Nu kom jag på en sak. Ett erkännande. Victoria tjatar om att julen är sanningens tid, så nu ska jag berätta lite sanning för er, kära läsare. Det är nämligen så att ibland, när ingen av alla bloggar jag läser har uppdaterats på ett tag, så läser jag min egen blogg. Lusläser. Riktigt pressar luppen mot bloggen. Och så myser jag. Och blir så himla nöjd med mig själv för en liten, liten stund (små, små partikel-stunder) och tycker att jag skriver så himla bra saker. Tycker om mitt sätt att formulera mig. Småfnissar åt inläggen jag har skrivit.
Ibland bara sitter jag där och tycker att jag är så jävla bra. Det är nästan perverst. Men bara nästan.
1 comment:
Det här låter som en bra och positiv sanning, man ska tycka om sig själv och det man gör, bra Bea! och du ÄR väldigt duktig på att skriva!
Post a Comment