aug 31

Nedanstående skrev jag den nionde augusti i år. Klumpen av ord har jag döpt till sådant man inte vet.

jag har slutat med allt jag har lagt mig själv åt sidan jag ligger blick stilla jag blir kall kall kall ingenting kan värma mig ingenting vill värma mig hela solen fullkomligen skiter i mig lys på mig jag undrar om du inte kan om du inte kan om du inte kan det gör ingenting jag försöker intala mig jag stänger mina ögon du ställer ett frågetecken någon står bredvid mig jag känner det sådant känner man bara på sig för sådana är vi människor vi har något slags instinkt mina ögon vill vara stängda jag vill återuppta mig själv hur kom det här sig egentligen egentligen undrar alla runt om kring mig någonting ingenting någonting ingenting någonting ingenting jag lägger av jag lägger mig på mage mina skulderblad kan inte andas kan du andas åt mig kan du öppna mina ögon du är det enda jag har kvar du ska bli en del av mig sådana är vi människor vi bestämmer hur det ska vara och sedan är det bara så så bara är det