31/05/2016

31 maj









































För den som gillar utmaningar rekommenderar jag starkt följande: 1) Köp en katt som älskar jord och att bita på växter. 2) Försök att odla valfria plantor hemma. 3) Lämna plantorna obevakade inom räckhåll för katten.

Frances älskar att leka med alla växter. Sedan vi skaffade henne har vi bara kunnat ha orkidéer (barkbitarna går ju bra att stoppa tillbaka när hon gräver ur dem för att använda som leksaker), men på senare tid har jag börjat leva life och vågat mig på lite mer jord i hemmet. Jag brukar vara noga med att under nätterna ställa undan det mesta hon visar intresse för. När jag hade satt en avokadokärna, till exempel, hade Frances liksom inom loppet av en timme petat upp den och rullat ner den på golvet. Småkrukor med jord har hon dock inte lagt märke till så mycket än, så jag har kunnat ha sådana framme. Tills nu. I morse hittade jag den lilla sticklingen på bilden liggandes på golvet i köket. Ledsen såg den ut. Häromdagen stod Frances och bet på min ena sockerärta. Nästa dag hade den vissnat helt och hållet (RIP). Nu får jag helt enkelt börja ställa undan även alla småplantor. Ett himla stök blir det med allt, tycker jag. Verkar liksom så soft för alla som har katter som aldrig ställer till med något och aldrig någonsin har förstört en enda pryl i hemmet (välkomna hem till oss för att se en sönderklöst säng, soffa, matta und so weiter). Lyckostar.

30/05/2016

30 maj


29/05/2016

29 maj





























Denna affisch såg jag i en Hemnet-annons i dag. Det var alltså foton på en bostad där själva affischen stod inramad på en sideboard. I en lägenhet med uppenbar brist på just böcker (det fanns inte en enda bok eller bokhylla i hela bostaden - det enda läsbara som syntes var ett fåtal tidningar) måste ju detta vara något slags skämt från ägarnas sida? En affisch med sarkastisk underton? Snälla, säg att det är så. Annars är det hela lika sorgligt som när människor skriver "Live, laugh, love" på väggen eller köper en "Carpe diem"-kudde och lägger i soffan. När jag hör live laugh love vill jag liksom inte leva skratta älska utan helst dö gråta hata. Så är det bara. På något sätt känns det som ett rop på hjälp att behöva krydda hemmet med "peppiga" budskap. En stark vilja att livet ska vara något det inte är, och därför måste orden upp i bostaden så att man till slut förhoppningsvis har hjärntvättat sig själv till att tro på dem. Precis så känns "I cannot live without books"-affischen. Det enklaste är ju alltid att måla upp en bild av sig själv genom att säga att man tycker om något. Man ser den där affischen varje dag och intalar sig att man är en sådan som läser mycket. Och hoppas att alla som besöker ens hem också ska tro det.

What a time to be alive, helt enkelt. I ren protest får jag lust att rama in ett A4 där jag med första bästa bläckpenna slarvigt skrivit: "döden närmar sig. gråten har fastnat i halsen. hatet är bensinen." Vore bara kul att se hur folk reagerar på den peppen. Lite som en plot twist, kan man säga.

28/05/2016

28 maj

I sommar ska Emma och Simon gifta sig. Eftersom det kommer att bli en av de roligaste dagarna någonsin bestämde jag mig tidigt för att slå på stort och för första gången i livet ha på mig en kostym. När jag väl hade fattat detta beslut (det kom lika oväntat för mig själv som för alla som känner mig) kunde jag för allt i världen inte förstå hur jag skulle lyckas hitta en kostym som kommer att sitta snyggt på mig. Allt på herrsidan är för stort; allt på damsidan är för figursytt för min stil. Som tur är lugnade Stoffe mig med att alla plagg går att sy om helt och hållet, så att de passar ens stil hur bra som helst. Detta lugnade mig enormt, särskilt då jag en dag i början av året stod i en provhytt på HM. Den minsta kavajstorleken hade för långa ärmar. I ett par kostymbyxor jag precis kunde knäppa i midjan såg jag ut som den tionde Wu-Tang Clan-medlemmen. Med Stoffes ord ekandes i huvudet köpte jag trots allt kostymen, och tog några dagar senare med den hem till Therése och Stoffe. Medan jag stod framför deras spegel satt Stoffe hukad på golvet med mungipan full av nålar. Hummande nöp han i kostymen för att få till passformen, bad mig böja benen på olika sätt för att se hur byxorna skulle röra sig och satte nål efter nål tills kostymbyxorna hade transformerats från Wu-Tang till min vanliga look. Kavajärmarna fick också ett gäng nålar i sig och sedan skickades alltihop iväg till skräddaren på Stoffes jobb. Därefter väntade jag spänt på resultatet.

