28/02/2009

feb 28


Jag tänker på min barndom; jag tänker på att sitta på golvet i hennes kök och spela trummor på kastruller vi rivit ut ur kökskåpen. Att vi öppnar fönstret och slår hårdare på locken och bottnarna så att kafégästerna där ute ska störa sig. Jag tänker på varma onsdagsmackor med ost.



att jag är en sådan som kan säga en sak som förstör allting.

feb 28

Vid närmare eftertanke kanske jag i dag mest saknar att gå i högstadiet. Brutus-tiden. Att vara 14 eller 15 år och springa, med huvudet och överkroppen i en svart sopsäck, över ett öde torg. Inte att bo i Trosa i sig.

feb 28


Vet ni vad jag saknar med att bo i Trosa? Nej, det vet ni inte. Jag visste knappt själv, förrän jag alldeles nyss satt och drack kaffe och åt ostmacka på mina föräldrars köksbänk och faktiskt tänkte över hur det var att bo i Trosa. Vi bodde där i 13 år. I alla fall så trodde jag inte att jag saknade någonting med den lilla byn (det bor ca 5000 pers i Trosa, alla vet vilka alla är och de flesta pratar stockholmska med karaktäristiska e:n), men det stämmer inte. Här är några saker jag kom på att jag saknar:

- att sitta med Therése på vår altan i vårsolen och dricka latte efter skolan.
- skogarna jag lärt mig utan och innan. Och dessutom att det alltid var så nära till dem.
- att åka skateboard vid Folkets Hus. Och kanske framför allt när någon av kvartersgrabbarna kom dit och åkte med mig.
- att det inte fanns något att göra, så jag uppskattade mer att umgås med mina vänner. Det är jättesvårt att förklara. Trosas stora paradox. Men alla småsaker man gjorde blev liksom extra roliga, bara för att det inte fanns något annat att göra än att umgås.
- att det var så lugnt och stillsamt. Alla stilla sommarkvällar saknar jag jättemycket. Sedan att Trosa är helt dött på vintern, det är en annan femma.

Det finns säkert fler saker. Som att fika på Hannas, för att inte tala om Vegas vaniljbullar (vilka Therése och jag faktiskt diskuterade över telefon i går). Men just det där med att gemenskapen var helt annan i Trosa. Att få ett sms med förslaget att ses på Hannas om fem, att kunna bestämma med Emelie och Emelie att vi går ner till hamnen och bara sitter där och pratar, att få förslaget av Fabbe via msn att genast ses och skata lite. Och att alla sådana saker alltid skedde, eftersom det som sagt inte fanns något annat att göra än att vara tillsammans.

Möjligtvis beror denna sentimentalitet för Trosa på att jag inte känner särskilt mycket för Nyköping. Jag har bott här på heltid i snart två år, men jag känner inte att jag har etablerat mig över huvud taget. Det känns fortfarande inte riktigt som att jag bor här, jag menar Nyköping känns inte som hemma. Staden är i och för sig fin, men sticker inte ut och är inte särskilt intressant. Jag kommer inte att sakna Nyköping. Det enda jag kommer att sakna är Zunkiz och Folkan, och så klart att kunna äta middag med mamma och pappa när det passar. Jag skulle inte vilja bo i Trosa igen, det är inte det jag menar (det är ju ändå inte samma sak nu när man är äldre), men Nyköping är inte en stad för mig. Det finns inget för mig att hämta här.

Bilden har jag förresten tagit med min Ixus 40. Det var innan Cameron, det.

feb 28

Dagens bästa syftningsfel i Södermanlands nyheter: "[Kronprinsessan Victoria] anser sig ha en potatisnäsa, ett arv efter pappa Kungen som hon inte är så förtjust i."

27/02/2009

feb 27

Detta har hänt: en kvinna kom gåendes mot mig på trottoaren. Hon drog en röd resväska med hjul efter sig. Vi gick båda längs med en förhållandevis stor innerstadsväg. Då vi var cirka 15 meter ifrån varandra stannade kvinnan plötsligt, släppte taget om väskan och drog ned sina byxor. Hon böjde lite lätt på knäna. Sedan kissade hon bredvid snön.

feb 27

there is no point in denying that i am about to fail again in between decay and selfcontempt. and no matter how hard i try. no matter how many times my heart dies. memories bleed and wounds never heal. i am yours to deceive. is this love where all is cheap. with loveless thieves. i fear these smiles you feed.

