nov 23

Det är redan den 23 november! Detta insåg jag för ett par sekunder sedan då jag skrev datumet som titel till det här inlägget. Förstår ni vad det innebär? Ja, en jävla massa saker. Dels är det approximativt en månad kvar till julafton, och jag har vare sig köpt några julklappar än eller för den delen önskat mig någon sådan. Dels har det här året gått jävligt fort. Det är sjukt. Och dels har jag snart skrapat ihop inte mindre än 30 högskolepoäng. Att jag ska upp i 330 eller vad det nu kan vara förbiser vi en liten stund och jublar över det vi faktiskt kan få grepp om.

Det är konstigt att vakna med för många tankar i huvudet. Särskilt när de är i stort sett exakt samma som man tänkte innan man somnade. Min hjärna var en fucking mess när jag vaknade i dag. Klockan var 8:54 (när jag tittade på klockan; hade nog varit vaken en liten stund innan). Det var i synnerhet två saker som hade min uppmärksamhet, och dessa var då följande: 1) vem är det (om jag)? 2) vad fan ska jag prata om på den muntliga examinationsuppgiften? Förmodligen förstår ni inte nummer ett, och det är knappt att jag gör det heller. Det är inte alltid man förstår sig på sina tankar. Jag tror att min hjärna kände sig överbelastad, för efter en stund började jag i stället tänka på lussebullar och luciafirandet i högstadiet. Det är så skönt med saker man kan få grepp om. Som pausunderhållning, liksom.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Tiger Lous remix-skiva till A Partial Print. Jag hade verkligen förväntat mig något grymt. Ni vet, som Bloc Partys remix-version av Silent Alarm. Man visste liksom inte vilken version som var bättre. Så är det inte med Tiger Lou. Det är helt klart originalet som är bra. Remixen känns fan min själ som en förtappad ungdom.

Fortfarande lyssnar jag på O Helga Natt med herr Körberg. Ingen annan får sjunga den! Här skulle min far bli otroligt arg och säga "Den jävla alkisen!" och förespråka Jussi Björlings version. Om min far inte får höra herr Björling sjunga O Helga Natt på julen blir han näst intill förkrossad. Lite som när Gustav Svensson inte får Arne Weise i rutan på julafton; i stället är där något jävla stolpskott. I år är stolpskottet Lasse Kronér. Jag vill ha Eva Funck som julvärd. Och så ska hon förklara allt om Kalle Anka-traditionen och givetvis allt om julen. Och allt annat vi undrar. Jag skulle faktiskt vilja ha Eva Funck sittandes i min soffa hela dagarna, så att jag alltid kan fråga någon om allt jag undrar. Hon måste veta så jävla mycket, den människan.