Tentan i dag var både den första och den sista. Min första och sista muntliga tenta någonsin. Och framför allt: min sista tenta någonsin. Det var som sagt en tenta i språkhistoria. Jag klev in i språkhistorielärarens lilla kontor, och han gillade mig på stört. En pensionerad professor som blev smålycklig över att få prata om lite gamla runor och stavningsreformer en stund. När han ställde en fråga som jag inte kunde svara på berättade han i stället hur det låg till. Med nöje. Han visade "överkursmaterial" i sina pärmar, för han blev så glad över att jag hade läst på så bra i kursboken. En stund trodde han att jag hade fotografiskt minne, för att jag kunde alla årtal. Jag svarade att tyvärr har jag inte det. Det hade jag ju gärna haft. När han hade ställt den sista frågan - som jag inte alls kunde svaret på eftersom den inte var tagen ur kursboksmaterialet - log han nöjt och sa att han skulle ge mig VG. Sedan var det över och vi fortsatte prata om annat. Hans forskning, till exempel. Och dialekter. Till exempel i Stockholm. "Vurre", "slirre", "tjorre" och så vidare. Den pensionerade professorn blev till och med så till sig att han började härma olika dialekter. Vilket han för övrigt var väldigt bra på.
Hur som helst. Min sista tenta någonsin. Skönt! Nu är det "bara" ett och ett halvt examensarbete kvar. Sedan har jag gått och blivit en fröken.
No comments:
Post a Comment