"Det här är det vackraste som finns." - Pappa när han hörde Jussi Björlings O Helga Natt
"Det är det värsta på hela året. Hur man än gör så bossar det över och så får man risgryn och mjölk över hela spisen." - Mamma om att koka risgrynsgröt
"Men ska vi köpa istället, då?" - Therése
"Va? Nej! Det här gör jag varje år!" - Ibland undrar man verkligen varför vi människor håller så hårt på traditionerna
"Undrar vart Scilla har gjort av sin scarf, jag hängde den där nere på räcket förut." - Therése
"Va? Var det Scilla som hade haft den? Min röda Gant-scarf som jag har letat efter jättelänge?" - Mamma blev lite halvt förtvivlad
"Ja, hon hade den igår när vi var ute och gick." - Therése
"Jag har rört om lite i gröten." - Pappa till mamma när hon kom in i köket igen efter att ha pratat i telefon. Till och med jag visste faktiskt att man absolut inte ska röra om i risgrynsgröten. Mamma brast ut i ännu ett "VA?!" och sprang fram för att rädda lunchen.
"Men har ni sett hur tjock [namn här] har blivit, eller?" - Therése om en person (nämner inga namn för säkerhets skull)
"Ja, hon har nog blivit lite tjock. Jag känner det här." - Pappa började känna på Scillas överfett
"Nej, inte Scilla. Jag pratar om [namn här]." - Therése, HAHAHAHHAAH så jävla kul
"Det här blir bara värre och värre tycker jag." - Mamma sammanfattar vår goddag yxskaft-familj
24/12/2006
23/12/2006
dec 23
En dag kvar till julafton. Jag fattar inte varför jag håller någon slags nedräkning - jag längtar inte ens. Men det är väl en gammal vana, eller nåt.
Idag hjälptes hela familjen åt att städa och vips sa det så var det rent och fint. Sedan fikade vi och efter det gick jag, pappa, Therése och Scilla ner på stan för att köpa en julklapp åt Stoffe. När vi hade hittat lämpliga föremål köpte jag film till min systemkamera. Min digitalare är inne på lagning så jag är tvungen att använda den andra ett tag. Inte för att den är sämre, tvärtom. Men den är ju dyrare i drift, så att säga.
Jag bestämde mig för att ta tag i psykologi-pluggandet och började läsa igenom kapitlet Utvecklingspsykologi. Jag fattade typ ingenting. Jävla prov. Läste Giftorm istället.
Annars har jag inte gjort så mycket idag. Klädde granen också. Scilla slickade på alla julklappar så på vissa till/från-lappar ser man inte vad det står, HAHA!
Citat:
"Nu har vi bara kulor och halmprylar i granen." - Therése
"Ja, och glitter." - Jag
"Neeeej, inte glitter!" - Therése
"HerreGUD, vi måste ha glitter i granen!" - Jag
Men eftersom jag är liten och minst i familjen blev det såklart inget glitter.
"Oj, vad det lutar." - Therése
"Det är det lutande tornet i Pisa." - Jag
"Jahaaa..." - Therése, HAHA!
Idag hjälptes hela familjen åt att städa och vips sa det så var det rent och fint. Sedan fikade vi och efter det gick jag, pappa, Therése och Scilla ner på stan för att köpa en julklapp åt Stoffe. När vi hade hittat lämpliga föremål köpte jag film till min systemkamera. Min digitalare är inne på lagning så jag är tvungen att använda den andra ett tag. Inte för att den är sämre, tvärtom. Men den är ju dyrare i drift, så att säga.
Jag bestämde mig för att ta tag i psykologi-pluggandet och började läsa igenom kapitlet Utvecklingspsykologi. Jag fattade typ ingenting. Jävla prov. Läste Giftorm istället.
Annars har jag inte gjort så mycket idag. Klädde granen också. Scilla slickade på alla julklappar så på vissa till/från-lappar ser man inte vad det står, HAHA!
Citat:
"Nu har vi bara kulor och halmprylar i granen." - Therése
"Ja, och glitter." - Jag
"Neeeej, inte glitter!" - Therése
"HerreGUD, vi måste ha glitter i granen!" - Jag
Men eftersom jag är liten och minst i familjen blev det såklart inget glitter.
"Oj, vad det lutar." - Therése
"Det är det lutande tornet i Pisa." - Jag
"Jahaaa..." - Therése, HAHA!