(meleeh - where demons hunt)

feb 27

I vanliga fall får man inte besöka stadsarkiv och liknande. Men i går var vi på Lärarprogrammet ett så kallat undantag, och fick följa med ner i underjorden för att titta på dammiga, gulnade böcker och dokument. Vi var i Linköpings stadsbibliotek för att lära oss mer om kulturarv. Bland annat fick vi se en handskriven bok från början av 1400-talet (tjock som en Harry Potter-bok). Sjukt cool! Killen som hade skrivit den hade ritat kalendrar, dragit linjer för egna marginaler (enligt passepartout-teorin vi fortfarande använder oss av), skrivit med en mycket imponerande handstil, skrivit helt rakt och till och med gjort anfanger. Han hade använt sig av mycket färg (exempelvis i sina anfanger) och färgerna var mycket väl bevarade. Jag är verkligen helt lyrisk.

Som om inte lyckan redan var gjord fick vi därefter se en bok tryckt i slutet av 1400-talet, det vill säga när boktryckarkonsten var förhållandevis ny. (Ni kan väl er historia? Gutenberg uppfann boktryckarkonsten på 1450-talet) Det var ett riktigt halleluja-moment, vill jag lova. Och jag tänkte att det där borde vi ha fått se redan när vi läste grafisk kommunikation i gymnasiet. Det hade blivit så mycket mer intressant att läsa om grafisk historia om vi faktiskt hade fått se den, syna den på nära håll. Det enda vi fick se var en ful bild på Gutenberg i läroboken. Mer verklighet i undervisningen!

Men nu gick jag händelserna lite i förväg. Dagen började i en av stadsbiblioteket ljusgårdar, där en arkeolog berättade om diverse utgrävningar. Bland annat en utgrävning någonstans i Vadstena där de på en förhållandevis liten yta hade hittat typ 25 lik från 1800-talet. Tydligen var platsen en så kallad galgbacke och alla liken hade blivit avrättade. För att konkretisera detta fick vi besöka Länsmuseet, där de hade några av de här skeletten (placerade så som de var funna). En av de avrättade personerna hade halshuggits, och sedan hade någon stuckit in en järnkrok i huvudet varpå detta hängdes upp så att övriga medborgare skulle avskräckas från att begå brott. Utställningen, som går under namnet Döden som straff, fortsatte med en giljotin (använd en gång) och sedan ett samarbete med Amnesty där dödsstraff i dag diskuterades. Helt enkelt en mycket bra och intressant utställning. Den finns uppe till april så än har ni inte missat chansen att se den!

Vi fick se annat också. Bland annat Tage Danielssons skolbetyg och omdömen. Det ni. Men om jag skulle berätta om allt vi fick se i går skulle det här inlägget bli jättelångt, och jag orkar inte skriva jättelångt. Så det får räcka med det jag har beskrivit ovan. Det var i alla fall en bra dag. På lunchen åt jag, Dana, Micke, Sandra, Anders, Sebbe, Anna, Christian och Karolina pizza på stan. Av någon anledning är jag jämt sugen på pizza nu för tiden. Det är ju så gott. Bilden där uppe har inte jag tagit. Hittade den på nätet.

24/02/2009

feb 24

I dag har jag varit på LiU mellan 10-15. Först grupparbetade vi lite, fördelade rapportarbetet för de här två veckorna och spånade vidare på vår redovisningsidé. Sedan käkade vi lunch och efter lunch var det dags för dagens föreläsning. "Vad kan man veta om religion?" hette den. En dam pratade om många intressanta saker, bland annat att religion på sätt och vis har blivit en vara som staten säljer.

När jag kom hem till Nyköping gick jag på bokrean (jag är en tråkig bokmal, eller tråkig pluggis eller något. Människor har en tendens att tro att jag ska vara jävligt rolig och hipp men så småningom inser de flesta att jag är skittråkig. Så, lite Bob-igt självhat fick jag in även denna tisdag). Gick endast på Bokia i och med att jag har ett presentkort där. Spenderade 49 kronor av presentkortet på Anybody Out There? av Marian Keyes.