När jag bestämde mig för att ha kostym på bröllopet trodde jag inte att det verkligen skulle kännas helt okej till slut. Jag hade nog väntat mig att jag snarare skulle känna mig utklädd än uppklädd. Nu, med facit i hand, är jag glad att jag överraskade mig själv i valet av bröllopsklädsel. Det kommer att bli bra. Jag kommer att känna mig bekväm.

I dag köpte jag en Thrasher-tischa som jag eventuellt ska ha under kavajen och därför provade jag hela utstyrseln under eftermiddagen:









































Snart tar dessutom min fina kusin Max studenten, och jag funderar på att då ha endast kostymbyxorna. Typ så här:









































... om det inte är alldeles för varmt, alltså. I så fall tar jag blommiga shorts. Jo, det har jag också köpt. Ett plagg med blommor på. Jag slutar då aldrig att chocka.

27/05/2016

27 maj

Tydlig bekräftelse på att mänskligheten verkligen är på väg utför fick jag i dag då jag upptäckte Messengers nya blomfunktion. Testade den på arbetskompisarna Linus och My:






















































RIP världen.

26/05/2016

26 maj

Peppen inför morgondagen är just nu enorm. Anledning: The Hotelier och Thrice. De förstnämnda släpper sin skiva Goodness, vars omslag jag inte riktigt har vant mig vid än. Det är ju så... udda. Otippat. Ännu oklart om det för mig är udda på ett positivt eller negativt sätt. Solklart är i alla fall att det har hög diskussionspotential; lite som en ice-breaker. Ja, kanske är det helt enkelt den perfekta mingelbilden? Man kan liksom ha den redo - varför inte utskriven och ihopvikt i bröstfickan på finkavajen? - så att man aldrig mer behöver oroa sig för någon pinsamt tystnad. Veckla ut bilden samtidigt som man skrattar lite lätt åt hela tokigheten:






























Okej, nog om detta. Även Thrice släpper alltså en ny skiva i morgon. Den har ett helt annat typ av omslag än Goodness. Det är liksom bara väldigt snyggt, och det är ju aldrig fy skam:






























Hur snyggt?! Vill ha en femtio-sjuttio-variant av denna att rama in på väggen. Gillar verkligen Kintsugi-vibbarna jag får, även om jag hoppas att Thrice-skivan är ännu bättre än just Kintsugi.






























Det jag egentligen ville komma fram till i detta inlägg är att ni nu inte behöver gå runt och fundera över vilka skivor jag kommer att lyssna på i helgen. Soundtracket är ju spikat. Pirret i full rulle.

25/05/2016

25 maj









































Verkligen spot on förpackningsdesign. Hade velat vara med på mötet där detta förslag klubbades.

