29/06/2011

29 juni

... och om ni undrar så kom jag hit till Helsingborg i går kväll. Jag har även bestämt mig för att berätta varför jag och Victoria plötsligt bokade Skåne-biljetter och åkte hit (i mitt fall "åkte", i Victorias fall "åker", eftersom hon sitter på bussen nu). Så här ligger det till. (Jag kan berätta det här för det här är min blogg och här är jag obduktionsöppen med all möjlig information. Vill man själv vara den som bestämmer över vilka saker här i livet som ska berättas och inte så får man skaffa sig en egen blogg.) Therése, Stoffe och två av deras kompisar råkade ut för en bilolycka i torsdags. De var ute och körde på motorvägen och plötsligt körde de in i räcket som delar körfälten och gled längs med det och sedan slets underredet bort och ett hjul lossnade. På något sätt hade de i alla fall sådan extrem tur att de svängde in i en sådan där liten ficka där polisen och andra kan stanna, och då stannade bilen. De hade kört in i ett träd om de inte hade lyckats pricka in just den där lilla fickan. Alla klarade sig oskadda. Till och med hunden som fanns i bilen klarade sig, trots att den flög in i både framrutan och bakrutan.

Två bilar bakom den bil de åkte i fanns en ambulans. Ambulansen såg alltså hela kraschen och när bilen åkte över körbanan (det var enfilig motorväg just där). De som satt i ambulansen trodde inte att någon i bilen hade klarat sig, och ändå klev alla fyra ut ur bilen utan minsta skråma. Jag förstår inte hur man kan ha sådan tur. Men framför allt är jag givetvis otroligt tacksam över att man tydligen kan ha sådan tur.

Och jag känner att från och med nu kommer jag att vara lite mer tacksam varje dag jag får tillbringa med de människor som betyder mest för mig här i livet. Ingen förväntar sig att en olycka ska drabba ens egen familj. Jag kunde aldrig tänka mig att min mamma en dag skulle ringa till mig och säga att Therése och Stoffe har råkat ut för en bilolycka. Och nu när det oväntade ändå har hänt är jag så himla glad över turen i oturen, det vill säga att alla klarade sig.

Antagligen är det sådana här saker som måste hända för att man ska inse att livet är för kort för att man ska hinna slösa tid på att göra saker man inte vill. Man kan verkligen dö i morgon. Det är sjukt. Man tror att man ska leva till man är 95, men det kanske man inte gör. Därför måste man tänka efter vad man vill göra här i livet, och sedan göra det. Svårare än så är det inte.

Och nu är jag alltså i Helsingborg. Och Victoria är på väg. Vi ska umgås med Therése för att det är det vi vill göra just nu. Så här i efterhand är man så chockad att minsta lilla grej känns som lyx. Käka lite mat. Ta en kaffe. Se en film. Stoffe är i Karlshamn hos sin familj, men kommer hem i morgon. Det passar ypperligt, för honom vill vi ju också umgås med. Victoria och jag åker hem till Linköping på lördag. Dels eftersom vi ska jobba på söndag och dels eftersom Therése och Stoffe ska till Grekland då (är inte alls avis).

Jaha. Jag vet inte riktigt om poängen blev så tydligt med det här. Men nu ska jag snart gå ner på stan och möta Therése. Vi ska dricka kaffe. Och aldrig tidigare har jag väl uppskattat att få gå och fika med min fina syster så mycket som jag gör i dag.

Ett budskap till, förresten: använd alltid bälte! Ja, även på bussar. Jag blev lite småhispig i går när det inte fanns något fungerande bälte i mitt bussäte. Sedan bytte jag plats och kunde andas ut. Ni har väl hört om alla bussolyckor där alla som har bälte har klarat sig och resten har dött/skadats allvarligt? Sådant tänker jag på när jag åker buss. Jag har hellre bälte i några timmar än blir invalid för resten av livet.

Puss och hej nu ska jag gå och kissa.

