30 okt

Var så goda. Ett gäng bilder som med fördel kan arkiveras under Håret lever sitt eget liv, särskilt när man oplanerat drar handen genom luggen. Alternativt Bea och peace-tecknet. Man kan göra lite som man vill. Det jag egentligen skulle visa var den här bilden:

Jag och Victoria var på Stockholms stadsmission vid Liljeholmen i går. Det är farligt att gå in i sådana där butiker, för vi hittar alltid grejer. Oftast böcker. Är det något vi har mycket av så är det böcker. I går köpte jag Odysseus av James Joyce och Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij. Det är så ångestpretto att jag blir mörkrädd. Littpretto, liksom. För att väga upp det hela läste jag endast Linda Skugges gamla krönikor i dag. Då kändes det mer okej att jag köpte Joyce och Dostojevskij i går.

Och nej, för sjutton! Inte fasiken tänker jag läsa hela Odysseus i ett sträck. Vem tror ni att jag är? En polotröjeklädd litteraturstudent som typ sitter och snackar Proust över ett glas rött med en massa kompisar som har strikta frisyrer och glasögon med tjocka bågar? Mina glasögon har i och för sig tjocka bågar. I övrigt har den förrförra meningen ingenting med mig att göra. Så här ligger det till: jag såg att Dostojevskij-boken kostade fyrtio kronor och tänkte att den där ska jag slå till på. Det kan ju rent av vara bra. Sedan såg jag Odysseus och tänkte att den där är ju riktigt bra att ha med tanke på att jag faktiskt är en svensklärare nu. Jag kanske kommer behöva slå upp något stycke i den någon gång, inför en lektion eller något. Inte vet jag. Min tanke är att läsa hela boken, ja. Men självklart inte i ett sträck. Jag är väl ingen maniac heller. Jag kommer att ta den en liten bit i taget, och parallellt med det kommer jag att hinna läsa en massa andra böcker (av vilka vissa säkerligen kommer att göra större intryck på mig än vad Odysseus kommer att göra. Sorry, James). Om något år eller så har jag kanske läst ut Joyces lilla verk. Jag har då ingen brådska.