dec 29

"Jag är ingen tjej. Jag är snarare ett fruntimmer."
Sissela Kyle om att vara 50 år och kallas tjej.
Har jag sagt att jag är kär i Sissela Kyle? For your information, liksom.

dec 27

Att glädjas över det lilla är att bli glad över att DN julafton till ära rimmade i alla rubriker och bildtexter.

dec 27

Medan jag åt frukost läste jag dagens DN om en tjej vid namn Mikaela som förlorade båda sina föräldrar i tsunamin för fyra år sedan. Så jävla hemskt. De bara sögs iväg från henne av den där vågen och så kom hon hem till Sverige och var artig mot alla och liksom stängde in sina känslor. Hon bor hos sin fasters familj nu. Hon har bott där ända sedan hennes mamma och pappa dog av vattnet. Det var så himla sorgligt att läsa om det där jag satt och tuggade kaviarmacka och drack kaffe. Och så, mot slutet av artikeln, säger Mikaela: "Det som gör mig ledsen är att jag håller på att glömma bort hur de lät, som när de sa åt mig typ 'gör inte så där!'"

Fy fan vad hemskt. Jag såg inte längre mitt morgonkaffe (svart, har ingen mjölk hemma), allt var liksom suddigt av det där blöta i mina ögon. Att tjejen snart kommer att ha glömt hur hennes mamma och pappa lät. Sådant får mig att börja gråta. Mitt i frukosten. Bara så där. Jag skiter i om Kate och Leo inte får varandra på slutet, men att Mikaela kommer att glömma hur hennes föräldrar låter, det tolererar jag bara inte. Oacceptabelt. Skitvärld.

Läs artikeln här. Magnus Hallgren har fotat.

dec 26

Redigerad 14 februari 2016:

"Du kommer aldrig att bli vuxen." - Max till mig när vi spelade NHL 09 på hans dator. Känns ju betryggande att till och med min 11-årige kusin insett det.

dec 26

överväldiga besegra, betvinga, ta överhand över, få herravälde över, övermanna; slå med häpnad, göra ett starkt intryck, imponera, gripa, förstumma; överhopa, tynga

dec 26

"Brukar ni limma mycket i skolan?" - Max
"Nej, det brukar vi verkligen inte." - jag
"Klippa, då?"

dec 26

Nu kom jag på en sak. Ett erkännande. Victoria tjatar om att julen är sanningens tid, så nu ska jag berätta lite sanning för er, kära läsare. Det är nämligen så att ibland, när ingen av alla bloggar jag läser har uppdaterats på ett tag, så läser jag min egen blogg. Lusläser. Riktigt pressar luppen mot bloggen. Och så myser jag. Och blir så himla nöjd med mig själv för en liten, liten stund (små, små partikel-stunder) och tycker att jag skriver så himla bra saker. Tycker om mitt sätt att formulera mig. Småfnissar åt inläggen jag har skrivit.

Ibland bara sitter jag där och tycker att jag är så jävla bra. Det är nästan perverst. Men bara nästan.

dec 25

"När jag är utomlands, då brukar jag döpa toaletter jag går på. Gun heter många." - Max

"Brukar du ta bägare eller strut?" - mitt i ett samtal om något helt annat kommer Max på en så kallad personlig fråga.

Max klämmer på min vänstra biceps (heter det bicep eller biceps när det bara är en?).
"Jag skulle bara se om du var gravid."

"Är det tecknat då? Är det inte såhär animaliserat eller vad det heter?" - mamma blandar ihop djur och grafik en aning, mitt i Kalle Anka-time.

Återigen är klockan ungefär tjugotre när jag bloggar. Precis som i går, alltså. Jag vet egentligen inte vad jag ska blogga om just nu. Trodde nog att jag hade mer på hjärtat än vad jag egentligen har, när det kommer till den berömda kritan. Max och Malin har varit ovanligt fnissiga hela kvällen; jag tror att de fick i sig för mycket rödvinssås till middagen. "Jag vill ha mer av allt och extra mycket sås! MER SÅS!" Till slut var jag tvungen att göra något drastiskt, eftersom de blev så störiga, så jag protesterade genom att sätta mig i en fåtölj och läsa en bok. Till slut nästan bönade och bad de om att jag skulle umgås med dem igen. Jag vann med 4-2 mot Max i NHL 09. Jävlar, vad bra jag var i den matchen. Ni skulle ha sett.

