några gick ut, men de flesta vägrade lämna den underbara kvällen. Vi vinkade helt enkelt i drygt 20 minuter och sen gick Laleh av scenen.
Efter en dryg halvtimmes tågresa, mestadles diskuterandes minnen från Kalle&Laleh-föreställningen i Oxelösund, lite småprat sådär, frågar killen med boken: "Lyssnar ni på Laleh, eller?"Jag blev lite smått chockad över att han tilltalade oss över huvud taget, vi var nog helskumma och flippade. "Ja" sa vi i alla fall, och han berättade då att han var en gammal vän till fröken Pourkarim. De hade tydligen lirat en del ihop för ett tag sen, lite låtar i Whitney Houston/Toni Braxton-anda. Men sen, sa han, ville Laleh gå sin egen väg och köra sin grej, så de gick skilda vägar. När han berättade det där med Houston föreställde jag mig Laleh sjunga en Houston-låt och var beredd att praisa the lord för att Laleh gick sin egen väg till slut. Killen heter i alla fall Kalle (möjligtvis Calle, frågade aldrig hur han stavar sitt namn) och var väldigt trevlig. Han skrattade åt gamla Laleh-minnen, sa att hon är sådär flippad som hon verkar, liksom att menar-hon-allvar-nu-eller? Vi konstaterade alla att det är ju det vi älskar med Laleh. Sen var tåget framme i Stockholm, han önskade oss trevlig kväll, vi sa tack detsamma och sen trevligt att träffas och tacktack jaja hejhej och sen gick vi skilda vägar, vi också.
[…]
Sen skulle kvällen avrundas. Laleh och bandet fick massor av applåder, Stefan kom in med en ölflaska och sa hejdåhejdå och sen gick de ut allesammans. Men kom snabbt tillbaka igen. "Vi ville bara komma ut och se på er igen" sa Laleh och vi andra skrattade. Sen skulle hon köra det jag dåtills bara hade läst om: publiken går ut medan Laleh står kvar på scen. Laleh ville att vi skulle gå ut nynnandes, och sen när vi var borta skulle hon gå av. Detta hade uppenbarligen funkat i någon annan stad, men i Stockholm blev det inte så. Några gick ut, men de flesta vägrade lämna den underbara kvällen. Vi vinkade helt enkelt i drygt 20 minuter och sen gick Laleh av scenen.
27/07/2006
01/07/2006
Subscribe to:
Posts (Atom)