31/12/2010
31 dec
Det släpptes många skivor år 2010. Precis som alla andra år. Några skivor glömmer man så fort sista spåret har sagt sitt, medan andra skivor etsar sig fast. En skiva som släpptes i år har kommit att bli en av de bästa skivorna jag har hört i hela mitt liv. Detta insåg jag redan första gången jag lyssnade igenom albumet, vilket var i början av året. Redan då visste jag att jag skulle utse detta album till årets skiva. Bandet heter Pianos Become The Teeth och skivan heter Old Pride. Det är ett fulländat album. Och sångaren låter brutalt sorgsen. Det låter som att han ska börja gråta. Det är våldsamt fint, tycker jag.
(På andra plats kommer Badly Drawn Boys It's What I'm Thinking (Part One: Photographing Snowflakes). Det är en fantastisk skiva, men inte så perfekt som Old Pride. Bilden ovan har för övrigt någon som kallar sig meganelyse photography tagit. Snygg, va?)
31 dec
Hej hej det är Malin och Max god jul och gott nytt år vi längtar efter dig mycket har precis träffat Theres vi vill träffa dig
Visst är det fint? För er som inte riktigt hänger med i tugget så kan jag meddela att Malin och Max är två av mina kusiner (11 och 13 år), och Therése är min syster.
29/12/2010
27/12/2010
27 dec
24/12/2010
22/12/2010
22 dec
God natt.
22 dec
Om jag inte bloggar senare i kväll råder någon av följande situationer:
a) jag befinner mig i en buss som har halkat av vägen
b) jag står fortfarande och väntar på ett försenat tåg.
Hej då.
19/12/2010
19 dec
Jag älskar Topshelf Records. De är ett fantastiskt fint och bra skivbolag. De har bara bra band. En annan sak jag älskar med Topshelf är att beställa saker från deras webshop. Topshelf är nämligen extremt generösa. Den här gången beställde jag två skivor, men när jag öppnade paketet fann jag allt det här (se bild ovan, jag tar det från vänster till höger):
- en knapp + rabattkod som gäller för evigt.
- de två skivorna jag hade beställt (så klart).
- en affisch.
- ytterligare en rabattkod.
- gratis nedladdningar (låtar) + rabattkod.
- en skiva med blandade artister.
- gratis nedladdningar (låtar).
- tre klistermärken.
Snällt, va? Man vill liksom bara beställa från dem igen och igen och igen. För man vet att man får mer än vad man har betalat för. Om ni undrar vilka skivor jag beställde så var det Saltwater och Old Pride av Pianos Become The Teeth. 160 riksdaler för båda. Extremt billigt. Över huvud taget kan jag verkligen rekommendera att köpa skivor direkt från skivbolag eller banden själva, det är mycket billigare. (Obs! Tipset gäller ej om man vill köpa typ Lady Gagas senaste...)
19 dec
NÄR ska du skaffa Skype och Twitter???? Du måste hänga med för 17. Nu har ju mamsen gått om dig! Hur ska du klara det????
Hjälp.
17/12/2010
17 dec
jag vet. det ser bara ut som en skitlång länk. men det är det inte. det är vägen till paradiset.
17 dec
I går kväll mailade jag min syster om att en av hennes före detta vänner är kompis med Hajen och The Tallest Man On Earth. Jag var otroligt exalterad i mitt mail, eftersom jag precis hade upptäckt hela kompis-grejen. I dag fick jag svar på mailet:
Haha. Du äär knäpp. Jag har aldrig hört talas om dom :-)
Pussknäppis
15/12/2010
13/12/2010
08/12/2010
06/12/2010
05/12/2010
02/12/2010
26/11/2010
26 nov
Det är synd att tre av musik-Sveriges mest framstående personer (det vill säga Idol-juryn) inte har bättre koll på alternativ musik. Om de hade haft det hade de antagligen hört talas om Antonys version av Crazy in Love. Det är ju inte som att han är okänd, precis. Det är nästan så att man blir lite besviken på juryn.
Det är en bra version av Beyoncés gamla dänga, och Linnea får för min del gärna ta med den till Idol-scenen så att människor får höra hur en bra cover kan göras. Men då tycker jag att det är trevligare om man redan från början erkänner att man har hört Antony and the Johnsons version, i stället för att suga åt sig kommentarer som en svamp. Det blir så otroligt fel annars, för oss som vet hur det ligger till.
(Som en parentes: extra uppenbart blir det ju genom att Linnea sedan tidigare har gjort klart för Idol-tittare att hon lyssnar på Antony; Hope There's Someone har till och med blivit Linneas låt på en av Idol-skivorna.)
25/11/2010
25 nov
Fram tills för några veckor sedan trodde jag att The Fray och OneRepublic var samma band. Bandnamnen kunde jag givetvis skilja på - men jag har alltid uppfattat det som att låtarna från respektive band kommer från samma musiker. Och som ni ser ovan ser ju banden i stort sett exakt likadana ut, också (fråga mig inte vilken bild som föreställer vilket band - jag är absolut inte rätt person att ställa den frågan till). Ärligt - det är typ ingen skillnad på bandens låtar. De låter prick lika. Så när jag har hört en The Fray-låt på radion har jag tänkt: jaha, det där bandet med en flintis i spetsen. Och när jag har hört en OneRepublic-låt har jag tänkt exakt samma sak.
Men nu har jag gjort noggrann efterforskning på bandens egna hemsidor plus Last.fm och kommit fram till att inte en enda bandmedlem förekommer i båda dessa band. Det är alltså definitivt två olika band. Och när jag lånar Victorias Spotify för att jämföra How To Save A Life med Apologize hör jag en liten - extremt liten - skillnad. I sångarnas röster. I övrigt: prick lika. Är det inte förvirrande?
25 nov
Vilka är Lisa och Kent? Varför bor de i ett klocktorn? Varför i hela jävla havet har de julpyntat innan första advent?
Och vem är det egentligen som har pruttat?
Så många frågor - aldrig några svar.
22/11/2010
22 nov
- En sopp-kokbok.
- En iPod.
- En MacBook Pro.
- En vit soffa.
- Kuddfodral från Svenskt Tenn att ha i den vita soffan (Josef Frank-tyg).
- En fjällvandring.
"Men du har ju redan en iPhone? Kan du inte lyssna på musik i den, bara?" frågade jag.
"Nej, men när jag tränar. Min iPhone är för klumpig då."
"Okej..."
[Paus]
"Stoffe kommer nog inte att köpa allt det där till dig."
21/11/2010
21 nov
The origins of the song are based in a lost and resumed friendship between Bruce Springsteen and Wrestler lead actor Mickey Rourke; Rourke told Springsteen about his comeback film and asked if Springsteen could write a song for it. Springsteen subsequently did, played it for Rourke and director Darren Aronofsky before a concert. When they liked it, Springsteen gave them the song for no fee.
Springsteen, alltså. Han verkar så himla fin. Generös. Jag vet inte om jag har drömt det här, eller kokat ihop på egen hand i mitt huvud, men jag har för mig att han någon gång gav en gratiskonsert i sin hemstad. Eller något liknande. Poängen är i alla fall kombinationen av Bruce och att ge gratiskonsert. Det är fint. Jag tycker att fler artister som har alldeles för mycket pengar för sitt eget bästa borde ge gratiskonserter.