jan 31

Dagens ord: snorbroms (mustasch)

jan 29

Efter ett snabbesök på Folkan (för att kolla tider med Fride inför morgondagen) gick Jessica och jag hem till mig. Kokade kaffe till termosen, la pepparkakor i en plastpåse, tog våra brädor och gick ut. Det var dags för årets första skatedag. Vi gick till ett parkeringshus och rullade för fulla muggar. Ni som inte är så insatta i det här med skateboardåkande kan inte ens ana hur det känns att efter flera månaders paus rulla runt på en sådan där planka igen. Det är helt underbart. Alla bekymmer som snurrar i hjärnan släpper och man blir liksom lite mer glad i sinnet. Så att säga. Jessica och jag åkte runt ett tag, inte så länge men tillräckligt för att det där glad-ämnet i hjärnan (vad heter det? Dopamin?) skulle öka i mängd. Dels var jag oerhört ringrostig - stel som en pinne efter vinteruppehållet - och dels var det svinkallt i parkeringshuset. Ingen jacka i januari är ingen stor hit, egentligen.

När vi hade åkt en stund bestämde vi oss för att det var picknickdags. Kaffetermosen och engångsmuggarna kom fram, och så peppisarna så klart. Vi tjillade en stund. Jessica tappade pepparkaka i sitt kaffe, varpå hon försökte fiska upp det med en annan pepparkaka, vilken också löstes upp i muggen. HAHA! Vi pratade om ditten och datten och sedan åkte vi lite mer bräda. Vi tog på oss vantar efter en stund, det blev ju så nedrans kyligt. När vi höll på att förfrysa bestämde vi oss för att det fick räcka. Det var en mycket fin eftermiddag med en alldeles förträfflig nippertippa.

jan 28

Min allra finaste systeryster påminde mig just om att hon och jag brukade bada i Maggans och Kalles pool på Ekerö. Vi fick alltid dumleklubbor när vi var hos dem. Och så låg vi där i poolen; slickade dumle och plaskade vatten. Schteek. Vi var inte riktigt lika unga som på bilden ovan, utan i allra högsta grad simkunniga.

jan 28

Nu har Maggan dött också. Alla bara går och dör. Cancer ända in i levern, fick hon. Maggan. Så mysig. Jag hatar cancer. Det är mitt hatord. Det låter som kanske och det är så oberäkneligt.

jan 28

Jag kommer inte in på min egen blogg. Sidan laggar. Kan det vara så att den är överbelastad? Har världen hunnit ikapp och kommit underfund med min fenomenala storhet? Att jag är underbar? Det är mycket möjligt. Jag känner det på mig. Jag känner det i pektån. Att världens alla datorsystem kommer att krascha på grund av att jordens invånare nu har funnit min blogg och alla, verkligen alla (till och med alla miljontals miljoner som inte förstår ett ord svenska) vill läsa min blogg. Jag börjar redan nu, i tanken, fila på min divalista med krav på vad jag ska ha i alla hotellrum jag ska bo i. Inte för att jag vet varför jag ska bo i en massa olika hotellrum, jag bloggar ju ändå bara, men jag känner på mig att jag bör ha en sådan lista. Jag kanske i alla fall lyckas hamna på ett hostel någonstans i underground-Ungern. Man vet inte.

jan 28

Linda ringde från Gunnels mobil. Tydligen är de båda fruntimrena på väg till Göteborgs filmfestival. Vad Linda hade på hjärtat var att hon ville fråga mig om jag har lust att hänga med Fride på Folkan i morgon och på fredag, i och med att han är så ensam där nu (några lärare är i Tyskland också). Jag svarade så klart att jag mer än gärna hjälper till, men att jag tyvärr bara kan fredag i och med att jag ska vara i skolan i morgon. Linda tyckte att det var mycket bra ändå, och blev glad. Jag blev glad över att jag får umgås med Fride en hel dag. Så nu ska jag så att säga vikariera och möjligen agera lite assistent åt Fride då han undervisar i medie-ettan och -tvåan. Det ska verkligen bli superkul! Ska gå in på Folkan lite snabbt i morgon eftermiddag och checka med Fride vilka tider som gäller, und so weiter.

