Nu börjar berättelsen:
Jag öppnade glasdörrarna till den första hyllan med målet att hitta lite böcker till loppisen i morgon. Visste även att det skulle finnas en del böcker där som jag kan ta över, till exempel några gamla barnböcker, någon samling med dikter av Fröding och lite annat smått och gått.
Bland skönlitteraturen hittade jag en hel del bra böcker. Till mig själv. Min hög växte snabbare än loppishögen. Mamma hade en hel samling av Per Anders Fogelströms böcker, som jag inte alls hade planerat att jag skulle vilja ha. Men ett par av dem hade riktigt snygga framsidor så jag kunde så klart inte stå emot. En massa pocketböcker och liknande som mamma fått av vänner och arbetskamrater och släktingar la jag på loppishögen. Förutom några stycken som jag sparade. Jag borde inte vara den som rensar bland saker; jag har alldeles för svårt att göra mig av med saker. Sparar i regel det mesta.
Hur som helst så blev det dags för hyllplanet med väldigt gamla böcker. Böcker som är ca 100-130 år gamla. "Jag sparar väl ett par stycken", tänkte jag. Öppnade den ena boken efter den andra och hittade små noter från min gammelfarfar som hade skrivit typ "Till minne av julen 1912" och så vidare. Det kunde jag så klart inte göra mig av med. Hittade även gamla biblar och Topelius-samlingar och allt möjligt. La den ena efter andra boken på min hög. Det häftigaste jag hittade var en signerad Evert Taube-bok. En äkta Taube-autograf, alltså! Bevis:
Inte fy skam. Kan sälja den om sisådär 50 år och åka på en resa för pengarna. Möjligtvis.
Jag bläddrade vidare bland böckerna. Tittade i alla böcker, för mamma skrev nästan alltid vem hon fått böckerna från, så det var roligt att läsa. Alltså typ: "Från xx när jag var sjuk 2004", eller liknande. Hittade ännu fler böcker som jag tänkte att jag "borde" ha. Till exempel ett snyggt exemplar av Almquists Det går an, som jag bara har på pocket hemma. I exemplaret jag hittade här var det till och med bilder. Den boken kunde jag ju knappast slänga till en loppis.
Sedan kom jag till hyllplanet med böcker om att ha barn, eller vad den kategorin böcker nu heter. I boken Vad ska babyn heta? hittade jag en lapp. Lappen visade sig bestå av förslag på vad mamma och pappa ville att jag skulle heta.
... och plötsligt kändes Beatrice helt okej, faktiskt. Jag hade liksom kunnat vara en Pernilla. Men det roligaste var ändå när jag vände på lappen:
Japp, ni kan från och med nu kalla mig Bea "Staffan" Karlsson.
När min hög hade blivit mycket större än vad jag hade tänkt mig från början (det är ju inte som att jag och Victoria kommer ha plats för typ arton bokhyllor när vi flyttar, liksom, så egentligen borde jag absolut inte ta hem fler böcker. Samtidigt intalade jag mig själv att min hög var helt okej och drömde mig bort till en värld där jag och Victoria har något slags litet bibliotek/arbetsrum/läsrum in the future, för där skulle ju alla mina böcker få plats). Jag hade redan lagt ett ex av PC Jersilds Babels hus i min hög när jag såg ryggen på ännu en av hans romaner. Nej, för tusan, inga fler Jersild nu, tänkte jag. Så tittade jag på framsidan och möttes av detta:
Ja, ni förstår ju själva hur det slutade. Fem hjärtan i en tändsticksask hamnade i min ständigt växande hög. Den där framsidan är ju ruggigt snygg.
Så till slut var bokrensningen över! På bilden ser ni en sammanfattning av de böcker jag tog till min hög. Loppishögen var ungefär lika stor, möjligtvis en aning mindre. Sparade klassiker, skitgamla böcker, snygga böcker, en del förhoppningsvis bra böcker, barnböcker och så några av mammas favoritförfattare (tror jag att det var, i alla fall, har för mig att hon sa att hon gillade bland annat Elsie Johansson).
I morgon kör pappa och jag loppis i Linköping för hela slanten. Hoppas att vi säljer riktigt mycket! Återkommer med rapport i morgon kväll.
1 comment:
Så ruskigt fint med namnlapparna. Som att kliva in i någons vardagsrum för 24 år sedan.
Post a Comment