18/12/2006
dec 18 - penschis-ragg
"Jaha, vart bor du då?" - Gubbe 80+ till tant 80+, de satt på en bänk vid Ica
"Mitt emot Folkhögskolan." - Tant
- tyst paus -
"Va?" - Gubbe
"Jag bor mitt emot Folkhögskolan." - Tant
"Vartfan ligger det?" - Gubbe
"Mitt emot Folkhögskolan." - Tant
- tyst paus -
"Va?" - Gubbe
"Jag bor mitt emot Folkhögskolan." - Tant
"Vartfan ligger det?" - Gubbe
11/12/2006
10/12/2006
05/12/2006
02/12/2006
29/11/2006
nov 29
[…]
"Är det Red Hot Chili Peppers?" - Karolina
"Nej, det är Pocahontas." - Jag
"Jag vill mjölka ditt hår." - Sandra var poetisk under mentorstiden
"Allihopa! Nu kommer Mårtens favorit - DARIN!" - Charlotte
"Är det Red Hot Chili Peppers?" - Karolina
"Nej, det är Pocahontas." - Jag
"Jag vill mjölka ditt hår." - Sandra var poetisk under mentorstiden
"Allihopa! Nu kommer Mårtens favorit - DARIN!" - Charlotte
11/11/2006
04/11/2006
summary of my London trip!
[…]
CDs bought in London:
Underoath - They're Only Chasing Safety
Taking Back Sunday - Tell All Your Friends (special edition)
Bloc Party - Silent Alarm
Blink 182 - The Mark, Tom And Travis Show
Funeral For A Friend - Casually Dressed And Deep In Conversation
Funeral For A Friend - Hours
Finch - What It Is To Burn (special edition)
Bob Dylan - Greatest Hits
[…]
28/10/2006
oct 28
Top songs at the moment (click each song for download):
- Taking Back Sunday - Head Club
- Anna Ternheim - My Secret
- Billie The Vision And The Dancers - Nightmares
- Marit Bergman - No Party
- Bloc Party - This Modern Love
- Kill Davey - Silence The Murder
- Linkin Park - A Place For My Head
- Taking Back Sunday - Head Club
- Anna Ternheim - My Secret
- Billie The Vision And The Dancers - Nightmares
- Marit Bergman - No Party
- Bloc Party - This Modern Love
- Kill Davey - Silence The Murder
- Linkin Park - A Place For My Head
03/09/2006
14/08/2006
aug 11-14
[…]
11 aug: Timo Räisänen.12 aug: Winnerbäck.
Vaknade typ halv tio. Var astrött efter gårdagen. Men det var då jag kom på vad som väntade denna dag: Winnerbäck & Hovet! Jag blev genast mycket piggare, fixade mig och sen tog jag en buss till Vagnhärad vid tolv eller så. Och sen tåget upp till Stockholm. Väl i Stockholm blev det tunnelbana till Zinken och sen var det bara att börja köa. Lyckades bli en av dem i den där lilla "buren". Några som satt där hade suttit sen dagen innan. Jaba aaah shiiitoo. Jag spenderade köandet med min mp3 och en skatetidning.
Sen helt plötsligt kom Lasse ut och vinkade. Hejhej. Sen hade han och Hovet soundcheck. De körde först "Aldrig riktigt slut". När den var slut jublade vi som satt där ute, typ hundra pers eller nåt jag vet inte, och Lasse hörde det ända in och sa "Tack där ute". Sen körde de "Ingen soldat" och sen "Aldrig riktigt slut" igen. Sen hade Kjellvander soundcheck också.Efter ett tag joinade jag några andra Trosabor. Emma, Emelie, Stina, Frida och Linn. Hoppas att det var alla och att jag fick rätt på alla namn. I alla fall så är de väldigt trevliga prickar. Annika, min kära konsertvän, hade fortfarande inte kommit, hon irrade runt och letade efter Zinken. Hon kom ungefär vid halv sex eller sex, och då hade hon mat med till mig också! TACK! Jag hade typ inte ätit nåt så jag var skithungrig. Hon kunde ju tyvärr inte ta sig in i "buren" där vi andra Trosabor stod, så vi träffades där inne istället När jag hade blivit insläppt gick jag och köpte mig en hoodtröja och sen gick jag fram och satte mig typ i mitten av den främre delen... det var liksom ett kravallstaket som delade av för att minska trycket.
