15/09/2017

15 sep

Jag vaknar strax innan nio eftersom jag är förkyld och därmed hemma från jobbet. Kliver upp och går ut i vardagsrummet/köket (hur ska man kalla det nu när vi har öppen planlösning?) där Victoria sitter och redan har ätit frukost. Jag kommer på att iPhone 8 släpps i dag och blir nyfiken på vad den kommer att kosta i förhållande till iPhone 7, så jag greppar iPaden och går in på alla operatörers hemsidor.

- Jag ska bara kolla vad den nya iPhone kommer att kosta. Hoppas iPhone 7 sjunker i pris nu så jag kan köpa den, säger jag.

Jag har länge övervägt att köpa en iPhone 7 eftersom jag lever med den antika modellen iPhone 5 sedan tre år tillbaka. Personligen älskar jag dock 5:an av två anledningar: 1) föredrar kantiga former och 2) den får plats i mina jeansfickor och går enkelt att använda med en hand. Att alla telefonföretag envisas med större enheter passar egentligen inte mig alls. Det senaste året har jag dock sakteligen börjat acceptera att telefonerna i nuläget inte kommer att bli mindre igen utan jag måste helt enkelt till slut köpa en större variant. Dagens i-landsproblem.

Det här med att köpa en 7:a har dock inte riktigt blivit av. Varje gång jag nästan har klickat hem en har jag ändå tänkt att telefonen jag redan har fortfarande fungerar bra och att det ju är trevligt att inte ha någon avbetalning på den. Dagen därpå har min nuvarande telefon vanligtvis stängt av sig i ett plötsligt infall, möjligtvis som något slags tecken på att den bör bytas ut.

- Haha, alla telefonbutiker har liksom anpassat sina hemsidor och det är typ kösystem och grejer för det här släppet, skrockar jag.

- Vaddå, är det så många som köar för att köpa en dyr telefon? undrar Victoria.

- Jaa, alltså det är ju skitmånga galningar som vill vara först med det senaste, men jag vill ju bara kolla vad den kommer att kosta, säger jag.

Snart kommer jag att ha nått nya insikter om mig själv.

- Här på Telenor står det att den kostar ungefär 550 kronor med abonnemang, det är lite dyrt tycker jag, informerar jag Victoria som endast lyssnar med ett halvt öra för hon har redan förstått hur det här kommer att sluta.

- På Comviq står det "från 415 kronor", det är ju riktigt bra! utbrister jag sekunden därpå.

Efter att ha fått ut tillräckligt med information från de laggiga hemsidorna har jag kommit fram till att Comviq som vanligt har den billigaste dealen. Där kostar en iPhone 8 med abonnemang lika mycket som 7:an kostade där i somras när jag senast var en sekund ifrån att klicka hem en sådan. Jag resonerar med mig själv och kommer fram till att 7:an kanske kommer att sänkas någon femtiolapp i månaden nu när 8:an har kommit. Skulle jag välja den billigare modellen skulle jag dock troligtvis ångra att jag snålade och inte tog den senaste. Så pass mycket känner jag ändå mig själv.

Jag har förflyttat mig till köksbordet eftersom jag har påbörjat att göra frukost. Comviqs hemsida har inte klarat trycket inför släppet och därför har jag slussats fram och tillbaka mellan startsidan och köpsidan flera gånger. Eftersom min inställning från början bara var att kolla priser har detta dock inte stört mig alls, och nu håller jag mest på att försöka ta mig in på köpsidan av ren envishet eller något slags "det ska gå!"-mentalitet från alla gånger jag köpt konsertbiljetter vid stora släpp och parerat alla tillgängliga datorer/telefoner/plattor samtidigt. Jag ska in för sakens skull, liksom. Till slut öppnas en lucka och jag slussas vidare till Comviqs köpsida där jag kan välja telefon och abonnemang. Och när jag väl har kommit in är det ju bara en tidsfråga, precis som Victoria redan har förstått.

- Ja nu blev det 415 kronor i månaden här när jag valde telefon och abonnemang... Jag funderar på att köpa den!