Planen för kvällen var att gå och fota Recedethesky när de spelar, men jag börjar redan nu inse att jag inte kommer att orka det. Ska upp tidigt i morgon, och är redan nu sovtrött. Det blir i stället till att läsa en samtalsguide eller två, käka lite chili con carne och se på Vänner i kväll. Det funkar, det också.

I dag hade vi idrott på schemat. I den här kursen får vi nämligen prova på olika ämnen. Vi höll till i Campushallen, där vi fick leka några lekar och sedan göra några övningar i kondition, motorik och lite annat. Samtidigt funderade vi i grupper över vad vi faktiskt gjorde, och vad vi lärde oss. Kursen heter Läraren och kunskapen, för att förtydliga lite vad vi håller på med. Kicke, läraren, berättade om lärande genom idrott och hälsa. Det var en rolig lektion, till dess att Sofie bröt armen. Detta hände ungefär klockan halv tolv, det vill säga precis i slutet av lektionen. Så det var ett väldigt tråkigt avslut på det hela. Verkligen.

jan 26

Cooper 9:18 pm
what are you up to
Bea 9:19pm
i'm trying to put some money on some guy's account haha! what are you doing?
Cooper 9:20pm
ha
i hope he's not a nigerian prince

jan 26

Dagens ord: agorafobi (torgskräck)

(Och så finns det en bra låt för samma ord, nämligen Agoraphobia av Incubus.)

jan 26

Redigerad 28 februari 2016:

Dagens lärdom: man kan vibrera sönder en människa med hjälp av musik. Tänk att bli vibrerad till döds. Anledningen till att denna tortyr är möjlig är att människor består av så mycket vätska. Don't try this at home!

[...]

jan 26

I dag läste jag att Britney Spears har en ny låt som heter If u seek Amy. Tydligen har låten blivit bannlyst av flera amerikanska radiostationer, med anledningen att om man säger låttiteln snabbt kan det låta som fuck me. Jag får ingen klarhet alls i detta. För det första är det väl lyssnarens eget problem om han/hon tror att låten heter fuck me och för det andra låter If u seek Amy inte alls som fuck me om man säger det fort. Jag har testat flera gånger, och inte lyckats få det till fuck me en endaste gång.

jan 25

Bildskärmen då som ett upprest bord. Markören blinkar. Den elektriska fläkten susar. Gränssnitten diskursiva. Diskurserna immanenta. Immanensen författar. Den nukleära elektriciteten bbblinkar markören blänker.

(Johan Jönson - Efter arbetsschema, sid. 186)

Oslagbar lyrik. Verkligen. Hela boken är ett mästerverk.

immanent inre, inneboende, närvarande, oskiljaktig

jan 25

härdag, starka, genomgående vind. palimpsest ditt tal, skadeanmälan och skratt. ingen orkar ta sitt liv. queer-snittar, hatpigment. stockholm har pigg borgerlighet. tryck deras kontorshänder; deras patos, deras horisontala beslutsamhet

(Johan Jönson - Efter arbetsschema, sid. 26)

jan 24

"'Ja du vet jag har ju hållit på sen -71, vettu', sa han." - pappa
"Hållit på med vaddå?" - mamma
"Ja, med knark." - pappa

(I går var pappa ute med Scilla. Då träffade han den före detta knarkaren Håkan, som nu varit drogfri i två år. Det berättade han för pappa.)

jan 24

LÄRARE HAR DET TUFFAST PÅ JOBBET

Så lyder en rubrik i gårdagens Extra Östergötland. I ingressen står det: "Utsätts du för höga krav på jobbet samtidigt som du har små möjligheter till inflytande och kontroll? Då är du sannolikt lärare - de har Sveriges sämsta psykosociala arbetsmiljö, enligt tidningen Du och jobbet."

Vidare skrivs det i artikeln att mer än var fjärde gymnasielärare jobbar under hög anspänning (det vill säga höga krav i kombination med lite inflytande). "De som arbetar under hög anspänning riskerar sämre hälsa och löper större risk att drabbas av olika sjukdomar", skriver Extra Östergötland. Detta känns ju väldigt bra för mig, som inte bara ska bli lärare utan givetvis just gymnasielärare. Fattas bara att de skulle ha skrivit att svensklärare har det allra värst. Så nu vet ni vad jag har att vänta av min framtid. Ohälsa och diverse sjukdomar. Woho.