Till slut hittade Annika mig, lyckades ta sig in till mig och så satt vi där en stund. Sen skulle jag byta min tröja (den var för liten) och gå på toa så Annika satt kvar medan jag gick ut. Sen kom jag tillbaka och blablabla väntan var ganska lååååång. Christian Kjellvander började spela halv åtta och höll på ett par låtar för länge, enligt mig.
Sen hände det GREJER! LASSE OCH HOVET KOM! Klockan var tjugo i nio och de kom in på scen. 18000 personer jublade och det var så jävla coolt. Öppnade upp med "Min älskling har ett hjärta av snö" och sen "Sen du var här" och ja, sen rullade det på. När 18000 personer skriker Lasse klappklappklapp Lasse klappklappklapp, då finns det ingenstans man hellre vill vara. Vi var ett par stycken som försökte dra igång ett Hovet klappklappklapp Hovet klappklappklapp, men det gick inte så bra, ahahah! Under "Jag vill gå hem med dig" sköt de upp massor av konfetti från två kanoner vid scenen, ut i publikhavet, och rök också. Och det var fan det coolaste. Det måste ha sett så jävla coolt ut från läktarna också. Och i "Hugger i sten", när Hovet och Lasse tystnade... jag lovar er, kära vänner, att alla sjöng med. 18000 pers sjöng allsång. Jag hoppas innerligt att de ska göra en dvd av allt de filmade under konserten!
Och det finaste ögonblicket... när Lasse kommit in för sin tredje omgång av extranummer och kört "Ingen soldat", då stod flera tusen och ropade änglar klappklappklapp änglar klappklappklapp. Just att det var "änglar" om inte "Kom änglar", som låten ju heter, det var så fint. Som att vi både ville höra låten, men samtidigt menade att Lasse och Hovet är änglar. De körde "Kom änglar". "Stockholm, tror ni att vi hinner med en låt till?", och jublet.
Lasse tyckte i alla fall att vi i Stockholm var bäst, vi var ju hans största publik någonsin live. Och i "Du hade tid", som han körde med Anna: Men mina fingrar säger ja det var ju utsålt på Zinken, så vafan tror du, det är klart att det var ett segertåg (JUBEEEEEL)
Helt klart en av de bästa konserterna jag har varit på. Om inte annat så var det den mäktigaste och publiken var så himla glad. Ibland kollade jag runt mig för jag ville se alla glada människor. Det var så fint. Glädje och kärlek.
Sen var konserten slut. Det underbara ögonblicket, den två timmar och tjugo minuter långa spelningen var över. Tack tack tack, längst här inifrån, till Lars och Hovet för allt. Verkligen allt. Ni är bäst.
[…]
03/08/2006
aug 3
[Annika och jag satt på tåget på väg till Stockholm för att se Laleh.] […]
Efter en dryg halvtimmes tågresa, mestadles diskuterandes minnen från Kalle&Laleh-föreställningen i Oxelösund, lite småprat sådär, frågar killen med boken: "Lyssnar ni på Laleh, eller?"
Jag blev lite smått chockad över att han tilltalade oss över huvud taget, vi var nog helskumma och flippade. "Ja" sa vi i alla fall, och han berättade då att han var en gammal vän till fröken Pourkarim. De hade tydligen lirat en del ihop för ett tag sen, lite låtar i Whitney Houston/Toni Braxton-anda. Men sen, sa han, ville Laleh gå sin egen väg och köra sin grej, så de gick skilda vägar. När han berättade det där med Houston föreställde jag mig Laleh sjunga en Houston-låt och var beredd att praisa the lord för att Laleh gick sin egen väg till slut. Killen heter i alla fall Kalle (möjligtvis Calle, frågade aldrig hur han stavar sitt namn) och var väldigt trevlig. Han skrattade åt gamla Laleh-minnen, sa att hon är sådär flippad som hon verkar, liksom att menar-hon-allvar-nu-eller? Vi konstaterade alla att det är ju det vi älskar med Laleh. Sen var tåget framme i Stockholm, han önskade oss trevlig kväll, vi sa tack detsamma och sen trevligt att träffas och tacktack jaja hejhej och sen gick vi skilda vägar, vi också.
