Till frukosten i morse hittade jag ett nummer av Språktidningen som jag inte har läst innan. Av någon anledning har de satt Charlotte Perrelli på framsidan. Det har i och för sig inget med det jag ska berätta att göra, men det var något som förvånade mig. Medan jag satt där och åt mitt morgonägg och mina morgonknäckemackor lärde jag mig en sak som (enligt mig) är väldigt bra att veta:
"Bruket att skriva oe för 'ö' och ae för 'ä' har funnits länge och kommer från tyskan, där de två prickarna över a och o kunde ersättas av ett litet e skrivet ovanför bokstaven."
Språkförtjust som jag är blev jag väldigt till mig över denna information som nu hade trängt sig in i mitt huvud. Jag har aldrig tidigare reflekterat över varför det heter just oe, alltså varför man har just ett e efter o:et. Det är en sak som bara har varit helt självklar, så ska det ju vara liksom. Och nu vet jag alltså varför det är så. En himla bra sak att veta, tycker jag. Särskilt med tanke på att jag för inte så länge sedan - jag minns inte exakt i vilket sammanhang - läste en gammal handskriven text och funderade varför i hela havet människan hade skrivit en massa små e:n över en massa o:n och a:n som borde ha varit ö:n och ä:n. Men nu förstår jag ju. Det var tyskt inflytande.
Ja, jösses vad man kan lära sig bara medan man sitter och tuggar på ett par knäckemackor.
No comments:
Post a Comment