26 nov

Obegripligheter del 25:
Jag avskyr höga ljud och platser med relativt stora mängder människor (det vill säga när mängden människor är stor i relation till platsens yta), och gör för det mesta allt för att undvika kombinationen av dessa. Till exempel hemmafester (asmånga människor packade i någons lilla lägenhet, där folk halvskriker i mun på varandra; nej tack!), att "gå ut på krogen" (min mardröm. På riktigt. Victoria ibland: "Det vore kul att gå ut och dricka drinkar någon gång!" Jag: *förvandlas till den hålögda, panikskrikande emojin*) och Gallerian i julruschen (eller bara gallerior över huvud taget. Norrköping, vars stadskärna endast består av en hel drös gallerior på rad, förstår jag mig absolut inte på). När det ska minglas (ryser - R Y S E R) är jag den som står längs med väggen och funderar över när jag får gå hem.

Sådan här har jag varit så länge jag kan minnas. Som barn. Som tonåring. Som "vuxen".

Ändå är att gå på konsert bland det bästa jag vet. Detta är definitionen av konsert: a) många människor (vanligtvis), b) höga ljud (rimligtvis).

1) HUR är detta möjligt? Snälla genomför en grundlig analys av min person.
2) Vem är jag?