[…]
Sen skulle kvällen avrundas. Laleh och bandet fick massor av applåder, Stefan kom in med en ölflaska och sa hejdåhejdå och sen gick de ut allesammans. Men kom snabbt tillbaka igen. "Vi ville bara komma ut och se på er igen" sa Laleh och vi andra skrattade. Sen skulle hon köra det jag dåtills bara hade läst om: publiken går ut medan Laleh står kvar på scen. Laleh ville att vi skulle gå ut nynnandes, och sen när vi var borta skulle hon gå av. Detta hade uppenbarligen funkat i någon annan stad, men i Stockholm blev det inte så. Några gick ut, men de flesta vägrade lämna den underbara kvällen. Vi vinkade helt enkelt i drygt 20 minuter och sen gick Laleh av scenen.
Efter en dryg halvtimmes tågresa, mestadles diskuterandes minnen från Kalle&Laleh-föreställningen i Oxelösund, lite småprat sådär, frågar killen med boken: "Lyssnar ni på Laleh, eller?"Jag blev lite smått chockad över att han tilltalade oss över huvud taget, vi var nog helskumma och flippade. "Ja" sa vi i alla fall, och han berättade då att han var en gammal vän till fröken Pourkarim. De hade tydligen lirat en del ihop för ett tag sen, lite låtar i Whitney Houston/Toni Braxton-anda. Men sen, sa han, ville Laleh gå sin egen väg och köra sin grej, så de gick skilda vägar. När han berättade det där med Houston föreställde jag mig Laleh sjunga en Houston-låt och var beredd att praisa the lord för att Laleh gick sin egen väg till slut. Killen heter i alla fall Kalle (möjligtvis Calle, frågade aldrig hur han stavar sitt namn) och var väldigt trevlig. Han skrattade åt gamla Laleh-minnen, sa att hon är sådär flippad som hon verkar, liksom att menar-hon-allvar-nu-eller? Vi konstaterade alla att det är ju det vi älskar med Laleh. Sen var tåget framme i Stockholm, han önskade oss trevlig kväll, vi sa tack detsamma och sen trevligt att träffas och tacktack jaja hejhej och sen gick vi skilda vägar, vi också.
[…]
Sen skulle kvällen avrundas. Laleh och bandet fick massor av applåder, Stefan kom in med en ölflaska och sa hejdåhejdå och sen gick de ut allesammans. Men kom snabbt tillbaka igen. "Vi ville bara komma ut och se på er igen" sa Laleh och vi andra skrattade. Sen skulle hon köra det jag dåtills bara hade läst om: publiken går ut medan Laleh står kvar på scen. Laleh ville att vi skulle gå ut nynnandes, och sen när vi var borta skulle hon gå av. Detta hade uppenbarligen funkat i någon annan stad, men i Stockholm blev det inte så. Några gick ut, men de flesta vägrade lämna den underbara kvällen. Vi vinkade helt enkelt i drygt 20 minuter och sen gick Laleh av scenen.
27/07/2006
01/07/2006
30/06/2006
08/05/2006
24/03/2006
21/03/2006
11/03/2006
march 10 and 11
Kalle & Laleh live på Tärnan Estrad (Oxelösund) den 10 mars 2006:
[…]
3 minutes late (about 7.33) the show started. Laleh had forgot her guitar so Kalle had to run and get it. Laleh said we could have an embarrassing moment together while he was gone. After a minute or two he came back.
The whole show/theater, whatever you'd call it, was really really awesome. Can't explain really but it was just great. An hour (and a little more) of greatness! After it all Laleh sang "Han Tuggar Kex" as a bonus. It was awesome. Then she said that she had some demos that you could get for free, or pay if you'd like. She said we could come up and chat with her for a while, eat some fruit or so. So almost everyone went to her (and Kalle) and asked for autographs and stuff. She borrowed my pen to write them all. It was so nice, 'cause she wrote and wrote and wrote until everyone who wanted an autograph had got one. Kalle was also really really nice. […]
After quite a while the signing and talking was over. We sat at the entrance for a while but then they said they had to close and stuff so we had to go outside. AAAAAH FUCKING COLD! Annika and I were almost dead when the bus finally came. On the bus there were drunk kids, and at different bus stops even more drunk kids "joined the party". Hrm. Well, at last we came to Nyköping. We walked a while and then finally reached the apartment. We decided to drink some tea, eat cookies and listen to the Laleh demo. We talked about how amazing the evening had been. If you ever get a chance to see Kalle or Laleh, DO IT! They are more than worth it.