Gick hem till mamma och pappa. Scilla är halt i vänster framben. "Köper du böcker du redan har läst?" frågade mamma. "Ja, då vet man ju att man får en bra bok. Annars kanske jag köper en jag inte tycker om. Såna böcker kan jag ju lika gärna låna", svarade jag. "Ja, det har du ju rätt i", sa mamma och sprang mellan korv stroganoffen och tv:n. Hon hade tårar i ögonen och pappersnäsduk redo. Vickan och Danne har ju gått och förlovat sig, som de flesta nog vet vid det här laget. Mamma var oerhört lyrisk över detta, och berättade hejvilt om hela kungaätten och -systemet. Hon kunde inte ens äta i ro, utan reste sig då och då och gick till tv-rummet för att se hur Vickan, Danne, kungen och drottningen satt vid ett antikt bord och talade irriterande inövat om hur glada de är.

Efter middagen åt vi semlor. Supergoda semlor. Som jag har väntat i ett helt år på denna semledag! Semledag låter mycket mysigare än semmeldag. Semmel får mig att tänka på lämmel.

Förresten, när jag satt där i mammas och pappas gröna tv-soffa och florsockrade ner mina svarta byxor kom jag att tänka på att det har hänt många gånger att jag har bitit av skinn från läppen, varpå skinnet liksom åkt med i matstrupen och magsäcken och hela tjofräset i och med att jag faktiskt sitter och äter. Är inte det lite kannibalistiskt? Att äta hud? Läpp-hud? Hud är ju nästan som kött. Så där sitter jag ibland, och äter lite av mig själv. På helt vanliga vardagar, liksom. Inget fancy alls över det.

23/02/2009

feb 23

Har nyss lyssnat på More Modern Short Stories From Hello Saferide och det är ett alldeles särskilt album. Så fullkomligt underbart att jag började gråta. är det fan i mig bra, ska ni veta. Jävlar vad hon kan skriva, den där Annika, med så enkla ord att man knappt lagt märke till dem förut.

people are like songs, it’s true
some seem dull at first, but then they grow on you
me, i’m like can’t get you out of my head
annoying at times, but i make you want to dance
but you are the only one i’ve met who’s god only knows
i liked you the first time i met you, and it grows, and grows, and grows

feb 23

Jag hade egentligen tänkt avsätta lite tid för kurslitteratur, men nu när jag klev innanför dörren och det låg ett CDON-kuvert där prioriteras de nya skivorna givetvis. Så nu är det jag som bänkar mig framför stereon med en kopp varm choklad i den ena handen. I den andra handen har jag booklets som ska lusläsas. Booklets är min bästa litt.

feb 23


Det bästa med att ha SN i tre månader är att jag med spänning och lite pirr i magen kan följa Planket. Dagens bästa inlägg är undertecknat Ett Stort Jonas Brothers Fan (sic!): "[...] Jonas Brothers är inte emo, dom är ett par bröder som lever sina drömmar bara! Dom spelar pop, rock och nån låt är blues så dom är inte emo, dom sminkar sig inte heller!"

Och jag tänker, så att det luktar bränt i hela lägenheten, på följande: enligt min bedömning handlar det om tre bröder, inte ett par; kan inte emos leva sina drömmar "bara"?; spelar inte emo-band också något slags blandning av pop, rock och möjligtvis lite annat?; vet Ett Stort Jonas Brothers Fan vad blues är, eller har hon/han bara dragit till med något?; jag kan med all säkerhet lova Ett Stort Jonas Brothers Fan att även dessa tre pojkar sminkar sig, tror hon/han att de har bebislen, felfri hy av sig själva, eller? Även om Jonas Brothers-killarna ser ut som tre storvuxna bebisar så är de faktiskt pubbisar, och inget annat. Ett Stort Jonas Brothers Fan har förmodligen bara sett för många retuscherade bilder i Okej, och tror därför att gullepluttarna ser ut så by nature.