dec 25

"Det är inte så gott, men det är skönt. Det pyser ju i munnen." - Max om julmust

Alla tycker att det är så himla knasigt att jag inte tycker om julmust. Lite som att jag inte tycker om paprika. Nu är julafton i alla fall över. Min läpp är delvis täckt av torkat blod, för jag råkade riva bort skinn när vi tittade på Hipp Hipp förut. Det var synd. Det finns liksom en poäng med att ha skinn på läppen, men jag bara river bort det. Den här dagen på året brukar vi ha engelsk julmiddag, men eftersom våra engelska julmiddag-vänner är i det stora Amerikat ska vi inte äta kalkon utan något annat dött djur i stället. Kusinernas farmor och farfar kommer hit och knaprar med oss. Det blir nog trevligt. Nu hinner jag inte blogga särskilt mycket mer, har lovat att spela labyrintspelet med Max och Malin. Hej svej.

dec 23

VÅR ÄLSKADE
DROTTNING SILVIA
FYLLER PENSIONÄR!

Tusen miljarder penschis-pussar till Sillan (som jag lite på skämt brukar kalla henne. Då skrattar hon så där ljuvligt tyskt som bara hon kan).

dec 13

När Dante Alighieri var nio år blev han kär i mig. Sedan skrev han så här i en av sina mest kända böcker:

"Beatrice fäste på mig sina ögon där så gudomlig kärleksglöd sköt gnistor att synkraften mig flydde, och jag stod där halvt avsvimmad med ögonlocken fällda."

dec 11

Jag satt i en liten stund och funderade över varför det luktar kiss här. Jag funderade även över om det ens luktar kiss, eller om jag bara inbillar mig det. Ibland inbillar jag mig saker. Sedan kom jag på att det ju bara är Åke. Kiss-Åke.

dec 10

Vi skulle ju glädjas över det lilla, sa vi ju. I går när jag gick hem från mamma och pappa tittade jag in i en källarlokal och tror ni inte att jag fick skåda ca 12 stycken penschisar som dansade bugg? Det såg så fint och mysigt ut. De bara buggade loss i sina mjukisdräkter och såg ut att vara så himla lyckliga.

dec 9

Gissa om jag blev förvånad över mig själv i dag när jag låg i min säng och läste Bo Renberg och plötsligt insåg följande: jag blir ohälsosamt irriterad över människor som hostar för ofta, men jag tycker på något sätt om när någon hostar i bakgrunden eller slutet av en låt. Är inte det världens största motsättning, månne? Det är ju för fan helt sjukt. Jag är ju fan helt jävla obegriplig.

nov 30

Jag fick ett sms:

Från: Privat mobil 19.31
I morgon är det korv stroganoff

Privat mobil betyder min mammas privata telefon. Och hon ville upplysa mig om morgondagens middag. Detta har hon aldrig gjort via sms förut.

nov 30

Här kommer några ord från Lukas Moodysson:

jag sitter fast inuti tv-apparaten
jag stirrar ut i rummet
det ligger sönderskjutna barn i min säng
och äter chips och ser på tv

de ser på mig

med stirrande ögon som inte blinkar

Han är verkligen en av mina favoritpoeter. Så himla bra och fin och väljer så bra ord. Fantastisk, är han. Dikten jag skrev ovan finns med i Moodyssons bok Mellan sexton och tjugosex. Bilden där uppe har en kille som heter David Levene fotat.

nov 30

Dagens ord: asteni (kraftlöshet)

nov 30

Ulf Lundell i DN: "All konst är tröst eller gemensamhet. Vi är ensamma hur vi än vänder och vrider på det."

Det är så fint. Hela intervjun (som publicerades för ett tag sedan) är så sorglig, på något vis. Och så är det en massa sorgligt fina bilder där Uffe går ensam på en höstruskig strand, Uffe ser eftertänksam ut, Uffe kikar fram mellan några träd. Anders Andersson har fotat. Här kan ni läsa intervjun.

nov 29

Redigerad 14 februari 2016:

I morgon är det december, tänkte jag säga men det är det ju inte alls. Dock är det första advent och det måste jävlar i mig vara så nära december man bara kan komma.