- Nääe hörrni, vi kan liksom inte ha bara virvlande papper. Vem kommer köpa det?
- Exakt, inget sälj i det va.
- Vad ska vi lägga till då? Vad saknas?
- Men lite mer kök, liksom. Där man ska använda själva papperet. Hur ska vi få fram den känslan?
- Vad sägs om lite fläckar. Mer... smuts.
- Nä men ingen äcklig smuts, det vill ju verkligen ingen köpa.
- Okej, men kanske om det ändå känns fräscht på nåt sätt. Inte ingrott och hopplöst utan mer enkelt och vardagligt.
- Hur då vardagligt?
- Ja men liksom lite mjölk som skvätter, till exempel.
- Mjölk som liksom splashar lite i pappersvirveln?
- Bra! Bra flow nu hörrni. Keep 'em coming.
- Kanske ett juiceglas som välter?
- Ja! Apelsinjuice! Gult är ju en så bra färg. Både den fräscha känslan och nåt för ögat att fastna på! Bam, liksom!
- Mjölken, juicen. Är vi klara med vätskorna eller? Har vi verkligen nailat köksfeelingen nu? Tänk hushållspapper, tänk vardag!
- Kaffe!
- Kaffe vad?
- Jo men kaffe, det är ju vardag. Alla känner igen.
- Men kaffefläckar, känns inte det väldigt trist? Då är vi där i den äckliga smutsen igen.
- Kanske en kaffekopp med kaffe i. Lite hemtrevligt sådär?
- Som liksom skvimper över lite lätt?
- I själva pappersvirveln då, eller?

24/05/2016

24 maj

Plötsligt får man ett sms:


23/05/2016

23 maj

Under vårterminen har mina ettor och jag pratat mycket om vad man kan tänka på när man ska analysera karaktärer i exempelvis en roman. Hur man kan ta reda på något om personen, alltså. Vi har bland annat kommit fram till att man kan reflektera över vad personen gör, och på så vis få reda på något om hen. Just nu hemma hos mig och Victoria pågår ett skolexempel på just detta. Det här gör vi i skrivande stund:

Victoria: ser en Wallander-film.
Bea: gör ett musikquiz och letar ny musik.
Båda: dricker kaffe.

Var så goda att dra egna slutsatser kring våra personligheter.

23 maj

Ett år sedan i dag:

22/05/2016

22 maj

Det händer att jag får för mig att Malou von Sivers är Kristin Kaspersens mamma.

Låt denna information sjunka in ett tag.

Jag hittar alltså inte på nu, utan jag kan på riktigt tro detta i flera minuter. För detta brukar Victoria reta mig. Hon tycker att det är helt oförståeligt. Varför kan jag inte begripa; Malou och Kristin är ju extremt lika varandra?


























När jag nu tittar på bilderna kan jag faktiskt inte förstå att Malou inte är Kristins mamma. Det om något är obegripligt. Lite som att Åmål inte ligger i norra Sverige.

21/05/2016

21 maj
























Uppenbarelsen när jag i dag - den tjugoförsta maj tvåtusensexton - förstod mig på Twilfits företagsnamn. Detta har alltså helt gått mig förbi tidigare. Alltid kul att upptäcka något nytt, antar jag.

20/05/2016

20 maj

Frågan är om jag bara ska skita i Blogg 100? Det går ju uppenbarligen inget vidare. Nu har jag glömt att blogga två dagar i rad. Egentligen hade jag planer på att blogga båda dessa dagar, men jag hann tyvärr somna innan jag kom till skott.

I går spelade Miriam Bryant på Grönan och då var Victoria och jag där. Så här såg det ut:






















Som vanligt var hon riktigt bra. Att höra Raised in Rain live är något jag vill uppleva så många gånger som möjligt i mitt liv; det är verkligen en av de bästa livelåtarna jag någonsin har hört. Dessvärre gästade inte Sven-Bertil på Ett sista glas i går, men det är väl något man bara får vara med om en gång i livet.

Annars har jag precis tagit mig ur nationella prov-bubblan bara för att stiga in i nästa, nämligen betygssättningsbubblan. Betygen måste snarast avgöras och förmedlas till samtliga elever innan de går på lov. Och innan dess måste jag hinna bedöma alla uppgifter de mailar mig hela tiden*.

Måste dock passa på att glädjas över det lilla: jag behöver inte planera några fler lektioner det här läsåret. I stället kan jag nu ägna min fritid åt att skapa årets musikquiz (under avslutningsveckan förra året var mitt quiz det mest omtalade på hela skolan**). Hoppas att jag har tid att köra det i någon klass.

