1 nov

Kommer ni ihåg i grundskolan när man skulle skriva "recensioner" om saker och ting titt som tätt. I tid och otid. Böcker, filmer, skivor (for my yngre readers: skivor var dåtidens motsvarighet till dagens mp3-filer. For my allra yngsta readers: mp3-filer var gårdagens motsvarigheter till att ni i dag bara klickar på en låt i Spotify och lyssnar på den. Ni har över huvud taget ingen respekt för helheten i album, vilket jag tycker är tråkigt. Läs gärna vidare i denna blogg och lär er varför det är viktigt att inte hela tiden bara lyssna på enstaka låtar här och där. Mvh Kurt-Bert 84). "Fröken, jag har läst klart min bok. Vad ska jag göra nu?" frågade man varpå fröken lyriskt svarade "Skriv en recension, lilla vän!" Språklärare i skolan fick det att låta som att recensioner är briljanta. De tyckte liksom att det var en texttyp man skulle ägna sig åt, så fort man hade sett en skitdålig film. Uppenbarligen visste inga lärare hur man skriver en recension, för alla barn skrev recensioner som främst fokuserade på att återge handlingen. Detta är alltså mina empiriska slutsatser. Vi kan kalla det deltagande observation. Möjligtvis kryddades det evighetslånga handlingspratet med ett omdöme av typen "Den var dålig." Och så där höll man alltså på i skolan. År ut och år in.

Mina elever ska aldrig skriva recensioner. Jag avskyr recensioner. I livet utanför skolan har man ingen användning som helst av att kunna skriva en recension. Endast en otroligt liten procent av vår befolkning är recensenter. De som blir det ägnar sig förhoppningsvis ändå främst åt att analysera, och därför är det mycket bättre att alla elever lär sig hur man analyserar i stället för att "recensera". Det är det enda vettiga. Metoder för att analysera kan man dessutom tillämpa på fler områden än endast "Jag har läst ut min bok". Peter Carlsson, som har skrivit Winnerbäck-recensionen ovan, skulle behöva några lektioner i analys. Hans "recension" är den värsta jag har läst på år och dar. Här är frågor jag ställer mig efter att ha läst Peters lilla alster:
1) Hur tänker du när du skriver att Hosianna är Winnerbäcks mest textbaserade skiva någonsin? Har du typ räknat ord, eller? Jag har lyssnat på Winnerbäck i kanske tolv år och finner inte Hosianna mer eller mindre textbaserad än någon annan av hans skivor. Du känns inte trovärdig, Peter.
2) På vilket sätt är Hosianna Winnerbäcks mest religiösa skiva? Är det titeln Hosianna du syftar på då, eller? Motivera gärna, och ge exempel för bövelen.
3) Varför rabblar du upp en massa låttitlar utan att skriva något intressant om dem? Du babblar på utan någon som helst substans.
4) Varför skulle de som väntar sig hits bli besvikna? Utkast till ett brev och Det gick inte, skivans hittills släppta singlar, hörs oftare i radio än någon annan Winnerbäck-singel sedan typ Om du lämnade mig nu. Jag lyssnar på radio en stund varje dag och hör någon av de två singlarna i snitt varannan dag (empirisk studie utförd av mina öron).
5) Vi är många som känner lukten av Thåström på Hosianna. Vore dock ändå skojigt om du som "recensent" gjorde ditt jobb lite bättre och satte ord på exakt hur Thåström-influenserna märks. Motivera, helt enkelt.
6) Den sista meningen är verkligen grädden på moset, Peter. Jag förstår verkligen inte vad du vill. Har inte Winnerbäcks låtar alltid varit hyfsat textbaserade? Det har liksom funkat för honom hittills. Folk som lyssnar på Winnerbäcks texter visar väl allt som oftast uppskattning för just hans texter, och inget annat? Men du kanske vill att Winnerbäck ska slänga sitt block och sin penna och börja spela instrumental postrock? Då skulle du väl allt vara nöjd, Peter. Eller just det, postrock blir ju svårt, för den här "mörka" vägen är ju inte "rätt" för lille Lasse. Och eftersom du skriver just att Winnerbäck enligt dig kanske går åt fel håll vore det ju återigen kul om du kunde MOTIVERA ditt uttalande. När jag har läst klart din recension tänker jag bara "Jaha. Och?" Den är intetsägande. Den borde aldrig ha skrivits. Eller snarare: den borde aldrig har publicerats. Din recension, Peter, får av mig -1/5 i betyg. Det är osäkert om denna typ av skrivande verkligen är rätt väg för dig.

Jag har över huvud taget ganska lite respekt för recensenter. Jag förstår inte hur människor kan se något som helst värde i att sitta och tycka saker om andras verk hela tiden. Om de hyllar eller sågar spelar ingen roll. Personligen tycker jag att de ska ägna sin tid åt att själva skapa något i stället för att bara tycka till om andras grejer dagarna i ända. Vem är en recensent att säga vilken väg en artist eller band bör gå, egentligen? Spela in en egen skiva då, om du nu har så mycket åsikter. Så tänker jag. Jag har för mig att det var Eva Dahlgren som någon gång sa någonting i stil med att recensioner är till för lyssnarna, inte artisten. Hon har delvis rätt. Och delvis fel. Recensioner är till för skribenten, inte lyssnarna eller artisten. Möjligtvis lyssnare utan musikintresse. De som bara vill köpa en skiva med toppbetyg i julklapp till en släkting, utan att egentligen bry sig om vad det är för musik. Man måste alltid komma ihåg att en recension är en persons subjektiva åsikt. Själv läser jag bara recensioner i RockSound, där de längst ner skriver "Recommended if you like:" och sen en massa band/artister. Så om det står typ "Brand New, Jimmy Eat World, The Appleseed Cast", då pirrar det till i mig och jag tänker "Fy sjutton, vilken spännande mix!" och måste bara lyssna på skivan. Vare sig den har fått 2/5 eller 5/5 i betyg.

Nej, jag tycker att recensioner hör hemma i dagböcker. Peter, till exempel, han borde skaffa sig en dagbok där han kan skriva av sig om vilka vägar han tycker att Winnerbäck bör gå framöver. Alla recensioner i tidningar och tidskrifter bör ersättas med endast information om bandets/artistens namn, skivans titel, skivbolag och sedan "Rekommenderat för dig som gillar: x och y". I vilket val kan jag ställa upp med min politik?

(En annan plot twist som vore intressant skulle vara att låta banden/artisterna själva skriva recensionerna. Där har vi något jag skulle roa mig med att läsa. Vi behöver revolution i recensionsväldet. NU.)