- Det kände man ju på sig att du skulle göra, säger Victoria.

- Men det är ju lika mycket som iPhone 7 kostade nyss, då kan jag lika gärna köpa den här. Och jag måste köpa en ny telefon för min är så gammal, argumenterar jag för att rättfärdiga mitt kommande inköp. Mest för mig själv, så klart, eftersom Victoria ju inte alls bryr sig huruvida jag köper den här nya prylen eller inte.

Inköpet är nu endast ett klick bort och det gör mig lite stressad eftersom jag vanligtvis inte alls är spontan när det gäller att handla teknik, utan jag brukar överväga och jämföra och läsa på i flera månader innan jag slår till. Det här handlar liksom om en telefon som jag inte ens har tittat på i verkligheten. I panik börjar jag googla termer som "iPhone 8 vs iPhone 7", "iPhone 8 vs iPhone 7 size", "iPhone 8 specs" och så vidare. Återigen mest för att rättfärdiga mitt köp och min spontanitet. Samtidigt lockar beställ-knappen.

- Okej, men ska jag köpa den? frågar jag Victoria.

- Ja, det förstod jag ju att du skulle göra.

- Men jag har faktiskt funderat på en iPhone 7 jättelänge, min telefon är så dålig och liksom stänger av sig och grejer! Och nu kostar ju den här lika mycket! förklarar jag hetsigt. Victoria har redan lämnat rummet.

Därefter klickar jag hem den. Utan att ha funderat i månader över operatör, abonnemangstyp, färg, modell und so weiter. Detta har aldrig hänt förut och jag grips av en smärre identitetskris. Vad kommer att hända härnäst?

16/08/2017

16 aug

Den här dagen för fem år sedan levde min mamma fortfarande. Vilken otroligt märklig tanke.

Jag lämnar tanken där pga det svartnar för mitt inre.

29/07/2017

29 juli

För ungefär en månad sedan tog Victoria och jag tåget till Malmö i några dagar. Mest för att vi inte hade någon koll alls på den staden och för att den ligger nära många andra städer. Det blev typ så här:




Det blåste skitmycket och var kallt.

Jag på vift. (Obs: Västra Hamnens kustsida, där denna bild togs, är en av de finaste stadsplatserna jag någonsin har sett i Sverige. Skojar ej.)






































Jag stirrade upp på dessa mintgröna balkonger inte helt olikt den nya dregel-emojin (som för övrigt ALLTID är användbar).




Ibland gick vi in i en eller annan butik men för det mesta promenerade vi runt i Malmö. Jag hade ständigt siktet inställt på stans olika parker för att jag skulle kunna titta på...


... fåglar och deras fågelbarn! DJURUNGAR. Alltid prio ett.


Malmö hade faktiskt väldigt många fina parker.




Parkerna bjöd också på några hägrar. Dem kan jag stå och titta på i timmar utan problem. Till Victorias stora glädje, så klart. Hon fullkomligen älskade att kika på den här kompisen genom vassen medan den gjorde absolut ingenting förutom att sträcka på sig någon gång var tionde minut eller så.







































 Vi passade så klart på att ta tåget över till vår favoritstad Köpenhamn en dag. Inledde med en fika.




Kollade på en massa hus. Förutom djur och deras ungar är hus mitt favoritobjekt att titta på. Tröttnar never.


 Hay-butiken.

Svängde in på Stilleben.

Lunchade i Nyhavn och brände oss lite.

Dagen efter Köpenhamn tog vi ett annat tåg för att besöka Lund. Den staden hade vi bara gjort ett kort besök i innan, när Therése tog sin examen. Vi ville kolla runt lite mer eftersom vi hade något minne av att det var väldigt fint där. Började så klart med en fika (what else?).


Hittade ett av de finaste husen jag någonsin sett.






Lägg av vad fint. Skapa snarast ett vykort av detta som samtliga turister kan skicka hem! På så vis får vi hit ännu fler turister! Är lika med Sverige cashar in mer stålar! = Jag kan få högre lön! Och köpa det här huset!

