18/12/2009

dec 18

Jag låg och sov när Gunnel ringde. Yrvaken med håret på ända satte jag mig upp i sängen och sluddrade fram ett hej. "Sover du?" frågade Gunnel. Hon lät nästan förvånad. Okej, klockan var typ kvart i tio och normala människor kanske går upp lite tidigare en normal arbetsdag. Hon sa att hon först hade tänkt smsa, men bestämde sig för att ringa "eftersom du säkert är vaken". Jag sa att det inte gjorde något.

Gunnels ärende var att hon ska hotta upp hemsidan för mediekommunikation en smula. En av hennes idéer är att det ska finnas texter från gamla elever, där det står vad de gör nu, hur tiden på media har kommit till nytta och så vidare. Hon frågade om jag har lust att bidra med en sådan text. Javisst, tänkte och sa jag. Det gör jag så gärna. Sedan frågade hon om jag kan fråga några andra ex-medianer om de också har lust att hjälpa till. Självklart, sa jag. Jag fixart. Hon tackade och sa att jag kan ringa, maila eller smsa om jag undrar något.

Jag ringde mamma, sa grattis på födelsedagen och pratade en stund. Sedan ringde jag pappa. Pratade en stund. Sedan åt jag en tallrik yoghurt och bläddrade i DN Kultur. Skickade ett sms till Gunnel och frågade om hon vill ha texten i dag, eller kanske i början av nästa vecka? Eftersom hon inte svarade började jag fundera över om hon hade bytt mobilnummer. Så kom ett sms: "Idag, förstås! Du vet väl hur media funkar : ) [...] Fattar du hur långsamt jag messar?" Jag diskade och satte på en kanna kaffe. Lyssnade på Eyedea & Abilities. Måste ta en kopp och fundera över vad jag har för nytta av gymnasietiden nu när jag är på universitetet, tänkte jag.

Så satte jag mig vid datorn och började skriva. Upptäckte att texten började bli ganska lång. Eftersom Gunnel inte sagt något om exakt hur lång texten bör vara skrev jag för säkerhets skull en kortare version, också. Då vibrerade telefonen igen. Nytt sms. "Men senast 13 - de gamla takterna sitter väl i? G". She's on fire!Jag svarade: "Eller har lärarprogrammet förslappat mig?" Hur lyckas Gunnel, den gamla räven, egentligen stressa mig till en deadline ett och ett halvt år efter att jag har slutat på Tessin? Det är den eviga frågan. Om Gunnel var lärare på universitetet skulle alla studenter få en chock och falla platt på golvet. Minst.

Hur som helst. Jag höll så klart deadline. Mailade Gunnel mina båda textversioner ungefär klockan halv ett. Vi får se vad hon tycker om dem. Det var hela historien om hur jag, på min första juluppehållsdag, blev uppringd och fick en marknadsföringsuppgift med deadline tre timmar senare. Man vet aldrig vad Gunnel har på g!

1 comment:

Victoria said...

det var en lång text hörrö! men bra!