nov 14

Runt elva i dag skildes Victoria och jag åt. Hon gick och fikade med sin mor, jag begav mig till Folkets Hus. Fride hade ju nämligen bjudit in mig till öppet hus på Folkan. Det var ett trevligt besök. Jag och Fredrik gick ner i källarens nya replokal och jammade lite. Jag körde ostämd elgitarr och Fredrik växlade mellan trummor och synt. Det blev extremt hardcore och hundra procent instrumentalt, förutom när Fredrik svagt sjöng "aaaaa", "geeeee" och "eeeeeffff" för att lista ut vilka ackord han tog. Det kallar jag progressiv musik.

När vi hade jammat klart letade jag upp Fride, som satt i salen högst upp och photoshoppade. Han visade ännu en gång upp sin nya Nikon-kamera och hånade allt som har med Canon att göra. Vi pratade en stund och sedan var det dags för mig att gå hem igen.

När klockan närmade sig ett gick Victoria och jag hem till Ida, där även Carla var. Vi fikade och pratade. Ida fick en försenad födelsedagspresent av mig och Victoria. Mamma ringde från Venedigs flygplats och frågade om det finns frukost hemma och om Scilla mår bra. Jag svarade ja på båda frågorna. I kväll kommer mamma och pappa hem.

Jag bloggade väl förresten ingenting i går. På eftermiddagen var Victoria och jag hemma hos Kajsa. Vi drack kaffe och åt god kladdkaka. Vi hann så klart prata en hel del och så hann jag titta igenom Kajsas skivsamling. Sådant tycker ju jag är roligt, förstår ni.

Vi kör en gammal Fredrik-bild på det.

nov 12

Hittar inte en enda usb-sladd i mammas och pappas lägenhet. Och jag tog inte med mig någon, eftersom jag tog för givet att alla människor äger minst en sådan. Nähä. Så nu kan jag inte lägga in bilder från kameran förrän jag har kommit hem. Det konstiga är att mamma och pappa måste ha tagit med sig sin usb-sladd till Medelhavet. De har nog inte förstått att den inte behövs till kameran om man endast vill ta bilder.

Snart ska jag gå till Folkan och lämna tillbaka en bok jag har lånat. Fride har även bjudit in mig till Öppet Hus på lördag. Jag ska nog titta förbi.

nov 11

det knytnävshårda ljuset
flimrar som miljontals slag
min kropp
attackerad
mina ögon
antastade

du måste hjälpa mig

nov 11

Nu är jag framme i Nyköping. Jag kom hit för ungefär en timme sedan. Det första jag gjorde var att gå över till mammas och pappas mittemotgranne och hämta Scilla. Jag fick med mig handdukar, matskålar, hundmat, koppel och några andra hundgrejer. Scilla och jag gick in till mammas och pappas lägenhet. Nummer två på min lista var att checka frysen och kylen. I frysen möttes jag av ett helt köttberg. En fryslåda verkar vara fylld av endast köttfärs. Den lådan kommer vi att öppna många gånger. I kylen hittade jag ost, yoghurt, juice, ägg, lyxpålägg och lite annat. Namnamnam! Så nu sitter jag och dricker kaffe och äter ostmacka.

Snart kommer Victoria hit också. Trevligt, vetni! Vi får se vad vi ska hitta på. En sväng till bibblan blir det i alla fall. Jag skulle vilja läsa den där Hjärtans Fröjd som alla säger är så underbart bra. Och så måste vi ju gå ut med Scilla, så klart. Det är liksom vår mission resten av den här veckan.

nov 10

I dag är jag smygreligiös. Hajen-spelningen har på grund av sjukdom blivit flyttad till den 1 december. Jag kommer alltså inte att missa detta halleluja-moment. Jag är lycklig.

Dagen började med en ILS-träff, där vi läste dikter och till slut valde just en sådan (av Lukas Moodysson) som vi ska använda till vår VFU-uppgift. Det är VFU nästa vecka. När vi hade förberett tillräckligt inför VFU:n packade vi upp våra matlådor och tog lunchrast.

Vid kvart över ett började dagens föreläsning. Gästföreläsaren Lena Kåreland pratade om barn- och ungdomslitteratur. Bland annat vilka teman som är/har varit vanliga. Kåreland är vår lärare Uffis absoluta idol, och då menar jag verkligen all times. Det har Uffis inte sagt rakt ut, men det syntes i hennes lystna, kärleksfulla blickar och det märktes i hennes genuina intresse. När man såg Uffis kunde man nästan tro att det var Bruce Springsteen som var på besök i Key-huset. När Kåreland ansåg sig färdig med sin föreläsning vägrade Uffis att låta henne gå; hon höll Kåreland kvar så länge som det bara var möjligt, sög sig fast i henne med diverse halvintressanta synpunkter och undringar. Uffis uppmanade oss att låta Kårelands ord sjunka in i någon minut, för att sedan komma på frågor. Jag kom på femton frågor jag skulle vilja ställa till Springsteen, men inte en enda till Kåreland.