* Obs! Även om det tar mycket tid att fånga upp alla inlämningar så här års är jag så klart glad att de mailar. Jag vill ju också att de ska få rätt betyg.

** Källa: omfattande empiriska studier signerade B Karlsson.

17/05/2016

17 maj

Är helt pirrig inför de två kommande fredagarna. Varför? Bästa releasedagarna på länge:

* Brand New - I Am a Nightmare (singel) (släpps på Spotify)
* The Hotelier - Goodness
* kent - Då som nu för alltid
* Real Friends - The Home Inside My Head
* Saosin - Along the Shadow
* Thrice - To Be Everywhere Is to Be Nowhere
* Tiger Lou - Leap of Love (singel)


16/05/2016

16 maj

Saxat ur Theréses blogg:


















(Tryck för större.)

Ändå lyxigt att ha en så fin storasyster.

15/05/2016

15 maj

Ibland tar livet oväntade vändningar. Till exempel i går kväll när jag såg hela Eurovision på tv. Lauren och Cecilia var här på middag, och eftersom både Cecilia och Victoria kände ett sug efter att se det blev det alltså så att vi tittade på alltihop. (Obs! Lauren och jag gick mest med på det eftersom vi fick höra att Justin Timberlake skulle uppträda.) Och ja, jag blev frustrerad över att fel låt vann. Jag. Frustrerad över Eurovision. Det kallar jag plot twist om något. De här hejade jag på: 1) småpojkarna från England och 2) den där småbarnspappan som såg lite ut som Danny och som jag tror var Litauens bidrag?

Ärligt talat. Att se Eurovision var uthärdligt. Jag trodde att det skulle vara betydligt värre. Troligtvis berodde detta på: 1) att Petra Mede är mycket rolig, 2) att tävlingen var i Sverige och 3) det sjukt ironiska i att Justin Timberlake faktiskt framförde ett par låtar. Det måste väl ha varit ett skämt från arrangörernas sida? En övertydlig hint (efter att i två timmar ha lyssnat på låtar man förhoppningsvis aldrig behöver höra igen i hela sitt liv): det är så här musik ska låta. Puh. Tyckte väl att något var fel.

14/05/2016

14 maj

Gustaf Tronarp bjöd på bästa responsen i dag medan han rapporterade kring branden på Söder. Så här såg brandröken ut på håll, från Sjöstan:

13/05/2016

13 maj
























bob hund på Grönan.

12/05/2016

12 maj
























Silvana Imam på Grönan.

11/05/2016

11 maj






















Nina Hemmingsson.

10/05/2016

10 maj

Obegripligheter del 18:
Vuxna människor som cyklar på trottoaren.

09/05/2016

9 maj

Har haft en så lyxig eftermiddag i dag. Jag och en kollega åkte med en halvklass till Skansen för att eleverna skulle göra muntliga presentationer. Deras uppgift var att agera guider och presentera var sitt djur. För min och kollegans del var det bara att njuta av vädret och imponeras av elevernas professionalitet. Det bästa av allt är att vi ska tillbaka nästa måndag med den andra halvan av klassen. Typiskt bra grej med läraryrket.

08/05/2016

8 maj

Här kommer ett tips: köp en ekologisk basilika i närmaste mataffär. Knipsa av några bladpar och sätt i vatten. Efter några veckor kommer de att ha utvecklat rötter. Då tar du upp dem ur vattnet och sätter dem alla i en kruka. Det gjorde jag och kolla vad basilikan tar sig:































Första dygnet i jord såg alla kvistar lite hängiga och skrumpna ut. Men så fort rötterna hade börjat fästa sig (antar jag) blev de mycket pigga och började genast växa. I den där krukan satte jag tre plantor ihop, men jag har en ny samling basilikakvistar i vatten på gång nu och tänker plantera flera ihop nästa gång.

07/05/2016

7 maj

Nu har jag bestämt mig för att listan är klar. Listan över de bästa skivorna släppta mellan år 2000 och 2015, alltså. Överväger jag denna lista mer kommer jag troligtvis att bli galen.

Hela listan går att läsa i min musikblogg.