I övrigt på Planket denna måndag: en hälsning till en ponny, en hälsning från någon som älskar sin Felicia, någon tycker synd om bönderna och att mjölkpriset bör höjas, två 10-åriga tjejer som hälsar till elva personer inklusive en lärare vid namn Håkan.

22/02/2009

feb 22



I brist på annat bjuder jag er, fina läsare, på en nostalgitripp. Medan jag tittade på videon blev jag mycket nyfiken på Dr. Bombay - vem är han, egentligen? Så jag gick in på Wikipedia (alla lärares stora skräck, men jag är av en helt annan åsikt) och läste på. Så här står det, bland annat: "Före genombrottet som Dr. Bombay försökte [Jonny] Jakobsen göra karriär med countryrock under namnet Johnny Moonshine. Han fick dock aldrig några framgångar, och i stället fick han idén att ta på sig turban och börja sjunga skämtlåtar med indisk accent."

Om jag inte får några framgångar som lärare ska jag också få idén att ta på mig turban och sjunga skämtlåtar med indisk accent. Klart att man får den idén, i brist på framgångar liksom. Jag gör vad som helst för pengar, som Kjell Bergqvist säger.

feb 22


Kolla vilken tjusig kakaoburk jag fick av min mor och min far! Den är från farmor. Jag ser det nu som min plikt att föra den vidare i släkten.

På en annan sida av burken står det:
Tänk på barnen - giv dem Mazetti ögon cacao
(Sic!)

20/02/2009

feb 20

lebeman playboy, vivör, rucklare, svirare, rumlare, bonvivant, vällusting, njutningsmänniska

feb 20


Läser i förra söndagens (15/2) DN om hajar och hajattacker. Tydligen är det oroligt på australienska Bondi Beach efter ett par attacker. DN skriver: "Många hajattacker mot människor beror på att hajen ser dåligt. Den tror att en simmare eller dykare är en stor fisk eller en säl." Eh... va? Det kan inte möjligtvis vara så att hajen ser ett relativt stort, potentiellt köttstycke simma runt och bestämmer sig för att äta upp gratismaten, eller åtminstone undersöka huruvida det rör sig om ett stycke kött eller inte? Jag har faktiskt mycket svårt att tro att hajar över huvud taget funderar över om det är en säl eller en dykare den ser. Menar DN att om hajen hade bättre syn skulle den se att "App-app-app, det där är minsann en dykare - inte en säl! Den kan jag ju inte äta, trots att även dykaren består av kött och blod och fett. Nej, bäst att jag simmar vidare och letar efter något som jag enligt mänsklighetens biologiböcker livnär mig på."

Jag tror att för hajar existerar endast köttstycken respektive icke köttstycken. Jag tror inte att hajar har några som helst kunskaper i att skilja sälar från människor i den mening mänskligheten gör det. Att förklara hajarnas människoangrepp med att de har dålig syn är inte legitimt i min värld.

18/02/2009

feb 18

jag tänker på det här och att det här är tredje gången och att allt har varit på tre helt olika sätt jag har varit i tre olika stadier jag har lärt mig nya saker jag gör på ett tredje sätt den här gången verkar det som jag tror att det här är det bästa sättet men det är ju så de säger det är så de har sagt att man lär sig något av allt det här du kommer att lära dig något sa de de var som vandrande klyschor som jag till slut blev döv för jag lyssnade inte men nu verkar det som att jag har lärt mig något i alla fall det här är mitt nya jag. jag är så sprillans ny och fräsch fräsch är jag jag luktar plast och inpackad luft jag andas jag andas jag andas det är min nya grej. se mig som en reviderad version av mig själv och min nya funktion är att jag kan andas också try me tryck här här kan du trycka.

feb 18

Jessica valde precis rätt ord för att beskriva min blogg:

"ÅH VAD JAG ÄLSKAR DIN BLOGG SOM ÄR SCHIZOFREN!"