Men jag är inte ensam i denna misär. Extra Östergötland fortsätter sin artikel med att skriva att andra yrken som ligger högt på listan bland andra är sjuksköterskor, försäljare av dagligvaror samt lastbils- och långtradarförare. Så nu är vi två, Victoria!

Källa: Extra Östergötland, 23 januari 2009.

jan 23

you said there was nothing left down here
well, i roamed around the wasteland
and i swear i found something
i found hope, i found god
i found the dreams of the believers

oh, god, save us all!

(jag blir nästan, men bara nästan, religiös av att lyssna på underoath.)

jan 23

Efter en introduktion i projektarbete och ett skrivet gruppkontrakt fick jag äran att hälsa på Lauren i hennes nya lägenhet. Hon bor numera i Ryd, i en mycket mysig och fin etta. Lauren inledde med att koka en kanna kaffe, men kom sedan på att hon gärna ville bjuda mig på lunch. Lauren är nämligen en underbar amerikan som älskar att laga mat! Särskilt åt andra. Hon gör stort intryck på många. Bland annat min kusin Max, som i julas frågade: "Vad hette hon som lagade mat åt dig och dina kompisar hela tiden nu igen?"

Lauren ställde sig alltså och stekte köttfärs och blandade i tomatsås och kokade fullkornspasta och allt vad hon gjorde. Jag satt mest och drack mitt kaffe. Efter en stund var maten klar och ni kan ju bara ana hur nöjd jag var. Kroniskt hungriga Bea bjuds på lunch, liksom. Tack, Lauren! Efter maten fick jag i alla fall diska, hade känt mig dum om jag inte hade hjälpt till med något. Medan jag gjorde det färgade Lauren håret. Jag lyckas alltid komma hem till Lauren när hon ska färga håret. Vi tittade lite på MTV och sedan begav jag mig hemåt Nyköping.

jan 21

"Vrål" är mitt bästa ord för tillfället. I synnerhet då det sätts som förstärkning för ett annat ord. Ni ska få några ypperliga exempel på hur ordet "vrål" kan nyttjas för att få maximal effekt:

vrålsugen
vrålbra
vrålcool
vrålofta
vrållångt
vrålmånga

Och min personliga favorit: "Jag tycker om dig vrålmycket."

Att sätta "vrål" innan förfular liksom hela ordet, det tycker jag är fint. Och så tänker jag ofrivilligt på vrålande schimpanser. Mycket exotiskt. Vrålexotiskt, faktiskt.

jan 21

Min kryptiska mobilanteckning "Öm dehnewdär uaqandsc rkugtdt bhlgr jag deprimerad" betyder "Om de inte får varandra i slutet blir jag deprimerad". Det trodde ni inte!

jan 20

När jag inte har ett papper i bakfickan att skriva på måste jag skriva alla stödord i mobilen. Och eftersom jag är den enda i vår generation som inte skriver med T8 eller T9 eller T10 eller vad fan det nu heter så kan det ibland bli en aning svårt att tyda. Det översta skrev jag under dagens andra föreläsning, utan att titta på mobilen medan jag skrev. Den som kan tyda bokstavshärvan får ett pris med posten, jag lovar. Villkoret är att ni tyder det innan i morgon klockan 20:00.

Det nedre skrev jag då jag passerat gubben jag skrev om i ett tidigare inlägg. Jag tänkte att det här måste jag blogga om! och för att inte glömma bort det krävdes en anteckning. Mobilen kom fram, eftersom jag fortfarande inte hittade något papper i bakfickan. Det står Gubbe rullator port, om ni undrar. Men jag borde verkligen hålla mig till papper och penna i fortsättningen. Att skriva i mobilen är alldeles för modernt för mig.