27/06/2011

27 juni

5. A song that reminds you of someone
Oasis - Champagne Supernova

När jag hör Champagne Supernova tänker jag på min syster. Jag tror att hon gillade Oasis innan jag började göra det. Och vad jag minns så spelades just Champagne Supernova lite oftare än de andra låtarna. En klassiker. En av Oasis mest kända låtar. Den känns på något sätt... episk. När låten är slut känns det nästan som att man svävar runt i rymden. Och allt är champagnefärgat. Om jag någonsin lyckas sammanställa en spellista över episka mästerverk så ska den här låten avsluta hela kalaset. Alltid ett klockrent avslut.


How many special people change
How many lives are living strange
Where were you while we were getting high
Slowly walking down the hall
Faster than a cannon ball
Where were you while we were getting high

Someday you will find me
Caught beneath a landslide
In a champagne supernova in the sky

Wake up at dawn and ask her why
A dreamer dreams she never dies
Wipe that tear away now from your eye
Slowly walking down the hall
Faster than a cannon ball
Where were you while we were getting high

Some day you will find me
Caught beneath a landslide
In a champagne supernova in the sky

'Cause people believe that they're
Gonna get away for the summer
But you and I, we live and die
The world's still spinning round
We don't know why
Why, why, why, why
     

22/06/2011

22 juni


what eats you from the inside
destroys me from the outside
rebuild my hope
rearrange my future, my past
my present is what's got it's hold on me

21/06/2011

21 juni

I DN härom dagen sa Måns Zelmerlöw för övrigt följande: "Jag har en diger Spotifylista som jag lyssnar på under dagarna, med allt från Coldplay och John Mayer till Imogen Heap och Glasvegas."

Ursäkta? Är det bara jag som tycker att detta är ett extremt ointelligent uttalande? Att kombinera orden "allt" och "från" leder till att folk får förväntningar om att wow, här kommer några alternativ eller kategorier med en bred spännvidd. Och så bajsar han ur sig Coldplay och Glasvegas som de yttersta polerna på denna (enligt förväntningarna) enorma spännvidd.

Här kommer därför en officiell hälsning till Måns: Hej, Måns. Jag tycker att du ska tänka dig för innan du talar. Det där du sa i DN får dig inte framstå som en kille med bred musiksmak. Tvärtom lät det ganska onyanserat. Du kunde lika gärna ha sagt "Jag lyssnar på allt från Backstreet Boys och Take That till NSync och Westlife". Så bred musiksmak verkar du ha (även om mitt exempel ju täcker pojkbands-genren, och därifrån är det ju ett STORT kliv till Coldplay och John Mayer. Not.) Vänligen ring mig om du vill ha tips på vilka andra genrer som finns här i världen.

21 juni

4. A song that makes you sad
Pianos Become The Teeth - Cripples Can't Shiver

Jag har nog inte tjatat tillräckligt om Pianos Become The Teeth i min blogg. Faktum är att de är det bästa band vars toner har sprudlat sig in i mina öron på... ja, sedan jag var en pubbeunge. Minst. De är helt oslagbara. Från deras episka mästerverk Old Pride kommer låten Cripples Can't Shiver, och jag får tårar i ögonen varje gång jag hör den. Det allra mest tårdrypande är när Kyles (sångarens) mamma pratar om sin man (Kyles pappa). Historien bakom detta är att Kyle samplade ett tal mamman höll i kyrkan, angående sin mans MS. När hon säger "... and I'm ready to throw in the towel, 'cause I've had enough of this" och musiken dundrar igång igen, det är det sorgligaste på hela låten. Kyle skrev Cripples Can't Shiver ungefär ett år innan hans pappa dog. Om ni, precis som jag, blir lite tagna av denna sorgliga historia bör ni läsa det här. Där berättar Kyle om låten, om sin pappa och även om hur Kyle ledde sin syster fram till altaret när hon gifte sig och dansade med henne när pappan egentligen skulle ha gjort det.




