I början av december åkte Victoria och jag till Gran Canaria i en vecka. Vi var bjudna dit av Victorias mamma Annica - som fyllde 60 - och hennes man Carl-Arne. Inte mer än rätt alltså att inleda med att tacka för resan och en veckas välbehövlig värme. Tack! Nu blir det bilder.
Vi bodde i Playa del Inglés. Jag hade inte varit på Kanarieöarna sedan jag var ett barn. Min uppfattning av den tiden är att vi var på Kanarieöarna titt som tätt, men utöver det minns jag inte mycket alls förutom enstaka händelser. Enligt pappa har jag dock aldrig tidigare bott i just Playa del Inglés, så både det och att återuppleva det före detta svennesemester-meckat var ju spännande. Ovan en av de första bilderna jag tog när vi kom dit. Två duvor sitter på en kaktus och funderar på tillvaron.
Det här måste väl ändå vara motsatsen till alkoholfria drinkar?
En övergiven minigolfbana i Playa del Inglés.
Ord behövs ej. Nintendo 64!
Skön blandning av plaza och skatepark.
Det mest intressanta med Playa del Inglés var att det såg ut som att tiden stått helt stilla sedan åttio- och nittiotalen. När man gick runt där kändes det som att man var på något forskningsuppdrag gällande charterturism.
Ett till stora delar övergivet centrum. När mamma och jag var i Pompeji för ungefär femton år sedan sa hon att hon kände historiens vingslag. Jag var tolv och hade under exakt den resan upptäckt Avril Lavigne, så jag förstod ingenting och hade absolut viktigare saker att tänka på. Sedan dess har jag så klart känt djup fascination för gamla platser och prylar, men Playa del Inglés var på något vis i en division för sig. Det var liksom...
fulkulturens förfall. Och jag älskar ju fulkulturen. Att gå runt i staden var på många sätt precis som att gå runt i Pompeji. Ett gigantiskt dokument över vad människor sysslade med, vilken mat som var efterfrågad och vilken underhållning som var populär. Med mera.
Störst Pompeji-vibbar fick jag när jag fann denna övergivna galleria. Alltså verkligen
övergiven. Det var som att gå runt i en zombiefilm eller som att se Titanic-scenen där de filmar fartyget inifrån då det ligger på havets botten.
För bara några år sedan kryllade väl det här stället av turister som på kvällskvisten spenderade sina pesetas i alla småbutiker och förundrades över hur billigt de kunde köpa kläder, smycken och prylar.
Från det nedersta planet steg en kisslukt. Där verkade hemlösa hålla till.
En dag tog vi bussen till Puerto de Mogán. Victoria och jag trodde att det skulle vara en anrik fiskeby, men det kan man inte riktigt säga att det var. Hur som helst hittade jag ett gäng riktigt fula tomtar.
Det bästa med byn var den lilla gata där blommor slingrade sig mellan husen.
En krabba som äter bröd.
Hej.
Vi bodde på ett barnfritt hotell. Detta innebar - till vår stora förvåning - att snittåldern låg på cirka 80. Rullatorer vid poolen, alltså. Victoria och jag skrattade gott när vi skulle checka in och ett gäng PRO-penschisar stod framför oss i kön till receptionen. Snart skulle det visa sig att PRO hade egna montrar och egen personal på hotellet. Vart man än vände sig stod där ett gäng PRO:are i klunga, samtalandes med en reseledare. Då var det väl vi som skrattade sist, kan man säga. PRO:arna följde varje dag ett schema som fanns uppskrivet vid montern i lobbyn. Till exempel inleddes varje morgon med gruppgymnastik.
På schemat stod även spansklektion.
Det var inte bara på vårt hotell äldre människor var i majoritet. Det fullkomligen kryllade av dem i hela stan. Här ser ni en bild som på det stora hela fångar the wild spirit of Playa del Inglés.
På min födelsedag åkte Victoria och jag taxi till Arguineguin. Där åt vi sjukt god mat på en restaurang vid namn Taste Méson. Bland annat denna chèvre chaud. (Bild lånad från Victoria.)
Till Annicas 60 års-dag hade vi bokat bord på en restaurang uppe i bergen. The Brasserie heter den. Där fick vi också i oss en massa riktigt bra mat. Till förrätt beställde vi bland annat denna tallrik med iberico, manchego, chili, pistagenötter och äpple. Tror inte att ni fattar hur gott det var. (Även denna bild är lånad från Victoria.)
Sanddynerna i Maspalomas.
Och där var det slut på det roliga! En trevlig vecka med många intressanta syner och upptäckter.
