27 juli

På bilderna ovan ser ni Bruce Gunnar (i folkmun endast Gunnar). Han är en kissemiss som sprungit runt på campingen där jag jobbar i snart två månader. När jag fick höra de andra på campingen säga att det sprang runt en svart katt som inte verkade ha någon ägare så kläckte jag självklart den briljanta idén att kolla i kattens öra, skriva ner den märkning som syntes och sedan ringa polisen och kolla om de har någon anmälan på en försvunnen katt med samma nummer. Det är ju liksom det man gör när man ser herrelösa djur: man kollar örat och sedan ringer man polisen. Efter lite strul med öronmärkningen (den var väldigt dåligt gjord - blek och otydlig) fick vi i alla fall ihop något slags nummer- och bokstavskombination och lämnade denna till polisen.

Några dagar gick och under tiden gosade vi på campingen med Gunnar. Jag, som inte tycker om katter, började verkligen tycka om Gunnar. I vanliga fall är jag rädd för katter men den här var så gosig. Han sprang mellan benen på en när man gick, han följde alltid efter, han la sig i knäet och gosade. Oemotståndlig, helt enkelt. (Tyvärr var det även Gunnar som åt upp de söta fågelungarna, men han är förlåten tack vare att han har levt ett hårt, hemlöst liv.)

Så hittade polisen äntligen någon som möjligtvis var Gunnars ägare. Hon kom till campingen, fick se en bild av Gunnar och gick sedan upp på området för att leta upp honom. Givetvis var han i full gång med att gosa med en campinggäst. Lauren har återberättat allt det här för mig, eftersom jag inte var på jobbet när Gunnars matte kom dit. Gunnars matte blev så klart överlycklig. Gunnar hade ju liksom varit bortsprungen sedan den 7 maj, så hon trodde antagligen att han hade dött. Det känns så fint att Gunnar äntligen har kommit hem igen. Så fint att Gunnars matte äntligen kan gosa med sin kissemiss igen. 

Gunnars matte gav mig och Lauren hittelön för att vi tagit så väl hand om Gunnar (vi har gosat med honom och givit honom mjölk). Så snällt av henne! Jag har bestämt mig för att jag ska skänka min del till människorna i Afrika som har drabbats av hungernöd. Jag vill att de ska få sin påse mjöl och sin olja och sitt vatten! Har inte bestämt vilken hjälporganisation jag ska vända mig till än, men senast i slutet av den här veckan ska jag skänka pengarna. 

Det kan även vara av intresse att det visade sig att Gunnar inte alls heter Bruce Gunnar (!). Han heter Tusse eller något i den stilen. Men för mig är han alltid Gunnar.