I'm looking more like you everyday old man
In every way I'm feeling phantom pains
From the fire you've dropped on your legs
I'm storing my uplifting-look backs for my time in that seat
Alone in your world, alone in your world
Just a wall away, angry at the stages of the day
Your speech has gotten slow and you've lost so much weight
The family knees have gotten weak
The family skin has gotten languid

If you put your gums in, and I let mine recede
If you keep your pride, I'll be your eyes
I'll be your eyes
I'll save my temper, save my rage for the hot on your hands
Because you know cripples can't shiver
6 hours 6 hours 6 hours
Of telling fields our health deserves more

Please don't disappear with the room
Please don't give up on going out

Spending time at a split foyer choosing up or down
I've waited, he never came, I'm assuming life fair
The mold promises these sheets stay damp so my lungs won't last
But I swear I'd at least break the fingers
Of the hand that dealt this to you

20/06/2011

20 juni


Fick min iPhone i dag! Egentligen fick jag den inte, eftersom ingen avi kom med posten i dag heller. Då ringde jag till Telenor och klagade, eftersom jag nu satt utan telefon (de har utporterat mitt nummer från Tele2). Och passade det tydligen att ge mig kollinumret (innan har de bestämt sagt nej "på grund av bedrägeririsken") så att jag kunde gå och hämta paketet på Preem. Herregud. De där Telenor måste börja jobba lite på att göra sina kunder nöjda.

Nu har jag i alla fall en iPhone. En vit. Jag har döpt den till Hans-Gerard von Silfverstolpe. I folkmun är han endast känd som Gerard. Då pratar vi inte om något häftigt amerikanskt namn, utan det försvenskade [hjäärard]. Att han egentligen heter Hans-Gerard beror på att han är gift med Victorias telefon Greta (Hans och Greta, liksom). von Silfverstolpe slängde jag dit för att det låter minst lika töntigt som [hjäärard]. Det klingar, liksom.

På bilden där uppe ser ni ännu en ny familjemedlem: körsbärstomatplantan Konrad Blom. Jag och Victoria köpte honom i lördags när Victorias mamma och hennes man var här och hälsade på. Visst är han söt, Konrad? När han har växt till sig några decimeter kommer han (förhoppningsvis) att ge oss gratis mat (tomater). Riktigt bra, ju! Vem tackar nej till gratis mat, liksom?

Nu återstår följande frågor: 1) hur ska jag kunna motstå att sätta ett klistermärke på Gerards otroligt vita och släta baksida? 2) hur gör man för att lägga in en mp3-fil som ringsignal på iPhone? Måste googla på det. Kan ej leva mitt liv normalt om jag inte har The Five Stairsteps gamla dänga O-o-h Child som ringsignal.

18/06/2011

18 juni

3. A song that makes you happy
Good Charlotte - Movin' On

Movin' On, som är det sista spåret på Good Charlottes album The Young And The Hopeless, gör mig alltid glad. För det första påminner den mig om en tid i livet då jag älskade Good Charlotte villkorslöst. För det andra är texten riktigt bra. Jag kommer alltid att tänka på alla GC-fans som la upp bilder på nätet när de hade tatuerat in "Life, hope, truth, trust, faith, pride, love, lust, pain, hate, lies, guilt, laugh, cry, live, die" någonstans på sin kropp. Bara för att ett band äntligen prickade exakt rätt med exakt rätt ord och beskrev alla dessa fans levnadsord. Det blev som ett motto. Det är fint, tycker jag. Tanken på att folk tatuerar in citat ur låttexter som har betytt och betyder mycket för dem.