Här kommer något kort om mitt Uppdrag fredagskänsla: det är fortfarande ett uppdrag. Det är fortfarande misslyckat. I stort sett ingen fredag har verkligen på riktigt känts som fredag, och ingen helg har känts som helg på riktigt utan snarare "hemstudiedagar". Och det är en stor skillnad på att ha helg och hemstudier. Den här helgen är den första på väldigt länge som verkligen är helg. Det beror på att jag inte har något att plugga eftersom vi ska inleda ett nytt kursmoment nästa vecka. I går var jag hos Victoria och åt sallad och tittade på Hugh Grant. I dag ska jag åka till Stockholm. Bara att fara till hufvudstaden är ju en bra helgingrediens, det var en sådan där grej vi gjorde väldigt ofta på just lördagar när vi gick i typ åttan och nian. (I åttan var det dödsviktigt att åka till Stockholm och titta vad Rock Zone hade fått in för bandtröjor och vilka tidningar på PressStop Good Charlotte var med i.) I morgon är det som sagt första advent och då ska jag väl typ tända ljus och dricka kaffe och äta bullar och se film. Bara ligga och vältra mig i mina långkalsonger.

Hoppas att ni känner er nöjda med denna fredagskänsla-update. Jag vet att jag har varit dålig på att skriva om den; ibland har det berott på att jag har glömt bort och ibland har det berott på att jag har förträngt. Så kan det vara. Jag ska självklart inte ge upp projektet riktigt än, även om det känns lite tungt att jag börjar komma till insikt med att fredagskänslan kanske inte kommer att komma tillbaka på väldigt länge. Typ femton år-länge. Well. Never mind. We are ugly but we have the music. Det var ju så han sa det, Cohen. Han är en fin (och oerhört gammal) man.

nov 27

"Vad lyssnar du på?!"

Jag lyssnar fortfarande på O Helga Natt med herr Körberg. Något min syster fick erfara, genom telefon. Hon bor typ fyrtio mil bort, i Skåneland.

nov 27

Nu ska jag sluta. Jag ska sluta parallelläsa böcker. Jag känner själv att allt detta parallelläsandet är en stressfaktor i mitt vardagliga liv. Tråkigt, men sant. Normalt för mig har under en ganska lång tidsperiod varit att läsa fyra-fem böcker parallellt med kurslitteratur. Från och med snart* ska jag läsa en roman/valfri bok parallellt med kurslitteratur (den sortens parallelläsande kommer jag ju inte undan). Så. Nu är det sagt. Jag ska göra mitt bästa för att hålla det, och se om det underlättar mitt liv eller något.

* Så fort jag har läst ut alla böcker jag parallelläser nu.

Det här måste jag göra i dag:
- gå ut med Scilla flera gånger
- förbereda morgondagens examinerande moment
- mysa med Scilla så att hon inte känner sig ensam
- gå på stan och köpa grejer
- gå till Folkets Hus för att kopiera ett papper till overheadpapper
- lämna tillbaka en bok på biblioteket
- placera om mina pengar så att de kommer till rätt konton
- läsa massor

Helst vill jag sova. Men icke. Ska nog börja med att gå ut med Scilla. Sedan läsa igenom kursplanen för Svenska B igen och omvandla alla mål till mer konkreta lektionsuppgifter. I morgon ska vi leka lärare och få 2,5 hp för det. Snällt, va?

nov 26

Micke skickar en låt vid namn Dusk av ett band som heter Notre Dame. Videon till Everybody (Backstreet's Back) är allt jag kan tänka på när sångaren som tydligen kallas Snowy Shaw gurglar fram sitt budskap. Flashback. När Dusk närmar sig sitt klimax ser jag bara de fem pojkarna dansa med uppknäppta, vita skjortor på det lilavita dansgolvet. Märkliga, märkliga danssteg.

Sådan där hårdrock har jag inte riktigt lärt mig att uppskatta fullt ut.

nov 26

Vaknade klockan 6:20. Stängde direkt av väckarklockan så att jag skulle slippa lida av det förfärliga ljudet. Sedan börjar låtraden "Shit, piss, fuck, cunt, cocksucker, motherfucker, tits, fart, turd and twat" härja i mitt huvud och den är omöjlig att stoppa. Oh, happy day...

nov 25

"En kopp kaffe?"

"Ja tack, fröken Gredelin."

