30 okt

Var så goda. Ett gäng bilder som med fördel kan arkiveras under Håret lever sitt eget liv, särskilt när man oplanerat drar handen genom luggen. Alternativt Bea och peace-tecknet. Man kan göra lite som man vill. Det jag egentligen skulle visa var den här bilden:

Jag och Victoria var på Stockholms stadsmission vid Liljeholmen i går. Det är farligt att gå in i sådana där butiker, för vi hittar alltid grejer. Oftast böcker. Är det något vi har mycket av så är det böcker. I går köpte jag Odysseus av James Joyce och Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij. Det är så ångestpretto att jag blir mörkrädd. Littpretto, liksom. För att väga upp det hela läste jag endast Linda Skugges gamla krönikor i dag. Då kändes det mer okej att jag köpte Joyce och Dostojevskij i går.

Och nej, för sjutton! Inte fasiken tänker jag läsa hela Odysseus i ett sträck. Vem tror ni att jag är? En polotröjeklädd litteraturstudent som typ sitter och snackar Proust över ett glas rött med en massa kompisar som har strikta frisyrer och glasögon med tjocka bågar? Mina glasögon har i och för sig tjocka bågar. I övrigt har den förrförra meningen ingenting med mig att göra. Så här ligger det till: jag såg att Dostojevskij-boken kostade fyrtio kronor och tänkte att den där ska jag slå till på. Det kan ju rent av vara bra. Sedan såg jag Odysseus och tänkte att den där är ju riktigt bra att ha med tanke på att jag faktiskt är en svensklärare nu. Jag kanske kommer behöva slå upp något stycke i den någon gång, inför en lektion eller något. Inte vet jag. Min tanke är att läsa hela boken, ja. Men självklart inte i ett sträck. Jag är väl ingen maniac heller. Jag kommer att ta den en liten bit i taget, och parallellt med det kommer jag att hinna läsa en massa andra böcker (av vilka vissa säkerligen kommer att göra större intryck på mig än vad Odysseus kommer att göra. Sorry, James). Om något år eller så har jag kanske läst ut Joyces lilla verk. Jag har då ingen brådska.

29 okt

Saker som har hänt:

Victoria och jag tog bussen ut på vischan aka Tyresö för att se en Champions League-match mellan just Tyresö FF och PSG. Eftersom 95 % av publiken hejade på Tyresö så gjorde vi också det. (Det fanns en superliten fransk hejaklack, men de satt på läktaren mitt emot vår så det var liksom inte direkt något att försöka vara med i.)

För några veckor sedan stod en rådjursfamilj och käkade mitt i kvarteret.

Rätt som det var ville mitt hår se ut som Mark Hoppus.

… det tog jag till vara på och fotade detta självporträtt som jag kallar "artsy emo Mark Hoppus".

I lördags tillbringade Victoria och jag hela dagen på Djurgården. Först fikade vi på Rosendal, för där har de en massa gott fika. Sedan gick vi på Skansen. Vi såg alla djur förutom räv och utter. Och så gick vi aldrig in i akvariet, men det får vi ta nästa gång. Vi hade i alla fall tur och fick se några vargar supernära, då de gick precis nedanför staketet där vi stod.

På väg hem från Skansen passerade vi Nordiska museet. Vid ingången var det en massa ballonger och marschaller, så vi undrade så klart vad som stod på. Det visade sig att museet firade 140 år och att det var gratis inträde hela dagen. Det kunde vi inte motstå, så vi gick in trots att vi redan var trötta i fötterna. Mina favoritutställningar var den om ränder och den om August Strindberg. Man kunde bland annat titta på originalmanus som August suttit och skrivit på sin slitna läderklädda skrivbordsstol, med ett ljus tänt på fönsterbrädan. Lågan flammade till när August doppade pennan i bläcket, tog en klunk svart kaffe och skrev Fröken Julie med snirkliga bokstäver på det lite gulblekta papperet. Ja, så föreställer jag mig alltså att det gick till. Min fantasi kan man då inte klaga på. På museet hade de även lagt fram en av  Strindbergs dagböcker, original alltså. Handskriven. Hur coolt som helst.

