25 dec

Ligger efter med rapporten från livet. Här kommer lite bilder.



Såg Biffy Clyro i ett svettigt Münchenbryggeriet och upplevde en - för att vara Sverige - ovanligt entusiastisk publik. Tänk er fotbollssupportrar fast i musiksammanhang.

L.A. Salami var förband till Okkervil River.

Två bilder på Okkervil River. Han och bandet gjorde alla rätt tills det var dags för konserten att avslutas. Då spelade de äntligen min favoritlåt So Come Back, I Am Waiting i en "upphottad" version och förstörde den totalt.

Wilco. De spelade i Annexet som av någon oförklarlig anledning var halvtomt. Eller halvfullt, det beror ju på hur man ser det. Men en märklig upplevelse att se ett så pass stort rockband och så är det helt glest i lokalen. Största delen av publiken hade så klart samlats i en klunga framför scenen. Resten av Annexet var tomt. Ser gärna Wilco på typ Cirkus nästa gång så kanske allt faller bättre på plats. Mycket bra konsert, dock.

Dinosaur Jr. på Debaser Medis.

Snökaoset i Stockholm i november.

När Elton John spelade i Linköping var Victoria och jag där med Emma och Simon. Det var liksom så absurt att Elton John var i Linköping att vi för allt i världen inte kunde missa det. En bra konsert, även om den enligt mig var lite för lång. Och så spelade han inte Circle of Life... Men men. Det är ju ändå Elton.

Ja, Local Natives är precis så bra live som alla påstår att de är. Det här var första gången jag såg dem och nu vill jag se dem igen så fort tillfället dyker upp.

Paws och Frightened Rabbit på Kägelbanan. Mycket bra!

När Hurula spelade på Vasateatern - fy sjutton vilket drag! En av de bästa svenska artisterna, helt klart.

När jag fyllde år var Victoria och jag på Gran Canaria (mer om det en annan dag). I efterskott fick jag denna födelsedagspresent: kaffemuggar som jag trånat efter under lång tid och Fever Pitch av Nick Hornby som jag velat läsa i åratal. Bäst!

Skulle ta en gullig bild på Alfons. Gick sådär.

 Så var det dags för kents sista konserter någonsin. Vi var där på fredagen och lördagen. På fredagen, då jag tog bilden ovan, hade vi ståplats precis som i Linköping.

På lördagen - den allra sista konserten - hade vi sittplats. Känns roligt att ha fått uppleva turnén från både stå- och sittplats. Verkligen mäktigt att se hela publiken ovanifrån, även om själva scenshowen gjorde sig mycket bättre från ståplats. Hur som helst: kent tog slut. De gjorde allt för sista gången och stämningen i Tele2 Arena var obeskrivlig. Det känns givet att det här kommer att vara ett av mina bästa konsertminnen livet ut, trots det sorgliga i hela situationen.

Hej då kent!

I vårt arbetsrum blev kent efter sin begravning så klart veckans babes. Och bredvid kent satte jag upp...

... Winnerbäck! När jag såg den här bilden på Instagram blev den genast mitt nya favoritfoto. Den bistra minen. Julbaket. Alkoholen. Winnerbäck i jultröja. Hela tiden något nytt att upptäcka i bilden.

Det var allt för den här gången!