I morgon sticker jag till Nyköping. Ska ta hand om Scilla. Mamma och pappa är ju på kryssning någonstans i Medelhavet.

nov 8

I morse bakade jag scones till Victoria och mig. Ibland måste man ju unna sig. Söndag och allt. Vi drack te till. Efter frukosten åkte vi till Ica Maxi och veckohandlade. Det blev inte så mycket den här veckan, eftersom vi ska tillbringa en stor del av den i Nyköping. Där ska vi ta hand om Scilla, eftersom mamma och pappa är på kryssning någonstans i Medelhavet. De skickade sms i dag och meddelade att de är i Dubrovnik. I Nyköping är det i alla fall uppladdat för vår ankomst: frysen är packad och matpengar finns i en plånbok. Jahaja. Man tackar, faktiskt. Pappa har tydligen köpt ost också, meddelade mamma. Något vi absolut gillar.

Bara det är goudaost, så.

Till morgondagens seminarium har vi rekordmycket litteratur. Bland annat två romaner: den ena om en tjej som håller på att tyna bort i cancer (jag har inte orkat läsa ut den än, eftersom den är så sorglig att jag börjar gråta), och den andra om en tjej som blir våldtagen av sina två klasskamrater. Usch. Böckerna ska väl analyseras, kan jag tänka mig. Innan seminariet ska min grupp ha gruppträff och boksamtala om en Mats Wahl-roman. Kan bli intressant.

nov 7

Även om jag har varit frånvarande i ett par dagar kanske ni minns att både jag och Victoria är sjuka. I ett sista desperat försök att bli friska lagom till nästa skolvecka sitter vi nu hemma ännu en helg och gör så lite som det bara går. Det är nog inte bra att anstränga sig om man är sjuk (källa: ingen för närvarande). Kvällen har tillbringats med att äta god mat (Victoria lagade renskavsgryta), se på Beck, dricka cola och glufsa chips. Nu blir det en kopp kaffe på det.

I går var vi så rastlösa att vi satte igång en rejäl storstädning. Med Kents nya platta, som Victoria har köpt, på högvarv dammsög och skurade vi lite här och där i lägenheten. Att städa är ett schysst tidsfördriv. I övrigt har jag baddat min öronbulle med jämna mellanrum. Vi tror att den börjar försvinna.

nov 5

Tanken med den femte november var att Victoria och jag skulle sticka iväg och lyssna på samt se antingen Anna Ternheim eller Elin Sigvardsson (ni behöver inte pekpinna mig om att hon har bytt artistnamn, jag är fullt medveten, tack). Nu har det ju råkat bli så att vi båda är sjuka. Det blev alltså inget av med den där musiken. I stället är det ännu en hemmakväll. Victoria har bakat chokladbollar. Det blir alltså te + chokladboll + EMA.

För övrigt har en sjuksyrra på Vårdcentralen fått äran att titta på min bulle bakom örat. Hon såg förvånad ut, varpå hon gick och hämtade en kollega som hon tyckte också skulle få se kalaset. De kom inte precis fram till någonting, men gav mig tips om något slags helgbehandling jag nu ska utföra. Om det är "plus minus noll" efter helgen ska jag återkomma, sa de. Jaha.

nov 5

När man vaknar upp med "träningsvärk" (ska förklara detta snart) i hela kroppen, ont i halsen och tryck i det där som finns runt hjärnan, då tycker man inte att man är särskilt fantastisk. Man tar en kopp morgonte, följd av en kopp frukostkaffe, snyter sig i hushållspapperet och funderar över om man ska hålla sig hemma i morgon också.

Sedan kikar man in på sin egen blogg och finner den fina kommentaren: "Du är min nya favoritbloggare. Helt underbart att läsa det du skriver." Det visar sig vara ett ex (alltså inte ett ex som i före detta relationsdrama, utan ett ex som i före detta klasskamrat/pendlarvän) som har skrivit det. Och man känner sig genast lite mer fantastisk än för någon timme sedan. Och man vågar skriva ett blogginlägg där man framhäver hur underbar man är.