jan 20

Minns ni att jag skrev om medmänniskor as we want them to be? I dag hamnade jag i en sådan situation. Scenariots karaktärer var jag (Bea Karlsson, lärarstudent, 19 år) samt en gubbe (anonym, pensionär, ca 85 år). Gubben hade varit ute och gått med sin rullator, och var nu på väg in i porten till det hyreshus han bor i. Jag såg hur han kämpade med att hålla upp dörren samtidigt som han skulle klämma in rullatorn och sig själv. En tanke slog mig att jag så klart borde agera exemplariskt, gå fram till gubben och hålla upp porten åt honom så att han kunde gå in utan att bryta lårbenshalsen eller vad det nu är penschisar bryter hela tiden. Gubben kämpade på, bökade med sin skraltiga rullator. Jag saktade in. Sedan vet jag inte vad som hände i min hjärna, men av någon anledning återupptog jag min vanliga promenadhastighet och gick förbi gubben och porten. Utan att ha agerat över huvud taget.

Varför? Vad är det som är så svårt med att hjälpa andra människor?

jan 19

rekord bästa resultat, toppresultat, toppnotering, höjdpunkt, personbästa

jan 17

Här sitter jag och äter frukost mitt på kvällen. Yoghurt und korvmacka. Jag äter korvmacka så ofta nu för tiden att jag tror att jag har börjat utvecklas till en Knorrhane. Hoppas att ni kan tycka om mig ändå.

jan 14

För övrigt är Fleet Foxes självbetitlade skiva verkligen en höjdare. Förstår varför den av många klassas som en av 2008 års bästa album. Man kan säga att dagens insikt gällande mig själv är att håriga, småluffiga män med akustiska gitarrer har bäst förutsättningar att spränga sig rakt in i mitt bultande hjärta. För vad har mannen på bilden, Lasse W, Badly Drawn Boy och Glen gemensamt om inte yvig hårväxt och ett sexsträngat vapen?

jan 13

ruskprick och knorrhane.
(in other words sådant man tänker på när man skriver hemtenta.)

jan 11

Om man drar ner huden precis under ögat lite grann så blir det liksom luftdrag på ögongloben. Det är lite spännande, tycker jag. Ville bara säga det. Ska plugga mer nu.

jan 11

Jag kejsar idogt som en jäkla myra och ändå tycker jag inte att jag kommer någonvart. Hur fan går det till? Jag tyckte att när jag började i dag hade jag helhetsanalysen kvar, och det har jag fortfarande. Okej, jag har börjat på den lite, men jag har inte kommit fram till något särskilt upphetsande. Och det vill man ju göra. Helst. Helst vill jag komma fram till något så spektakulärt att examinatorn sätter kaffet i vrångstrupen när han eller hon läser mitt case. Att han eller hon utbrister i ett "EUREKA!" med sådan inlevelse att glasögonen trillar av nästippen, varpå han eller hon trycker på knappen nöd-lärarmöte (hallå, alla vet ju att lärare har sådana knappar under sina skrivbord) och springer till fikarummet för att berätta om det bästa case han eller hon någonsin har läst. Det kommer förmodligen inte att hända.

F'låt, jag menar att det verkligen inte kommer att hända. Men man kan ju alltid hoppas.

jan 10

Det har inte fungerat så bra mellan mig och Åke. I dag klippte jag honom i mindre bitar och stoppade honom i en påse.

jan 8

you and i hadn’t even met 24 days ago
i must have been so low
and i didn’t even know

(hello saferide)

jan 8

att vara splittrad som en kastad handgranat.

jan 6

Beas bästa bandfynd
tvåtusenåtta (i alfabetisk ordning):

Anna Järvinen
Biffy Clyro
Elliott Smith
Gary Louris
Glen Hansard
Hospitalet
Intohimo
Okkervil River
Strata

Dessa är alltså mina personliga favoriter bland mina personliga "upptäckter" 2008. På bilden ser ni Anna Järvinen. Hennes skiva Jag fick feeling är en av de bästa skivorna jag köpte under året, faktiskt. Och då är den ändå från 2007. Jag tycker i alla fall att alla band i min lilla lista är värda en lyssning eller två. Jag har ju sållat så pass mycket att ni ska hinna ta er tid för de nio finalisterna! Klicka på respektive bandnamn för att lyssna. Njut!