may 28

may 27

may 27

Adept på Skylten i går kväll.

may 25

Fragment från gårdagen: en applåd och ett hjärta.

Den där ettan vi har haft lektioner med är faktiskt trevlig.

may 25

Eftermiddagen tillbringades med att fota SCB-fadderisterna/-festeristerna för deras nolle-P-folder. Eller vad det nu heter. Ormen är inte en festerist, utan bara någon vi stötte på på vägen.

may 22

Redigerad 29 februari 2016:


[...] På NH hade din svettmamma säsongsavslutning med bland andra Palpitation och Billie The Vision & The Dancers. Din svettmamma är inget ovårdat påhopp från min sida, utan helt enkelt vad Klubb Din Mamma kallade sig tillsammans med Sweat! gårdagen till ära. Din Sweat!Mamma, för att vara mer exakt. [...]

may 17

Över alla förväntningar. Och de var många, ska ni veta.

may 16

Kom precis på att det är den sextonde maj i dag. Det betyder att det är typ obligatoriskt att lyssna på Lagwagons episka dänga May 16. Klicka play och njut, för sjuttsingen! "Do it, fuckerrrrs!" är dessutom en fras man får höra exklusivt i live-versionen.

may 14

Redigerad 29 februari 2016:

may 13

Medan Victoria är på praktik sitter jag och tänker på att Underoath inte kommer att vara samma band utan Aaron. Men jag hoppas att de kommer att vara bra, ändå. Vi kör en video på det.

may 13

Skåda den otroligt fina skivan! Så fin att jag funderar på att köpa den. Bandet heter Seabear, förresten.

may 13

Vad har hittills hänt på min VFU? Det ska jag sammanfatta alldeles strax. Först ska jag skriva något slags bakgrund, så att även nya beundrare kan hänga med i tugget; VFU betyder praktik, jag pluggar till gymnasielärare och har alltså VFU på ett gymnasium, och denna VFU sträcker sig mellan vecka 18-21. Jag har alltså gjort halva VFU:n by now. Så, here wo go här går vi.

Amar (min klasskompis) och jag håller i två svensklektioner i veckan. Det vi pysslar med är textanalys. Eleverna analyserar svenska låttexter, och de tycker att det är det absolut roligaste de har gjort i sina sexton-ish-åriga-liv hittills. Jag och Amar tillbringar lektionerna med att glänsa framför tavlan och tillsammans med eleverna glädjas över hur trevligt vi har det ihop. Eleverna älskar oss otroligt mycket. De klottrar våra namn på elevtoaletternas pissgula kakel, de skickar anonyma kärlekslappar till oss under katedern och de har faktiskt - håll i era höga hattar - redan startat Facebook-gruppen Alla vi som älskar Amars och Beas lektioner. 29 medlemmar.

När lektionen närmar sig sitt slut sätter jag mig vid klassrumspianot och tillsammans sjunger vi We Shall Overcome i totalt fyra olika stämmor. Inte ett öga är torrt när vi säger hej då ses nästa vecka.

may 11

Röstmässigt tänker jag Hajen möter mellanungen i Hanson. Och visst är det lyckat.

may 11

Ja, jag är medveten om att jag kunde ha varit snabbare med de här bilderna. Emma och Simon kom hem till oss och fikade. Förra måndagen. Sätt inte eftermiddagskaffet i vrångstrupen, gott folk. Så här års kan bilderna komma fram en vecka eller två senare. Ni får helt enkelt vara glada om bilderna kommer över huvud taget. *skratt*

may 5

Bidrag till Victorias ordlista: firrpinnar.

(Fiskpinnar, förstår ni väl.)

may 5

Jesper fick mig att börja lyssna på Nirvana. Jag och säkert två eller tre kompisar till är i hans rum. Eller är det hans brors? Minnet sviker, men jag vet att rummet är täckt med Kiss-affischer. Vi går nog i sexan. Kanske femman. Jesper spelar låtar från Nevermind och jag förstår att här har jag missat något. Ett tag senare köper jag skivan i Södertälje.

Som så många gånger förr står jag framför min bokstavssorterade skivsamling och granskar plastrygg efter plastrygg. Funderar över hur allt började. Jag är tjugo år och jag gillar så jäkla mycket musik. Olika slags musik. Det här är ett av mina tidigaste minnen: jag sitter i mitt rum och leker. Från bandspelaren i mitt rum hör jag LeMarcologi av Peter LeMarc. Han är min första idol. Pappa och mamma har givit mig bandet med Peter LeMarc. Det är allt jag lyssnar på, där jag sitter på min bilmatta bland mina leksaker.

Jag blir äldre. Micke ger mig en brännskiva med Tupac-låtar. Det står 2Pac med lila tuschpenna på plastcirkeln. Jag fastnar direkt. Vi går fortfarande i femman eller sexan. Jag förstår inte allt Tupac pratar om, men i hans röst finns en ärlig sårbarhet som jag inte har hört hos någon annan rappare. Eller så hör jag sårbarheten bara för att jag känner till hans tragiska öde. Förresten är det samme Micke som bränner Linkin Parks magnifika debutplatta Hybrid Theory till mig.