Det där med träningsvärken: jag kan omöjligen ha vaknat upp med träningsvärk i hela kroppen, med tanke på att den enda ansträngning jag utsatte mig för i går var att bära pappersinsamlingen till soprummet, möjligen också att hålla i en tv-spelskontroll i ett par timmar. Men den där värken som finns i musklerna om morgnarna känns som träningsvärk, har Victoria och jag kommit fram till. Vi vet inte vad den beror på.

nov 4

Och just det, det har snöat massor i dag också. Alltså inte massor som i Lappland-mycket, utan mer mycket för att vara tidigt i november. Och vi har hittat en konstig, mörkröd bulle bakom mitt vänstra öra. Vi har verkligen för lite att göra. I morgon ska jag ringa Vårdcentralen och fråga varför i hela Fride(n)s namn jag har en bulle bakom örat.

Jag är sugen på lussebulle.

nov 4

Vi har varit ute i dag. Lite. Vi tog gick ut och slängde soporna, och passade på att gå till Pressbyrån (några hundra meter bort) för att köpa några goda bullar. En Rock Sound-tidning till mig, blev det också. Stod om en hel del nya band som verkar schyssta, ska kolla upp dem en annan dag. I övrigt har vi varit inomhus. Hostat och snorat och druckit te och läst. Jag har spelat en hel del tv-spel också. Och nu har jag tillbringat en timme med att spela Sims medan Victoria såg Bonde söker fru.

Nu ska jag överge datorn. Men den får stå på tills jag har laddat ner Biffy Clyros senaste album. Ska lyssna på det i morgon.

nov 3

Nu ska ajg skriva tan att tirta. jag sörjer forfrande hajen och har ont dliute här och där i kroppen. bla ögon, tanfgkltt och tricpes. det suger att vara sjuk, man missar aklt i skolan och mkan bara sitta hemma och läsa, föröska läs allt som står på schemat men man kan inte sidksutera det och man får ingen analysträning. aja. är hemma dett taf till. victoia är också hemma, sjuk, s vi är iaf två. ajt.

nov 3

Och när Hajen äntligen spelar i Linköping, var kommer jag att befinna mig då? Jo, i Nyköping. Nu kan någon skjuta mig i lilltån. Hej.

nov 2

Jag är sjuk. Jag trodde att jag skulle känna mig friskare i dag, men det gör jag inte. Snoret är tillbaka, halsontet har ökat och hostan har tillkommit. Det enda positiva är att jag inte är så täppt i näsan i dag. Så jag kan i alla fall andas normalt. Antingen är jag bara förkyld, eller så har jag lyckats få baconsjukan. Jag tror på det första alternativet. Hur som helst så har jag ingen skola i dag, så jag kan lugnt vila mig. I den här kursen läser vi böcker och analyserar dem, så det kan jag ju fortsätta med. I dag ska jag förmodligen börja med Alice i Underlandet. I går fick jag veta att jag satt och läste fel bok. Jag läste Shoo Bre, men tydligen heter boken i vår littlista Shoo Len. Aja, ett bre/len hit eller dit, tänkte jag, och läste ändå ut boken. Petitesser!

I fredags var jag på vernissagen av Elisabeth Olson Wallins fotoutställning Anhörig - på liv och död i Domkyrkan här i Linköping. Victoria var och klippte sig, så jag behövde ett tidsfördriv. Tio stycken stora porträtt i en gigantisk kyrka. Det kan inte annat än att gå rakt in i huden. Utställningen pågår till och med den 22 november, så om ni är i Linkan har ni gott om tid på er att göra ett besök!

Nu ska jag trösta mig med mitt senaste fynd Cymbals Eat Guitars och påbörja dagens lästimmar.

oct 30

Lyssnar på The Leisure Society och testar min nya look. Jag följer alla modebloggar, förstår ni.

oct 29

"Ordet [cliffhanger] kommer från slutet på ett kapitel i Sherlock Holmes där denne berömde detektiv lämnas hängande över en klippa."

(Maria Nikolajeva: Barnbokens byggklossar, sid. 56)

oct 29

"Terry tänkte på något som Ray Davies hade sagt för inte länge sedan om hur han blev alldeles gråtfärdig varenda gång han tittade på någons skivsamling, eftersom det var så otroligt gripande att se en människas personliga soundtrack utbrett framför sig, naket och öppet och bleknat med åren, för om man verkligen brydde sig om sånt här fanns alltihop där i öppen dager bland de raspiga vinylskivorna och de spruckna utvikbara fodralen, alla förhoppningar och all längtan i någons privata universum och allt vad ett ungt hjärta någonsin kunde önska eller behöva eller tråna efter."

