20 nov

Kan ni fatta att jag förbrukade formuleringar såsom "Undrens tid är inte förbi" och "Gudarna har hört mina böner" endast några dagar innan 1) jag upplevde en hemlig akustisk spelning med blink-182 i Stockholm, 2) träffade Mark Hoppus och 3) det offentliggjordes att blink-182 nästa sommar ska göra sin första konsert i Sverige sedan år 2000?

Nej. Ingen kan fatta detta. Det är nämligen helt oförståeligt. Efter att en fågel hade viskat om blinks Sverige-besök i mitt öra fann jag följande på Facebook:

????????????????!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!??????????????????!!!!!!!!!!!!!!

Ovan ett utdrag ur min hjärna kvällen den 9 november när jag fick klart för mig att Mark och Matt var på väg till Sverige. Därefter gick ett par dagar och plötsligt stod jag i en lokal jag aldrig befunnit mig i förut - Bryggarsalen vid Odenplan - precis framför en liten scen där Mark och Matt inledde sin spelning med Family Reunion och en publik taggad till tusen (pga väntat i hundratals år på att blink ska komma till Sverige) skrek "SHIT PISS FUCK..." och så vidare. I fyrtiofem minuter stod Mark och Matt framför några riktigt fula konferensgardiner och spelade många av de bästa låtarna i mitt liv.

Eftersom jag redan har skrivit om hela denna blink-händelse mycket utförligt (och nyanserat*) i min musikblogg hänvisar jag alla intresserade dit. Läs och njut alternativt dö av avund alternativt beklaga dig över den fördummande idolkulturen (om du nu råkar vara lagd åt det sistnämnda hållet). Dock kan jag så klart inte hålla mig från att lägga upp bilden på mig och Mark även här:

* Åh nej, nu har jag börjat slänga mig med sådan där lärarhumor också. Det trodde jag inte om mig.