28/03/2017

28 mars

På skolan där jag jobbar pyntas väggarna just nu av affischer med oss anställda. Vi fick i uppgift att skriva en liten text och att välja en bild på oss som yngre respektive från nutid. Alla andra har skrivit jättefina och peppiga texter om vikten av att se varandra, att det inte är konstigt att inte veta vad man vill göra, hur bra och roligt det kan vara när livet tar oanade vägar, hur knäppt det är att inte acceptera olikheter med mera med mera et cetera et cetera. Alltså verkligen givande och viktiga meddelanden till den yngre generationen.

Jag:


19/03/2017

19 mars


















"Okänd formgivare" - jo tack. Det är väl någon random unge som har gjort den i träslöjden?!

Och "slitage"... Är inte hela skiten ett enda slitage, om vi ska vara helt ärliga?

12/03/2017

12 mars

Axplock från Icas Facebook-sida:

























Ja, det låter otroligt - i ordets sanna bemärkelse, helt enkelt absolut inte troligt - att Ica skulle dela ut 1500 kronor till folk hejvilt.





















































BREAKING NEWS: Allt som låter för bra för att vara sant är för bra för att vara sant. Se det lite som ett life hack att ständigt ha det tänket. Man sparar liksom en massa tid genom att slippa skriva till olika företag och fråga om reklam som utan tvekan är en bluff.

























Nej, det är ingen lurendrejare som har varit i farten. Det känns nämligen helt rimligt att Ica skulle skicka ett sms till dig innehållande ett ofattbart kryptiskt meddelande ("Våra händer är bundna" - really?!) som dessutom avslutas med den smått hotfulla (?) frågan "Är du redo att ordna det?"










Det är inte mer än att man blir upprörd! Du använder alltså vitlökspeppar i din matlagning. Är inte det kriminellt?












Forumet är fel, det har du rätt i. Troligtvis är det även allvarliga fel på din matlagningsförmåga.








Är du seriös? Du vill köpa färdigt blomkålsris? Som man i vanliga fall gör genom att endast 1) riva blomkål, 2) koka upp vatten, 3) låta blomkålen koka i några sekunder och 4) hälla av i en sil. Visste inte att det är så stressigt i Kramforsvardagen att du inte ens hinner med detta.













Hej. Kan du vänligen ställa endast rimliga frågor?




















Ska du verkligen ödsla din tid på att störa dig och - som om det inte vore illa nog - ta ett foto på köttbullen och skicka den till Ica? Du måste verkligen ha ett underbart liv.






































#omduvetdetvarförframställerdudigdåsomenidiotochfrågaromdetpåenöppenhemsida






































Let's be honest. Om du är rädd för gift ska du ta bort alla pommes. For ever. Det är nämligen - NEWSFLASH! - med största sannolikhet farligare för din kropp att du äter fryspommes än att någon ynka potatisbit är lite grön.

Någon som känner för att börja jobba på Icas kundservice?

06/03/2017

6 mars



















Herrejösses. Vad bra den är. Eller liksom, såhär: när jag tänker på den här skivan (det gör jag ganska ofta) tänker jag ungefär: "Det är en jättebra skiva." När jag sedan lyssnar på den så ba: !!!@@@@!!!! [jag förvandlas till en tecknad figur vars ögon ploppar ut och jag håller händerna på kinderna som man gör när man är förundrad och munnen är formad till ett ooohhh och jag dunsar i golvet efter att ha ramlat av en jättehög stol].

Den är liksom jävla bra.

05/03/2017

5 mars

Så härligt det är att fylla hemmet - verkligen låta det präglas av - vackra växter, hörrni! Så här på våren liksom; bara låta det gro och frodas. Underbart!!!








































Arkiveras under Ernst.

03/03/2017

3 mars


















Lånad från en svensklärargrupp på Facebook.

28/02/2017

28 feb

Något förfärligt hände härom dagen. Jag hade precis lyssnat klart på sista spåret på Säkert!:s nya skiva Däggdjur på Spotify. Utan att fråga mig om lov började Spotify därefter spela Isarna - en låt från en helt annan Säkert!-skiva. Ursäkta?! Albumformatet äro heligt och skola icke skändas. Jag är faktiskt rätt säker på att det står exakt så i Bibeln.

Det visade sig snart att någon av alla miljontals Spotify-uppdateringar innehåller en funktion kallad autoplay:



Vidrigt. Kanske inte vidrigt för alla människor men för mig som i 98 % av fallen lyssnar på album* är detta en vedervärdig inställning. Nej, jag vill inte ha några "liknande låtar" när skivan är slut. När den är slut är den slut, inget mer med det.

* Kan även tillägga att jag faktiskt har lite bristande respekt för folk som lyssnar på Spotifys egna spellistor. Pretto-varning, jag vet.

11/02/2017

11 feb






































VART är världen på väg?!

Arkiveras under ragnarök.

25/01/2017

25 jan

Obegripligheter del 26:
Det är strax efter lunchtid. Jag och två kollegor sitter i arbetsrummet. Alla grejar med sitt. Eftersom det under dagen hade spridits på nätet att Céline Dion kommer till Sverige i sommar sökte jag upp My Heart Will Go On på YouTube och spelade den på högsta volym. Sedan sa jag:

- Céline Dion skulle kunna vara Jennifer Anistons mamma! De är ju jättelika!

Ett par googlingar senare får jag klart för mig att detta inte alls hade varit möjligt i ett parallellt universum. Céline Dion är nämligen endast ett år äldre än Jennifer Aniston.