(Tony Parsons: Saker vi kunde berätta, sid. 13-14)

oct 28

Det är inte mindre än sant att Jenny Doveson släpper sitt debutalbum i dag! Ärade bloggläsare, detta är stort, ska ni veta. Skivbolaget heter Veranda Records, och skivan finns bland annat att köpa på CDON. 139 riksdaler för All These Wasteful Hours.

oct 28

Ungefär en halv tusenlapp fattigare, men fyra skivor och två affischer rikare. Affischerna är inte med på bild, som ni ser. Men de föreställer Winnerbäck och The Boss. Om ni sitter och funderar. I övrigt spenderades pengar främst på mat. I helgen, alltså. Mat och fika.

oct 28

"There's a crack in everything. That's where the light comes in."

Ja, det tål att skrivas igen. Det är ett av mina favoritcitat.
Och det kommer från den levande legenden Leonard Cohen.

oct 28

Några bilder från Helsingborg-helgen. Och om ni undrar varför Stoffe inte finns med på en enda bild så beror det givetvis inte på att jag dissar honom. Det råkade helt enkelt bli så att jag inte tog någon bild på honom. En annan gång!

oct 27

Victoria har gett mig supersnygga kylskåpsmagneter i present. Nina Hemmingsson är ju en av mina favoriter, som vissa av er har märkt. Bland annat detta snygga motiv pryder nu vår kyl.

oct 21

Sex månader i dag! Gör mig gladast.

I morgon sticker vi till Helsingborg.

oct 20

Rapport angående flugan jag skrev om i går: den lever. Fortfarande mellan fönsterglasen.

oct 20

Elin och Olle på dagis.

Elin: Olle, vilken sång ska jag sjunga för dig?
Sedan valde Elin att sjunga Baby Goodbye för Olle. Länge.

(Nej, jag är inte i Karlshamn. Moster Eva mailade detta till mig.)

oct 19

Den här flugan var fast mellan de två fönsterglasen. Hur han än kom in hittade han förmodligen inte ut. Han dog nog där inne. Jag rekommenderar att ni ser en större version av fotot (tryck på miniatyren).

oct 19

Snart ska jag iväg och skriva tenta på den gastkramande thrillern Svenska skrivregler. Förra måndagen gick vi i klassen igenom boken för varandra. Och nu har jag inga naglar kvar. Jag kan inte lägga ifrån mig Svenska skrivregler. Hur ska det gå för vinkelparenteserna, som knappt får någon plats i denna grymma, kalla värld? Kommer mänskligheten att förstå finessen med vad som menas då tankstrecket sätts ut, i stället för det banala kommat? För att inte tala om den spektakulära upplösningen: ska mellanrummet innan procenttecknet placeras ut eller inte? Den som läser alla kapitel får se.

oct 19

Denna print screen måste bara visas i bloggen. Linn och jag lagade exakt samma laxgryta i går kväll. Det är faktiskt häftigt. Och apropå Språktidningens diskussion om missbruket av utropstecken: jag är en av de skyldiga. Nu måste jag springa ner till tvättis igen. Har tvättat sedan sex i morse. Ajt.

oct 17

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

oct 15

Jag hade nästan glömt bort den här bilden på mig. Becca tog den, för flera år sedan. I hamnen i Trosa. Det är en mysig bild, tycker jag.

oct 14

Ursäkta, men varför ska flintis-Milow komma till Sverige? Han har ju typ en låt (som folk vet vilken det är, alltså). Det blir en hejdundrande kort konsert. Förresten ska han spela den där låten två kvällar i rad, dock i olika städer.

oct 14

Varför har Aaron Carter blivit så dålig? Tryck på namnet för ny låt. Och något som är ännu värre: det finns flera nya låtar. I samma stil! Jag säger som penschisarna: det var bättre förr. Det vill säga när Aaron var tre äpplen hög, var klädd i sparkdräkt (eh, jag menar snickarbyxor) och hade ett par svarta hiphopare tryggt vid sin sida. Då var han kool.

oct 13

Jag har till slut fått svar på den extremt förbryllande frågan "Vad heter latte i plural?" Den ofantligt trovärdiga källan heter Språkrådet (ja, de där som har skrivit Svenska skrivregler), och de fastställer härmed att det heter en latte, flera lattar. Och ingenting annat. Då är det alltså precis som jag har trott hela tiden. Men nu slipper jag fundera. Om ni är sugna på mer latte-grammatik så heter det i bestämt plural lattarna. Som ni förstår är det exakt sådana här livsavgörande saker jag ska lära mina blivande elever.