[Citat från berörda dagar:]
"Fride är min idol." - Sandra
"Asså, jag fattar inte hur man inte kan tycka om dig!" - Mikaela till mig (hon syftade på att jag tror att Janne inte tycker om mig)
"Jag är ju redan lite halvt begravd." - Fride överdrev några grader om sin ålder
"Jag tänkte att vi kunde... ha ett sånt där pinsamt ögonblick tillsammans..." - Laleh när Kalle hämtade gitarren
"Vi ska lägga en bok vid utgången här så att alla blir smittade." - Laleh om de handgjorda böckerna de fick (Kalle och Laleh antog att böckerna var smittade med fågelinfluensan). Och så sa hon att de kanske var gjorda av skit, ahhaha!
"Ja, det var jättefint, faktiskt. Det ska vi skriva i våra memoarer." - Laleh (om presenterna)
"Ja, det ska väl räcka..." - Kalle (alla skrattade)
"Jag kan inte titta på dig när jag sjunger!" - Laleh till Kalle (hon skrattade jättemycket mitt i sången)
Sen sjöng hon lite till...
"Nej, jag håller inte på med droger. Jag är bara väldigt glad!" - Laleh
"Inte med alkohol heller. Jag är mindre spännande då. (paus) Det är din tur (till Kalle)." - Laleh
"Ja." - Kalle
"Hej... min syster vill ha din autograf." - Liten tjej
"Heeej! Är det duuu?" - Laleh till mycket liten tjej
"Aaa...." - Mycket liten tjej
"Åå, du är så söt! Och du är också så söt! Ni är så himla söta båda två!" - Laleh (klappar sedan liten tjej på kinden)
På biljetterna stog det "Musikpoesi som går rakt in i hjärtat". När Laleh såg detta började hon skratta och sa: "'Musikpoesi som går rakt in i hjärtat' ba oohwoo liksom! Vi ba ooh i hjärtat!" och sen skrattade hon.
"Jaha... jag trodde det var ni som hade hittat på det!" - Jag
"Va?! Neeeej!" - Laleh
Sen efter ett tag gick hon till Kalle och visade honom.
"Kolla vad det står!" - Laleh (och sen lite blablabla)
Alla skrattade.
"Asså, de tror liksom att det är vi som har hittat på det!" - Laleh
"Vi ska ta gruppbild! Men någon måste ta åt oss..." - Nån tjej
Jag hörde inte riktigt vad de sa men sen:
"Men du kan ta! Hmm... Bea, var det väl?" - Laleh till mig
Och sen tog jag kort på en hel hög av människor tillsammans med Laleh, haha.
[…]
3 minutes late (about 7.33) the show started. Laleh had forgot her guitar so Kalle had to run and get it. Laleh said we could have an embarrassing moment together while he was gone. After a minute or two he came back.
The whole show/theater, whatever you'd call it, was really really awesome. Can't explain really but it was just great. An hour (and a little more) of greatness! After it all Laleh sang "Han Tuggar Kex" as a bonus. It was awesome. Then she said that she had some demos that you could get for free, or pay if you'd like. She said we could come up and chat with her for a while, eat some fruit or so. So almost everyone went to her (and Kalle) and asked for autographs and stuff. She borrowed my pen to write them all. It was so nice, 'cause she wrote and wrote and wrote until everyone who wanted an autograph had got one. Kalle was also really really nice. […]
After quite a while the signing and talking was over. We sat at the entrance for a while but then they said they had to close and stuff so we had to go outside. AAAAAH FUCKING COLD! Annika and I were almost dead when the bus finally came. On the bus there were drunk kids, and at different bus stops even more drunk kids "joined the party". Hrm. Well, at last we came to Nyköping. We walked a while and then finally reached the apartment. We decided to drink some tea, eat cookies and listen to the Laleh demo. We talked about how amazing the evening had been. If you ever get a chance to see Kalle or Laleh, DO IT! They are more than worth it.
[Citat från berörda dagar:]
"Fride är min idol." - Sandra
"Asså, jag fattar inte hur man inte kan tycka om dig!" - Mikaela till mig (hon syftade på att jag tror att Janne inte tycker om mig)
"Jag är ju redan lite halvt begravd." - Fride överdrev några grader om sin ålder
"Jag tänkte att vi kunde... ha ett sånt där pinsamt ögonblick tillsammans..." - Laleh när Kalle hämtade gitarren
"Vi ska lägga en bok vid utgången här så att alla blir smittade." - Laleh om de handgjorda böckerna de fick (Kalle och Laleh antog att böckerna var smittade med fågelinfluensan). Och så sa hon att de kanske var gjorda av skit, ahhaha!
