jul 23

"My like heart just like stayed." - sagt av tjej i Top Model. Tyckte att det var ganska kul. I övrigt har jag inget på hjärtat.

jul 17

Fan vad skolan är värdelös ibland. Man lär sig verkligen inte det man behöver veta för att kunna leva ett någorlunda normalt liv. Till exempel läste jag något slags kombination av fysik och kemi under tre år i högstadiet. Där fick vi löda ihop två jävla sladdar med varandra så att en lampa skulle lysa rött. Men vi lärde oss inte hur man ska göra om en propp har gått; var köper man nya proppar? Vilken styrka ska proppen ha? Är det farligt att skruva ur proppen ur skåpet? Hur ser man vilken av alla jävla proppar som har gått? Vi lärde oss inget av det här. Idiotiskt. Det är ju faktiskt något alla behöver veta. Det underlättar i alla fall om man vet.

Det var nämligen så att i går kväll gick en propp hemma hos mig. Det enda jag vet om proppar hemma hos mig är var proppskåpet sitter, så mycket har jag unnat mig själv att veta. Men sedan då? Ouppmärksam som jag är trodde jag att proppen som gått endast orsakat att belysningen i hallen och inne på toaletten inte fungerade. Det kan vänta till i morgon bitti, tänkte jag. Klockan blev 00.03, jag stängde av datorn och skulle ta ut bröd ur frysen. Då, kära läsare, upptäckte jag att kylen och frysen var avstängda. Proppen som dog bestämde alltså även över min kyl och frys. Jag tänkte så att det knakade; försökte minnas vad vi lärt oss i högstadiet med Fysik-Per. Och inte fan hjälpte det att jag visste hur man skulle löda en jävla lödplatta när min propp har dött! Jag fick panik. Det är rötmånad. Matvaror är dyra och känsliga. Min kyl är paj. Min frys är paj. Jag kan inte ringa mamma och pappa för klockan är tolv på natten och de är ändå inte i stan. Min mjölk kommer att bli sur. Min frysta kyckling kommer att tina. Jag visste inte om jag hade proppar hemma (är det något de som jag köpte lägenheten av har lämnat kvar någonstans?), och även om jag hade haft det hade jag ju inte vetat hur man bytte den där jävla proppen.

Jag försökte somna för att sova bort detta hemska nederlag. Jävla skola. Aldrig får man lära sig det man behöver veta. Jag skiter i pythagoras sats, jag skiter i vad som händer om man blandar citronsyra med glykol och jag skiter verkligen i hur man dansar bugg. Lär eleverna hur man byter glödlampor, hur man byter proppar, hur man borrar upp en hylla på väggen, hur man får bort kalkavlagringar från diskbänken, hur man tar CSN-lån, hur man betalar räkningar, hur man över huvud taget LEVER i det här jävla landet. Ska det vara så jävla svårt?

När jag blir lärare ska jag inte lära ut en massa skit. Jag bryr mig inte huruvida eleverna vet vad ett dativobjekt är; de ska lära sig skillnaden mellan "de" och "dem", "var" och "vart". De ska lära sig att inte särskriva. De ska lära sig hur viktigt det är med indrag i Word och hur många stycken man bör ha. De ska lära sig hur man kan använda språk på olika sätt, och vad man kan få ut av det. De ska lära sig att anpassa språket. De ska lära sig hur man använder semikolon och andra skiljetecken. Skolan använder ofta ett förlegat system där man lär ut omoderna ämnen. Eller, ämnena i sig behöver inte vara omoderna, men de är inte anpassade efter det moderna samhället. Bara en sådan sak som prov och tentor kan diskuteras, men det tar vi en annan dag.

jul 16

Det ringde. "Men kan du hälsa henne att Aina slutar nu?" Det var Svea i andra sidan telefonluren. "Eh... Okej", sa jag och förstod ungefär ingenting. Det var mamma hon ville att jag skulle hälsa detta kryptiska budskap. Mamma låg och vilade. Jag gick in till henne. "Det var Svea som ringde, jag skulle hälsa att Aina har slutat nu och att ni ska prata mer senare", sa jag iklädd min mest förvirrade min någonsin. Jag undrade verkligen varför mamma prompt måste få veta att denna Aina har slutat. "Har hon?! Åh, herregud. Jaha, då blir det begravning då", sa mamma och nu förstod jag.

Men seriöst, vad är det med vuxna och att tala i tungor? Kan de inte bara säga saker så att man förstår. Svea vet mycket väl att jag inte är fem år och alltså inte blir upprörd/rädd/skräckfilmsdrabbad så fort någon har dött. Om nu Svea inte ville säga rakt ut att Aina har dött så kunde hon ju använt ett mer känt ordval såsom "Aina har gått bort" eller "Aina finns inte med oss mer" eller varför inte den gamla klassikern "Aina har gått över till den andra sidan". Att hålla på så där, en helt vanlig måndag, och hitta på nya ordkombinationer verkar verkligen överambitiöst. Men vad vet jag.

jul 8

Ni gillar ju mig. Kommer hit regelbundet. Jag räknar er. Jag ler. Jag müser. Jag har ont i huvudet. Semikolon alternativt tabb inte på grund av er. På grund av okänd anledning. Nu är mitt snabbaste 75 km/h. Eller om det var 80. Råkade överstiga hastighetsbegränsningen. Dåligt. Ska inte göra det igen. Har även kommit till femte växeln. Fler än så har inte pappa i sin bil. Femte är min högsta. 75 eller 80 är mitt snabbaste. "Det är min bästa korv!" - Max för några år sedan. Jag saknar mina kusiner. Jag saknar Karlshamn. Har prestationsångest över minst två saker. Kom härom natten till insikt med att jag är en sådan som är rädd för att göra fel. Jag är det. Har säkert alltid varit det. Om inte annat lärde jag mig själv, för många år sedan, att bli en sådan. Det är tragiskt. Ska definitivt lära mina barn att inte vara rädda för att göra fel. Det är jättejobbigt att vara det. Och med rädslan för det nämnda kommer prestationsångest, vilket jag ständigt har. Inte heller kul. Måste bli en bättre människa. Helst snart.

jul 1

I helgen rensade jag bland en massa gamla papper. Papper som låg i min bokhylla etc, alltså. Jag fann bland annat ett nästan icke-defekt A4 från tvåan i gymnasiet, med anteckningar om romantiken. Enligt mina beräkningar bör jag alltså ha tagit dessa anteckningar på en svenskalektion förra våren. Det står en hel del roliga saker, men mina favoriter är: 1) Den enda anteckningen om Lord Byron: "Mad, bad and dangerous to know!" - Gunnel 8.45. Detta är alltså i stort sett det enda jag vet om Lord Byron. 2) Den enda anteckningen om Stagnelius, vilken lyder: Stagnelius (Erik Johan) nekrofil och älskar alla kvinnor. Jag kommer verkligen att kunna glänsa när någon frågar mig vem Stagnelius var!