Att se August Strindbergs originalautograf var verkligen en upplevelse. Inte för att han är min favoritförfattare eller något sådant. Men bara för att det är häftigt att verkligen förstå att den här människan satt och skrev en massa grejer för hundra år sedan, på just det där papperet faktiskt, och att det liksom har bevarats och att vi än i dag diskuterar saker han skrev. Ibland när man diskuterar gamla saker som har skapats (typ böcker) kan jag liksom glömma bort att det var en riktig, levande människa som låg bakom allt. En person som fanns. Som folk typ fikade med eller kanske blev sura på för att personen klampade runt i lägenheten högljutt på dagtid, eller något. Inte vet jag. En levande varelse, bara. Man kan säga att jag blev lite starstruck när jag såg Strindbergs originalskrifter. Men starstruck är ju inte riktigt rätt ord här. Starstruck är ju mer att man ser någon på riktigt, exempelvis på stan. Det här handlar ju om en gubbe som dog för hundra år sedan. Det är bara ett papper han har skrivit på.

Därför är jag nu i behov av ett nytt ord. Ja, ni läste rätt. Jag efterfrågar alltså ett NYTT ORD. Det ska beskriva att man blir starstruck över att se något som någon har använt sig av eller varit iblandad i, eller kanske en plats som någon har befunnit sig på. Det kan handla om en person som är död eller levande. Här kommer några exempel på situationer när jag har blivit starstruck på detta sätt:

1) När jag gick på en Annie Leibovitz-utställning och fick se post-it-lappar som hon själv hade skrivit. I samma stund som jag såg hennes små lappar förstod jag liksom att hon faktiskt finns, inte bara hennes bilder.

2) När jag och Victoria gick till Söndermarken i Köpenhamn. Måste ju vara ungefär som för Beatles-fans att gå över övergångsstället vid Abbey Road.

3) När jag i dag fick veta att Johnny Thunders (från bland annat New York Dolls) har bott på Bäckvägen som ligger precis ovanför gatan vi bor på. Legendariskt!

4) Ovan nämnda Strindberg-autograf.

Vad ska vi kalla den här känslan? Vem ska jag vända mig till för att få ett svar? Hjälp efterfrågas!

18 okt

Detta har hänt:

För en vecka sedan hittade jag ett bankkort på gatan. Jag gjorde som det stod på kortet att man skulle göra, nämligen klippa itu det och skicka det till Nordea.

I dag fick jag ett brev från Nordea där de tackade mig med en biobiljett. Gjorde alltså en god gärning och får ta del av popkultur. Bäst!

15 okt

Goda nyheter! Tanten var en mycket bra frisör. Hon var lyhörd och kom med bra egna idéer. Hon trodde mig förresten knappt när jag sa att det var två månader sedan jag klippte mig. Mitt hår hade blivit så långt att hon trodde på minst en månad mer än så. Mitt hår har alltid varit onödigt snabbvuxet. Nu har jag i alla fall ordnat till kalufsen, känns ju bra liksom.

Snart ska jag börja laga mat. Victoria jobbar kväll så jag tänkte passa på att göra raggmunk. Med fläsk, för en gångs skull. Och rårörda lingon. I morgon ska vi äta pannkakor, har jag bestämt. Älskar verkligen pannkakor. Om jag fick bestämma själv skulle vi äta pannkakor en gång i veckan här hemma. 

15 okt

Ringde och bokade tid hos en frisör, klockan 14:30 i dag bestämde vi. Trodde jag. Visade sig dock att frisören skrivit 15:30 i sin kalender. Så nu har jag en timme att döda. I Älvsjö av alla ställen. Som tur är hittade jag ett kafé, så där sitter jag nu. En annan "rolig" upptäckt jag gjorde hos frisören är att det är en tant som ska klippa mig. Det gör mig lite nervös. 

14 okt

När jag har samlat ihop lite mer kraft ska jag se till att skriva ett ordentligt inlägg här. Eventuellt även med bilder. Men är liksom helt slut varje kväll efter jobbet. Skönt slut. Nu ska jag ta en kaffe och läsa lite.