Behöver den här i mitt liv so bad.

För att sammanfatta bilderna ovan var Lund väl värt ett besök. Fikat var gott, staden var hur fin som helst och vi hittade jättegod lunch. Inget att anmärka på där, alltså.


Ny dag, mer fika. Just den här koppen tog vi i Malmö Saluhall och vi ångrade genast att vi inte gått dit förrän sista dagen. Det var nämligen en enormt fin saluhall med bara en massa bra ställen. Vi gick tillbaka dit för lunch några timmar senare och åt sjukt god falafel på Falafel & Burgers.

Död fiskmåsunge.



Ytterligare ett fint hus i Malmö. Vi var mycket nöjda med vår minisemester trots att vi typ blåste bort. Malmö visade sig vara mycket mindre än vi hade räknat med, men genom att fylla dagarna med besök även i andra städer gick det ju bra ändå. Fina hus, fina parker, bra fåglar, gott fika, trevligt folk. Kan tänka mig att komma tillbaka någon gång!

10/07/2017

10 juli

Japp, vi har alltså köpt en ny lägenhet. En trea i samma område - vi älskar nämligen Telefonplan. Just nu bor vi i Telefonplans gamla k-märkta arbetarbostäder (här bodde arbetarna i Ericsson-fabriken) (aka LM-staden) som byggdes på 30- och 40-talen. De här lägenheterna är väldigt charmiga och fint bevarade. Kvarter efter kvarter med likadana smalhus och grönområden mellan varje länga. Här har vi verkligen trivts i snart fyra år. Att vi flyttade till just Telefonplan var egentligen en ren chansning. Vi hade ingen koll på området, men en gång när jag och pappa körde ett varv här med bilen efter en visning tyckte jag att det såg mysigt ut. Vår tvårummare köpte vi faktiskt utan att ens ha sett den; pappa fick gå på visning eftersom vi hade så långt att åka från Linköping där vi bodde då. Som tur är har min pappa mycket god smak och känsla för vad som är en trevlig bostad, så köpet blev en lyckträff. Så här ser vår nuvarande lägenhet ut:















Bilder från Länsförsäkringar Fastighetsförmedling och mig själv.

*sjutton smileysar med hjärtögon* 

Jag kommer förresten inte minst att sakna utsikten från vår lägenhet. Åt ena hållet ser vi Globen (lite mindre det senaste året, dock, sedan det byggdes ett bostadshus som skymmer sikten) och åt andra hållet ser det ut så här:

Okej, den där soluppgången syns väl inte exakt hela tiden, men ni fattar. De gamla husen. Ljuset. Grönskan.

Älskar verkligen den här lägenheten, som ni förstår! Trots det bestämde vi oss alltså tidigt i våras för att köpa något nytt. Våra krav: större, nyare, balkong. Efter en lång köp- och säljvår (att köpa och sälja bostadsrätt tar ALL energi) hamnade vi till slut i huset vi har trånat efter, nämligen det här:

Sedan 2015 när detta bygge stod klart har vi oräkneliga gånger stått utanför med dregel i mungiporna och knappt kunnat hoppas på att någon gång bo i det. Nu under våren när vi Hemnet-knarkade hade vi främst siktet inne på detta kvarter (även husen bakom är fina) och ett kvarter ett stenkast närmare Konstfack). Vi kunde så klart tänka oss att bo även någon annanstans, om lägenheten kändes perfekt, men det är något speciellt med just dessa kvarter. De känns liksom mer hemma, av någon anledning. Så blev det alltså till slut en trea i detta svarta hus. Den såg ut så här när den såldes:









Bilder från Husman Hagberg.

Vi hade tillträde för lite mer än en vecka sedan och har sedan dess slipat och vitvaxat golven. Ja, en golvslipare har gjort det åt oss, alltså. Klassiska före- och efter-bilder:





Bilderna är sneda som tusan men ni fattar ju. Vi är sjukt nöjda! På fredag flyttar vi in och pyntar det vita golvet med våra färgglada mattor.