Förresten är det inte jag som har tagit latte-bilden. Den fann jag via vårt älskade Google.

oct 13

psittacism meningslöst papegojaktigt rabblande

oct 13

Som det ser ut nu så ska Victoria och jag åka till Helsingborg nästa torsdag, och stanna till måndagen därpå. Det blir trevligt! Har inte varit där på ett och ett halvt år, faktiskt. Länge sedan det var så länge. Om ni förstår den konstiga formuleringen. Att vi åker dit innebär att jag missar Saving Joshua och Jesaiah på Skylten den 23, men värre saker har ju hänt.

Nu måste jag ta tag i den där rapporten. Hej.

oct 13

En annan sak ni undrar är varför i hela fridens namn jag inte bloggar så mycket nu för tiden. Det beror på att mitt huvud är tomt. Jag har noll bloggidéer. Länge har jag haft en tanke i skallen om att skriva något halvtaskigt skämt om att Tony Hawk's PRO Skater går ut på att man är en rullator-penschis, och att man ska göra så balla trick som möjligt med sin rullator för att få höga poäng. För att förstå detta skämt måste man dock veta att PRO står för Pensionärernas Riksorganisation. Och det är ju inte alla som vet. Och även om man vet det så är det ett skämt på låg nivå och lockar förmodligen absolut inte läsare. Och jag vill ju ha läsare.

Så snälla, ÄLSKADE bloggläsare (okej, det är smörigt): glöm detta inlägg. Låtsas som att jag aldrig nästan drog PRO-skämtet. Vi tar det en annan gång.

Förresten sitter jag här och lyssnar på Skriets nya skiva. Den är bra, tycker jag allt. Observera att jag länkar till deras MySpace, och inte till den faktiska skivan på Spotify. Jag försöker att befästa något slags princip inom mig som handlar som att aldrig länka till Spotify. Det är ju faktiskt så att - hör och häpna - alla inte har Spotify. Det är helt enkelt mycket mer solidariskt att länka till något som alla kan ta del av.

oct 12

Nu har Ida beställt Kent-biljetter till oss (jag vet inte exakt vilka som ingår i "oss", men vi är väl några stycken som ska dit, i alla fall). Det blir spännande. Jag är ju inte precis en del av hela kentismen, men på senare år har jag börjat tycka att många låtar med Kent är bra. Ibland till och med mycket bra. Den 10 mars nästa år står gubbarna i alla fall på scenen i Cloetta Center. Och de måste prestera. Jag har höga förväntningar. Så här sa Angelica på en ILS-träff i förra veckan: "Jag har sett Kent live en gång, och då grät jag." Håhå, jaja. Snacka om att man får förväntningar på gubbgänget.

Ännu mer pepp är jag dock på att Motkultur har bokat Meleeh. Nästa år, det också. Den som väntar på något gott...

oct 12

dänka att stänka vatten på ren tvätt innan man stryker den

oct 11

Följande citat kommer från Språktidningen 4/09, där Jonas Hallberg skriver om det otydliga språket i sångtexter:

"Om vi så bläddrar i visornas stora bok, och kommer fram till mera högtidliga visor och sånger, så kan man kanske ha petiga synpunkter, till exempel på Du gamla, du fria. Jag undrar vad andra versens textrad "jag vet att du är, och du blir vad du var" mera exakt betyder. Vad är det jag vet? Om Sverige ska bli vad det var, måste man kanske berätta vilken tidsepok man tänker på. Karl XII:s tid? Vikingatiden?"

oct 8

"There's plenty of light still left in your eyes."

(Okkervil River)

oct 8

Om du trycker på bilden ovan serveras du essensen av mitt ordförråd.

oct 8

oct 8

I går köpte vi alltså en skrivare. På Elgiganten. En HP-skrivare, för er som sitter och funderar. Ni ser ju själva hur snygg den är. Eftersom vi inte vill ha skrivaren på golvet köpte vi ett lackbord på Ikea också. Kalaset fraktades hem i en kundvagn, som vi dumpade utanför soprummet. Vadå, alla andra gör ju så.

oct 6

Nu är det så att jag inte har bloggat i dag. Ni ser ju själva. Jag har varit hemma hos Fiffo, i hennes studentkorridor, och skrivit rapport. Vi kom en bit, faktiskt.

I morgon ska Victoria och jag ut på äventyr. En skrivare ska införskaffas. På torsdag blir det lägenhetsvisning, har jag berättat om det? Vi ska spana in en tvåa i Ryd, får se om den duger åt herrskapet! Nu blir det te och Wallander.