Tycker att det passar mycket bra! Min blogg är ju verkligen det. Schizo. Finns ingen röd tråd. Påminner mig om när vi i tvåan på gymnasiet lyckades övertala engelska-Kenta P att vi skulle få skriva individuella arbeten om exakt vad vi ville. Jag skrev ett stort antal texter utan någon som helst anknytning till varandra, stoppade in dem i InDesign och kompletterade med foton och låttexter jag tycker om samt någon enstaka jag skrivit själv. När jag hade lämnat in arbetet och skulle få feedback av Kent var hans första kommentar "Uhm... I don't know what to say, but No Structure (som var titeln på min lilla kollektion) sure is a suitable title..." Jag vill även påpeka att han tyckte om mitt arbete, det var inte det, det fanns bara ingen röd tråd eller ens ett syfte med det hela. Så kan det gå när eleverna får för mycket inflytande i undervisningen!

Jaha. Det var dagens utvik, som allas vår Fride skulle ha sagt.

17/02/2009

feb 17


Det var jag, det var Jessica, det var ungefär 35 pensionärer (30 tanter och 5 gubbar) och det var Marjaneh Bakhtiari. Det hela var ett så kallat kulturcafé, där författarinnan Bakhtiari pratade om sin senaste bok Kan du säga schibbolet? och framför allt karaktärerna i denna. Intressant! Pensionärer har en förmåga att ställa ganska roliga frågor, sådana som vi ungdomar himlar med ögonen åt och tänker EM möbler-klyschigt "När får man åka hem?" Det här är en sammanfattning av kvällen, personligt ihopklistrad av mig:

"Ja, jag har ju skrivit den här lilla boken och tänkte nu prata lite om den..." - Marjaneh Bakhtiari
"Men hallå du är ju från ETT ANNAT LAND!!!! Tänker du på svenska eller iraniska eller vad det heter? Känner du dig försvenskad?" - pensionärer

feb 17

Åt nyss middag och tittade då på ett program som heter Amelia Adamo. Ni kan ju alla gissa vem som är programledare. Mycket fyndigt att döpa sitt program efter sig själv, måste jag säga. Som ett bands första, obetitlade skiva. Jag väntar inte med så mycket spänning på Adamos nästa program, dock.

Hur som helst. Det där programmet tittade jag alltså på. Den biten jag såg handlade om en singelman som var 42 år. En helt vanlig medelsvensson. Han letade efter brudar på match.com. Adamo satt i hans soffa och drack kaffe latte ur ett glas. Hon bara: "Har du levt ett enda långt singelliv, eller har du haft förhållanden då och då?", tittade honom djupt i ögonen och tog en klunk kaffe.

Sedan satt hon ledigt uppslängd på sitt skrivbord på redaktionen och påade för nästa avsnitt. På sitt säregna Adamo-sätt. Hon satt där i sin mönstrade dräkt och berättade att i nästa avsnitt ska vi minsann få veta mer om konstiga matingredienser, sådana där stärkelser och sådant. Det känns som ett lagom uttjatat ämne, tycker jag.

feb 17

Det ringde:
"Hej, du jag sitter här och ska skicka in en sak till en tidning. Det är en massa frågor om mig och så ska jag svara på här nu vad för musik jag lyssnar på. Ja, och då blir det ju Winnerbäck så klart, men så vill de att jag ska rekommendera några album. Och då tänkte jag... Söndermarken, ska jag ta den? Blir den bra? Eller vilken tycker du, är det någon jag ska lägga till?" - mamma
"Nej, men Söndermarken tycker jag." - jag
"Jag kan lägga till en till."
"Mm... Ta Vatten under broarna, i så fall."
"Jaaa, Vatten under broarna, den är ju bra! Söndermarken och Vatten under broarna skriver jag här nu då. Tack så mycket för hjälpen. Hej då gumman, vi hörs senare i veckan! Puss hej!"

feb 17

Att plugga på universitet är mycket oberäkneligt. Plötsligt kan man få sms från två mammor som meddelar att de är hemma och vabbar och då sitter man här. Kvar hemma. Man kan ju undra vad en sådan här ledig dag har i sitt sköte, tänkte jag (ofta man ens tänker begreppet "i sitt sköte", egentligen... men dagen till ära gjorde jag det), smaskade i mig min frukostyoghurt och la mig sedan i sängen och läste. Sedan somnade jag i en timme. Jag ska se till att plugga en del i dag, och så ska jag städa också. Kom aldrig till själva städningen i går, blev så himla trött av att tvätta, baka och laga mat.

