jan 29

Efter ett snabbesök på Folkan (för att kolla tider med Fride inför morgondagen) gick Jessica och jag hem till mig. Kokade kaffe till termosen, la pepparkakor i en plastpåse, tog våra brädor och gick ut. Det var dags för årets första skatedag. Vi gick till ett parkeringshus och rullade för fulla muggar. Ni som inte är så insatta i det här med skateboardåkande kan inte ens ana hur det känns att efter flera månaders paus rulla runt på en sådan där planka igen. Det är helt underbart. Alla bekymmer som snurrar i hjärnan släpper och man blir liksom lite mer glad i sinnet. Så att säga. Jessica och jag åkte runt ett tag, inte så länge men tillräckligt för att det där glad-ämnet i hjärnan (vad heter det? Dopamin?) skulle öka i mängd. Dels var jag oerhört ringrostig - stel som en pinne efter vinteruppehållet - och dels var det svinkallt i parkeringshuset. Ingen jacka i januari är ingen stor hit, egentligen.

När vi hade åkt en stund bestämde vi oss för att det var picknickdags. Kaffetermosen och engångsmuggarna kom fram, och så peppisarna så klart. Vi tjillade en stund. Jessica tappade pepparkaka i sitt kaffe, varpå hon försökte fiska upp det med en annan pepparkaka, vilken också löstes upp i muggen. HAHA! Vi pratade om ditten och datten och sedan åkte vi lite mer bräda. Vi tog på oss vantar efter en stund, det blev ju så nedrans kyligt. När vi höll på att förfrysa bestämde vi oss för att det fick räcka. Det var en mycket fin eftermiddag med en alldeles förträfflig nippertippa.