Ett år. !!!!!!!!!!!

HUR är detta möjligt?! Ja, ni som har hängt med ett tag märker att jag på bara ett års tid har glömt bort att Céline Dion inte är en sextioplussare. Som vanligt. Det här med hennes ålder är verkligen en evig obegriplighet, i min värld. 

Men kolla liksom:










Näe, hörrni. Jag börjar bli ordentligt övertygad om att det här med Céline Dions ålder är en konspiration. Och jag ser på konspirationen med lika bistert skeptisk uppsyn som Céline på bilden ovan.



































Annan upptäckt från dagen: man (man = folk på internet) känner inte till Mariah Careys exakta födelseår. Kolla själva på Wikipedia. Vid upptäckten av detta såg jag ut exakt som Jennifer på bilden där uppe.

07/01/2017

7 jan

I början av december åkte Victoria och jag till Gran Canaria i en vecka. Vi var bjudna dit av Victorias mamma Annica - som fyllde 60 - och hennes man Carl-Arne. Inte mer än rätt alltså att inleda med att tacka för resan och en veckas välbehövlig värme. Tack! Nu blir det bilder.

Vi bodde i Playa del Inglés. Jag hade inte varit på Kanarieöarna sedan jag var ett barn. Min uppfattning av den tiden är att vi var på Kanarieöarna titt som tätt, men utöver det minns jag inte mycket alls förutom enstaka händelser. Enligt pappa har jag dock aldrig tidigare bott i just Playa del Inglés, så både det och att återuppleva det före detta svennesemester-meckat var ju spännande. Ovan en av de första bilderna jag tog när vi kom dit. Två duvor sitter på en kaktus och funderar på tillvaron.




Det här måste väl ändå vara motsatsen till alkoholfria drinkar?



En övergiven minigolfbana i Playa del Inglés.

Ord behövs ej. Nintendo 64!

Skön blandning av plaza och skatepark.


Det mest intressanta med Playa del Inglés var att det såg ut som att tiden stått helt stilla sedan åttio- och nittiotalen. När man gick runt där kändes det som att man var på något forskningsuppdrag gällande charterturism.
























Ett till stora delar övergivet centrum. När mamma och jag var i Pompeji för ungefär femton år sedan sa hon att hon kände historiens vingslag. Jag var tolv och hade under exakt den resan upptäckt Avril Lavigne, så jag förstod ingenting och hade absolut viktigare saker att tänka på. Sedan dess har jag så klart känt djup fascination för gamla platser och prylar, men Playa del Inglés var på något vis i en division för sig. Det var liksom... fulkulturens förfall. Och jag älskar ju fulkulturen. Att gå runt i staden var på många sätt precis som att gå runt i Pompeji. Ett gigantiskt dokument över vad människor sysslade med, vilken mat som var efterfrågad och vilken underhållning som var populär. Med mera.

Störst Pompeji-vibbar fick jag när jag fann denna övergivna galleria. Alltså verkligen övergiven. Det var som att gå runt i en zombiefilm eller som att se Titanic-scenen där de filmar fartyget inifrån då det ligger på havets botten.

För bara några år sedan kryllade väl det här stället av turister som på kvällskvisten spenderade sina pesetas i alla småbutiker och förundrades över hur billigt de kunde köpa kläder, smycken och prylar.

Från det nedersta planet steg en kisslukt. Där verkade hemlösa hålla till.







































En dag tog vi bussen till Puerto de Mogán. Victoria och jag trodde att det skulle vara en anrik fiskeby, men det kan man inte riktigt säga att det var. Hur som helst hittade jag ett gäng riktigt fula tomtar.

Det bästa med byn var den lilla gata där blommor slingrade sig mellan husen.






En krabba som äter bröd.


Hej.


Vi bodde på ett barnfritt hotell. Detta innebar - till vår stora förvåning - att snittåldern låg på cirka 80. Rullatorer vid poolen, alltså. Victoria och jag skrattade gott när vi skulle checka in och ett gäng PRO-penschisar stod framför oss i kön till receptionen. Snart skulle det visa sig att PRO hade egna montrar och egen personal på hotellet. Vart man än vände sig stod där ett gäng PRO:are i klunga, samtalandes med en reseledare. Då var det väl vi som skrattade sist, kan man säga. PRO:arna följde varje dag ett schema som fanns uppskrivet vid montern i lobbyn. Till exempel inleddes varje morgon med gruppgymnastik.
På schemat stod även spansklektion.


Det var inte bara på vårt hotell äldre människor var i majoritet. Det fullkomligen kryllade av dem i hela stan. Här ser ni en bild som på det stora hela fångar the wild spirit of Playa del Inglés.

På min födelsedag åkte Victoria och jag taxi till Arguineguin. Där åt vi sjukt god mat på en restaurang vid namn Taste Méson. Bland annat denna chèvre chaud. (Bild lånad från Victoria.)






Till Annicas 60 års-dag hade vi bokat bord på en restaurang uppe i bergen. The Brasserie heter den.  Där fick vi också i oss en massa riktigt bra mat. Till förrätt beställde vi bland annat denna tallrik med iberico, manchego, chili, pistagenötter och äpple. Tror inte att ni fattar hur gott det var. (Även denna bild är lånad från Victoria.)



Sanddynerna i Maspalomas.



Och där var det slut på det roliga! En trevlig vecka med många intressanta syner och upptäckter.