When I think about my life
I wonder if I will survive
To live to see 25
Or will I just fall?
Like all my friends, they just keep dying
People around me, always crying
In this place that I like to call my home

But not everybody knows
That everybody goes to a better place
And not everybody knows
That everybody could be living their last days
But the hard times will come
And we'll keep moving on
We're moving on
Keep moving on

Life, hope, truth, trust
Faith, pride, love, lust
On without the things we've lost
The things we gained
We'll take with us

And all I've got are these two hands
To make myself a better man
I wonder if I'll ever see the end of this
With all this rain it just keeps falling
On my head and now I'm calling
Out to someone else to help me make it through

But not everybody knows
That everybody goes
To a better place
And not everybody knows
That everybody could be living their last days
But the hard times will come
and we'll keep movin' on
We're moving on
Keep movin' on

Life, hope, truth, trust
Faith, pride, love, lust
Pain, hate lies, guilt
Laugh, cry, live, die

Some friends become enemies
Some friends become your family
Make the best with what your given
This ain't dying
This is living

Said we're moving on
And we got nothing to prove to anyone
'Cause we'll get through
We're moving on and on and on...
Keep moving on

Life, hope, truth, trust
Faith, pride, love, lust
Pain, hate lies, guilt
Laugh, cry, live, die

Some friends become enemies
Some friends become your family
Make the best with what your given
This ain't dying
This is living

16/06/2011

16 juni


2. Your least favorite song

Varför ska jag fokusera på min "least favourite song"? Det finns tusentals låtar jag inte tycker om. Sådana jag tycker är väldigt dåliga. Sådana jag tycker är tråkiga. Onödiga. Sådana som gör att jag genast vill slänga mig på en knapp och stänga av radion. Ljudkällan. Varför ska jag göra reklam för sådana låtar i min blogg? 

Nej, jag vill fokusera på bra låtar. Enligt Last.fm är Lalehs Forgive But Not Forget min mest spelade låt sedan år 2005. Den låten bör alltså rimligen vara en av mina favoritlåtar. Det är den, också. Den är helt fantastisk och bra och ljuvlig. 


Maybe see you later
Maybe catch you then, now
Now is complicated
I've got psychological defense

I hope my heart is resistant
You critical disease you
If you pull my cover
You'll be infecting me


Forgive but not forget

Let's start over let's regret
Let's forgive we never tried

Let's start the fight inside

Everyone keeps falling (Down boy)
Everywhere you go
Everyone is nothing
Everyone is lying on the floor (Hey, wake up!)
But I like it, like it

But I like it, love it
But I like it, like it
Tell me do you like me

Forgive but not forget
Let's start over let's regret
Let's forgive we never tried

Let's start the fight inside

Hold me, come hold me
Hold me now

Come on, hold me

Forgive but not forget
Let's start over let's regret
Let's forgive we never tried

Let's start the fight inside

15/06/2011

15 juni

Både Victoria och jag tyckte att hennes iPhone 4 drog fasansfullt mycket batteri på skrämmande kort tid. Det är ju ändå 2011, tänkte vi liksom. Jag insåg att det antagligen finns något att göra åt batterislukeriet. Sagt och gjort besökte jag min lilla vän (Google) och fick - som väntat - fram många tips. Så nu har jag suttit och stängt av onödiga funktioner och appar och dessutom visat Victoria hur hon själv ska kunna stänga av onödigheter i framtiden. Appar och notiser som drar batteri.

Jag borde för övrigt få min iPhone vilken dag som helst nu. Kanske i morgon. Men vågar inte hoppas på något för då blir man ju så besviken. I morgon, ja. Victoria ska iväg på någon utbildningsdag hela dagen så jag kommer att dö av tristess. Och alla mina vänner (som befinner sig på någorlunda nära avstånd) har fullt upp, så ingen har tid att umgås med mig.

Slutsats: får jag inte min iPhone i morgon så dör jag.

Oj, vilken fantastiskt bra mening. Nästan som en boktitel. Eller i alla fall titeln på en melankolisk diktsamling. Från ett i-land, givetvis.