Detta tänkte jag då jag öppnade skåpluckan, tog fram en gul kopp och fyllde den med nybryggt kaffe. Precis som jag hade tänkt det sista ordet insåg jag vilka ord som precis fladdrat runt i min skalle. Hjärnan verkar sannerligen leva sitt eget liv ibland. Vem är fröken Gredelin? Mitt andra jag? Varför frågade fröken Gredelin om jag ville ha en kopp kaffe?

Ibland kan man verkligen ställa sig frågan är jag normal? Oftast får man inget svar. En annan halvkonstig sak med mig är att jag har en studsboll i hushållspappersrullen i mitt "kök". Studsbollen i fråga hittade jag utomhus, tog med den hem och la den i hushållsrullen. Sedan dess har jag bytt rulle en gång, men la genast ner studsbollen i den nya. Jag vet inte varför. Kanske tror jag att något slags sinne ska utvecklas om jag då och då låter studsbollen falla ner och flyga upp. Typ bollsinnet. Det intressanta är att jag redan har ett fullt dugligt bollsinne, och att jag inte studsar med studsbollen särskilt ofta. Men den ligger där. I min hushållsrulle.

Kanske är det bara farligt att vara ensam i den här världen.

nov 23

Det är redan den 23 november! Detta insåg jag för ett par sekunder sedan då jag skrev datumet som titel till det här inlägget. Förstår ni vad det innebär? Ja, en jävla massa saker. Dels är det approximativt en månad kvar till julafton, och jag har vare sig köpt några julklappar än eller för den delen önskat mig någon sådan. Dels har det här året gått jävligt fort. Det är sjukt. Och dels har jag snart skrapat ihop inte mindre än 30 högskolepoäng. Att jag ska upp i 330 eller vad det nu kan vara förbiser vi en liten stund och jublar över det vi faktiskt kan få grepp om.

Det är konstigt att vakna med för många tankar i huvudet. Särskilt när de är i stort sett exakt samma som man tänkte innan man somnade. Min hjärna var en fucking mess när jag vaknade i dag. Klockan var 8:54 (när jag tittade på klockan; hade nog varit vaken en liten stund innan). Det var i synnerhet två saker som hade min uppmärksamhet, och dessa var då följande: 1) vem är det (om jag)? 2) vad fan ska jag prata om på den muntliga examinationsuppgiften? Förmodligen förstår ni inte nummer ett, och det är knappt att jag gör det heller. Det är inte alltid man förstår sig på sina tankar. Jag tror att min hjärna kände sig överbelastad, för efter en stund började jag i stället tänka på lussebullar och luciafirandet i högstadiet. Det är så skönt med saker man kan få grepp om. Som pausunderhållning, liksom.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Tiger Lous remix-skiva till A Partial Print. Jag hade verkligen förväntat mig något grymt. Ni vet, som Bloc Partys remix-version av Silent Alarm. Man visste liksom inte vilken version som var bättre. Så är det inte med Tiger Lou. Det är helt klart originalet som är bra. Remixen känns fan min själ som en förtappad ungdom.

Fortfarande lyssnar jag på O Helga Natt med herr Körberg. Ingen annan får sjunga den! Här skulle min far bli otroligt arg och säga "Den jävla alkisen!" och förespråka Jussi Björlings version. Om min far inte får höra herr Björling sjunga O Helga Natt på julen blir han näst intill förkrossad. Lite som när Gustav Svensson inte får Arne Weise i rutan på julafton; i stället är där något jävla stolpskott. I år är stolpskottet Lasse Kronér. Jag vill ha Eva Funck som julvärd. Och så ska hon förklara allt om Kalle Anka-traditionen och givetvis allt om julen. Och allt annat vi undrar. Jag skulle faktiskt vilja ha Eva Funck sittandes i min soffa hela dagarna, så att jag alltid kan fråga någon om allt jag undrar. Hon måste veta så jävla mycket, den människan.

nov 21

Finns det over head taken (över huvud taget) något skönare än att glida ner i soffan på fredagseftermiddagen, se en film och bara njuuuuuuuuuuta av den kommande helgen? Detta tänkte jag när jag kom hem från skolan. Att det skulle bli så himla underbart lovely. Synd bara att jag råkade välja en supermegasorglig film så att jag började gråta. Av detta blev jag sedan så utmattad att jag var tvungen att gå och lägga mig. Somnade och sov. Så lyckat blev det där med myseftermiddag för mig.