"Ja, det var jättefint, faktiskt. Det ska vi skriva i våra memoarer." - Laleh (om presenterna)
"Ja, det ska väl räcka..." - Kalle (alla skrattade)
"Jag kan inte titta på dig när jag sjunger!" - Laleh till Kalle (hon skrattade jättemycket mitt i sången)
Sen sjöng hon lite till...
"Nej, jag håller inte på med droger. Jag är bara väldigt glad!" - Laleh
"Inte med alkohol heller. Jag är mindre spännande då. (paus) Det är din tur (till Kalle)." - Laleh
"Ja." - Kalle
"Hej... min syster vill ha din autograf." - Liten tjej
"Heeej! Är det duuu?" - Laleh till mycket liten tjej
"Aaa...." - Mycket liten tjej
"Åå, du är så söt! Och du är också så söt! Ni är så himla söta båda två!" - Laleh (klappar sedan liten tjej på kinden)
På biljetterna stog det "Musikpoesi som går rakt in i hjärtat". När Laleh såg detta började hon skratta och sa: "'Musikpoesi som går rakt in i hjärtat' ba oohwoo liksom! Vi ba ooh i hjärtat!" och sen skrattade hon.
"Jaha... jag trodde det var ni som hade hittat på det!" - Jag
"Va?! Neeeej!" - Laleh
Sen efter ett tag gick hon till Kalle och visade honom.
"Kolla vad det står!" - Laleh (och sen lite blablabla)
Alla skrattade.
"Asså, de tror liksom att det är vi som har hittat på det!" - Laleh
"Vi ska ta gruppbild! Men någon måste ta åt oss..." - Nån tjej
Jag hörde inte riktigt vad de sa men sen:
"Men du kan ta! Hmm... Bea, var det väl?" - Laleh till mig
Och sen tog jag kort på en hel hög av människor tillsammans med Laleh, haha.
04/03/2006
03/03/2006
march 3
Edited on March 18, 2014:
"Tänk om man skulle säga samma ord i tio år... Vilket ord skulle du välja då?" - Mikaela
"Rakapparat." - Emelie (brun)
[...]
"Tänk om man skulle säga samma ord i tio år... Vilket ord skulle du välja då?" - Mikaela
"Rakapparat." - Emelie (brun)
[...]
17/02/2006
february 17
Edited on Oct 21, 2015: I saw Coheed and Cambria live at Debaser Slussen (Stockholm) on February 15, 2006. Support: JR Ewing.
[…] When the clock was about 10.45 pm or something the intro started (Keeping The Blade). And then they entered. Claudio, Travis, Michael and Josh. After the intro they played Welcome Home and everyone was crazy! It was a lot of people at that little
place and everyone was just pushing, moshing, screaming and jumping. Then I'm not sure about all other songs they played, I can't remember all but some were: The Suffering, A Favor House Atlantic, Wake Up, Ten Speed, Blood Red Summer, Everything Evil, The Writing Writer, In Keeping Secrets, Devil In Jersey City... Well, I probably forgot a few. The last song was The Final Cut, and it was great 'cause they played an instrumental thing for like 7 minutes or so after the song and everyone just stood there all quiet and amazed. [...] The only thing that was a little disappointing was that they never played The Crowing, Three Evils or Delirium Trigger. And I really wanted to hear The Light & The Glass but they didn't play it.
[…] When the clock was about 10.45 pm or something the intro started (Keeping The Blade). And then they entered. Claudio, Travis, Michael and Josh. After the intro they played Welcome Home and everyone was crazy! It was a lot of people at that little
place and everyone was just pushing, moshing, screaming and jumping. Then I'm not sure about all other songs they played, I can't remember all but some were: The Suffering, A Favor House Atlantic, Wake Up, Ten Speed, Blood Red Summer, Everything Evil, The Writing Writer, In Keeping Secrets, Devil In Jersey City... Well, I probably forgot a few. The last song was The Final Cut, and it was great 'cause they played an instrumental thing for like 7 minutes or so after the song and everyone just stood there all quiet and amazed. [...] The only thing that was a little disappointing was that they never played The Crowing, Three Evils or Delirium Trigger. And I really wanted to hear The Light & The Glass but they didn't play it.
Subscribe to:
Posts (Atom)