29 sep

Obegripligheter del 10:
Som den tionde delen i min följetong om obegripligheter ska jag berätta hur det gick till när jag skulle sälja mitt Nintendo 64 (som jag för övrigt fick när jag var i nio- eller tioårsåldern).

1) Jag bestämde mig, efter mycket om och men, för att sälja spelet. (Hade lite ångest här. Hur gör man sig av med en gammal kompis, liksom?)
2) Jag använde Facebook för att rådfråga om prissättning. Fick höra att jag troligtvis kunde få runt 700 kronor för hela paketet. Blev nu lite besviken, och ångrade nästan mitt beslut om att sälja eftersom jag hade väntat mig mer pengar.
3) Några månader senare tänkte jag "Nu eller aldrig!", varpå jag skapade en annons på Blocket. Jag bestämde mig för att slå på stort och lägga ut spelet för 1000 kronor, eftersom jag nog hellre hade sparat det om jag inte ens hade tjänat en tusenlapp på affären.
4) En massa Blocket-folk hörde av sig och ville köpa. Ett mail stack ut. Det var nämligen från en kille som inte alls var ute efter att köpa, utan bara ville vara en vänlig medmänniska och påpeka att jag kunde få mycket mer för mitt Nintendo-paket. Jag tackade ödmjukast och frågade vilket pris han skulle föreslå och fick svaret 1500 kronor.
5) Jag gick in i min Blocket-annons och ändrade till 1500 kronor.
6) En kille mailade mig och bjöd 1800 kronor.
7) Killen kom till Telefonplan och köpte min gamla kompis.
8) Jag blev 1800 kronor rikare.

1800 pix! Fatta! Jag är i extas. Ska jag nu köpa en Vans-tröja och Cheap Monday-jeans för pengarna, eller ska jag betala för min lärarlegitimation? Lol, skoja ba. Klart att jag köper kläderna. Lärarleg har jag möjligtvis råd med nästa månad (kostar 1500 kronor, vilket jag är helt emot och därför i ren protest säger fuck the system och köper kläder i stället).

Victoria sms:ade mig för övrigt efter min avslutade affär och skrev: "Tänk om du hade kunnat få mer för spelet!" Japp, det hade jag kanske. I bästa fall. I värsta fall hade jag också lika gärna kunnat råka sälja det för endast 1000 kronor. Tur som attans att den där killen hörde av sig och rekommenderade mig att ändra priset.

28 sep

Obegripligheter del 9:
När Victoria kom hem från jobbet i fredags kväll, och det här hände:

Hur hände det? Så här: 1) Någon i huset hade ställt upp dörren till den gemensamma balkongen en trappa upp. 2) Det blåste sjukt mycket ute. 3) Victoria gick in genom porten, samtidigt som en vindpust kom. Resultat: dörren slog igen bakom henne och hela glasrutan blåste sönder.

25 sep

Jag har ju en musikblogg, för er som har glömt det. I den skrev jag i förrgår ett inlägg om Laleh. Enligt mina snabba beräkningar så här på kvällskvisten har jag i ungefär ett halvår funderat på hur jag ska formulera mitt Laleh-inlägg. För jag visste ju att jag skulle skriva det. Det vara bara orden som var så svåra att hitta. De rätta orden. Ord som verkligen skulle förmedla min Laleh-kärlek på ett bra sätt. Länge klurade jag på formuleringar, vände på ord och kom på olika inledningar. 

Så skrev jag inget av det jag hade tänkt ut. Inte ett enda dugg. Jag insåg till slut att inga ord skulle göra Laleh rättvisa; det finns inget sätt att med meningar beskriva hur mycket jag tycker om Laleh. Då bestämde jag mig för att tänka om och i stället fatta mig kort. Det resulterade i blogginlägget som går att läsa här. När jag hade postat det länkade jag till det från Twitter. Och när jag vaknade upp morgonen därpå hade Laleh retweetat min länk-tweet. Att jag blev så glad som jag blev förvånar mig lite grann. En retweet, liksom. Ingen världssensation, direkt. Men med just Laleh är det ändå det. Hon retweetar sällan fans, så det känns faktiskt väldigt… fint. Ju.

21 sep

Obegripligheter del 8:
I London slutar tunnelbanan gå klockan 00:30. Även på helger.

14 sep

Obegripligheter del 7:
Att så otroligt många svenskar röstar på Sverigedemokraterna. Ruskigt många.

14 sep

Valdag! Alldeles strax ska Victoria och jag gå iväg och ta en valfika i Kransen innan det är dags att gå till själva vallokalen och stoppa lappar i kuvert. Efter det blir det tvåkilometersloppis i Aspudden. Svårt att klaga på den här dagen!

8 sep

Obegripligheter del 6:
Att jag aldrig hade provsmakat Marabou helnöt förrän precis nu i helgen som var. V A R F Ö R ? Nu har jag en ny favvo-Marabou. Inte helt åt pipan, det heller.

7 sep

Heartbreaking story from the verklighet:
I veckan som var dog en av mina elevers husdjur. Några dagar senare hade vi som vanligt lässtund efter lunchen, varpå eleven satte sig ner med boken Adjö, herr Muffin. För alla som inte har läst denna bok kan jag 1) rekommendera den och 2) berätta att den handlar om ett gammalt marsvin (herr Muffin) som ser tillbaka på sitt liv och hur det var innan han blev svag och ensam. Hans fru som dog innan honom. Hans barn är sedan länge utflugna. En dag dör herr Muffin och blir begravd tillsammans med bland annat femton maskrosor.

Det sjungs till och med psalmer på herr Muffins begravning:

Ja, den här boken satt alltså eleven och läste. Och började gråta. Hen tänkte på sitt husdjur och började gråta under lässtunden, med boken om herr Muffin i handen.

Så fint och så hjärtskärande.

6 sep

Obegripligheter del 5:
Turister som går runt och fotar saker med sina surfplattor. Bara att släpa runt på sin surfplatta medan man turistar är ju i sig helt befängt.

1 sep

Obegripligheter del 4:
Folk som har kvar knappljudet och/eller kameraljudet på sin iPhone.