Nu ska jag berätta tre saker jag inte har berättat för er. Dessa tre saker har temat medmänniskor as we want them to be. Ni vet, Sverige är så jävla kallt och vi är så extremt vemodiga, vi svennar, men nu ska ni ta mig tusan få dra er baklänges en liten stund. Det är ni värda! Here we go. Det handlar alltså om tre situationer. Situation ett: jag sitter i en fullsatt buss (det är så fullt att några står) i Linköping. En tant i hatt kliver på. Jag reser mig då och överlämnar min plats åt den bräckliga tanten och hennes lilla handväska. Till henne säger jag: "Du kan sitta här", och hon svarar med ett skört tack och ser uppriktigt glad ut. Situation två: på trottoaren utanför kinarestaurangen på Öster i Nyköping. Jag går bakom en kvinna. Framför sig har hon en barnvagn, och vid sin sida sin fyraårige son. De tar upp hela trottoaren, och går givetvis väldigt sakta då pojken vill stanna och titta på allt av intresse. Jag tänker inombords: "Jävla barnvagnar!" och gör en ansats för att gå om vid sidan av trottoaren. Kvinnan vänder sig då om, ler sitt mammaleende, stannar upp och lämnar plats åt mig så att jag kan gå om. Situation tre: i dag på tåget från Norrköping till Nyköping. En man sitter och läser en bok. Mitt emot honom sitter en tjej i tjugoårsåldern. Mannen tittar upp på henne ett par gånger, tvekande. Efter en stund säger han: "Ursäkta, jag bara... Du har något svart där", och visar på sin egen kind var det svarta på hennes kind finns. Tjejen kunde alltså gå och tvätta bort det, i stället för att gå runt med det hela dagen.

Ibland händer sådana här grejer. Och man kanske inte lägger märke till dem. Eller så lägger man märke till dem, men viftar bort dem som "någon trevlig grej som hände". Jag tycker att det är fina saker, och fina saker ska man inte vifta bort. Dem ska man blogga om.

Nina Hemmingssons bild.

nov 18

"ingenting skall göras för ordens skull;
orden själva har vi ju bara letat fram för tankarnas skull."
- Quintilianus

nov 18

nov 17

Redigerad 16 februari 2016:

Här kommer några väl valda ord om lyxkryssningen jag var på förra veckan. Båten hade femton våningar. Den var, kan man säga, lite större än en vanlig svensk eka. En dag när jag och Therése låg och solade mellan däck elva och tolv såg vi en tant som använde sin Chanel-sjal som solskydd för huvudet. Sedan simmade hon. Med Chanel-sjalen på huvudet. Det fanns sådana där. Lyxtanter, alltså. Det fanns även stekargubbar, italienska sådana med hästsvans som frisyr. Therése och jag bara låg där och tittade på alla människor. [...]

Allt man någonsin kan tänka sig fanns att göra på den där båten. Man kunde fan till och med gå och gifta sig. Nästan all mat var gratis. Det fanns buffé hela dagarna och kvällarna. Först var det frukostbuffé, sedan lunch, sedan afternoon snacks-buffé (hamburgare, pizza, pasta och wok bland annat) och sedan middagsbuffé. På frukostbuffén fanns det tacos. Det tyckte jag som svensk var väldigt exotiskt. I Sverige ska allt vara lagom så vi äter inte tacos till frukost. Då kan man bli intagen på hospitalet. Och då vill ingen komma och hälsa på.

[...]

Vi levde som i en liten bubbla hela kryssningen. Om man tänker sig hur det skulle vara att dö och komma till paradiset så var kryssningen ungefär så. Det största bekymret vi hade på båten var om vi skulle bubbla inomhus eller utomhus. Det fanns sju bubbelpooler. Snacka om beslutsångest. Dagens kryssnings-problem. Om man inte ville behövde man inte göra någonting själv. Servitrisera/servitörerna la servetten i knäet på en om man råkade glömma; en dag hade någon till och med spolat i toaletten i vår hytt. [...]

nov 16

jag ska skriva mer om resan. kanske i morgon. just nu har jag inte tid för jag är så himla busy. här får ni en bild från palermo så länge. tjo-ho.