4 dec

Jag sitter hemma och är sjuk. Jag var hemma och var sjuk även i går. Det hade varit bättre om jag hade varit sjuk i helgen, för då hade jag kunnat jobba nu i veckan. Det är nämligen mindre än tre veckor kvar till skolornas jullov, så jag skulle helst jobba 8-17 varje dag för att få ihop lite pengs. Sedan är det ju jullov i några veckor, och då blir det förmodligen inga jobbade timmar. Vilket i sin tur blir tråkigt när lönen kommer i januari. Men men. Just nu råkar jag ha en snorrinnande näsa i behov av att snytas, så jag får helt enkelt stanna hemma tills förkylningen går över i nästa fas. Typ halsont. Har jag bara halsont kan jag jobba. Men att snyta sig en gång i minuten blir liksom svårt om man ska försöka bedriva någon form av undervisning i en klass. Googlade förresten på Otrivin Comp (ni vet den där grejen som enligt reklam lindrar både nästäppa och rinnsnuva), vilket ledde till att jag inte vågar gå till apoteket och köpa den sprayen. Näsan blir tydligen "helt förstörd" i flera veckor efter att man har använt sprayen, och en hel del verkade ha fått en massa näsblod också. Kul, liksom. Not. Källa: internetz.

Det finns dock några positiva saker med att vara hemma om dagarna: 1) Jag har äntligen köpt SimCity till Mac! I helgen fick jag ett sms av en av mina fina kusiner som upplyste om att det var megarea på SimCity i Origin-butiken (en nätbutik). I vanliga fall kostar spelet runt 600 pix men nu var det halva priset. Jag slog till. Och nu kan jag alltså leka gud dagarna i ända. 2) Vår nya soffa har kommit! Vi köpte den från Mio, och nu har den alltså levererats. Så himlans skön. Soffan har hög rygg och höga armstöd, vilket passar oss perfekt för vi gillar att sitta och läsa i soffan. Vi har dock fullt sjå med att uppfostra Alfons och Frances till att inte kloa på soffan. Innan hade vi ju en skinnsoffa, och den gillade de inte alls att sätta klorna i. Den här nya tycker de dock är skojig. 3) Att vara hemma sjuk innebär att det finns mycket tid att gosa och busa med Alfons och Frances. Och det är ju aldrig fel.

En annan sak: just nu läser jag Haruki Murakamis 1Q84. Plot twist: jag tycker inte att den är så bra? Förstår liksom inte varför "alla" tycker det. Jag hade höga förväntningar men nu har jag läst nästan hela boken och den tanke som surrar i min skalle är "Jaha?" Visst, jag gillar språket i den. Men handlingen ger mig liksom ingenting. Den känns över huvud taget lite seg. Och då är jag ändå inte den som tycker att det alltid måste hända så mycket i en bok. Men innehållet måste vara intressant. Det finns dock aspekter i 1Q84 som jag tror kommer att finnas kvar i mina tanker även efter att jag har lämnat tillbaka boken på bibblan. Det känner jag redan nu. Alltså måste jag kanske smälta Murakamis bok ett bra tag innan jag uppskattar den. Vad vet jag. Det enda jag vet just nu är att jag inte kommer att låna del två på stört. Däremot ska jag nog ge hans bok Norwegian Wood en chans, i stället.