06/05/2016

6 maj

Var så tagen av vädret i går att jag glömde att blogga. Inte mycket att göra åt. Återigen går vi vidare som om inget hade hänt.

Vad gjorde jag i går då som var så viktigt? Lapade sol, ärligt talat. Victoria och jag åkte in till stan och satte oss på uteserveringen på Åhléns-taket. Där har Paolo Roberto öppnat en restaurang som var ungefär som Vapiano men man slapp titta på när någon lagade ens mat. Efter en lunch där uppe gick vi på stan. En StikkiNikki-glass hann slinka ner också. När vi kom hem igen tog vi på oss gympaskor och gick en promenad.



























På väg hem stannade vi på Landets uteservering och drack en cola (jag) och en cava (? vad är det ens?) (Victoria). Sedan lagade vi middag och slappade i soffan. Det blev alltså ingen Timbuktu på Grönan för mig eftersom jag inte lyckades övertala någon att gå med mig. Sorgligt men sant. Som tur är kommer ju fler chanser att se honom framöver.

Denna dag inledde Victoria och jag med scones-frukost. Sedan gick vi ner till Winterviken där vi köpte lite lunch/fika och satt i deras solstolar. När vi hade ätit upp ville jag titta på djur (surprise!) så vi gick till gården i Eolshäll och därefter letade vi potentiella badplatser längs med vattnet. Inte för att vi ville bada i dag alltså - så vilda är vi inte - utan mer inför sommaren.

Kort sagt har denna långhelg börjat på bästa möjliga sätt. I morgon ska jag ta tag i att bedöma lite nationella prov. Förhoppningsvis utomhus med en kaffetermos strax intill mig.

04/05/2016

4 maj

























Drömmer mig tillbaka till den där Paris-kvällen när Brand New stod någon ynka meter framför mig och spelade en massa låtar.

03/05/2016

3 maj

På valborg befann jag mig ju alltså i Skarpnäck av alla ställen för att se The Hotelier. Stockholm Straight Edge hade arrangerat en minifestival kallad Firestorm Fest, och totalt spelade massor av band. Jag såg dock bara tre av dessa. Egentligen skulle jag ha åkt dit med Lauren, men hon hade råkat dubbelboka sig och jag ville för allt i världen inte missa The Hotelier så jag åkte dit själv.



Ett av banden jag såg var I Love Your Lifestyle. Jag hade aldrig hört dem innan men förstod redan efter en halv låt att detta är ett band för mig. Poppig emo-energi. Ska lyssna lite mer på dem framöver.


Så här såg det ut när The Hotelier laddade upp. Medan de gjorde det stod jag och drömde mig tillbaka till våren för två år sedan när jag bara lyssnade på Home, Like Noplace Is There


dog på stört när de började























Det här var The Hoteliers första spelning i Sverige. Vi var inte särskilt många i publiken så det känns lite speciellt att ha varit med om detta ögonblick. Det var ovärderligt att äntligen få ta del av deras låtar live, eftersom Home-skivan på så kort tid den där våren stormade upp på min topplista över de bästa albumen någonsin. Och där ligger den än. I topp. Jag tror att det bara har hänt två gånger de senaste sex åren att ett album av ett relativt okänt band kommit att bli en av mina favoritskivor någonsin. Old Pride av Pianos Become the Teeth är den andra skivan. Möjligtvis håller Sprained Ankle av Julien Baker på att bli nästa bubblare på listan.

Då återstår bara att tacka Stockholm Straight Edge för att återigen ha fixat en enormt efterlängtad bokning. Så tacksam över att bo i Stockholm och kunna njuta av alla spelningar här. Efter att ha tillbringat många år i spelningsfattiga städer är det liksom något jag värdesätter väldigt högt i mitt liv.

02/05/2016

2 maj

Livet känns lite mer fullbordat efter att ha ätit friterade Oreos på Un Poco här i Stockholm. Måste väl ändå finnas något slags Nobelpris för en sådan fantastisk idé?

01/05/2016

1 maj

Obegripligheter del 17:
Heltäckningsmattor.