nov 25

"En kopp kaffe?"

"Ja tack, fröken Gredelin."

Detta tänkte jag då jag öppnade skåpluckan, tog fram en gul kopp och fyllde den med nybryggt kaffe. Precis som jag hade tänkt det sista ordet insåg jag vilka ord som precis fladdrat runt i min skalle. Hjärnan verkar sannerligen leva sitt eget liv ibland. Vem är fröken Gredelin? Mitt andra jag? Varför frågade fröken Gredelin om jag ville ha en kopp kaffe?

Ibland kan man verkligen ställa sig frågan är jag normal? Oftast får man inget svar. En annan halvkonstig sak med mig är att jag har en studsboll i hushållspappersrullen i mitt "kök". Studsbollen i fråga hittade jag utomhus, tog med den hem och la den i hushållsrullen. Sedan dess har jag bytt rulle en gång, men la genast ner studsbollen i den nya. Jag vet inte varför. Kanske tror jag att något slags sinne ska utvecklas om jag då och då låter studsbollen falla ner och flyga upp. Typ bollsinnet. Det intressanta är att jag redan har ett fullt dugligt bollsinne, och att jag inte studsar med studsbollen särskilt ofta. Men den ligger där. I min hushållsrulle.

Kanske är det bara farligt att vara ensam i den här världen.