3 nov

Har man valt att bo i Linköping får man leva med att man ibland tror att tredje världskriget har brutit ut. Folk i den här stan verkar liksom aldrig tröttna på krigsflygplan. Jag vet, vi som är utomstående tänker typ: eh, what? Krigsflygplan är ju för femåringar alternativt krigsveteraner som gärna vill sätta sig i ett men som när de väl gör det svimmar spyr får en hjärtattack och dör på stört. Men infödingarna tycker att det är fascinerande med motorerna och grejer så de flyger gärna så lågt det går (tror jag) och själv sitter man exempelvis i köket och lyssnar på Snöras när man hör något som låter som ett missilplan med siktet inställt på hela jävla Ryd.

Man väntar på kabooooooom, men det kommer inget.

För inte alls länge sedan höll infödingarna för övrigt på med att flyga helikopter dygnet runt i kanske en veckas tid. Första kvällen tänkte man typ aja, en kväll går ju an, de tränar säkert på att flyga i mörkret eller något. Andra dagen: aja, en dag till funkar ju, de tränar nog på att flyga i dimman. Bra att de får öva på sådant, faktiskt. Och sedan, resten av veckan, blev man ett psyko och trodde att de letade efter någon förrymd massmördare. Man kunde inte tro annat, när de smattrade runt med sin helikopter dygnet runt och givetvis bara runt ett begränsat område (området där mördaren förmodligen befann sig).