"Terry tänkte på något som Ray Davies hade sagt för inte länge sedan om hur han blev alldeles gråtfärdig varenda gång han tittade på någons skivsamling, eftersom det var så otroligt gripande att se en människas personliga soundtrack utbrett framför sig, naket och öppet och bleknat med åren, för om man verkligen brydde sig om sånt här fanns alltihop där i öppen dager bland de raspiga vinylskivorna och de spruckna utvikbara fodralen, alla förhoppningar och all längtan i någons privata universum och allt vad ett ungt hjärta någonsin kunde önska eller behöva eller tråna efter."
(Tony Parsons: Saker vi kunde berätta, sid. 13-14)
No comments:
Post a Comment