Mellanstadiet. Fortfarande. Emil och jag promenerar från skolan, backen ner mot busshållplatsen. Förmodligen ska jag hem och han också, fast med buss. Emil bor långt ute på landet och han är bäst i klassen på skateboard. Han pratar ivrigt om Rage Against the Machine. Hans favoritband, säger han. På den här tiden brukar vi spela Tony Hawk, jag och Emil, och där har ju RATM med en låt eller två. Nästa dag ger Emil mig en brännskiva. En vit som det står RATM på. Och det är just deras självbetitlade album jag får där och då. Fantastisk skiva.

Efter ett tag har man hamnat i högstadiet. Året är säkert sent nollfyra eller tidigt nollfem. Man sitter på msn. Det är liksom inne, eller något. Det är där allt händer. Becca skriver till mig att hon har hittat ett band på MySpace. Något jag bara måste höra. Bandet heter Our Last Night, och en av bandmedlemmarna är typ elva år och skriker som en dåre i alla låtar. Det är hur häftigt som helst. Det är ett av de bästa demobanden jag har hört. Nu för tiden är de inte ett demoband längre, och elvaåringen har vuxit upp, men de är lika bra som förr.

Det finns så många fler band, låtar, skivor som människor i min omgivning har tipsat mig om och givit mig. Bosse pratar om sina husgudar Eldkvarn och Neil Young. Jag är i Karlshamn och hälsar på. En dag, när jag är ute på väg hem till Eva och Bosse ringer just Bosse.

- Vill du ha de där Eldkvarn-skivorna? frågar han, och syftar på två liveskivor han har berättat om någon dag innan. Kärlekens låga och Kärlekens törst. Självklart tackar jag ja. Vem säger nej till gratis musik, liksom? När jag kommer fram till Evas och Bosses hus får jag två blå brännskivor med mig, jag stoppar ned dem i väskan. För er som inte vet, eller bara har glömt det, så spelades dessa två Eldkvarn-skivor in i Annedalskyrkan i Göteborg. Det är egentligen mässor och inte konserter. Otroligt bra skivor, i alla fall.

Bosse har för övrigt även givit mig en hel Neil Young-samling bestående av inte mindre än tio skivor. Dessa skivor har Bosse själv pillat ihop, valt ut låtar och grejat. De är något slags Neil-biografi. Typ. Och så har jag fått ett släktträd i skivor, med utgång från Wilco. I trädet finns Mark Olson och Gary Louris. Bland andra. Han är en påhittig man, den där Bosse. Jag säger då det.

Det kanske är det jag vill göra. Lämna ett avtryck i en annan människas liv. Någon ser en skivrygg i sin samling och tänker att just det, jag har ju tre skivor av det här bandet bara för att hon tipsade mig om dem. Då har jag gjort något slags intryck, och det är väl det som räknas här i livet. Att finnas kvar som ett minne.

may 2

Förlåt, förresten. För att jag spoilade filmen i förra inlägget. Det där med barnet och allt, ni vet.

Om det över huvud taget gör er gladare så tycks mannen på bilden också heta Johan Falk. Coincidence? Don't think so...

(To be continued... eller?)

may 2

Lördag kväll i det karlssonska/anderssonska palatset. Den tredje vågen på VHS. Johan Falk har satt sig i klistret, igen.

"Jag är med barn", säger Marie Richardsson.

...

Jag funderar över hur Marie menar här, egentligen. Mina tankar skenar som två ponnysar på en äng en tidig junimorgon, med daggen liggandes tät som ett oskuldsf---

"Hörde du nu att hon är med barn?" frågar Victoria mig.
"Jaha, jag tyckte hon sa att hon är ett barn."

...och ponnysarna skrider sakta och lågmälda in i sina spiltor igen.

may 2

Redigerad 29 februari 2016:

[...]

may 2

Vår lägenhet är officellt FÄRDIG! Alla stora grejer, alltså, smågrejer som nya möbler och sådant byts väl ut ibland und so weiter. Men nu har vi i alla fall nytt parkettgolv i vardagsrummet och dessutom nytapetserat i samma rum. Kostnad: noll riksdaler. Pappa aka Graflunds betalar. Jag och Victoria är verkligen proffs på det här med att bo i hyresrätt och snylta till oss. Nu ska ni få se resultatet.

Vardagsrummet före. Slitet parkettgolv med lösa plankor. Blå tapeter med sol-liknande snurror plus bård.

Vardagsrummet efter. Vad tycks? Vad ni inte kan se på bilderna är att tapeten inte är helvit. Går man tillräckligt nära (och det gör man gärna) syns tunna ränder på längden. Apsnyggt.