Min grej just nu är att kafferensa kroppen. Jag drack inte en endaste droppe kaffe i går, och ska försöka att inte göra det i dag heller. Det är svårt. Jag är så sugen! Men här gäller det alltså att behärska sig. Kommer förmodligen inte att klara mer än en dag till, så sedan får jag leka att kroppen har rensats färdigt. Sedan mår den väl lika jävligt igen när jag börjar hälla i mig kaffe, men det är faktiskt inte mitt problem. Låtsas vi.

16/02/2009

feb 16

Har precis beställt ett par skivor. Meleeh (se bild) - Heartland och Hello Saferide - More Modern Short Stories From Hello Saferide. Man får beställa skivor om man blir glad av det.

jag unnar mig skivor
de hjälper mot ledan
precis som du

feb 16

Filmjölksbröd (gott, billigt, enkelt - mitt favvo!)

Till två bröd:
6 ½ dl grahamsmjöl
1 dl vetemjöl
2 dl rågkross
2 dl solroskärnor
1 dl linfrö (välj helst krossade linfrön)
2 tsk salt
2 tsk bikarbonat
2 dl mörk sirap
1 liter filmjölk

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175 grader. Blanda de torra ingredienserna i en bunke. Tillsätt sirap och filmjölk och arbeta snabbt ihop till en lös deg.
2. Häll degen i två smorda, avlånga formar, ca 1 ½ liter.
3. Grädda i nedre delen av ugnen ca 1 ½ timme. Låt bröden stå kvar i formarna ca 5 minuter innan de stjälps upp och får kallna på galler.

(Receptet kommer från Allt om Mat nr 2, 2008.)

feb 16

"Är det något jag har lärt mig så är det att aldrig skjuta upp något." - min mor

14/02/2009

feb 14

Att glädjas över det lilla är att glädjas över att även bisatser kan ha bisatser. Detta fick veckans fnissigaste föreläsare att fnissa lite extra i onsdags. Han var språkvetare. Alltså inte i något speciellt språk, utan bara språk i allmänhet. Han fnissade jättemycket åt allt möjligt. Men särskilt det här med bisatserna.

09/02/2009

feb 9


Jag väntar mig ett mästerverk. Igen.

06/02/2009

feb 6

Jag tror att jag kan ha funnit lyckan. Jag fann den i en godispåse. Lyckan definierad, liksom. Det var så att jag stoppade ner handen i min godispåse, tog upp en godis utan att titta på den och stoppade den i munnen. Och ni kan ju bara ana vad det var för en godis. Kokos doppad i choklad. Ihoptryckt till en fyrkant. Lovely. Förra veckan sa en kille till mig att han kunde dö lycklig tack vare att han fick äran att vara mitt veckans band på MySpace. Nu kan jag dö lycklig, tack vare det där företaget som gör naturgodis. Dagens i-landsfördel.

05/02/2009

feb 5

"När ska ni sätta upp den där tavlan med tupparna egentligen? Den har stått där i typ ett år nu." - jag om en tavla på golvet i mammas och pappas tv-rum
"Den ska stå där." - mamma hade tydligen sett i Sköna Hem att man kan ha tavlor på golvet också

03/02/2009

feb 3

Det kan vara stor skillnad på hur en dag börjar och hur den slutar. Pappa ringde kvart över tre. Vi är de två medlemmarna i familjen som alltid försäkrar alla om att det kommer att ordna sig. Att det inte är så farligt. Så vi satt där, med var sin telefonlur i handen, i olika delar av stan, och sa att det är lugnt. Typ. När vi hade lagt på skrev jag någonting på en papperslapp, men jag vill inte skriva det här än. Jag stod och stirrade på mina pupiller i spegeln i ett par minuter. Sedan gick jag ut på promenad med alla mina instängda känslor. Vad nu känslor består av.

01/02/2009

feb 1

paradigm 1 (gram.) böjningsmönster, böjningsschema 2 världsbild, tankesystem, synsätt, tankemönster, mönster