15 juni

1. Your favorite song
Brand New - Okay I Believe You, But My Tommy Gun Don't

Jag har bestämt mig. Den här låten är den bästa låten jag någonsin har hört. Den är perfekt på alla sätt och vis. Texten. Musiken. Basgången. Jesses röst. Uppbyggnaden. Den går att lyssna på vilket humör man än är på; den hittar alltid rätt. Jag kommer alltid att älska den här låten. Om det är en låt som ska spelas på min begravning så är det den här. Tryck nu på play och läs texten.


I am heaven sent, don't you dare forget
I am all you ever wanted
What all the other boys all promised
Sorry I told, I just needed you to know
I think in decimals and dollars
I am the cause to all your problems
Shelter from cold, we are never alone
Coordinate brain and mouth
And then ask me what it's like to have myself so figured out
I wish I knew

I hope this song starts a craze
The kind of song that ignites the airwaves
The kind of song that makes people glad to be where they are
With whoever they're there with
This is war
Every line is about who I don't want to write about anymore
Hope you come down with something they can't diagnose
Don't have the cure for
Holding onto your grudge
Oh, its so hard to have someone to love
And keeping quiet is hard
'Cause you cant keep a secret if it never was a secret to start
At least pretend you didn't wanna get caught

We're concentrating on falling apart
We were contenders, and now we're throwing the fight
But I just wanna believe, I just wanna believe
I just wanna believe, in us

Oh, we're so c-c-c-c-c-controversial
We are entirely smooth
We admit to the truth, we are the best at what we do
And these are the words you wish you wrote down
This is the way you wish your voice sounds
Handsome and smart
Oh, my tongue is the only muscle on my body that works harder than my heart
And its all from watching TV, and from speeding up my breathing.
Wouldn't stop if I could
Oh, it hurts to be this good
You're holding onto your grudge
Oh, it hurts to always have to be honest with the one that you love
Oh, so let it go

We're concentrating on falling apart
We were contenders, and now we're throwing the fight
But I just wanna believe, I just wanna believe
I just wanna believe, in us

This is the grace that only we can bestow
This is the price you pay for loss of control
This is the break in the bend
This is the closest of calls
This is the reason your alone
This is the rise and the fall

We're concentrating on falling apart
We were contenders, and now we're throwing the fight
But I just wanna believe, I just wanna believe
I just wanna believe, in us

10/06/2011

9 juni

9 juni

Redigerad 26 juni 2016:

I går kväll. Promenad vid Stångån. Japp, den där som Winnerbäck brukar sjunga om. Det var fint och själva ån var brun.





07/06/2011

7 juni

04/06/2011

4 juni


I går kväll på jobbet råkade jag snubbla över den här bilden. Sedan satt jag och fnissade för mig själv ända till stängningsdags. Skrattar faktiskt än i dag. Visade nyss bilden för Victoria, men hon är inte lika impad. "Den är faktiskt inte rolig", påstår hon. Givetvis har hon fel. Det förstår vi ju alla att det är otroligt roligt att tänka sig hur en Black Beauty-inspirerad pålle stegrar sig högt uppe på ett berg samtidigt som den säger "They told me I could become anything, so I became Sarah Jessica Parker".

Hahahahahahahahahahahaha.

Förresten ligger bilden så klartmin Tumblr. Har ni inte redan förstått det inser ni förhoppningsvis nu att min Tumblr verkligen är värd ett besök.

01/06/2011

1 juni



En ny vän är funnen! Det handlar så klart om den dammiga nyckelpigan Sölve. Han bor i vårt vardagsrum, mellan två av våra fönsterrutor. När man tittar på Sölve får man nästan lite museikänsla. Naturhistoriska. En kulturell touch på bästa sändningstid (det vill säga dygnet runt). Visst är han söt? Så stillsam och fridfull. Jag vill ha kvar honom för evigt. Jag vill anförtro honom mina vardagliga i-landsproblem.

... and I will!

(Tryck gärna på bilderna för att uppleva Sölve i högre upplösning.)