Mitt sista vikarieuppdrag innan jullovet var i en årskurs fyra söder om stan. Jag hängde en hel del med två olika klasser, men största delen av tiden tillbringade jag med klass 4C. Fyrornas riktiga lärare fanns på plats, så jag var resurs som det kallas. Det innebär att jag hjälpte till i klassrummet, och att jag då och då undervisade endast ett fåtal elever åt gången. Typ att vi satt i ett grupprum och jobbade med samma sak som resten av klassen, fast på det sätt som passade eleverna i fråga bäst. Det kändes som att jag var bland fyrorna länge. Den känslan infinner sig ofta när man umgås med människor så intensivt som man faktiskt gör i skolan. Varje dag, hela dagarna. I själva verket var jag inte ens på skolan i två veckor. Men det går fort att lära känna såväl barnen som resten av arbetslaget.
I går var det julavslutning. Efter lite uppträdanden i idrottshallen (bland annat en tjej i sjuan som framförde en egenskriven jullåt med bara sig själv och sin gitarr på scenen. Bör kanske tillägga att skolan i fråga har närmare 1000 elever. Jag var otroligt imponerad över tjejen!) samlades 4C, en del föräldrar, klassens lärare och så jag i klassrummet. Föräldrarna gav klassläraren en julpresent från sig själva och barnen. Det var då det hände: de hade även en julpresent till mig! Gissa om jag blev förvånad. Jag hade ju inte ens varit där i två veckor. Det var så himla fint, tycker jag. Sedan var det dags för alla barn att äntligen få jullov, och på vägen ut ur klassrummet blev det kramkalas. Kommer att sakna det där gänget!
No comments:
Post a Comment